Matts Torebring

Vi lämnar snöskottning och allt annat vi skulle göra.

Det är nästan att jag känner ett visst ansvar, inför alla bloggvänner, att hålla en viss balans i våra bloggar. Vi får hem så mycket underbara sommarbilder, från Portugal, Spanien,Marocko, Thailand och sist Filipinerna. Ni alla bloggvänner i värmen, måste få se hur vi har det uppe i kalla Norden. Ja så här såg det ut hemma, när vi lämnade Aneby på fredagskvällen. Inte så mycket snö, vi har haft mångdubbelt mera, men faktiskt ser det ut som att vi, har minst två veckor nu, med ihållande kyla. Underbart att krypa in i varma Bobilen och rulla iväg. Lite stelt till att börja med. Ganska mycket snöyra på vägen, som frös fast på torkarbladen, men så är det vintertid.

Vi drar iväg till Jönköping.

Jag kände att jag hade några ärenden till Jönköping, så vi tog husbilen och for iväg. Vi stannade först på bortvägen på Öggestorp Caravan och köpte husbilstvättmedel. På lördagsmorgonen blev  det Swedol där jag köpte verktyg och en superbra kanna att fylla spolarvätska med, sedan Ljusglimten i jakt på en lampa, Citygross där vi fyllde nästan en vagn med bara Surdegsbröd bakat med frukter, (helt otroligt gott), sedan Jula (vuxendagis).

Vi fikade som brukligt på Citygross, (min favoritbutik, långt, långt över alla andra). Två stora koppar kaffe och två stora semlor, så billigt så jag nästan skämdes, 50:-. I delikatessdisken tar de pengarna tillbaka, där kostar honungsgriljerade revben 199:-/kg.

Vi parkerar vid Quick Stop Hyltena, två nätter 149:- med el.

Det är riktigt få ställplatser att åka till, inom en 100 km radie, som har vinteröppet och där det finns el. Vi känner bara till, Hyltena Quick Stopp Jönköping, där vi står nu, Södra Hamnens ställplats Motala, Östgöta Camping Mantorp, Rastplatsen i Herbeta (på långtradarparkeringen) och Eksjö Campings ställplats.

Ren framruta när det är dags att äta frukost.

Nu har vi rest med husbil i femton år. Under fjorton av dessa år, har vi fått ta en handduk och torka insidan på framrutan när vi vaknat, under vår, höst och vinter. Inte i vår nya drömbil, här är rutan helt torr och ren, trots att vi även duschat på morgonen.

Jag vaknade i natt av att det var alldeles för varmt. Täcket hade jag redan kastat av mig. Jag somnade om efter en stund och vaknade till mera behaglig temperatur. Birgitta hade också vaknat av att det var alldeles för varmt och dragit ned på tempen från 24 till 21 grader. När vi stänger till om sovrummet, vi drar aldrig ned för fönstren i cockpit, så blir det extremt varmt i ”sovrummet”. Vi har ju en max ombonad vinterbil, där golvvärmen står för nästan hela comforten i bilen.

Vi anländer fredag kväll till Södra Hamnens Ställplats Motala.

Det är mörkt, det regnar, men titta, han är här och ser till sin ställplats. ”Men hej på dig Matts & Välkommen”. Med de orden känner man sig extra välkommen, till Södra Hamnens Ställplats i Motala. Blir vi ensamma, sa jag, nej det har varit ett 15- tal vagnar i veckan. Första natten är vi ensamma. Kanske kommer någon av er nu…?

Vi vaknar till ömsom sol och moln.

Det regnar mest hela natten (tror jag). Själv vaknar jag efter nära 14 timmars sömn. Skönt att få sova ut efter allt som julen för med sig.  Titta solen skiner, sa jag helt plötsligt, fast när jag kom ut var den nästan borta. Tre meter framför vår husbil går strandpromenaden. Det är en ström av människor som passerar förbi. Naturligtvis måste jag ut och prata med någon. ”Är ni turister”?, sa det trevliga paret, som vi fick ett långt samtal med. ”Men varför åker ni till Motala”? frågade paret oss. Varför är det så många ute och går just här? sa jag. Vi har fått en helt ny stad, sedan bron kom till. Nu är det allas promenad- och motionsrunda, runt Vätterstranden och över bron. Vi följde efter på samma runda…

Bro över järnvägen.

När jag bygger, överdimensionerar jag alltid. Men denna gångbro över järnvägen, visst är den också stor, bred och överdimensionerad?

Vi är på väg till fots över nya bron.

Nu har vi kommit fram till södra påfarten till bron.

Utsikt från bron

En fantastiskt bra utformad gång- & cykelled över Vättern

Vår husbil borta på ställplatsen.

Norra påfarten på bron

Under bron vid norra påfarten.

Hela bron sett från norr.

Strandpromenaden in mot Motala Centrum

Vi är nästan framme i centrum.

Vårt stamcafé vid torget.

Sällan eller aldrig, smakar två koppar kaffe, så gott som efter denna långpromenad. Ett riktigt gott Zoega kaffe och äppelkaka med vaniljsås.

Vocal Voices från Aneby.

Ja du läste rätt, vi har ett jättefint Konserthus i Aneby, och vi har Vocal Voices, som egentligen hör hemma på de stora scenerna. Söndag kväll satt vi på första parket och bara njöt till de mest fantastiska framträdanden.  Torebrings, som var en av huvudsponsorerna, var där med hela sju personer. Helt otroligt fantastiskt från början till slut.

Svenska Barnhjälpen drivs av vännerna Sanfridsson i Aneby. Bernt Sanfridssons far och mor, var mamma och pappas bästa vänner. Familjen Sanfridssons besöker på plats och ser där behoven är som störst. Hela behållningen går ovavkortat till barn i Bangladesh. Ett land mindre än Sverige och med 360 miljoner invånare. Landet klarar helt enkelt inte att föda alla dessa människor, än mindre att bara ge rent vatten till barnen att dricka.

Här framför Vocal Voice Sjömans jul på Hawaiii.

Min fina kamera låg hemma, jag kunde ju inte drömma om att sitta på första raden. Det var bara våra platser kvar, när vi kom en halv timma före start. Jag tog ett endaste kort med min iPhone. Det finns en del låtar på You Tube att lyssna på.

Stranden strax utanför Lagos i Portugal, sommaren 2011.

När vi kom till just denna platsen nära Lagos, sommaren 2011, sa vi spontant, både Birgitta och jag, här vill vi bo. Det var en sådan aha upplevelse att komma hit. En underbar natur och alla talade, som min gamla ”skolengelska”, det var som att komma hem, kändes det som.

Idag var det vår tur att drabbas.

Idag kom fem cm snö, bestående av hälften smält vatten och snö. Man vet att det kommer, men snälla inte nu, jag har inte lust att skotta, jag orkar inte, jo jag måste, hur det än ser ut. När man jobbar, äger delvis, och driver ett familjeföretag, är det inte bara stänga dörren och gå. Det är en lång process att gå igenom. Kanske kan vi fara vi också en vacker dag… Än så länge lever jag i drömmarns värld.