Matts Torebring

En bok om Kognitiv beteendeterapi

För två och en halv månad sedan skrev jag om att jag börjat en KBT behandling, för att om möjligt återfå min sömn. Jag förlorade min sömn tredje dag jul 1999. Detta efter en stressig julhandel och allmän överansträngning. Sömnen försvann och kontakten med sömnen var helt borta. Efter flera dygn av klarvakenhet och sprängande huvudvärk, fick jag rena bedövningsmedlet för att kunna sova. Våren 2000 fick jag träffa en psykolog, som gav mig en medicin som jag sovit på i 14 år. Biverkningar, ständig huvudvärk och en badrumsvåg som började prata, ”en i taget”, på grund av viktökning.

Jag bad länge till Gud om ett ingripande, ”Antingen får du fixa detta själv, eller får du sända en människa i min väg, som hjälper mig.” Han valde mitt sista förslag. I slutet av februari månad i år, fick jag träffa Frida Gustafsson, Nyhälsan Bräcke Diakoni, i Nässjö. Jag fick under de två första veckorna, dokumentera mina sömnvanor. De följande veckorna fick jag stränga regler: Aldrig gå till sängs före klockan 23.30 och inte sova längre än till klockan sex på morgonen. Men snälla Frida sa jag, ”Vi åker husbil på helgerna, då vill jag sova längre”, ja ok, sa Frida, då får du sova till klockan sju lördag och söndag. Detta har jag följt till punkt och pricka sedan den 28 februari. Förlåt men ibland har jag inte orkat, att vara uppe längre än till 23.20.

Jag har under årens lopp försökt att ställa ut min medicin, men aldrig lyckats. Jo, tio dagar på Franska Rivieran 2010, men sedan gick det inte längre. För 35 dagar sedan ställde jag ut min medicin och slutade att ta den. I hela 32 av 35 nätter har jag nu sovit utan medicin, endast tre nätter fick jag gripa till den. Kan ha varit förkylning eller annat som påverkat.

Idag den 15 maj var jag på återbesök hos Frida Gustafsson, Nyhälsan i Nässjö. Jag hade med mig en stor  Princesstårta, med röda rosor på och ett textat Tack. Vi kramades och jag kunde inte hålla tillbaka gädjetårarna. Vad glad du måste vara över din utbildning, sa jag till Frida, när du kunnat hjälpa mig och säkert många andra, på det mest enkla tänkbara sätt.

Under snart femton år har jag sökt hjälp, gått i samtalsterapi flera gånger, utan att komma tillrätta med någonting. Så kommer Frida och säger till mig, ”Du måste lära din kropp att bli trött”. Det har jag följt och idag törs jag lita på att det håller. Tack Gode Gud för att Du sände människor i min väg, för att hjälpa mig.

Tidigare kunde vi sova till klockan nio- tio- ja ända till klockan elva, en söndag morgon i husbilen. Det är kolsvart i vårt sovrum i vår Kabe, så det är lätt att sova länge. Nu ringer min iPhone klockan sju , jag går upp och bjuder Birgitta kaffe på sängen eller sitter vi framme i cockpit. Oftast är det bra tv program mellan klockan sju och åtta. En timma att bara sitta och njuta av livet. Hoppas ni förstår hur glad jag är idag.