Matts Torebring

Jag älskar att gå i Stadsparken i Hjo.

Det har nog blivit tradition för oss att besöka Hjo en gång varje år. Oftast brukar vi äta kräftor där, men det gjorde vi förra helgen på andra sidan Vättern.

Vi brukar stå på gratisparkeringen för Bobilar mitt i centrum.

Denna gången såg det fullt ut och vi körde runt två varv. Jag brukar hitta parkeringar där få andra ser en möjlighet att stå. Denna gången kom vår trevliga granne ut och hejdade oss och pekade på en plats där andra stått tidigare. (längst till höger i bild) Det blev riktigt bra och vi hade sol hela fredagskvällen. Vi saknade lite grönt gräs, men vad då, det kostar ju inget.

Denna gången var badkläderna medlastade.

Gratis Bobilsparkering och bad på ett par hundra meters avstånd.

Vi var snabbt nere i hamnen på lördagsmorgonen och kollade in läget.

Varje blomma var full av bin

Vi går en runda i Stadsparken som är så underbart njutbar.

Vilken tid det måste ta att sköta om alla blommor i denna vackra stadspark.

Dragspelsstämma i Hjo Stadspark

Helt ovetande om olika arrangemang, brukar vi alltid komma till Hjo, när det är Dragspelsstämma i Stadsparken, så även i år.

På torget framför kyrkan står Birgtta och dessa vackra blomsterarrangemang.

Blåsorkestermusik framför kyrkan på torget i Hjo.

Jag missade att lägga på minnet vem som spelade, kanske var de från Tidaholm?

Fika på Café Känsla & Restaurang.

När ”mågapinnen” tackade alla på sin bröllopsfest för ett antal år sedan, sa han: ”När familjen Torebring inte har något att göra, så fikar de”. Visst är det så, vi lever ju på detta sedan snart 40 år tillbaka.

Nästan fullsatt på den trevliga uteserveringen.

Gratis Bobilsparkering och bad mitt i city, det gillar två smålännigar som vi.

Jag tänkte simma 1000 meter i ett svep…

Det har blivit riktigt lite simmande i år. Detta på grund av stora vågor och ganska djupa vatten där vi har varit. Under åren vi gästade Italien, kunde jag ligga ganska långt utanför badlivet och simma i ett par timmar.

Mörka moln kommer snabbt upp i väster.

Jag hann bara simma tre hundra meter innan badvakten bad oss gå upp ur vattnet på grund av åska. När vi var halvvägs hem kom åskan och regnet över oss. Bassängen är 50 meter lång och riktigt skön att simma i. Vi återkommer…

Framåt kvällen blev vi hungriga.

Vi läste recentioner på nätet och sedan gick vi ned till Restaurang Bryggan. Jag åt en riktigt god stekt Röding, medan Birgitta åt en räksallad. Riktigt gott var det och med en mörk lager till dryck.

Sedan gick vi till Moster Elins glasscafé på vägen hem.

Femton ton glass serveras här, säkert ännu mera i sommar. När de öppnade den 29 mars i år fick de skotta snö till entrén. Ändå kom 100 gäster och åt glass med vantar på. I år har de byggt och invigt detta glassorangeri.

Vi beställde två styck ”I love Hjo”.

Själv vill jag oftast ha bär i allt vad jag äter och helst russin och körsbär.  I denna glass var det hela körsbär. Jag är ingen dussinmänniska som köper, allt vad andra köper. Denna glass låg först på femtonde plats i försäljningen. Den var riktigt god.

I morgon söndag fortsätter vi vår resa till Tidaholm. Jag har väldigt svårt för att minnas att jag varit där, men kanske någon gång på 70- talet med långradaren. Vi åker säkert dit en hel helg och utforskar stan ordentligt senare. Sedan kanske vi till sist hälsar på en god vän i Mullsjö, innan vi kör hem.

Alla behöver lite ”grönt” varje dag, säger jag som säljer punschrullar

Idag besökte vi Gårdsbutiken där vi bor, strax utanför Skänninge. Naturligtvis är den bra för alla som förbrukar lite mera potatis. Att kunna köpa direkt av odlaren, det måste vara bra. Kanske vi köper något kg innan vi åker hem i morgon.

