Det jag minns mest av mina skolresor, var nog en skolresa till Göteborg. Vi sov över natt i en gymnastiksal eller dylikt. Det starkaste intrycket som lever kvar, var nog besöken på Liseberg och Sjöfartsmuséet. Jag har bara ett suddigt minne av besöket på muséet, bara att det var högt och jag vågade inte gå ut till kanten, så visst måste vi ha varit uppe i tornet.
Samma sak idag, jag går inte fram till branta bergstup, klättrar inte i höga stegar och undviker även höga byggnadsställningar. Vid ett tillfälle skulle jag måla en svart tupp, högst upp på gavelspetsarna hemma. Det skramlade i stegen av att mina ben skakade. Jag föredrar att vara på stadig mark.
Matts Torebring 
Det är nog att ni människor blir förståndigare med åren. Fast å andra sidan, så högt som möjligt och så snabbt som möjligt ska det vara för min manlige ägare på Liseberg.
All gôtt
Lugn Husis, jag är kvar hos dig om inte Husse kommer ned.
Det bästa
Här har du min fulla förståelse. Jag står gärna högt upp i rejäla torn eller med ordentliga staket framför mig men nej tack till stegar, byggnadsställningar och andra icke helt tillförlitliga anordningar, hu så hemskt!
Jag som har byggt till, byggt nytt och byggt om i hela mitt vuxna liv, har fått lära mig att längre stegar är förbjuda att gå upp i på en arbetsplats. En stege som vek ihop sig höll på att kosta mig livet. Ett av undren att jag lever, som jag skriver i min bok.
Visst kan höjder vara otäcka,men man vänjer sig oxå!
Ha det gott/HöstKramar
Nej jag vänjer mig inte vid höga höjder, så har jag alltid varit.
Krya på dig kram