Många av oss och inte minst jag, har säkert ondgjort sig på denna totalt åsidosättande skötsel och underhåll av våra vägrenar. De stora vägarna sköts oftast minutiöst, medan mindre och mellanstora vägar bryr man sig inte om. På semestern åkte vi ibland vid nästan meterhögt gräs vid sidan av vägen. Risken för viltolyckor känns nära inpå.
På vår lilla byväg med bara tre fastigheter tror jag man glömt bort att den finns. Finns det ingen väghyvel till alla hålor i vägbana? Jag har i alla fall ingen sett på de två sista åren. Gång på gång har jag klagat på allt damm, störtregn som tar sig fel väg på grund av brist på underhåll. För snart ett par veckor sedan ringde jag och frågade om jag måste köpa en egen Ferguson traktor med slåtteraggregat? Buskar och sly hänger ut i vägen och ser helt vanvårdat ut. Idag äntligen kom ”slåttermaskinen.”
När jag var bondpojk slådde vi alla vägrenar före midsommar. Då såg det välskött ut. Idag finns obegränsade maskinella resurser att ta till, men då finns det inte människor som ser att det gror igen.
I helgen som var blev jag så förvånad, när jag tittade in i hagarna utmed vägen, det fanns guldfärgade aspar och gula björkar. Detta har jag inte sett hemikring än. På vår gata är träden kolgröna än. Bara en björk nedan som har lite gula kvistar.
Bara några få gula kvistar
Ofta kan jag sakna tiden när jag alltid var ute på vägarna. Då följde jag med naturens växlingar, nu har den bonden börjat med höskörden, en annan bonde plöjer, en annan bonde sår. Nu när jag cyklar bara fem km tur och retur till och, från jobbet får jag knappast inget se. Nu följer jag inte med vad som händer i naturen.
Vilken skön känsla att ändå husbilen står startklar i garaget så vi kommer ut ibland. Förr sa vi ofta, vart åker vi nästa helg? Nu längtar vi inte ut på samma sätt, vi har det så bra hemma. Sedan kommer nästa fråga, vart ska vi åka? vi har ju besökt nästan allt inom räckhåll för en weekend.
Vår Mastervolt i bussen som visar laddning och status
Nu känns det roligt att fricampa igen.
Det problem som Forsbergs inte löste åt oss, löste vår gode vän Jim. Tidigare kunde vi bara parkera i stort sett en enda natt, sedan måste vi ha ström för att ladda batterierna. Det var flera enheter som låg på och drog ur strömmen ur batterierna. Dessutom bytte Jim till en mycket kraftfullare laddningsregulator till solcellerna.
I helgen har vi varit ute i 60 timmar utan el och har 100 % fulladdade batterier när vi kommer hem, detta trots värmepanna med cirkulationspump, belysning, tv tittade, laddning dator, iPad, hörapparater och mobiler.
Innan vi lämnade Väderstad på förmiddagen, gick jag för tredje gången, på tre dagar in på Konditoriet och handlade med mig de mest utsökta bullar som finns, för att inta dessa till förmiddagskaffet på vägen hem. Vi bestämde att vänta med fika tills vi kom till Höganloft rastplats utanför Tranås.
Hur många gånger vi rullat in här för att stanna och fika det vet jag inte. Det har inte funnits en enda m2 kvar att parkera på, för varje m2 är alltid upptagen av en långtradare och vi har fått rulla vidare. Idag fanns det inte en enda långtradare på plats och vi kunde parkera, fika och njuta av den fina utsikten.
Alla de som fraktar våra varor på vägarna har rast- och vilotider som de måste följa. De måste stanna enligt regelverket men få har gett dem platser att stanna på och de måste ta det som finns. Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare. DET KÄNNS SOM MYNDIGHETERNA FORTSÄTTER BLUNDA för detta jättestora samhällsproblem.
I Frankrike har långtradarna oftast sin egna parkering. En display vid motorvägen talar om hur många lediga platser det finns. I Tyskland och Sverige blockerar långtradarna ofta bränslemackar, parkeringar, rastplatser och till och med ut på vägrenen på motorvägar. Ofta kan det var svårt att komma intill för att tanka en kväll. Vid flera tillfällen under vår semesterresa i somras hände samma sak. Vi försökte stanna vid en rastplats för att fika. Det var på gränsen att vi kom ut i trafiken igen så tätt stod alla långtradare, att försöka stanna var inte att tänka på.
Kanske är hela problemet löst när vi får förarfria lastbilar?