Vi är storkonsumenter av äppelcidervinäger och köpte en hel bricka.

Före besöket i Gårdsbutiken åt vi en härlig frukost.

Underbart fullmogna stora och söta jorgubbar inhandlade i Boxholm på vägen upp.

Allting är så välskött och vackert vid entrén till butik, stugor och ställplats.

Ställplatsen är verkligen fin och välskött med en underbar gräsyta, men…

Det finns bra wc, dusch, tvättmaskin, micro, men runt omkring står jordbruksmaskiner av alla de slag, skräp, pallar, utarangerad bråte i massor. Det får man blunda för, då allt det andra är så bra och billigt, endast 100:- utan el per natt.

Hur många ställplatser har både 220 & 380 volt?

Alldeles bakom träden där vi står finns en damm för bevattning.

Vi har bara njutit av en av sommarens varmaste dagar, drygt + 30 grader

Entreprenörerna bakom gården.

Jag har tagit upp 50 skördar med potatis här på gården och nu är jag trött på det, sa gårdsägare och bonden. Jag har sålt gården och det skall bli auktion på all bråte jag har. Gårdsbutiken och ställplatserna kommer att utvecklas av den nye ägaren, säger han. Inte konstigt kanske att det står lite bråte överallt. Är man trött på det man gör, kan det nog bli så.

Starter…

Som jag skrev i förra inlägget, köpte vi med oss mycket av det goda. Här startar vi med färska räkor…

Huvudrätt…nykokta Vätternkräftor med tillbehör.

Jag blev så mätt på allt det goda att jag började skriva i väntan på desserten, jordgubbar med vispgrädde.

Detta var ett så annorlunda ställe att stanna på och det gav definitivt mersmak. Trevligt att prata med bonden, den fina ställplatsen med det gröna gräset, tystnaden och bra servicebyggnad. Vi kommer säkert tillbaka hit.

Ett slåtteraggregat med drygt 50 år på nacken.

Först stannade vi i Tranås på Delikatessbutiken, Smålandskräftan, som ligger nere i hamnen vid sjön Sommen. Där inhandlade vi ett kg nykokta Vätternkräftor, ett kg salt sill till söndag middag hemma och ett halvt kg färska räkor och lite olika röror. Sedan fortsatte vi till Skänninge, som vi läst om hos våra bloggvänner. Där skulle finnas Gripenbergs Gårdsbutik och Ställplats. Som nästan alltid när man kommer ut på bondgårdar, möts man av idel bråte i hagar och på gårdsplan, så även här, eller kanske ännu värre.

Vi mötte det pratsamma värdparet för gårdsbutiken, ställplatsen och stugorna. Jag kunde inte låta bli att fråga, ”Varför har du ditt Arvika slåtteraggregat från 1960, stående ute”? Det stämmer, sa bonden, det är från 1960, men det är inte Arvika, det är ett International Harvester.” Jag kunde ju inte se detta på avstånd och all rost.

Här finns flera stugor på ladugårdsplan att hyra för de som inte åker Bobil.

Har du plats för oss? sa jag.

Inga stuggäster denna afton och inga andra Bobilar heller. Många gånger längtar jag bara ut till tystnaden. Tänk att få parkera i en granplantering och bara njuta av tystnaden, säger jag ofta. Här blev det bättre än en granplantering i skogen, det blev en trevlig och jämn gräsyta att parkera på.

Överallt står det maskiner och jordbruksredskap och nu även en husbil.

Jag har också en husvagn, sa bonden.

I år har jag inte kunnat ta ut husvagnen då jag varit tvungen att vara hemma och vattna potatisodligarna varje dag.

Överallt står det jordbruksmaskiner.

Vi fick en lugn, tyst, skön och grön plats att stå på.

I morgon ska vi studera Gårdsbutiken. Sedan får vi se om vi äter kräftorna här eller någon annan stans. Detta var verkligen en annorlunda ställplats för en bondpojk som jag.

Här har vi fått bästa platsen i hamnen i Hästholmen, Ödeshög.

