Kan det finnas något som är svartare än svart? När jag börjar gå hem från jobbet, känns det nästan märkligt, hur mörkt och svart, kan det egentligen bli? Dessutom med regndis i luften och blåst gör det inte bättre. När jag kommer närmare hem, ser jag inte HERDEN, men jag vet att den står bakom ljusstakarna i fönstret i +10 graders värme. Det är nog den bästa ljuspunkten, med denna vintern hittills, att HERDEN har det bra. Vi har dessutom bara tio meter, för att hälsa på honom.
Vinterdäcken står kvar på däckhotellet och det är tveksamt om vi lägger på dem i vinter heller. Nu väntar jag på Covid -19 sprutan och sedan en till, sedan ska jag åka till Eksjö Campings Ställplats, gå på stan, gå i butiker, äta och fika gott. Det blir nästa ljuspunkt.
Jag kollar lite lätt varje dag, efter en lämplig båt att lägga i Anebysjön. Helst en aluminiumbåt, komplett med båtkärra och motor. Sedan kommer nästa fråga, var kan jag lägga till med den. Vi går ned till stranden och spanar. På andra sidan badviken ligger redan ett femton- tal båtar. Jag vill helst ha vår båt, på vår sida om viken.
Vårt fantastiska hem, sett från sjösidan.
Vi vänder snabbt hem igen. Det blåser rejält och det är kallare än svinkallt. Vad skönt att vi var ute och gick igår när det var fint väder. Idag var det minsann inte inbjudande att vara ute. Inne har brasan brunnit ut i spisen och vi har +23,4 i hela huset. Dessutom lika varmt över hela golvet, samma i som husbussen, men inte som tidigare i förra husbilen, där var det bara fläckvis varmt.
I utkanten av Aneby Gårds gärden, ligger dessa stockar, nästan som ett fornminne.
Vad mycket ved det hade blivit av dessa stockar.
Det skulle varit roligt att få gå lös på dessa, men en riktig motorsåg från Stihl och göra ved av dem.
Gamla Bredestadsvägen, (4 mil läste jag) avståndet till nästa sten
Kanske finns det någon som läser detta och vet vad avståndet 1/4 mil står för? Jag fick svaret, det står 1/4 mil och är avståndet till nästa sten.
Ett härligt promenadväder.
Vi gick en halvmil i skogen i bästa promenadväder. Frusen mark, torra vägar och stigar. I bakgrunden skymtar Attends Höglager, som jag beundrar för sin fina arkitektoniska utformning. Det smälter in med den grå himlen.
Här skall familjens flaggstång stå.
Nu är marken lätt frusen och det kändes historiskt, att kunna gå på gräsmattan för första gången. Här skall familjens 12 meter höga flaggstång stå.
Bara drygt 100 meter från oss.
Vi har byggt vårt fina hus, intill Jönköpings läns mest intressanta fornminnen. Vårt hus har vi byggt på den gamla sjöbotten, bara något tio- tal meter från den gamla sjöstranden före år 1860, då Anebysjön sänktes ganska mycket.
Ett av Sveriges största stenrösen från Bronsåldern.
Stenröset ligger något hundratal meter från oss. Först idag har jag gått runt det. Det är gigantiskt stort. Det känns mäktigt att veta, att här kämpade människor för sin överlevnad för 3500 år sedan.
Om man somnar om, efter ovanligt många kisspauser under natten, sover till åtta, äter frukost ett par timmar senare, somnar och sover två timmar till i tv soffan, ja då försvann Juldagen väldigt fort.
Bilden visar Framtidsvägen och vägen ned till sjön till vänster. Längst bort i bild skymtar Aneby Ridskola. Det finns en tomt kvar att bygga på, norr om vårt hus.
Vi gick en liten skogspromenad
Vi hann i alla fall med, att gå en timmas skogspromenad, innan solen gick ned på andra sidan Anebysjön. Kossorna har gjort ett jättejobb i naturen under vår, sommar och höst. Nu har de flyttat till en annan hage. Vi kände knappt igen oss, så rent och fint och ingen igenväxt äng. Jag vet att markägaren röjt bort de sista buskarna. Så roligt att se att markerna vårdas.
