Hemma har vi bara 20 meter till kossorna, deras kalvar, hästar, räven, katten, rådjuren och fåglarna intill tomten. När vi åker västerut, stannar vi med förkärlek i Kohagen, Sandhem och idag torsdag kväll, har vi stannat på Bondbackens Ställplats på Gränsö, Västervik. Vi gillar låten med Ulf Lundell: Vi trivs bäst öppna landskap, nära havet vill vi bo …
Vi står sällan på en ställplats som en av ”27 husbilar i rad.” Om vi skulle stå så, försöker vi alltid komma åt första eller sista platsen. På hotell lämnar de flesta brödkanten på limpan, den tycker jag smakar mest. Så även när vi står på ställplats. Här på Bondbacken har vi rikligt med grönt gräs.
På våra semesterresor runt om i hela Europa, hände det ofta att vi letade upp en restaurang ute på landet. En gång kom vi till en uteservering under mäktiga vinrankor. Så kom kyparn fram och förklarade: ”We have only cool food!” Men oj vad gott det var. Så även idag!
I mitten av juni 2020 var vi här senast. Det byggs och så mycket förändras, att jag kände mig nästan lite bortkommen, detta trots att jag varit kanske 100 talet gånger i Västervik med omnejd.
Här på Gränsö har vi varit otaliga gånger också. Allt började 1999 när vi köpt vår första husbil. En natt var vi parkerade i hamnen. Då drömde jag att vi hade inbrott. Den som bröt sig in lossade handbromsen och rullade vår bil ut över kajkanten. Precis när bilen skulle ha träffat vattenytan, vaknade jag ur min mardröm.
I morgon pumpar vi cyklarna och trampar iväg på den mysiga cykelvägen in till stan.
Utöver allt annat, är jag så jätteglad över att jag känner mig mer och mer återställd för varje dag som går. Det har varit ett tufft år för mig som ligger bakom. Från fullständigt total orkeslöshet, jag gick en bit ifrån datorn, att skriva på den var inte att tänka på, jag orkade inte ens öppna den, jag var svimfärdig av att ha gått i trappan på jobbet, skulle jag våga köra husbil igen? Jag hörde en inre röst som sa: ”Du är frisk Matts, men du måste vila!” Det arbetet startade jag för ett halvår sedan.
I går lämnade jag en massa blodprover, inför ett som jag hoppas sista besök hos en specialistläkare. På tisdag besöker jag Höglandssjukhuset, för som jag hoppas sista gången i denna kampen om min hälsa.
Matts Torebring 
Julmusten har vist bara glömt att ändra etiketten, gott när som helst. Vilken trevlig plats ni ha hittat och sedan att få komma in till Västervik så mysig stad. Var i flera månader i Västervik under militärtjänsten, lite som semester.
Svenskan är lite bökig, 2 ord uttalas lika, men stavas olika. Hjulmust eller Julmust, är samma dryck. När det blir lite ”kantstött” för vi dricka det själva. Vi älskar i alla fall att komma till Gränsö.
Tänk att Västervik är en nästan vit fläck på vår karta. Vi hyrde stuga där 1982, med två barn (1 och 3år) och regnet öste ner en hel vecka. Sedan dess har det inte blivit något återbesök så det är kanske på tiden. Ställplatsen har vi hört talas om så nu får vi önska er en skön helg och härligt att du känner dig pigg igen.
Vi har samma upplevelse från 90 talet om Strömstad. Vi kom sent en kväll till stan på väg hem från Nordkap och skulle hitta en plats att nattparkera på. Klockan var halv två när vi stannade på en hamnparkering. 2 timmar senare väcktes vi av en moln av fiskmåsar. Detta ligger kvar i minnet hela tiden.
Visst är det härligt med öppna landskap i sommaren fina!
Men man har sett hur våra åkrar mer och mer växer igen.
Ingen som orkar och vill längre på många ställen.
Julmusten smakar nog en aning bättre i juletiderna 🙂
En somrig hälsning från Mc-sadeln till er bägge.
Ha det fortsatt gott/SolKramar
De igenväxta åkrarna i Dalarna och som ingen skördar, är ett av de starkaste minnena från vår sista resa uppe hos er. Så tråkigt att inte djuren går där och betar.
Sommarkram från Gränsö