Först när vi kom hit i fredags kväll var jag jättebesviken, så mycket folk, så trångt och av ställplatsen syntes ingenting.  Jag var nästan beredd att köra bort härifrån. Det finns en liten, liten, mycket liten camping med fem- sex platser vid infarten till hamnen, där stannade vi till det blygsamma priset av 140:- per natt, inkl. fritt wifi.  Jag återkommer till ställplatsen senare i text och bild. Så här bra plats fick vi inte i fredags kväll när vi kom. Vi satt det mesta av lördagen här och bara njöt. Om vi tagit 10:- i avgift av alla bilar som passerade under dagen, hade vi haft en rejäl dagskassa, så otroligt mycket bilar, som kör ned och vänder, men parkeringen är full redan på morgonen.

Välkomna till oss säger Birgitta, men ingen stannade till och pratade.

Vi hade en risig bil vid sidan av oss och en Polar 300 (70-80- tal). Där inne bodde en ensam man, bredvid sin stora motorcykel. Fram på förmiddagen drog han sin väg och jag flyttade fram vår Bobil, inom tio röda sekunder. Birgitta som var ute och gick såg att vår Bobil började rulla , men var snabbt hemma och dirigerade. Vilken plats vi fick, återigen första parkett denna sommar.

Detta är ställplatsen i hamnen på Hästholmen.

Trångt, smala vanliga bilparkeringsrutor, kraftig lutning mot havet och alla platser upptagna av personbilar. Detta gjorde mig så besvíken, att jag höll på att ”vända i dörren”.

Vi älskar Vätternlandskapet, vart vi kommer är det lika vackert.

Ett underbart rent, klart vatten och fin badplats i Hästholmen.

Jag blev så badsugen i det extremt rena, fina vattnet och den fina badviken i Hästholmen, men tyvärr så låg våra badkläder kvar hemma i skåpen.

Hästholmen Ödeshög, är en liten idyll.

Sovdags fredag kväll i Hästholmen, efter en tuff dag på jobbet.

Femton meter från oss kan man köpa och hyra en kajak om man önskar.

Aktiviteten här var minst sagt stor. Det bars ut och in kanoter i parti och minut.

Hamnen Hästholmen.

Här står den lite skraltiga Polarvagen till vänster om oss och skymmer utsikten för oss. Vad glada vi blev, när han åkte och vi bestämde på stående fot, att stå kvar ett dygn till.

Vi gick en historisk och intressant rundvandring i Vätternrummet.

Vi drack ett riktigt gott elva kaffe här.

Vi var ute och gick och såg min nya kärlek, Fiat 500 Cab.

Tänk om den varit röd som vår Kabe.

Jag smög fram emot huset och fotade…

Då kom ägaren fram och sa, ”Kom med på baksidan och se hur fantastiskt jag bor”, se nästa bild. ”Det första jag gjorde idag, var att fiska upp en stor Röding ur vårt ”dricksvatten”. Jag älskar livet, jag är så glad att få leva, och jag lämnar knappast aldrig mitt hus, här har jag allt jag behöver” sa denne trevlige man.

Utsikt från en altan (förra fotot), Omberg som ligger alldeles intill.

Ett av resans mål var att besöka Wärdshuset Vätterhästen.

Vi har hört både positivt och negativt om deras Wienerschnitzel, nu ville vi testa den själva. Så gott som alla ätande åt denna meny.

Här kommer den ”stora” wienerschnitzeln, efter en stunds väntan…

För oss smakade den lika gott som på finaste restaurang i Kitzbühel, Österrike.

Det var så gott alltsammans, att vi beställde även in Panacotta som dessert.

Vilken trevlig helg det blev i Hästholmen, i stället för en natt blev det två. Tack bloggvänner, nu senast Anki på Bildbloggen, som tipsat om denna plats. Vi åker hem, men lovar att återkomma vid andra tillfällen.

Våra vänner Christer & Anita & Arbetskamrat Christer

Vill ni följa med ut på en resa i vår hembygd en kväll, sa Christer en dag. JÄTTEKUL, sa Birgitta och jag. Då slipper jag gräva till min nya altan en kväll, (se bild på slutet). Christer & Anita kom och hämtade oss i sin stora sexsitsiga Chevrolet med V 6 motor och automatlåda. Sedan bar det av ut i de djupaste och högst belägna skogarna på Småländska höglandet.

