Elljusspåret i afton.
För två veckor sedan traskade jag elljusspåret runt. Då var jag förvånad över att det var så mycket snö och is kvar i skogen. Vid det tillfället var det säkert till 90% samma väglag som ovan. I afton var mindre än halva spåret isbelagt. Det går åt rätt håll, men det tar tid att smälta snö och is i skogen. I vinter har jag traskat runt på olika gator och gångvägar på väg hem från jobbet. Skogen är trots allt skönast, att komma ut i.
Gott fredagskvälls fika tack vare Linus.
Strax innan vi gick hem från jobbet i fredags kväll, kom vårt barnbarn Linus, med två styck helt otroligt goda moccabakelser från Ågårdens Bageri i Aneby.
Ågårdens Moccatårtor
Moccatårtor och Moccabakelser från Ågårdens Bageri i Aneby, går inte att beskriva, de måste helt enkelt avnjutas.
Ågårdens Moccabakelser
Vi ett tillfälle letade jag runt med bil, måg och dotter körde runt i hela Stockholms stad. Matts Torebring vill ha moccabakelse. I Stockholm finns de inte, vi hittade inga i alla fall den gången. När ni bloggvänner kommer och hälsar på mig, säg till en dag innan så jag kan bjuda på dessa fantastiskt goda bakverk.
En period i mitt liv, i början av 70- talet, fanns så långt jag vet, inte ett enda matställe mellan Umeå och Helsingborg utmed E 4:an, utan att jag testat varje plats och deras chokladbiskvier, som än idag är en favorit tillsammans med moccabakelser.
Min vintercykel är till salu på Blocket.
När jag samtalade med min Vårdcentral, Nyhälsan under hösten, poängterade de för mig att promenera, är det bästa man kan göra och man skall göra det varje dag. Nej fy så tråkigt tänkte jag. Ändå gav jag mig ut i elljuspåret samma kväll. Jag vart biten från första stund. Så sedan början av november månad är jag ute och går varje kväll. Under vintern har jag gått en omväg på cirka 40 minuter för att komma hem. Mycket bättre att gå, än en isig bil eller att cykla i fruset snöblask.
Dubb i däcken
I flera vintrar har jag cyklat varje dag och i alla väder. Från minus 24- 25 grader till ren isgata. Jag har aldrig upplevt att det varit halt, trots blankis vissa dagar. Till jobbet har jag uppförsbackar och motvind, så gott som varje dag. Hem har jag utför och medvind. Min sommarcykel har jag kvar och skall börja använda den igen nu.
Sandhamns Värdshus 18 aug. 2007
Nu skriver många om vårtecken. Jag kände att jag fick vårkänslor. Hit vill jag åka tillbaka. Dagen efter min 60 årsdag, bjöd jag hela familjen med i båten, ut till Sandhamns Värdshus. Ett riktigt nostalgiskt minne.
Far & Son 2007
Ulriksdals Värdshus är ett av mina favorit platser. Här firade jag 60 år tillsammans med hela familjen.
Bild från Sandhamns hemsida..
Nu är det dags för våra omtyckta och goda buffér igen.
Nästa Buffetillfälle blir torsdagen 19:e mars, då vi tar oss an medelhavet. Mycket gott utlovas.
Tanken är att börja själva buffen runt 18.00 och puben öppnar förstås redan till 17.00 för den som vill hinna in på en liten fördrink.
Blir ni större gäng hör gärna av er så vi får aningens koll på vad som händer.
Priset ligger på 175:- för maten, sen ska det förståss finnas lite trevliga saken i baren. Kommer man utklädd i ett passande tema till buffen kan det hända man får ett pris……
Varmt Välkomna!
Taget ur reklamen i brevlådan idag.
Lite Omega piller i en ask, vad är det det, jämfört med att få, starta dieselvärmaren en stund före, vrida om startnyckeln, motorn startar på sekunden, höra ”landningsstegen” gå in och sakta rulla ut i trafiken med vår Kabe.
Står och väntar på oss.
Trött som jag är varje morgon, räknar jag ändå dagar till nästa husbilsresa. Nästa helg har jag dock lovat Birgitta att vara hemma och då har jag ställt in mig på detta. Helgen därpå åker vi till Vårgårda på vinterträff med Husbils- & husvagnsklubb Gemenskap.
