Matts Torebring

Vi har vara ett par minuters väg att gå från jobbet, till Korskyrkan, Aneby, dit vi kunde välja att gå för att få vaccinet mot Covid -19. I en miljö där vi känner oss hemma. Allt sköttes helt exemplariskt bra. Två personer skötte inregistrering och två personer vaccinerade. Ny tid direkt för nästa spruta i maj månad. Plats att sitta ned 15 minuter efter sprutan. En kö in och en kö ut, men det sista förstod inte alla.

Nu är du klar Matts, sa sjuksyster. Du måste ju ge mig en spruta först, sa jag. Det har du fått, fick jag till svar. Jag kände inte ens att du stack mig. Kanske är jag avtrubbad efter sista halvåret. Jag känner inget nu heller efter några timmar. Birgitta blev lite dimmig, men var pigg igen när jag gick hem.

Jag började faktiskt nästan att misströsta. Först var det tal om vaccin i slutet januari, sedan slutet februari, sedan slutet av mars och nu början av april.

Birgitta & jag har jobbat under hela pandemin. Vi har byggt vårt nya fina hem. Jag har umgåtts med en rad hantverkare. Hemma hos oss har i stort sett bara familjen hälsat på. Vi har bara syndat med att gå på restaurang två gånger, men då suttit i stort sett ensamma. Vi reste på semester, fast i bara stort sett i grannskapet. Vi har träffat några vänner som fått vaccin tidigare.

Efter lunch på torsdag går vi till Korskyrkan, bara ett stenkast från jobbet, och får vårt vaccin. Jag hoppas att vi klarar av detta utan större reaktion. En vän till oss blev jättedålig efter vaccinet, men blev ganska snabbt kry igen trots en riktigt hög feberattack. Birgitta har tidigare haft kraftiga allergiska reaktioner.

Ps. Det var inte helt busenkelt att boka tid på nätet.

Cyklarna är fulladdade i bagaget, vattentanken är full, värmen fungerar, kyl & frys fungerar och ”allt är lastat och klart”. Lastat och klart är en sanning med modifikation. Vi har dubbelt av allt i bussen, jag bara kompletterade med några par strumpor, några t-shirt, några kalsonger och en flaska schampo. Allt annat fanns redan i bussen förutom maten. Det är bara att vara ärlig och säga, vi har dubbla lyxboenden.

Vi har efter en veckas funderingar bestämt oss för att börja påsken i Böda Hamn. Hoppas att fiskbutiken och Böda Bageri är öppet. Nu måste jag få några mil i kroppen. Det är tveksamt om jag ens kört ett par hundra mil sista halvåret. Nu är det dags att släppa fångarna loss, det är vår.

Det var nästan för varmt här ute i greenroom idag, jag fick lämna en springa öppet på dörren. På Öland kommer vi inte att kunna ha någon social gemenskap med andra, på grund av Corona. Vi är självförsörjande på precis allt. Det ser ut att vara kallt på Öland, men den smällen får vi ta. Avgaserna från bussen smittar väl i alla fall inte.

”Volvos värde varar” heter det. Frågan är om inte Hyundai slår det med råge. Efter provkörningen i helgen, var jag tvungen att ställa frågan, vad står vår bil i för pris? Skojar du, är det möjligt? frågade jag min gode vän och bilhandlare Nisse. Med det mellanpriset jag fick kände jag, vi måste Tacka Livet och Fira att jag är frisk igen. Fem vita och en röd var på väg hem. Nu ville jag byta upp mig till lite Alfa Romeo stuk igen och lade beslag på den röda.

Detta är en Hyundai Tucson ladd Hybrid och döm om min förvåning över, att jag får nu dubbelt så hög skatt nu som tidigare, under de tre första åren, sedan minskar skatten. Det måste vara ”Bolund” som ligger bakom detta, vem annars?

