Matts Torebring

Tidningen Nätsmart.

Från det att jobbet börjar för mig, strax före klockan sju på morgonen, ända till sena kvällen och tyvärr även stundtals under helger, är jag förföljd av våra kunder på nätet. Eftersom vi haft enorma, nästan oöverstigliga problem med leveranser, från vår näst största leverantör, under hela hösten. Uppe på allt detta, lade Orrefors Kosta Boda ned tillverkningen i Orrefors. Alla julklappar som inte kom fram i tid och att svara alla när inga svar finns att ge, har varit fruktansvärt jobbigt denna höst. Alla problem började den 3 september och fortgår ännu. Men det händer roliga saker också…

En artikel i tidningen Nätsmart.

Alla kunder är inte vän med att hantera sin dator. Ofta märker jag att kunder som är 65 + och äldre, gärna ringer och beställer i stället, för att beställa på nätet. Ett par små trevliga episoder från brinnande julhandel…

En dam ringer och beställer…. ”Hur känns det att vara tre år och tre dagar äldre än mig?” frågade jag, när jag såg kundens personnummer. ”Då är du ett lejon” sa kunden. Javisst, sa jag, och jag har ett lejon i cockpit i våran husbil och jag har ett lejon på mitt skrivbord. Dessutom har jag Daniel som andra namn. (Daniel i Lejongropen) ”Vad är dina arbetsuppgifter?” sa kunden. Ja jag säljer så mycket jag kan och peppar upp mina medarbetare till att sälja så mycket de kan. Innan jag går hem på kvällen ser jag till att det finns pappershanddukar och toapapper på toaletterna samt rättar till i diskmaskinen, där oftast allt ligger nedslängt bara. ”Då förstår jag, sa kunden, att du är högt upp i företagsledningen”.

En annan kund ringer från Sollentuna. Hej, jag heter Margret, jag har köpt en sak av er och så stod det Torebrings på kartongen. Torebring, som ligger i Aneby, Lommaryds skola 1962, det måste vara Matts som satt bänken framför mig i 7:de klass 1962. Hon tog mod till sig och ringde och vi fick en lång trevlig pratstund.

Ps. Jag känner mig absolut inte som en silversurfare, jag har arbetat med Mac i nätverk sedan 1984. På den tiden sprang alla med sina disketter mellan olika datorer. Vi var tidigt ute med att ha ett internt nätverk. Jag tyckte dock att artikeln var intressant att läsa.

Nu har jag varit under ytan en vecka, men är uppe igen

Fjärrvärmen har sedan vi satte på den i höstas, stått på läge ”Bortrest”. Vi har varit hemma och sovit några timmar de flesta nätterna, Birgitta mycket mindre än jag och varför skall vi ha full värme på. En liten värmefläkt och det är full värme i sovrummet, de få timmar vi varit hemma. Jobbet har tagit all vår tid nu. I kväll har jag kommit upp till ytan igen, för att ta en nypa luft. Fast ärligt sagt, jag dyker inte under ytan, mera i år hoppas jag. Ni alla bloggvänner började nog undra om jag var frisk och det är jag, men vi är inte riktigt friska som jobbar så mycket. Niklas, vår son och delägare i företaget, har kört nattskiftet sju dagar i veckan, tillsammans med Birgitta. När jag anmärker till Birgitta att hon jobbar för mycket, får jag till svar: ”Jag behöver inte sova lika mycket som dig”.

Det har varit en enorm julrusch, vi hade helt enkelt inte klarat att producera och leverera mera, från vår enorma Tomteverkstad. Dessutom hela billaster med paket varje dag, ut till alla internetkunder. Jag öser beröm över vår personal, som gjort en hjälteinsats utan like för företaget. När lördagen kom var vi 15 personer som jobbade i julpacken och på kontoret och på söndagen 17 personer. Detta utan att jag lagt två fingrar i kors för att jaga personal. Dessutom var det riktigt långa dagar jag talar om.

Detta var min 38:e julrusch och den största  någonsin, alla kategorier. För första gången har jag inte deltagit i det praktiska arbetet utan bara haft hand om internet trafiken och den har varit enorm. Stundtals kändes det som om orderna kom i stora flak och bara vällde i  systemet. I helgen skall jag läsa igenom vad ni alla mina bloggvänner har gjort, när jag varit ”bortrest” nästan en vecka. När jag har kommit hem, har jag inte ens orkat öppna min dator.

Linus Torebring med sin flickvän på dagis.

På torsdagkvällen var vi inbjudna till Linus dagis på Luciafest. Skönt att släppa datorn och jobbet en stund och göra någonting annat. Linus och hans tjejkompis och alla de andra barnen sjöng för oss och vi fick glögg och pepparkakor.

Annika har tagit över i julpacken.

Detta är min 38:e julrusch på jobbet. Nu har jag duktiga medarbetare som tar över helt och hållet. Annika som annars kör runt i Småland och fyller på kaffe- & varuautomater ute hos kunderna, är nu arbetsledare i julpacken. Innan detta var hon inne hos oss på kontoret och tog på sig säljarrollen under några veckor. Hon skötte även detta med bravur. Vi kyler hela denna packhall till plus fyra grader.

Det väller in varor från stora delar av Europa.

Många länder är representerade med sina produkter som vi packar i våra Tomtelådor. Nu börjar vi närma oss 20 000 sålda Tomtelådor.

Mikael & Mikael tar över mittt jobb i julpacken på kvällar och helger.

Livet bakom datorn på kontoret är så hektiskt i år, att jag orkar helt enkelt inte gå ut i julpacken, efter en lång dag bakom dator och telefon. Vår näst största leverantör, har under mer än tre månader under hösten, skapat så enormt stora problem att jag skulle kunna skriva ett uppslagsverk om detta. Den tredje september bytte de affärssystem, flyttade orderkontoret och minskade personalstyrkan till hälften. Allt detta slutade i totalt kaos. Idag tre månader senare får vi inte ens en orderbekräftelse på våra stora inköp. Vi kan inte svara kunderna när leveranserna kommer.

Tidigare år har jag tyckt att det varit skönt att gå ut i julpacken och jobba några timmar efter en lång dag på kontoret. I år har det varit så hektiskt så jag måste helt enkelt lämna över till två av mina medarbetare, som är servicetekniker i vardagslag, Mikael Wiberg & Mikael Wimmerdahl. De kommer att plasta in pallar och styra upp allt packat gods. Rekordet på en dag har varit över 900 fraktsedlar med gods till våra kunder.

Detta hade stormen ”Sven” med sig.

Idag fredag kom Sven. Det var minsann inte den snälle ”Farbror Sven ” som hade ”Barnens Brevlåda” när jag växte upp. Detta var stormen Sven. Idag ska du väl inte cykla till jobbet sa Birgitta. Klart jag kan, sa jag. Ett hundra meter från jobbet kom stormen Sven rak emot mig. Jag fick hoppa av cykeln jag kom ingenstans. När jag cyklade hem över gårdsplan på jobbet, tog det stopp i  en jättestor snödriva, detta trots att snöröjare jobbat i mer än en timma. Bilden ovan är baksidan hemma och min väg till Friggeboden för att hämta ved.

När jag kom hem var det en snödriva  bredvid husbilen på garageinfarten som var 70 cm hög. Trots att jag har sex växlar framåt på snöslungan orkade den inte på ens lägsta växel. I botten under alla drivor var snön blöt. Efter två timmar var mina gång- & körvägar samt min och grannarnas trottoar befriade från snö.