Bland mina bloggvänner vet jag att Lennart och jag, hittat våra absoluta favoriter, som slår det mesta annat. Fast jag förstår inte, om jag får skämta lite, att Lennart stått still hela vintern. Vi har sex hjul på vår bil och rullar hit & dit. Förlåt Lennart att jag skojar lite. Om du inte testat vinterkörning, leta din favorit här och ge dig ut.
Arkivbild Smålands Folkblad
Citat: Smålands Dagblad: Enligt en dom från Mark- och miljödomstolen är nu fastighetsägaren av Torsken 5, Aneby, skyldig att betala ett lagt vite på 75 000 kronor. Detta på grund av att nödvändiga åtgärder inte har vidtagits.
Förra året beslutade tillsynsnämnden i Aneby att förelägga fastighetsägaren att inom fem månader totalrenovera byggnaden eller riva den, samt att se över de underhållsåtgärder som finns på tomten. Grunden till den nya domen anförs av att nämnden konstaterat att fastigheten fortfarande var i dåligt skick efter två besök i somras.
Målsättningen är att det ska hända något med fastigheten, fastslår samhällsbyggnadschef Michael Wirestam. Vi är väl medvetna om problematiken vad gäller grannar och omgivning.
Tidningen har försökt komma i kontakt med fastighetsägaren utan resultat.
Min bild av det förfallna huset.
Jag kan inte bakgrunden och de förmodligen rådande tråkiga omständigheter, som säkert finns kring detta hus. Jag vet bara att det stått så här länge, kanske tio- talet år eller mera. Huset står mitt i ett bostadsområde, mitt inne bland andra trevliga villor. Lägg märke till att även ytterdörren saknas.
Vårt hus omgivet av skogen.
Vårt hus är byggt 1978 och vi har bott här sedan vi köpte det 1990. Varje år har vi lagt betydande summor i trädgården, belysningsmiljö ute, målning inne och ute, nytt kök, nya toaletter & duschar, byggt vinterträdgård, bytt fönster delvis, nytt tak på både garage och husdelen, först fjärrvärme men nu betydligt mer kostnadseffektiv luft/vatten pump, flera hundra kvadratmeter marksten, trappor, omfattande planteringar, stenmurar och inte minst ställplats till husbilen med ström och vatten på sidan av bilen.
När vi byggde vårt första hus 1972 tävlade nästan alla om att anlägga den finaste trädgården. I dag är skrotbilar ingen ovanlig syn, på gräsmattan i många villaträdgårdar. Trädgårdarna förfaller, husen förfaller ganska ofta. Varför, jo man bara bor i sina hus. Jag vet mycket väl att jag är överdriven åt andra hållet. Men stackars de som har det översta huset som grannar.
Det är få saker som gläder mig så mycket, som när jag ser andra städa och hålla rent. Detta gäller inte minst på vårt företag. Så säger också många nya besökare, ”Vilket konstigt företag, så rent och städat överallt”. För detta ger jag en eloge till våra medarbetare.
Dukat för middag.
I afton torsdag kväll, väntar vi ett mycket spännande besök. Ett besök som vi väntat på i månader. Birgitta bjuder på hängmörad entrecote av Herefordras, persiljesmör, potatiskroketter och fläderblomsvin. Vad vi kommer att samtala om, berättar jag om några månader. Denna gången måste ni hållas på sträckbänken. Även om jag skriver för mycket, om det jag gör, så kommer jag inte att avslöja någonting denna gången. Lite spänning är kul ibland det också.
Färdigdukat innan gästerna kommer.
För mig som började med att lasta bilens bagage fullt med kakor och ge sig ut och sälja, är det fantastiskt roligt att idag, få vara med i Nätverksträffen ”De stora företagen” i Aneby kommun. Jag har deltagit under förra årets fyra träffar och idag var alla inbjudna till vårt företag, Torebrings. Gästerna består av företagsledare, politiker, representanter från skola och Arbetsförmedlingen.