Nu när Herden har det varmt och ombonat i sitt eget ”vardagsrum hemma på gården”, kommer vi säkert att ta lite hotellnätter då och då vintertid för att slippa smutsa ned bussen. Då är det skönt att kunna åka bekvämt och bränsleekonomiskt. Se hela bilen här…

Vi har kört länge nu, utan att att den elektroniska handbromsen har fungerat, bilen står bra i bara P läge. Nu började flera kontrollampor att lysa så nu måste vi åka in på service till Holmgrens i Nässjö. Jag ställer fram en lånebil till dig Matts, sa Nisse Winblad. WoW vilken bil vi fick. Så helt fantastiskt annorlunda än vår Hyundai Tucson 2016.

En bra lånebil, en fin förmån som säljer! Herden hälsade även denna bil välkommen in i värmen.

Vi kunde inte låta den stå i dag söndag, efter att vi lämnat vår bil lördag middag. Vi körde några mil med den.

Efter sommaren har vi haft denna bilen rekord länge för vår del, snart hela fem år och vi har kört 2700 mil med den. Under senare år har vi bara velat komma bort hemifrån, så är det inte idag. Vi njuter helg efter helg hemma. Vi dricker morgonkaffe i soffan och tittar ut över badviken, svanfaniljen där och bara njuter i fulla drag. Visst kommer vi att åka ut med Bussen i fortsättningen också. Tidigare tog vi bussen och gjorde en weekend av alla ärenden, så gör vi inte idag.

Plötsligt mörknade himlen till, när jag kom ut idag, ett kraftigt snöfall kom, inte en enda snöflinga eller snökorn smälte, när det kom till marken, i den -5 gradiga kylan. Inte ens solen borta i öster, bortom Aneby Gårds gärden, orkade igenom molnen ordentligt. Jag väntar på vår nu, men ännu mera på vaccin. Våren kommer det är jag säker på, men vaccinet kan man inte lita på när det kommer. Funderar på hur många gånger dessa glasburkar snurrat runt i tv rutan nu?

Detta var oväntat vid första anblicken ut idag. Dessutom lite märkligt, barmark en meter runt om husväggarna. Vi gav oss iväg till Eksjö och på vägen dit, var det riktiga snövallar efter plogbilen. Jag har älskat denna vintern, men nu vill jag ha vår, annars är det snart höst igen.

Så här har det låtit… Vi kommer att påbörja vaccineringen i slutet av januari, i slutet av februari och nu kanske det inte blir förrän slutet av mars, som vi 70 ++ får vaccin, så vi kan röra oss fritt igen. Ja har tänkt hela vintern, bara jag fått vaccin så ska jag ta ut husbussen, om det är bra väder och äta gott någonstans. Nu kunde jag inte vänta längre när snön kom i natt. Jag kan inte heller sitta och skriva på min bok sju dagar i veckan. Jag måste komma ut!

En stor högrevshamburgare toppad med italiensk prosciutto, pommes, saltgurka och Aioli, allt uppdukat med fina glas och porslin. Det var gott!

För första gången i år, efter snö, kyla och operation, gick jag ut en timma i skogen idag. Jag blev så tom i huvudet efter allt skrivande att jag måste ut och koppla av en stund. Att få bo 25 meter från denna vandringsled är fantastiskt. I sort sett hela tiden, skymtar Anebysjön fram mellan träden

Hemma igen efter en timmas promenad. Det bästa vi gjort någonsin, var att flytta ut på landet.

Det är så många scener som rullar fram, när jag går igenom ett helt liv och dokumenterar detta i bokform. Här kommer Matts körande med sin lastbil med släp, norr om Mjölby i början av 70- talet. Jag har hamnat mitt i en militärkolonn. Jag har passerat järnvägsspåret med lastbilen, draget är mitt över spåren och släpet på andra sidan. Framåt är det totalstopp i båda riktningarna. Det finns inte en sekund att tänka, när varningsklockorna börjar ringa. Bakom är det stopp i trafiken. Bommarna börjar gå ned…

Fortsättning följer i min bok…. Bara en sak kan jag avslöja, sedan dess kör jag aldrig över ett järnvägsspår, förrän det finns plats på andra sidan spåret!