Steniga Småland
I bakgrunden det misslyckade mångmiljonprojektet (60 milj?) Ekotopia, som byggdes för runt 23 år sedan. Idag är det behandlingshem, efter ett flertal konkurser, som restaurang & konferens anläggning.
Detta är nog bland det stenigaste marker som jag sett i Småland. Den finns inte ens lite jord mellan stenarna, bara sten på sten.
Dukat för bara fem, trots att bordet rymmer tio personer totalt. Vi skulle varit nio personer, men dottern med familj, valde klokt nog att fira jul hemma i Stockholm. Vi hade många digitala möten, som till exempel, när det tillverkades marsipantomtar i familjens kök i Stockholm.
Nära sex meter lång buffé
Vår köksö, som är 3,3 meter lång, kom verkligen till sin rätt, den fylldes med kalla rätter på ena sidan och varma rätter på den andra och ett stort frukt- & godisberg i mitten.
Dags att sitta ned och smaka av Birgitta & Carinas goda julmat.
Greenroom, strax utanför köket, fick tjänstgöra som ett megastort kylskåp.
Niklas tog på sig Tomterollen
Jag har under årens lopp, bara sett några korta brottstycken av Kalle Anka på julafton. Tidigare hade vi TV´n i biblioteket, med plats för bara två vilstolar. Där har barnbarnen trängt in sig på julafton. Nu har vi ”Helintegrerat” och alla är med i samma rum, kök, matbord, TV soffa, spelar ingen roll var man är, alla är med. Så nu satt jag med och såg allt. Lite småkul faktiskt.
Min starkaste jultradition över alla andra är, att läsa Julevangeliet från Luk. 2. 1-20. Kanske det starkaste minnet från barndomens jular. En tradition som jag fört vidare i vår familj. Till min glädje, sa dottern i Stockholm, vi vill vara med, när pappa läser och så var vi uppkopplade igen.
Niklas tog famnen full av paket och läste, God Jul Linus önskar mamma, God Jul Linus önskar pappa…… Till slut satt Linus begravd i ett berg av julklappar. Jag tappade visst räkningen, sa mamma Carina. Linus är mer än värd alla sina julklapper.
Birgitta & jag framför vårt drömhus på vår drömtomt. Foto Linus Torebring
Vem kunde ana vad som väntade oss för ett år sedan. Oro över att vårt bygge inte kommer att hålla tiden. Oro på jobbet, över ett stort uppsagt avtal, vilket ledde till tre tråkiga uppsägningar. Oro över Corona pandemin. Oro för alla anställda. Oro för en dalande försäljning, på grund av tomma arbetsplatser. Oro för hälsa under hösten, och så vidare.
Bygget julen 2019. Foto Mikael Marbenius
Idag har jag svaret! Jag hade inte behövt oroa mig för någonting! Vårt bygge blev drömmarnas drömhus. Oron på jobbet var obefogad, vi kommer att ligga strax under 2019 försäljningsresultat när hela året summerats. En enda person och som jobbar ute, har drabbats av Corona. De anställa har jobbat mer än någonsin och jag känner ingen oro för min hälsa. Jag är trygg och jag vet att jag är i goda händer.
Jag får hela tiden höra, av minst en av tjejerna på kontoret, du gillar bara Gubbagodis. Jag har avhållit mig hela hösten från godis och när jag tar en Paradis chokladbit, tycker jag att de är omåttligt söta och nästan äckliga. Vi har en son som gillar godis, så nu finns det Gubbagodis hemma på julafton och godis som jag gillar. Ingen julafton utan godis. Jag vet att jag får en Tomtesäck med godis också.
Gubbagodis ost
Alla vet att jag är ingen dussin person. Som till exempel, den enda glass jag gillar är Sia Glass Romrussin. Vi fick till förra året julprover, en ost som smakar som Sia Romrussinglass. Trots drygt 20 personer som fikar på jobbet, fick jag äta den ensam. Den vägde 1200 gr och jag skar av den som brödskivor. Underbar ost att njuta av, när de andra föredrar hushållsost.
