Det ser bedrövligt ut, på en av kyrkogårdarna i vår kommun.
En söndag som gick, kändes det skönt att gå till kyrkan. En dag med stillhet och eftertanke, efter allt det tragiska som hänt i vår huvudstad. Jag tror att få av oss är överraskade, vi vet, att det som har hänt, kan hända precis över allt igen.
Vi åkte som sagt till kyrkan på gudstjänst. Jag frågade min kära hustru om jag fick bjuda på lunch på Restaurang Sun Rice i Eksjö. Sedan inspekterade vi det fortsatta vägbygget på 32:an. Vi tittade av ren nyfikenhet, på en superliten vinterbonad sommarstuga, för priset av 2.6 miljoner. Vem vill bo där? inte vi i alla fall! Vi satte oss framför tv´n och såg Hv 71 köra över Malmö. (Jag har sällan ro att sitta still en hel match, men gjorde det igår)
När matchen var slut, kom frågan, ”Vad ska vi göra nu”? Vi gav oss ut igen och åkte återigen lite gamla byvägar. Vi stannade till, vid en av våra familjegravar. Jag blir lite ledsen, när jag ser hur illa det ser ut. Få gravvårdar står rakt, utan att luta och många är uppstöttade. Jag tycker inte att detta, är att visa vördnad för de som lämnat oss.
Ja nu förstår ni, vi är trots allt är vi lite rastlösa. Vi saknar husbilen. Minst två månader till får vi vänta. Jag gillar inte detta, då många handlare har fått sina Kabe Imperial husbilar. Vi som också handlat husbil, i anslutning till Elmia Husbil, får vänta!
Till påsk reser vi med lilla bilen till Dalarö, för vidare färd med båt, ut där skärgården slutar och det är bara havet kvar.
Matts Torebring 