
Det kom så spontant från Birgitta en kväll en kväll innan vi somnade: ”Vad roligt det är med alla djur som vi har runt omkring oss här ute på landet.” Kossorna har vi femton, tjugo meter till, hästarna går intill tomtgränsen, ett par rådjur springer på tomten, det gör en räv och en harajösse också. Vackrast av allt är nog ändå morgonstunden med ett bedårande fågelkvitter.

Jag tror att dessa kossor är extremt snälla av sig, ändå har jag respekt för deras horn.

Pappas djur hemma på gården var jag bästa kompis med. När pappa kom sprang de ofta sin väg, till mig kom de och ville bli kliade. När julgrisen skulle slaktas eller jag visste att slaktbilen skulle komma, då gick jag till skogen. En gång blev jag erbjuden arbete på ett slakteri. Hemska tanke, jag skulle inte stannat en minut.
Ha ha men vilka små sötnosar 🙂 nästan lika söta som Du och Birgitta hi hi 🙂
Ja visst är kossorna stolta och fina. Birgitta 👩🦰 också men inte jag👨
Ja dom där djuren inger verkligen respekt,men inga horn att
verkligen leka med,bäst att hålla avstånd,men säkert snälla!
Någon slaktare skulle inte jag heller kunna bli 🙂
Ha det gott/SolKram
Ja visst är kossorna majestätiska, så trygga i hagen och vackra på sitt sätt. Hur kan någon stå och ha som sin uppgift att bara ta dö på dem hela dagarna?
Smålandskram
Det är rejäla horn på dom djuren.
Jag har aldrig hört talas om att de använder dem i slagsmål eller liknande. Men visst är de otäcka
Uj, även om du säger att de är snälla Matts så hade nog inte mina ägare vågat sig fram till dessa djur med såna rejäla horn.
Allt gôtt
I en skaderapport till ett försäkringsbolag stod det att läsa: ”Jag visste inte att kon inte var riktigt klok.” Lika bra att vara på rätt sida stängslet.
Det bästa