Gång på gång möter jag personer, oftast de som är ”lite yngre än mig”, på gång- & cykelvägar som jag gjorde på vägen hem idag. Jag cyklar med fingret på ringklockan, för de som jag möter ser ju inte mig, de tittar bara i sin mobil. När vi sitter i greenroom och intar vår salladstallrik i afton, får jag ännu mera vatten på min kvarn. En ridande tjej som håller sin mobil viktigare än hästen hon rider på. Tur att hon hade en snäll häst som kunde vägen hem. Några minuter senare kommer en tjej och halvspringer. Naturligtvis är mobilen viktigast även för henne.
På min förra väg till jobbet såg jag oftast en mamma med två barn, en liten knatte på egen cykel som nätt och jämt lärt sig cykla, en knatte i cykelkärran, en hund knuten med band till cykelstyret och uppe på allt detta sneddade hon över torget, vidare snett över Köpmangatan, hela tiden med mobilen i handen och den andra handen på styret. Den lilla grabben på sin egen cykel kom tultades fram 25 meter efter.
Vi brukar säga på jobbet att det är inte lönt att ringa någon, för ingen hinner att svara.
När jag bokade tid för oljebyte i motor och bakaxel idag på bussen, kändes det som något fattades. En årsservice var borta. Hösten 2019 till försommaren 2020 bodde vi i bussen när vi byggde vårt hus, under hela åtta månader. När vi bosatte oss i bussen hade vi dagarna innan bytt olja i motor och bakaxel. Under våren besiktigade vi och gjorde fukttest hos Forsbergs i Hyssna.
Sommarsemestern 2020 började vi på Torpön, vidare till Kisa, Vimmerby, Kalmar, Öland runt och lite nedslag på Ostkusten. Efter sommaren åt vi kräftor i Väderstad och kanske någon mer kortresa. Det var allt vi reste på grund av pandemin. Sommaren 2021 var inte heller den en långresa, utan bara tur & retur Jämtland.
När jag idag började räkna efter, kom jag fram till att vi kört endast drygt 500 mil de två sista åren. Det saknas en kugge i hjulet. Tidigare landade vi på cirka 1200 mil om året. På tisdag nästa vecka har jag radat upp fyra stopp helt nära varandra. Oljebyte, fylla gasol som också är två år sedan sist, få teknisk support av laddning och onormal strömförbrukningen i bilen, av en god vän och Concorde expert, samt besöka Färggross. Allt på nästan samma gata eller bara ett kort avstånd i Jönköping.
I sommar har jag faktiskt saknat våra kortresor med bussen. Under fem veckor har jag vickat på kundtjänst. Då jobbar jag alltid några timmar på söndagseftermiddagen, för att inte stressa upp mig på måndag morgon. På så sätt försvann fem helger. Det går inte att ta igen året som försvann bort. Vi får vara glada och tacksamma över att vi lever.
Himlen var så extremt vacker ur flera synvinklar, när jag körde hem från jobbet i eftermiddag, efter att ett mindre åskväder just passerat byn. Oj vad många kort man skulle önska ta, men man kan ju inte stanna mitt i vägen. Detta kort tog jag hemma på vår tomt.
Fast nu tänkte jag inte riktigt på de mörka regnmolnen på himlen, de är faktiskt vackra när solen skiner på dem. Jag tänkte på andra mörka moln som tonar upp, hänsynslösheten, råheten människor emellan, näthat, det inbördeskrig som vi har mellan olika grupper i vårt land och en enorm fräckhet, som är fruktansvärd. Jag tänkte vidare, törs jag fortsätta att vara så öppen och offentlig, som jag är på min blogg?
Att vi har fått det så bra, efter ett hårt arbete sedan tidiga barnaår, faller inte heller i god jord hos alla. Jag har mött människor nära mig, där man minst skulle ana, som varit direkt hotfulla. ”Jag ska ge dig för att du är så katig”…Törs jag/vi ha våra bloggar kvar? Det händer att jag kollar min blogg mitt i natten om jag är vaken. Några gånger har jag vid sådana tillfällen lagt inlägget, rakt ned i papperskorgen. Vart är vi på väg?
Jag fortsätter på samma tema som igår, många kör alldeles för fort… ”är det ett man blir äldre tecken”?
Här på södra delen av Grännavägen i Aneby, tog kommunen ett mycket lovvärt initiativ för två år sedan och anlade till min stora glädje en gång- & cykelbana. Det är många som går här och själv tar jag oftast en väg hem från jobbet och en väg bort. Då blir det oftast denna vägen hem på kvällen. Det är 40 km på denna gatan. Jag anstränger mig att alltid hålla den hastigheten, med hjälp av farthållare när jag själv kör bil. Så gott som alltid kommer någon alldeles inpå bakifrån. Här kör de flesta 60- 80 km. Otäckast är de stora timmerbilarna, som det dessutom far bark och bråte från.