När vi rest en bra stund på små mini, mini grusvägar var vi helt plöstligt hemma i ett av Christer & Anitas boende, före detta lärarbostaden till Boafalls skola. Smakar det med fika nu sa, Christer och dukade upp den godaste ostkaka jag någonsin ätit med jordgubbssylt, vispgrädde och kaffe.

Nu åker vi…

Vi fick se ett av Sveriges största byggprojekt just nu.

Sydvästlänken byggs ett par tio- tals km från Aneby, utan att jag har haft någon djupare kännedom om det. Se länken…

En enorm anläggning byggs för 10 miljarder.

Här har Anita gått i skola, idag är skolhuset hennes närmsta granne.

Samma skolhus när det var nybyggt.

Strax intill, ligger Boafalls före detta Missionshus.

På andra sidan vägen ligger dessutom ett före detta kapell, ytterligare ett par hundra meter längre bort.

Här bor Christer & Anita i en minst sagt praktfull trädgård full av blommor.

Det är en sak jag aldrig kommer att förstå i livet. Vissa människor hinner med precis hur mycket som helst, andra hinner och orkar ingenting. Christer & Anita tillhör den första kategorin. De har en mönsterträdgård, som haft otaliga studiebesök under åren. De har en skogsgård en km bort, som är som rena drömmen och ett boende där. Allt välskött in i minsta detalj. De har skogstraktor, två jordbrukstraktorer, de hugger i skogen tillsammans både Anita & Christer, de har väghyvel till vägsamfälligheten, en Caterpiller bandmaskin, en stor hjullastare, de har ett sågverk, de har byggt en fiskdamm, de har en gäststuga nära dammen, de har maskinverkstad, ladugård, de har planterat tusentals skogsplantor i år, hur hinner de med allt? Nu följer några bilder från deras trädgård. Christer kan alla växter vad de heter på latin. Halva bokhyllan inne, är fylld av litteratur om växter och blommor.

Utöver allt detta börjar Christer på jobbet senast halv sex varje morgon. Han vill göra det för att ha full kontroll över allt, när det går igång för fullt. Gissa om det går undan när Christer jobbar. Vi har varit arbetskamrater i över tjugo år nu. Trots allt tar de bilen ganska ofta och en kväll som denna och bara åker som nu, eller unnar sig en god bit mat. När julen kommer har Christer hela huset och trädgården inklätt i ett hav av julbelysning. Ta del av alla blommor från Boafall…

Christer & Anitas altan.

I Christer & Anitas trädgård.

I Christer & Anitas trädgård.

I Christer & Anitas trädgård.

I Christer & Anitas trädgård.

I Christer & Anitas trädgård.

Christer & Anitas altan.

I Christer & Anitas trädgård.

I Christer & Anitas trädgård.

I Christer & Anitas trädgård.

I Christer & Anitas trädgård.

På kaffebordet.

I Christer & Anitas trädgård.

Nu är vi ute i skogen igen.

Jag blev nästa yr i mössan av alla gårdar, skogar, sjöar och marker vi åket i. Jag hade inte en susning om allt det jag fick se.

Larstorp 2 km står det på en skylt i skogen.

Kör in där sa jag till Christer. Där högg jag i skogen när jag var pojk. Nu möter oss en teknologisk torvindustri i storskalig anläggning, Mullmäster AB. De är kunder hos Torebrings, de har fått pris som Årets Företagare i Aneby Kommun år 2011. Inte kunde jag ana denna stora industri mitt inne i urskogen.

Mullmäster AB.

Mullmäster AB.

Torvmossen som de hämtar sitt bruna guld i.

I hela fyra timmar umgicks vi på denna fantastiska resa i hembygden.

Resan gick nästan hela tiden på denna typen av vägar. Christer & Anita åker bara stora vägar när de har bråttom.

Så här gräver jag…

Jag har alltid älskat maskiner och avundas Christer ibland, som har alla maskiner jag räknade upp. Här gräver jag för hand till plintarna till min vår utökade altan. Jag är nere 90 cm och räcker inte längre och marken är hårdare än flinta.

