Matts Torebring

Vi har så nära till Ninnis Kroppkaksbod i Källa, så i dag cyklade vi dit. Från det att vi lämnade vår fina ställplats, (som är bättre än många campingplatser), till dess att vi ätit klart tog det 30 minuter enligt Birgitta, detta trots att det var kö ut på trappan när vi kom dit. Vilken smart affärsidé att servera så många och så snabbt.

När jag ställde in min bricka i brickavdukningsstället, sopade en dam upp glas från golvet. ”Jag tror att du är högt upp i företagsledningen, eftersom du får ta hand om glaset på golvet,” sa jag med ett leende. ”Ja, jag har hållit på med detta i 34 år,” svarade damen och skrattade. Så länge sedan är det inte vi var här, men det måste ha varit slutet av 80- 90 talet. ”Vänta inte lika länge tills nästa gång,” fick vi med oss som hälsning tillbaka.

Jag får fundera vidare till nästa gång vi kommer hit, men ska det inte vara skirat smör i stället för grädde till kroppkakorna? Det var jättegott och vilken härlig miljö att få sitta i.

Att få en plats som denna på en ställplats är ju helt fantastiskt. Markis, bord, stolar, solstolar och cyklar, allt ute över natten. Bara att gå ut och sätta sig till frukost och inta jordgubbarna från gårdsbutiken ett litet stycke bort.

Appen Ställplatser har varit fullständigt klockren för oss i sommar. Tack vare koordinaterna, har vi kommit fram till målet inom 5 meter. Idag hittade vi ytterligare ett guldkorn på Ölandskartan. Mönstret från i sommar fortsätter. Vi kommer iväg ganska tidigt på förmiddagen, vi kör en handfull mil, precis som idag och stannar vid en plats som vi sett ut innan, Källahamns Ställplats, 150 kr + el.

Idag körde vi från Byxelkrok med tömda grå- & svartvattentankar och fylld vattentank. Vid Källa Glassgård svängde vi vänster och efter ett kort stycke kom vi till Källa gamla kyrka och ställplatsen 200 meter bort. Infarten var trång men det gick bra. Ni ser njutningen i vår plats på första bilden, stor yta utan grannar inom 2 meter. Nå’n däruppe måste gilla oss …

Ett litet stenkast bort finns det en fiskbutik, där vi först köpte rökta räkor och sedan varmrökt lax till middag. Vi valde potatis ur ett stort sortiment i gårdsbutiken någon km bort, samt bönor och jordgubbar.

Till den gamla kyrkan var det inträde, vilket kändes lite sniket.

Det finns 2 badstegar att klättra ned i havet, för den som vill bada. Jag vill inte ha mer ledvärk så jag är försiktig med badandet.

Varje gång vi har cyklat in till Byxelkrok, har vi sett gott om solande människor på klipporna nedanför branterna ut mot havet. Idag hade vi bestämt att vi skulle testa havet vid Neptuni Åkrar. Inte alls gästvänligt att komma ned till stranden i all denna sten. Längst uppe i norr var vi helt ensamma på stranden.

Jag föreställde mig att det skulle vara hårt att ligga på stenklipporna, men icke med en strandmadrass. Med vårt lilla vinskydd hade vi det minst sagt skönt.

Jag gick i för att doppa mig, men tyvärr fick jag gå så långt ut att det blev stenigt. Jag lade mig på botten i alla fall så att jag blev blöt hela jag.

Vi strulade inte med att ta med oss kaffe idag. En muffins och vad Mer kan man önska sig. Dagen avslutade vi med var sin pizza på samma restaurang som igår, ”Alla går till Petters i Byxelkrok.” Denna tidigare folktomma by, som nu är som en stor marknad med många matställen, Gelateria och en massa krims krams.

Det vi nästan skrattat åt innan, stortrivs vi med idag, Byxelkroks ställplats. Så enkelt, bara en soptunna, stora platser för en hundring, gräs, grus, total tystnad och nära in till byn.

Idag cyklade vi och hälsade på Långe Erik. Bästa cykelbanor, bara en massa trevligt och härligt cykelväder.

Fram på eftermiddagen blev jag precis som vanligt hungrig. Då har vi lika nära ned till Byxelkrok.

Igår kände jag inte igen mig när vi var nere i byn. Idag parkerade vi cyklarna och gick och nu klarnade bilden.

Jag startade bilen för att köra ned båten till vår badvik. Jag hann bara utanför garaget så startade vindrutetorkarna. Då lät vi båten stå, tog lillbilen, körde och spanade in flera campingar och ställplatser i Eksjö, Lyckarp, Hult och Movänta. Dessa platser har vi besökt många gånger under åren.

Det kändes som att det var 10 tals år sedan, vi var uppe vid Kaffestugan intill slalombacken. Skidbacken är oftast fullsatt vintertid vid bra väderlek. Det är riktigt brant upp till kaffestugan.

Under många år var det vänner till oss som drev kaffestugan så länge de orkade. I år har den fått liv igen genom en ung familj som satsar all sin kraft där. Så jättetrevligt och gott att fika däruppe.

Det är bara att rekommendera att ta en tur hit. Ta av från stora vägen nere i Ingatorp och följ skyltarna upp till toppen. Nere i Ingatorp ligger även en restaurang, som såg riktigt spännan ut. Den får vi testa nästa gång.

När vi gjorde valet att stanna en natt på ställplatsen i Hällekis, var det ett bra val. Vi hade en fantastiskt vacker plats att gästa, samt bara några minuters väg upp till Utsikten över Kinnekulle samt Stenbrottet nedanför. Först gästade vi kaffestugan, som borde haft lite mera att erbjuda.

Alla bilder från stenbrottet nedan, får tala för sig själva idag.

Någon husbilsägare varnade oss för att parkera i Stenbrottet. Du kommer att få in all den röda sanden i husbilen. Detta var överdrivet, vi hade inga som helst problem med detta. Läs mera om Stenbrottet här.

Ps. Detta inlägget strulade med mig i ett antal (5) timmar p.g.a. svag wifi och jag kom inte till rätta med allt ändå.

Ställplats appen har varit nästan ovärderlig för oss i år på vår resa runt Vänern och framför allt helt klockren på att komma rätt, via angivna koordinater. Alla de platser jag tittat på hemma brydde vi oss inte om. Vi har kört helt efter som andan har fallit på. Dessutom är det ganska lätt att välja ut de mest prisvärda och de vackra platserna eller stanna helt gratis.

Idag hade vi de sista milen kvar att köra, för att knyta samman vår resa. Vi landade på ställplatsen i Hällekis, till en ringa av kostnad 150 kr inkl. el. Stort, rymligt och mycket vackert. Jämfört med förra ställplatsen, där det investerats mångmiljonbelopp, kan detta ändå anses dyrt men ändå riktigt bra.

Jag hann bara parkera bussen, innan jag googlade på Hällekis. Varför finns detta namn i bakhuvudet? Det måste vara cement, tänkte jag … och visst har det funnits en stor cementfabrik här, men som lades ned i mitten av 70 talet. Mitt ständiga byggande sätter spår.

I morgon har vi för avsikt att köra till Kaffestugan i Kinnekulle. Vi vet noll och ingenting om vägarna här, men hoppas vi kan ta bussen ända fram. Själv vill jag cykla dit, men det går så mycket tung trafik på första vägstycket att vi tvekar.

Idag har vi återigen kört bara en handfull mil, men hittar ändå för oss helt nya platser.

Glöm inte att beställa din bok till semestern idag …

Beställ nu: http://www.torebrings.se/bok