
Bara att bygga vägar till alla kraftverken, var säkert ett gigantiskt jobb, avverkning av stora skogsytor, spränga sig igenom berg och skapa bärighet för tunga transporter i sanka områden. Det finns så mycket att läsa och mycket mera bilder på Vindin Vedbo hemsida.

Vi följde vägen km efter km, till dess att den tog slut vid en gigantisk vändplan. Ett tag tänkte jag: Kommer jag att hitta tillbaka?



Jag har alltid älskat vindkraft, men kanske fick förälskelsen en liten törn i kanten, efter att sett storleken, och ingreppen i naturen. Rakt under den stora propellern var det ganska tyst, men på 100- talet meter ut från pelaren, skar vingarna som knivar i luften, samt en roterande skugga hela tiden solen skiner.
Jaa, vad ska man säga, enorma skapelser och stora ingrepp i naturen men idag blåser det så de får snurr. Intressant att se dina foton och nog är det märkligt att det bara är att ”kliva på”. Vet inte hur andra länder gör med sådant. Är ju gigantiska kostnader involverade.
Ja inte nog med detta vis ser, sedan är ju den viktigaste biten av allt, alla grova kablar under mark, vidare till en gigantisk transformatorstation ett bra stycke bort. Det konstiga är ju sedan att blåser det för mycket, då sjunker ofta priset på el till nära noll.
Ja dom ökar mer och mer dessa enorma skapelser i vår natur!
Och många vill ju inte ha dom nära sina bostäder heller,det skulle
inte vi vilja ha heller med dess läte från de stora propellrarna!
Och blåser gör det ju inte heller jämt så då ger de inte mycket
ström ifrån sig ut på våra nät till oss kunder som kärnkraften!
Ha det gott/HöstKramar
Vi har ett par snurror på en annan plats i kommunen. Jag har inte upplevt dem så enormt stora som dessa. I detta fallet är ju nästan skogen skövlad, när man bygger så många på en enda plats. Det var ett grovt skärande ljud på 100 meters avstånd. På långt avstånd ser de fridfulla ut, men i bebyggelse passar de inte in. När det blåser mycket har elpriset gått ned till nästan ingenting.
Då blir det ingen lönsamhet.
Varma höstkramar