Ett JÄTTESTORT TACK Christer & Anita, för en kväll vi sent skall glömma. TACK för den trivsamma och informativa resan, den goda ostkakan och att vi får ha förmånen att ha dig Christer som arbetskamrat. Även Anita kommer till jobbet ibland, när Christer får för mycket att göra på sitt revir. Ett stort Tack till er båda från Birgitta & Matts.

Ps. Förlåt mig Christer att jag inte kan skriva vad blommor heter.

Gratis ställplats på Lammet & Grisen när du äter mat.

I Juli 1974 åkte Birgitta och jag och våra barn, med bil & husvagn till Löttorps Camping på Öland. Vår dotter Candra var inte ens ett år gammal första gången. Sedan kom vi att åka till Löttorps Camping under hela 26 år. Sista tio- talet år var vi uppställda med vår stora husvagn och pendlade nära 60 mil varje vecka som vi jobbade. Vi försökte komma loss från Löttorp, men fick svaret av våra barn, då åker vi dit själva. Till Lammet & Grisen på Löttorp, kan det finnas något år vi inte varit där. Numera är det ett måste för mig, att komma dit varje sommar, annars är det ingen sommar för mig. Här har vi parkerat på ställplatsen på Lammet & Grisen. Vi har redan börjat att äta upp oss som synes.

Bär i den Öländska naturen.

Vi var där redan vid lunchtid och hade bokat bord till klockan 18.30. Jag gick runt med kameran lite.

Ölandsnatur.

Ölandsnatur.

Ölandsnatur.

Ölandsnatur

Ölandsnatur.

Vi sitter och väntar på vår tur vid borden.

Nu har hundra- tals bilar börjat komma.

Säkert 500 gäster inne i restaurangen.

Trots så otroligt mycket folk, ingen kö till bordsplaceringen, ingen kö till maten, ingen kö till baren allt är så otroligt professionellt upplagt.

Hur många hundra kg kött äts upp på en enda kväll?

Alla får äta hur mycket de vill för 365:- SEK.

Stämningen, så mycket folk och all den goda maten

Mycket folk, men rent, snyggt och städat över allt.

Du kan backa hur många gånger som helst, här backar Birgitta

Krogens Special, marinerade jordgubbar och glass.

Nu är det bara att gå och ta kaffe hemma i vår Kabe om man vill..

Tack för i år, Lammet & Grisen, ni är så duktiga. Vi kommer åter nästa år om vi lever och har hälsa.

Glömminge Rastplats på Öland.

Glömminge Rastplats på Öland, ligger strax norr om brofästet. Jag har skrivit om den tidigare och nu gör jag det igen. Nu har vi gjort den till vår Favoritövernattningsplats på Öland. Inte en enda ställplats kan erbjuda något bättre. Gröna gräsytor, möblerna redan utställda, rosorna blommar, superrena toaletter, wc latrintömning och allt betalas bara via skattsedeln. När man kommer från söder måste man åka upp 500 meter till Isgärde och vända för att komma in. Det finns två sådana rutor som vi står på, att backa in i, sedan får man parkera på längden.

Vacker natur och utsikt.

Fredagsmys med räksmörgås på Glömminge rastplats.

Solen går snart ned.

Vackra rosor runt ute möblerna.

God natt fredag kväll på Glömminge

Frukost lördag morgon innan vi reser norr ut på Öland.

Vädret och sömnen var på vår goda sida. Så snart vi är på Öland stannar vi här igen. Vi passade på att tömma wc ner vi körde hem, för att det var så smidigt, rent och snyggt.

Vi kom hem från semestern fredag vecka 28, efter fyra och en halv vecka i Sydeuropa med mera. Det dröjde ”tio mil” in i Sverige, innan min mobil var på bana, med alla mejl. Birgittas telefon har ännu inte kommit igång, efter drygt en vecka. Min mobil har nu fått ett återfall den också. Hemma och på jobbet, märker vi inte av det, då vi har trådlösa nätverk. Nu har vi varit på Öland i helgen och då blev det en hel helg utan wifi för oss.