Ute i naturen har det vänt mot ljuset igen. Sista Tomtelådorna och Tomtesäckarna har lämnat oss. Flera av oss jobbar bara, en och en halv dag till i år. Ett helt enormt arbete är avslutat och julledigheten väntar. Denna tiden på året brukar tillhöra de mest spännande. Hur högt kommer försäljningen att landa i år?
I år nådde julförsäljningen upp till nivåer, vi inte varit i närheten av under tidigare år. Tänk om viktiga personer blivit sjuka, tänk om Covid-19 kommit in innanför våra väggar, tänk om det händer olyckor under transporterna, jag visst har jag grubblat ibland om nätterna. Allt har gått bra, det har varit helt tyst om transportskador, trots att vi lastade ut 814 fraktsedlar som mest på en dag, har det bara kommit till min kännedom, om ett par skadade briostar. Allt känns som en saga! Helt klart årets bästa dag!
Hit har jag gått igår lördag och idag söndag, frånsett att jag hämtat en korg med ved från garaget. Härliga lördag (frånsett dammsugningen i går) och idag söndag, utan att jobba, nu behövde jag verkligen vila och koppla av och det har jag gjort. Hit går jag garanterat varje morgon & kväll och så tittar jag ut genom våra vackra dörrar. Med mig har jag en fråga….
Vår entré är nästan alltid blöt av regnet.
Frågan är, vad har vi för väder idag? Det har regnat i genomsnitt 1,5 mm regn varje dygn i december hittills. Inga mängder, jag känner det i luften, det hänger där, glasögonen är svåra att se genom, allt är bara blött, men jag blir inte riktigt blöt, på en halvtimme till jobbet.
Plötsligt händer det, SMHI utlovar en stor gul sol i Aneby under onsdag – torsdag – fredag. Fantastiskt underbart. Fast visst vore det ännu mera stämningsfullt med lite vit snö. Nu får vi inte klaga, vi tar emot solen med ett glatt sinne.
Först måste jag inför alla erkänna: ”Det minsta Matts har gjort i livet, är att ha städat och kört dammsugare.” När vår son bildade familj sa han till sin hustru, ”Kan vi göra som Farsan & Morsan, Farsan sköter allt ute och du sköter allt inne?” (gissa svaret) Få är de kvällar tidigare i livet, utan att jag alltid haft en projekt på gång och alla de kvällar och nätter under många tio- tals år, som jag jobbat upp företaget.
Den som konstruerat denna dammsugaren, måste också vara en karl som jag, som aldrig har kört en dammsugare praktiskt. Det kan inte vara runda släta hjul, de borde vara öppningar i dem för sladden. Jag vet inte när jag städade sist sa Birgitta, kanske några veckor före första Advent. Vårt spanska stengolv ser aldrig smutsigt ut, det är helt fantastiskt. Fast när en vattenflaska rullade in under sängen sa jag, nu måste vi julstäda. Idag var det dags. Jag dammsuger, du torkar golven, sa jag.
Men hur i hela Fridens namn, kan man konstruera en dammsugare som denna, som alltid fastnar med sladden i hjulen? Jag blev minst sagt trött på den, så jag lät den kana på ryggen ibland i stället. Jag vet, jag vet nu, jag vet nu idag, naturligtvis skulle vi installerat en centraldammsugare. Jag hörde bara att långa slangar var jobbiga. Jag har hittat en centralplats att busenkelt eftermontera. Vi har en mindre dammsugare också, men den gick sönder under hösten och sedan har vi bara jobbat. Nu är det julstädat och fint, fast med denna dammsugaren städar jag aldrig mera.
Ps. Kan hälsa till er att jag är feberfri nu och ganska pigg, tempen ligger runt +36,5 och jag mår bra. Hjärnan säger ifrån, när jag suttit för många timmar med datorn.
