Matts Torebring

Här kommer jag att skriva lite varje dag under vår 4 veckor långa semester i sydeuropa. Nu den 16  juli är vi hemma igen och resan och semestern är slut.

Varför hoppar du på alla kort? sa vår dotter. Jag har ju varit bonddräng och vet hur glada djuren var vi första utsläppet på våren. Visst får man vara glad när man åker ut ”grönbete”.

Scrolla ned mot slutet så hittar du säkert lite nytt varje dag….

Här lämnade vi Skandinavien för 4 veckor sedan… Nu är vi tillbaka på Møn i Danmark igen. Vilken härlig resa vi haft i 6 olika länder, vilken fantastisk upplevelse vi har med oss hem, vilken nåd att få vara frisk varje dag, ett otroligt underbart väder, vilken fantastisk husbil vi har haft möjlighet att resa med. Lite märkligt att summera antalet svenskar vi mött, endast två familjer på fyra veckor och ytterligare en svenskregistrerad bil (som vi lade märke till), allt sedan vi körde in i Tyskland. Totalt har vi kört 510 mil med en genomsnittsförbrukning av 1,15 liter diesel per mil, med en 5 ton tung husbil, det är ytterligare en sak att vara glad över.

Idag samma dag, som vi reser, tog jag sista droppen ur ”lukta gott flaskan” från resan förra året till Kroatien. Alltså dags att dra iväg igen. Denna gången har vi planerat resan till Medelhavet vid Franska Rivieran samt känna lite på norra Spanien.

Så snart vi lämnat kontoret fredag kväll bar det iväg och första natten sov vi vid Møn i Danmark.

Middagsdags i Frankfurt med egen färskpotatis  från egen odling hemma och Matjesill. För kallt att sitta ute bara.

En katt har smugit in bland Hermelinerna. Första stoppet i Frankrike. Ser soligt ut, men för kallt att sitta ute. Det första vi märkte i Frankrike var, riktigt höga avgifter på motorvägarna. Sedan kom lexikon fram vid första tankningen, diesel hette nu Gasoline.

Alla som kört bil i Europa känner till alla vägbyggen. Detta försenade oss i en och en halv timma.

I timmar och åter timmar har vi sökt bland Campingar och åter Campingar. Målet som uppfyllde våra krav var, Camping Les Tamaris, Frontignan-Plage, som ligger på en smal landremsa ut i Medelhavet, inte långt från Marsielle. Vi fick sista platsen som fanns. Många har skrämt oss för att det är trånga Campingar i Frankrike. Tvärtom säger jag och jämför med Italien. Alla platser har en ”egen gård” med 1,5 m hög häck runt om, samt vatten, el och avlopp i tomtgränsen.

Än har jag inte mött nå´n fransman som jag känner är serviceinriktad. Jag frågar på engelska och de svarar bara kallt och ovänligt på franska. Den första man vi mötte på söndagskvällen efter 215 mils resa, sa bara, ”No english . Complete” (Fullsatt)

Det förtsa vi märkte av Frankrike när vi körde i landet var, inga raka bropelare som hemma, utan mer konstnärligt svängda på olika sätt. Så även denna camping. Alla campingtomter utgör en riktigt stor tårtbit med häckar runt vare tomt samt runt och svängar överallt. I centrum finns vatten, el och avlopp. Vi har plats nr 208.

Lika delar Frankrike och Spanien kändes det när vi checkat in och mött människorna.

Nu hoppas vi på sol och värme så vi får njuta av Medelhavet. Vilken härlig strand och slippa ligga sida vid sida om varandra som på Rubicone Italien.

Första doppet i Medelhavet. Helt underbart väder idag men lite för kallt i vattnet bara.

Solen var varm och brände idag, men vindarna från havet var kalla, men vilken avkoppling, ingen trängsel bara massor av trivsel.

Poolen finns och är säkert bättre än på de flesta andra platser, men den lockar inte mig, För mig är det havet som lockar och som ger valuta för de 215 milen att komma hit.

Bakpartiet av vår Kabe och de välskötta  servicehusen i bakgrunden, endast 10 m bort. Så ofattbart tyst denna på camping. Vilken skön semester vi har haft hittills.

Glad midsommar till er alla våra vänner runt om i Sverige, övriga Europa och i Argentina. Vi kom inte närmare Medelhavet och månen än så här i afton då grindarna till stranden var låsta.

Midsommarafton på Franska Rivieran. Potatisen var supergod och sillen var import från Sweden.

Nu lämnar vi Frontignan-Plage, Montpellier, och den smala landremsan, bakom oss. 19 mil till nästa stopp in Spain. Sista kvällen på campingen var vi inbjudna till en jättetrevlig familj från Lund, och de frågade oss, ”Hur i all sin da´r har ni hittat hit?, Ni är den det andra paret svenskar på 20 år som vi ser här nere”.

För första gången i mitt liv är jag i Spanien med husbil. Vi bor på Camping Amfora vid Costa Brava kusten, c:a 10 mil norr om Barcelona. Se länk nedan.