Mobilen kopplar inte upp sig på internet utan svarar hela tiden, ”Du har inget abonnemang för mobilt datanätverk”. Det finns två olika sätt att stänga av en iPhone, jag har testat båda minst femton gånger. Jag har plockat ur SIM kortet massor av gånger, jag har låtit telefonen ligga avstängd i timmar, inget hjälper. Jag satt med Telias tekniksupport i tre kvart, de hittar ingen lösning än. Det är ett vanligt problem säger de däremot. Att stänga av och ta ur SIM kortet brukar hjälpa, men inte för oss.

Finns det någon av mina bloggvänner som råkat ut fört detta?

Vi är nära nu, skrev Anki på Bildbloggen.

Nej du har inte kommit till Bildbloggen, du har kommit till Matts Torebring, men Anki & Lasse kom och hälsade på hos oss i torsdags kväll. Vi var vi lite på språng både Birgitta och jag, åt olika håll. Vi fick ändå en god stund att pratas vid, både på jobbet  och hemma. Första gången jag glömmer bort min kamera, så jag stal helt enkelt en bild av Anki. Jätteroligt att ni stannade till och inte körde förbi, utan vi har ett ansikte på er. Visst är det roligt att få träffa bloggvänner. Tack för besöket och ha en fortsatt trevlig resa.

Överfulla parkeringar med långtradare finns det gott om ute i Europa. (Google)

I min ungdom släppte vår kommun ut sitt orenade avloppsvatten i våra vattendrag. I kommunen fanns även ett omfattande slakteri, även det avloppsvattnet släpptes ut orenat. Idag säger vi, hur kunde vi göra så, på den tiden? Hur är människan funtad? Det är katastrofalt och fruktansvärt att vi kunde göra så.

Kommer vi inom min livstid säga samma sak, om alla långa vägtransporter på lastbil? Hur kunde vi under 2000 talets början förstöra miljö, vägar, skapa trafikbuller, bränna bort jordens resurser och offra människors liv i trafiken, genom att frakta nästan allt gods, på våra vägar på långa avstånd?

Alldeles nyss hemkommen från en resa i Sydeuropa, har jag sett bland det värsta man kan se. Vi lämnar Düsseldorf bakom oss. I motsatta körriktningen är det tre körfält. Alla fordon skall in till stan eller söder över. Trafiken står nästan helt stilla, kön är säkert 15- 20 km lång. Alla tre körfälten är fulla av långtradare, en och annan personbil finns insprängd i köerna. Jag har aldrig sett något liknande tidigare.

Alla vi som älskar sol och värme i södern, för oss är det en bagatell att köra på vägarna, när långtradarna står stilla. Trafiken flyter och det är roligt att köra bil. Långtradarna har blivit ett trafikproblen och dessutom, Långtradarna är ett Transportproblem som ingen verkar ta tag i på allvar. Fraktkostnaderna och transportskadorna är för höga, under järnvägstransporter och det tar ofta längre tid, säger branschfolket. Kan inte politikerna agera? Järnvägen måste kunna förbättra sig och vara med och konkurrera, men det verkar som de ingenting gör?

Tillverkarna av tunga fordon är ofta inte nöjda i sina kvartalsrapporter, vi har levererat för få enheter, marknaden har varit trög i Europa, låter det. Men det finns ju inte plats för fler långtradare, på vägar och rastplatser. När viloperioden kommer, står dessa fordon inträngda på vägrenar och alla tänkbara ställen, det finns inte plats för dem att parkera.

I Sverige anser jag inte, att det är ett lika stort problem på vägarna med långtradarna. Men nere i Europa är problemen jättestora. Många av långtradarna skall naturligtvis upp till oss i Norden med produkter av alla slag och många lastar sina lass hos oss och kör ned till kontinenten.

Vi kan inte dricka vårt kaffe om det inte är ekologiskt och vi skall vara rädda om vår natur. När kaffemuggen är tom slänger vi den, där vi går och står och bara blundar, utan en tanke på nedskräpning och miljö. Vi låter långtradarna fortsätta att skapa kaos på vägarna på bekostnad av människoliv och ett uttömmande av jordens resurser. Är detta riktigt?