I dag tog Birgitta och jag Hondan och körde åter till min uppväxttid, i Lommaryd utanför Aneby. Här där jag står, bland skräpskogen har jag plöjt, harvat och kört självbindare när jag var bonddräng åt pappa.
Alldeles intill den förra åkern ligger en annan åker som brukas fortfarande. Strax intill denna åker står denna gran som var helt enorm för 45 år sedan. Jag har tänkt så många gånger att jag måste fota den innan den faller offer för tidens tand.
Här poserar Birgitta vid foten av granen.
Så här ser grenverket ut rakt upp från foten av granen.
Funderar på hur gammalt detta träd kan vara. Fantastiskt att det klarat alla väder under kanske ett par hundra år.
Alldeles i anslutning till detta stora träd ligger ett högt berg, Lovaberget.
På denna lilla vattenspegel uppe på berget brukade jag åka skridskor.
Så här ser många tallar ut uppe på berget. Vindpinade och knotiga…
Matts Torebring 
Lämna en kommentar