Så här ser cykelbanan ut idag, två år senare. Kantstenen har lagts om minst tre gånger. Nästa dag är den sönderkörd igen. Det känns otäckt att gå och cykla här när inget respekteras. Nu tar jag samma väg både bort och hem, vägen genom Svartåparken, som är så underbart fin.
Bor man som vi på landet, kanske det hör till landskapsbilden, att bo vid en grusväg. Mig skulle det dock inte störa, med en asfalterad gata, tvärtom. Normalt är det bara våra grannar som åker, kanske fyra, fem gånger på en dag och de tar hänsyn till den dammiga vägen. Det gör däremot inte Hall Media, som delar ut tidningar vid femtiden på morgonen. Den föraren kör värre än rally, säkert 80- 90 km. Jag har misslyckats med att stoppa den bilen.
Förra sommaren hade vi stora problem med vår dammiga grusväg. Det stod stora moln efter dem som kör för fort. Jag har köpt salt själv och lagt på. Till slut tröttnade jag och nu har jag fått kommunen att salta två, tre gånger i år. Normalt har vi inga problem. Det uppstår när det är mycket trafik till Ridklubbens tävlingar. Det är dags igen nu till helgen. Många hästtransporter har boogie och rör upp extra mycket damm. Idag har kommunen saltat på ganska bra. Stort Tack!
Nu har jag ställt ut en gammal katt vid vägkanten som jag hade. Det ska bli spännande att se om det hjälper. I så fall kommer jag att köpa hela satsen med tre katter på första bilden.
Jag körde själv på en väg med en strategiskt utplacerad katt och jag bromsade in kraftigt när jag upptäckte den. Det kanske funkar.
Det är inte konstigt att E handeln skördar offer efter offer. En liten ask Alvedon kostar på Apoteket i byn 50 kr. På Apotea, där vi handlar nästan allt, kostare den 32 kr. Ska jag köpa ett par Ecco skor, finns det över tre hundra att välja mellan på nätet, i butiken kanske tio par.
Företag efter företag väljer att sälja sina produkter själva på Internet. Det har vi bittert fått erfara i vårt företag. Det kom bara ett kort mejl från vår största leverantör om uppsägning, trots 30 års samarbete. Vi fick friställa tre man. Förr var det roligt att få åka in till Nisse Winblad på Holmgrens Bil och handla upp ett tio tal bilar på ett bräde. Till jul kom det även en blomma från Nisse. Hur blir det i fortsättningen?
En av våra 13 företags bilar.
Var ska vi köpa våra servicebilar nästa gång? Blir det på internet? Vem tar över våra begagnade bilar?
Extra! Stellantis säger upp alla åf
Publicerat 2021-05-20
ALLA ÅF-AVTAL FÖR STELLANTIS-MÄRKEN SÄGS UPP I HELA EUROPA
Stellantis ska göra om hela sitt åf-nät i Europa och fokusera mer på flermärkesförsäljning och internetförsäljning. Alla återförsäljaravtal för samtliga 14 märken sägs upp med en uppsägningstid på två år.
– Vi informerade återförsäljarna i går, 19 maj, om att avtalen kommer sägas upp, säger Maria Johansson, PR-chef Stellantis Sweden.
– Branschen genomgår stora förändringar med miljökrav och elektrifiering som kräver stora investeringar och vi behöver stå redo för de förändringar som förväntas ske när gruppundantaget uppdateras 2023. Samtidigt har konsumenternas köpbeteende förändras och vi behöver anpassa oss till att kunna erbjuda den bästa servicen för våra kunder, säger Maria Johansson.
På de stora marknaderna kommer avtalen att sägas upp från och med 31/5. Sverige betraktas som en mindre marknad, liksom Norge och Danmark, och besked om datum för uppsägning kommer.
– I Sverige och andra mindre marknader, där det även finns privata aktörer, kommer vi återkomma med mer information om tidpunkten för uppsägning, men avtalen kommer sägas upp, säger Maria Johansso
I Sverige drabbas bland andra återförsäljarna för Peugeot, Citroën, DS Automobiles, Fiat, Fiat Professional, Abarth, Alfa Romeo och Jeep.
Steget är det första för att effektivisera och spara pengar inom Stellantis-gruppen efter sammanslagningen av FCA (Fiat Chrysler Automobiles) och PSA Group
Matts Torebring 