Matts Torebring

Min mamma och min storebror, kunde inte se ett enda bär förfaras i skogen, om det så var på milsvida avstånd. Jag minns att jag hjälpte till efter skolans slut några gånger och kanske att Birgitta & jag, plockade lingon som nygifta, för mer än 50 år sedan. Då använde vi oss av krösaplockare.

Själv tycker jag bättre om Önos storhushållsprodukter på fem eller tio liters hinkar. Förväxla inte detta sylt med vad som står på hyllan i din konsumentbutik. Det är två helt skilda produkter.

Sedan många år tillbaka, plockar jag numera lingon med sekatör. Jag kommer inte att äta upp dessa, de skall bara vara till dekoration på korvar och julskinka när vi julfotar i morgon.

Jag frågade på jobbet i eftermiddag, är det någon av er som har en Idegran, Taxus Media ‘Hicksii, hemma i sin trädgård. Naturligtvis visste ingen vad det var. Själv hade jag ett antal i vår förra trädgård. Dessa var jättebra att dekorera med, vid julfoto och på våra gravvårdar, under vinterhalvåret.

Jag gick runt i skogen och funderade, tills jag fick se en enbuske, full av bär på sina grenar. Nu behövde jag inte fundera längre. Jag klippte av en hel kasse med fräscha grenar. Det blir alltså lingon och enbärstema i år.

Idag har vi haft lillbilen på service. Vår gode vän Nisse i bilhallen, ordnar alltid en lånebil, så jag kommer hem. Idag fick jag testa en Hyundai Laddhybrid. Ladda med en sladd och kör ”fem mil” på ren el. Sedan laddar bilen under körning. Total bränsleförbrukning 0,4 lit/mil.

Denna bil var dock inget för oss. För att stiga in i bilen måste du ta huvudet under armen, så himla låg i insteget.

Alfa Romeo Stelvio Quadrifoglio, har redan hunnit med att sätta rekord som snabbaste suv runt Nürburgring med den otroliga tiden 7 minuter 51,7 sekunder. Den skulle passa in till vårt röda hus. Men jag talar inte om priset på den, för då faller drömmen.

Drivlinan är en 2,9 liters V6 bensinmotor med Bi-Turbo som levererar 510 hk och ett vridmoment på 600 Nm. Bilens topphastighet är 283 km/h med en acceleration från 0 till 100 km/h på bara 3,8 sekunder. Stelvio Q är fyrhjulsdriven och har således Q4-systemet och Alfa™ Active Torque Vectoring. Andra högteknologiska system finns på Stelvio Q.

Denna Alfa Romeo 75 hade en 3 liters motor och gjorde 0- 100 på 7,2 sekunder. Fyra stödben i marken och bara full gas. Vilken bil! En hel helg hösten 1989 var vi på autobahn, för att bara köra bil.

Efter en tuff arbetsdag på jobbet under lördagen, sov vi gott hela natten. Fram på förmiddagen, efter en god frukost ute i greenroom, satte jag mig på ryggen igen, nu med en tidning, men somnade igen och sov i nära två timmar till. Helt Fantastiskt!

Vad vill du göra idag? sa jag till Birgitta. Hon visste inget och jag visste inget, så det blev läsning. Helt plötsligt kom jag på, att jag helt och hållet glömt bort familjens gravvårdar, under senaste veckornas hetta.

Jag förväntade mig att allt var nedbränt och borta, men inte. Jag planterade på Birgittas familjegrav, samtidigt med mina föräldrar och hemma intill entrén. Hemma hos oss har blommorna fått all omsorg, lagom, sol, vatten och värme och där har de trivts. På gravvårdarna har vi självbevattning av blomlådorna.

Jag glömmer aldrig min mammas omsorg om gravvårdarna. Ofta hörde jag henne säga. ”Tänk om söskena (syskonen) kunde se till gravarna någon gång, men aldrig”. Nästan alla mammas sju syskon bodde i .Askeryd där gravvården fanns. I vår familj har jag axlat ansvaret vidare.

Nu bor vi på landet, med naturen som närmaste granne. Vart vi än åker, har vi det minst lika bra hemma. Fast det ena förtar inte det andra. Just nu längtar jag ut på en resa till Väderstad, Markuskräftan, Konditoriet, ”Västa Krogen” och den betalfria ställplatsen.

En granne till oss på 70- 80 talet, fyllde 50 år en långfredag. Han var produktionschef på ett större företag i Aneby, med många anställda. Under natten till långfredagen hade hans anställda, rest upp en stege till garagetaket på familjens villa.

Där hade de monterat upp en toalettstol, med deras chef i gipsfigur i naturlig storlek, kläder, hår, mössa, svarta glasögon sittandes på toa och hålla Tranås Tidning i sina händer. På tidningen första sida, stod det synligt för alla: ”Idag fyller jag 50 år, men det skiter jag i”. Varenda människa boende i kommunen var förbi för att se konstverket. Det blev inte kvar på taket så värst länge. Min granne blev inte glad över tilltaget.

Själv gör jag sällan inlägg på Facebook, jag hinner sällan eller aldrig gratulera andra, ändå får jag en hel lång rad gratulationer. Ni är beundransvärda, som hinner med och orkar. Bli inte besvikna på mig om jag inte hinner, eller kommer ihåg att gratulera tillbaka. Jag tror att jag stängt av kranen, till min egen födelsedag på Facebook, men jag får jättemånga Grattis ändå. Tack så mycket!. Niklas med sonen Linus i spetsen, kom och grattade, då glömde jag fota. Så är det när man har roligt.