Vilken skillnad mellan olika länder, Frankrike, kalla och ogästvänliga (de som jag mötte) och här i Spanien, glada och trevliga, tydlig engelska, ritade pekade och förklarade. En grävmaskinsförare  klev ur sin maskin, pratade engelska, ritade karta och tog oss i hand och ”önskade Nice Holiday” när ingen av våra 2 GPS ville vara med. Vad glad man blir…

Här på denna gatan bor vi. Akta er för de har så små campingtomter dit ni tänker åka. Lång husbil, det går inte o.s.v. men verkligheten var en annan, så här stora platser har vi aldrig haft. De största här är på 180 m2.

Denna gången tvärs över campingen känns km lång.

Vi tyckte campingen var jättestor första veckan. När vi sedan gick ut och gick runt i campingen en kväll, visade det sig att vi bara sett en 1/3 av den tidigare. Den är otroligt stor.

Campingen är jättestor till ytan, 815 platser, i och med att alla platser är så stora. Här är 2 platser fram till nästa gata. Det den i särklass dyraste camping vi någonsin bott på. Men om man drar in restaurangbesöket på kvällen som det oftast blir annars, så är det inte dyrare att bo här och äta underbart god mat vid husbilen i stället.

Här finns ett helt pool-landskap för dem som önskar detta.

Oj vilken sandstrand, det blir spännande i morgon.

Det blev en helt ljuvlig dag. Här på spanska solkusten var det nästan lika varmt i vattnet som i luften. Som en chartersemester men många gånger bättre. Denna plats kommer att bli vårt semesterparadis i fortsättningen.

Campingens Supermarket har allting du kan önska och mycket mer. Vem kan motstå dessa bakverk och 100 andra? Inte vi i alla fall. Vi äter frukost läser och fikar innan vi viker nästa del av dagen till stranden.

Jag älskar redan alla spanjorer, vilka trevliga och underbara människor och vilka goda grillkorvar de gör. Först var korvarna helvita, sedan blev de gyllenbruna som hemma. Riktigt gott!

Dags att diska efter maten. Vart man än går eller gör, man blir bara så glad…. Ordning och reda in i minsta detalj! Toa och duschar städas efter varje besök.

Vilket härligt hav Medelhavet är på denna plats. Rent vatten, härlig sandstrand och varmt i vattnet.

Hemma i Sverige handlar jag bara på City Gross i Mantorp eller Hyllinge i Skåne. Jag är så trött på alla egna varumärken i de olika butikerna. Här på Camping Amfora är det en fröjd att gå och handla. Alla brieostar man känner igen och 20 st till, bageri, manuell chark och återigen trevlig personal. Större utbud i denna ”Campingbutik” än ICA Supermarket hemma i Aneby. Inte konstigt att man stortrivs….

Så här ser det ut i ”Tvätten” på Camping Amfora. Rent och prydligt till max även här.

Så här bor folket i Sant Pero Pescador, gatan alldeles utanför Camping Amfora. Tänk om man kunde komma till tals med dem lite mer, det skulle vara intressant.

I 26 somrar satt vi i en husvagn på Löttorps Camping på Öland, (det var nästan nåd att få en plats i trängslen) med värmefläktar i förtältet på kvällarna, gick vi ut hade vi tröjor och Gore Tex jackor på oss. Här är klockan midnatt den 4 juli och vi bara njuter kväll efter kväll. Vad vi njuter och vad vi trivs med allt.

Nu, snart en vecka efter att vi kom hit till Camping Amfora, börjar det att fyllas på i tomtgluggarna. När vi kom hit var nog endast en 1/4 belagd.

Idag gick vi, endast drygt 2,5 km, in till Centro, Sant Pero Pescador. Det första jag lade märke till var att alla solrosor tittar åt samma håll. Det tänker man inte på när man kör bil. Jag skall tänka på dem när jag matar fåglarna hemma i vinter.

En enorm ”krukbutik” vid infarten till sta´n.

Bron in till sta´n kändes smal, 2,3 m i varje körfält, när jag körde fel med husbilen när vi letade efter vår camping.

Supergott fika till lågpris 5,90 € för 2 pers. När vi sitter där kommer en stor skördetröska och kör 2 meter från oss…

Jag tyckte gatan var trång med husbilen, men här handlade det om mindre än 5 mm på varje sida. Kan inte vara enkelt att vara bonde inne i sta´n.

Stranden är ett surfparadis för många. Här håller surfschool på. Man kan sitta och titta på dem i timmar. De är dock nästan nere under ytan för det mesta.

Sportiga familjen från NL, i 40- årsåldern, har specialbyggd släpkärra (fullutrustad med bara surftillbehör) till BMW´n, tre korta brädor till stranden i olika utförande och mängder med segel. När det blåste som mest låg han, mannen i familjen, nästan med rygg och nacke i vattenytan och gjorde långa luftfärder med bräda och segel. Kul att sitta och titta på proffsen när de studsar fram på vattenytan.

Även denna lilla kille, max 8-10 år och knappt metern lång, i tuff ljusgrön stil i både kläder och segel. Jag zoomade kameran så mycket jag kunde, men såg honom inte, men visste att han var till vänster om det röda seglet. Han studsade fram  i vågorna, vände på sekunden och full fräs ut till havs igen.