Själv fick jag tillfälle att visa lite bilder från de sista 24 åren och samtidigt berätta om företagets utveckling samt mina 39 år i företaget. Sedan tog vår son och vd Niklas över och berättade om de utmaningar som framtiden kräver av oss.
Det är också riktigt intressant att höra hur andra företag tänker, utvecklas och ser på olika satsningar. Sedan har kommunen mycket att informera om som är intressant.
Simca 100 Special med Opio husvagn. (Senare omkom bilen i en krock med älg)
Vi hade reste till Norrland med Saab V4, ganska nygifta, bodde i tält, sov på luftmadrass och lagade mat på ett Triangakök. Året var 1969. När vi kom hem byggde vi hus och anlade trädgård fick två fantastiska barn. När allt var klart lånade vi husvagnar av alla som hyrde ut och drog i väg. Kortet är sommaren 1974, parkerade på Löttorps Camping. Vi kom att återvända hit varje år fram till och med 1998.
Första måltiden i en husvagn.
Vi har kommit fram, satt upp förtältet och Birgitta har lagat mat till oss. Visst är det ett härligt minne på första måltiden i en husvagn.
Vår första nya husvagn 1976
Trött på att hyra och vara begränsade av att kunna åka, köpte vi en ny Knaus husvagn våren 1976. En lördag förmiddag frågade vi våra vänner, om de ville följa med till Movänta Camping utanför Eksjö. De tackar aldrig nej till något och på kvällen sov vi fyra vuxna och fyra barn som sov på golvet tillsammans med en hund. Allt ordnade sig på den tiden.
Pinnarps Camping Kisa.
Riktigt ofta åkte vi till Pinnarps Camping utanför Kisa. Vår metallicfärgade bruna Volvo 164 och en Hobby husvagn står i mitten av kortet.
Vandring 35 km i skog & kärrmarker.
Det fanns inga gränser för upptåg på den tiden. En lördag morgon hade vi bestämt att gå från några km norr om Rimforsa ned till Pinnarps Camping. En sträcka på 35 km. Jan, Reinhold och jag påverkades inte ett dugg av vandringen, men min kusin som också var med, fick vi nästan bära hem. Vi pratar ofta om detta tilltag som vi gjorde.
Diabildsutrustningen
För 35 år sedan köpte jag denna diaprojektor som tar 80 bilder i varje karusell. Bilderna kan visas på duk som här, eller på bildskärmen framtill. Jag kan spela in beskrivning till varje bild samt lägga på bakgrundsmusik. Bildvisningen kan även ske med fjärrkontroll. Totalt har jag närmare 1 100 dia bilder. Efter diabilderna kom filmkameran. Funderar på ibland när vi skall hinna titta på alla minnen som finns i skåpen.
Svårt att fota en ren, de gör inte som man säger till dem.
Förra veckan när vi var i Samernas värld, fick jag en känsla av att renar är riktigt tjuriga djur. De gör som de själva vill. I trafiken ställer de sig bara still på vägen, tittar som fånar och undrar vad vi bilister är för något folk. När en Same skall leda dem, vill de inte gå. Vad krångligt för denna stackare, att komma in i snårskogen sedan, han måste ju fastna överallt med dessa horn.
Vår fina Kabe blev ännu finare efter min fordonsvård idag
Under hela veckan har jag kollat med Smhi & Yr.no om det skulle bli mildväder idag och det skulle det bli. Jag vaknade efter en skön natts sömn och tittade på termometern vid sjutiden. Minus 7.3 grader ute. Jag ska ju vara hemma idag och tvätta av bobilen var min planering.
Jag satt inne och jobbade med en sak som ni säkert kommer att få se om ett halvår. Först då skall jag berätta vad jag gjorde inne på förmiddagen idag. Försök inte gissa, det kan ni inte. Fram på förmiddagen hade i alla fall temperaturen stigit ute till plus en grad. Med lite varmvatten var det enkelt att få en Ren & Fin bil igen.
Jag trodde den skulle se ut som dragen upp ur sjöbotten efter resan vi gjorde till Jokkmokk och alla de väderproblem som vi hade. I mitten av december gjorde vi Ditec behandling på den och tur var nog det, smutsen har inte fastnat speciellt mycket.