Imorgon ska vi fira med hela personalen och då behöver jag vackert väder, när vi är ute. Just nu kom världens åskskur ute.

STORT GRATTIS Linus till nya båten!

Själv har jag tittat på båtar och traktorer hela vintern. Vi har så stor tomt att den rymmer både en BM Viktor, en båtkärra och gästparkering för husbil norr om garaget. Jag har dock inte kunnat splittra mig, bygget och tomten måste bli klart först, båten, (traktorn) får komma senare. Det sista är bara fantasier än. Stort Grattis Linus, du blev före farfar! 🐬🛶

Mamma Carina var med när Linus köpte båten på fredagseftermiddagen. Sent på kvällen hade pappa Niklas lånat en båtkärra och hämtat den halvvägs till Jönköping. Nu är båten sjösatt i vår badvik.

Ska du fiska redan i kväll? frågade farfar Linus. Självklart sa Linus.

Efter en liten stund kom ett sms med första fisken. Stort Grattis Linus, denna båten passar dig som handsken. Fin och nymålad var den dessutom. Farfar letar kanske en lite längre och stadigare båt med motor, annars åker nog inte farmor med. 🛳⛴

Den första häst jag minns från barndomen var hästen Bläzer. En stor råstark ardennerhäst. Tråkigt nog gick han igenom golvet på rännet och skadade sig. Det är allt jag minns av honom.

Sedan köpte pappa ett nordsvenkt sto, Freja. Detta var ingen arbetshäst på samma sätt som Bläzer. Det bar sig inte bättre, än att pappa fick en häst till på köpet, Freja födde Grålle. En stor stark buse, som var nästan helt omöjlig att tämja för pappa. Efter detta födde Freja Bellman, en lite mindre och så snäll häst. Dessa tre hästar hade pappa större delen av min bonddrängstid.

Femton år gammal, avverkade jag ensam, en rotpost med timmer på granngården, ett par km bort. När jag avverkat kalhygget, och det låg fullt med stora stockar, lånade jag Freja och timmerkälkar av pappa och körde ut timret till bilväg. Detta jobbet var så tungt att det satte spår i mig för livet.

Nu är vi jätteglada över våra närmaste grannar hästarna, som betar av och håller rent i träddungen.

Åter en söndagsmorgon och jag vaknar strax innan klockan är åtta, utan minsta lilla sömntablett. Detta finns egentligen inte i min värld. Det finns inte på kartan för mig, ändå händer det igen.

Den rena morgonluften och naturen in på knuten, gör att vi sitter kvar i nästan en timma. Jag som aldrig har ro att sitta still annars, då förstår ni hur njutbart det är. Det är bara vi och naturen.

Här framför oss går två hästar, som betar och håller efter växtligheten. Lägg märke till stenmuren rakt fram i bild. Hit upp gick Anebysjön fram till år 1860. Med andra ord vi bor på sjöbotten.

Rakt fram i bild ligger Aneby Kommuns, enormt stora misslyckade satsning på Ekotopia och miljöutbildning. Idag gäller vård och omsorg. Så synd att inte restaurangen är öppen. Tänk att ha en restaurang inom ett par hundra meter.

Vad trevligt att få vandra i denna grönska.

Det går små och stora kossor båda sidor om vandringsleden

Kanske bara tre hundra meter bort, men vi kände inte till det.

Jag stannade kvar i skogsbrynet och gick inte fram till husen. Många lediga platser finns det.

Nu är vi strax hemma igen. Bara fem km tur o retur enligt skylten. Jag tror dock att det är minst tre km eller ännu mera enkel väg.

Nu börjar hemmakänslan att komma påtagligt. Det är här vårt nya liv just har har börjat. Det kom nästan en tår o ögat av tacksamhet, när vi åt frukost i vårt Greenroom. Tänk vad bra vi fått det efter alla år av hårt arbete.

Vi hade lagt oss för att sova en kväll, när Birgitta säger, ”Det var hemskt vad du luktar rök.” Så är det att grilla ute på riktigt. Nu sedan vi började att använda vår murstensgrill, är det så enkelt att starta upp och sedan bara skrapa av gallret över glöden. Ingen tråkig och kladdig disk och massa pyssel efteråt. Veden doftar så gott när den brinner.

Idag hade jag laddat upp med bara björkved. Det doftar så gott och vi sitter ute. ”Hemma lika bra som husbil”. Vilket trevligt fredagsmys för oss. Nu kunde vi fira att vårt semestervik är över.

Sedan några år tillbaka, är jag bara vice vd på jobbet. Under de sista fyra veckorna, har jag haft det fulla ansvaret för allt igen, när Niklas haft semester. Kommer jag att räcka till, Niklas utvecklar affärssytemet hela tiden. Jag försöker att inte lära mig alla detaljer. Inte en enda fråga, har jag behövt störa Niklas med. Allt har fungerat klockrent.

Men vilket jättebra Team vi varit, som jobbat nu de sista fyra veckorna. Allt har fungerat med bästa beröm åt mitt team. Själv har jag jobbat mest med order, kundtjänst och ekonomi. På bilden ovan är alla ordererkännande, order som jag tagit emot och godkänt, under dessa fyra veckor. Det blev 16,5 cm med ordererkännande på dessa fyra veckor.