Så blev det till slut julafton, julruschen som började i somras på jobbet, allt slit och massor av jobb är över, nu har barnen och barnbarnen med familjer kommit hem och det är jul på riktigt.
Duka inte fram så mycket mat sa jag till Birgitta, vi orkar inte äta upp allt, ändå är kylskåpet proppfullt när alla är mätta.
Det var trevligt med portionsformarna från UuniKokki, Arabia, fyllda med en krämig och god Jansson, gjord av min kära hustru.
I år köper vi inga julklappar, sa Niklas…när julafton kom, bar han in lass på lass och fyllde ett berg av klappar i vardagsrummet. Visst är det roligt med julklappar, inte minst för våra små pojkar, två år gamla.
Som jag skrivit tidigare i bloggen, jag hade en bakplåt att leka med som liten. Det blev en hopsnickrad lastbil med tippfak av denna. Roligast för Linus var nog ändå en verktygslåda från pappa med en riktig hammare, mejslar, måttband, vattenpass och skiftnyckel. Han släppte den inte ur blicken på hela kvällen. ”Min verktygslåda bär jag hem själv”, sa Linus när det blev hemdags.
Med god hjälp av mamma Candra byggde Oliver en brandstation och brandbil. Så plötsligt var det inte roligt längre och Legobitarna flög omkring i rummet.






Visst är det härligt med barnbarnen på julafton!
Barnen älskar leksaker o vi älskar barnbarnen, precis som det ska va’, eller? Vi firar ju numera ”alternativ-jul”…