Vilken kille, så ung, så stark, så begåvad i denna sport.

Visst är campingen här dubbelt så dyr som vi är vana vid. Det kompenserar vi med att njuta av all den goda mat som finns i Supermarket och äta hemma i stället som här, currymarinerade kycklingspett, allt till en 1/3 av priset av att äta ute. Vi köpte 2 var, (790 gr) men ett hade räckt per person. Så här gott skulle vi inte kunna äta ute, har vi sagt flera gånger.

Återigen midnatt och bara varmt och skönt. Gissa om vi stortrivs. Nu stannar vi bara 2 dagar till och på söndag börjar vi hemfärden upp genom Frankrike till att börja med. Första stoppet blir Bordeaux och bada i Atlanten.

Vägen upp från Costa Brava kusten till Bordeaux var en ”enda lång raksträcka” och alla buskar såg likadana ut hela tiden. Vi hade målet inställt på att komma ut till Atlanten och att få bada i denna. Valet föll på Andersnos-les-Bains, 7 mil sydväst om Bordeaux. Efter småsamhälle efter småsamhälle och milslånga tallskogar med skräpsskog som ovan….

Sedan kom det lika milslånga planteringar av tallplantor, så långt ögat kunde nå.

Äntligen efter en timmas körning från Bordeaux kom vi till vårt mål. Riktigt trevlig infart till det lilla samhället.

Camping Fontaine Vieille, Andersnos Les Bains, var vårt mål. Att bo här 2 dagar för att få bada i Atlanten så här långt söder ut är ok. Men långt från den standard vi kom från och blivit bortskämda med. När vi varit här ett par dagar trivdes vi riktigt bra. Servicehusen är ganska nybyggda och sköts utan kritik.

Mitt första bad i Atlanten i år. Otroligt men sant, jag trodde det skulle vara iskallt, men vattnet var varmare än luften efter första doppet trots plus 29 ute. Vi kom från ”rena Medelhavet”, men så var det inte här.

Här bor vi, vinkar Birgitta, bakam första raden bilar vid stranden.

Döm om vår förvåning, ända fram till 15- tiden måndag em finns inte en droppe vatten kvar i havet så långt ögat kan nå. Alla båtar ligger på torr mark. Någon båtägare tar cykeln ut i havet för att se till sin båt. En timme senare är det fullt med vatten igen. Visst har jag sett tidvatten, men inte så kraftigt.

Vi gick in till byn och blev positivt överraskade av vilken turistort vi hamnat på. En jättelång strandpromenad blev en skön promenad in till city. Mängder av mäklare som säljer hus för mellan 3- 500 000 Euro. Inget hus är det andra likt.

Här satt vi i nästan 2 timmar och väntade på att få se vattnet komma åter. Vi kunde se någon båt börja röra sig så långt bort att det knappt gick att se. Sedan kom vattnet bara sakta, sakta in. Dessutom väntade vi på att affärerna skulle öppna igen efter att ha haft stängt i 2 timmar för siesta.

Detta var verkligen gott, Caffe Latte Large, på French Coffee Shop.

Två riktiga gågator med butiker i Andersnos-Les-Bains

Ett otroligt sortiment att välja på i många butiker, visst blir man sugen… vad tror ni det blev….

Jo, det blev en härlig frukttårta som vi bara njöt av…

Efter tre dagar på Camping de Fountaine Vieille kan jag faktiskt rekommendera den. Havet, sta´n och framförallt trevliga fransmän gjorde detta besök till en upplevelse. Nästa dag reser vi upp mot Belgien.

Vi körde runt världens vinhuvudstad, Bordeaux, utan att se mycket av den. Vi har alla fall lokaliserat oss i Frankrike. Vi körde (mycket dyr) avgiftsbelagd väg genom hela Frankrike. Detta var egentligen en enda lång lina att följa och allt såg likadant ut, man visste knappt vad man skulle göra bakom ratten.

Paris såg stort och besvärligt ut på kartan. Verkligheten var likadan. Vi körde i skyfall under dagen och detta hade dragit fram även över Paris. Översvämmad motorväg, vattenplaning för någon och totalt två olyckor på vägen som gjorde att det tog 3,5 timma att passera genom Paris. Här satt vi en timma och såg en ström av flygplan gå in för landning.

Efter 14 timmar bakom ratten var jag belåten på att köra bil och rullade bara in mellan långtradarna i Spy några mil söder om Bryssel, för att få sova. Ingen aha-upplevelse det vi såg av Belgien. Personalen på tapparna satt i glasburar och det lilla jag handlat fick jag lägga i en låda som drogs in och sköts tillbaka. Detta kändes halvkriminellt…

När vi körde genom Frankrike den 14 juli, Frankrikes Nationaldag, var det skönt på vägarna med alla långtradare som stod still på dagen. Men säg den glädje som varar….

Denna Palmlilja hittade vi i en dikesren i Spanien en kväll när vi var ute och gick. Vår vän Christer berättade att den blommar bara vart 10: de år. Den får sätta punkt för vår resa.