Första Advent 2020 och första Advent för oss på Framtidsvägen. Förra Advent övervintrade vi i Husbussen. Det var riktigt skönt det också, efter allt det enorma slit med flytten, från vårt förra stora hus. (inte minst all ved 50 tim.)
Nu har vi fått det så fantastiskt bra. Bara öppna dörren till vår stora klädkammare, där finns arton adventsljusstakar, tomtar, julpynt och julgransbelysning. Granarna står på en hylla i förrådet ute på gården. Ingen timer behövs, allt styrs via astrour i varje vägguttag runt hela huset inne.
29 november 2019
Så här såg det ut 1:a Advent 2019. Vem kunde anna att allt skulle bli så bra.
När jag går till jobbet vid kvart i sju på morgonen, är det svartare än svart ute och samma vid fem, sex tiden på kvällen. Idag var jag hemma en stund på förmiddagen och kunde då se, att det grönskar ganska bra i den nysådda gräsmattan.
Granen i Greenroom
Så skönt att ha en skyddad ”utegran”, som inte blåser omkull eller snöar ned. Kommer solen fram någon dag, kan vi nog gå ut och ta lite glögg därute i greenroom.
Granen i vardagsrummet.
Vad stolt jag är över, att få vara hemma i vårt land och fira adventstiden ända fram till jul. Julfirandet har så mycket glädje och gemenskap. Jag hoppas innerligt att hela vår familj kan samlas hemma hos på julafton, som vi alltid brukar göra, dock inte förra året då vi bodde i husbussen.
För oss är det ovanligt att vara ute i så här god tid. Fram till jul har vi häcken full på jobbet och det ges ingen tid eller ork på kvällarna att klä granen. Idag klädde vi våra två granar. På Skogsgatan hade vi två granar inne, en på altan och en stor tall ute med tre julgransbelysningar. Nu har vi bara två.
Före detta Aneby Järnvägsstation, numera ”Tandläkarstation”, passerar jag förbi morgon och kväll, när jag går på väg, till och från jobbet. Jag googlade runt, för att se om jag hittade flera av detta slag i vårt land. Nej jag hittade ingen mera i Sverige, men i Helsingfors fanns det ytterligare en med samma namn.
Jag har varit inne här några få gånger för att hämta ut paket när det var järnvägsstation. Men oj, det var riktigt länge sedan. Numera finns Aneby Resecentrum, ett hundratal meter längre bort. Jag åker nästan aldrig tåg eller buss, kanske har det hänt en gång på tjugo år.
Fredagsmys på framtidsvägen
När jag kommer hem har jag lagt mig till med en ”bra ovana”. Jag lägger mig en stund på sängen, det första jag gör hemma. Så skönt att koppla av en stund efter jobbet och promenaden. Ibland somnar jag, oftast inte. I kväll somnade jag till en stund, och väcktes av Birgitta som signalerade att maten var klar. Så gott med Taco som fredagsmys.
Birgitta & Matts önskar er alla en underbar 1:a Advent.
Statens Järnvägars magasin på Industrigatan, Aneby.
På andra sidan av detta magasin, rullades järnvägsvagnar intill med gods. Jag minns att jag var här inne några gånger på 70- talet och både lämnade och hämtade gods, när jag jobbade på Hags. Nu när jag går hem, är det svartare än svart ute. Ändå lyckas min iPhone, fånga denna bilden i mörkret. En fråga står kvar, varför rivs inte dessa gamla hus ned?
Men det jag minns var detta…
Idag skulle det kännas mycket märkligt, att åka ned till järnvägen för att hämta gods. Så var det inte under mitten av 80- talet. Jag hade fått en järnvägsleverans med en pall, 72 styck burkar Mor Annas gurka från Felix. Det var bara det, att pallen hade vält på järnvägsvagnen och alla burkarna hade rullat omkring inuti godsvagnen. Ingen burk hade gått sönder, men de var mer eller mindre buckliga. Jag lyckades sälja hela pallen till en restaurang.
Kvart i sju på morgonen och jag är på väg till jobbet.
Det är ett märkligt år, på många sätt i år. Dels detta tråkiga avståndstagande till varandra hela tiden, jättemånga har tidigt gjort fint i sina trädgårdar, sedan flera veckor tillkaka och för oss på jobbet har julen startat tidigt. Vi har aldrig någonsin haft den orderstock som vi har idag. Den är så stor att vi måste börja tacka nej. Det kommer inte att fungera annars.
Vi har inte hunnit julpynta än, jobbet tar det mesta av vår vakna tid. Nu har vi inte heller någon rutin på, var alla adventstakar skall stå, bara de två julgranarna 🌲 vet vi var de skall vara. Hoppas att vi får lite tid i helgen. Min kära hustru och vd, jobbar tvåskift nu. Själv jobbar jag mindre, men jag mår så bra ❤️, det bästa på länge. Detta är helt oroligt, 🙏 efter det jag har varit med om. Min tacksamhet 🙏 är enorm!
Följetongen fortsätter! Den 10 juli skrev jag så här i somras…
”Så här skrev jag på min blogg för ett tag sedan… Den 9 augusti 2019 kl 11. 05 mejlade jag IP Only, och anmälde att jag jag ville ha fiber inkopplat på vår nyinköpta tomt. Jag fick en bekräftelse på att anmälan kommit in. Sedan har det varit tyst, till ett par månader sedan, då jag tog tag i det igen. Nu ringde jag även Telia. Hur mycket jag har ringt det vet jag inte, bara att det är många gånger. Till slut kom jag ”innanför Kundtjänst”. Detta tack vare goda råd från Aneby kommun. Till slut började det att hända saker för två- tre månader sedan”.
___________________
Tre gånger under sommar, höst och nu sist idag, har IP Only varit för att koppla in fibern i vårt hus. En del av problemet är att det var kommunala bolaget Amaq, som drog rören i början av tjugohundra talet, sedan blev det Telia och nu sist IP Only. Ingen vet vem som äger vad.
Återigen fick de åka hem till Oskarshamn, med oförrättat ärende. De måste ha med sig grävmaskin och mera kopplingar för att lösa detta. Hur komplicerat får det vara? Jag blev uppringd av IP Only för ett tag sedan. De undrade över varför jag gett dem bara betyget Ett, i en kundnöjdhet undersökning. Ja det är enkelt att svara på sa jag, det fanns inget lägre.
Det blev inget firande i afton, vi får fortsätta att se på Webb Tv via ett tillfälligt mobilt bredband.
Två av våra vänner har levt sina liv, mer eller mindre isolerade i sin sommarstuga, under nästan ett halvår. Så kändes det som en liten ljusning i Corona mörkret, för några veckor sedan och de vågade hälsa på oss, för första gången i vårt nya hem. Då var det mest knoppar på denna vackra orkidé, men nu står den i full blom.
Själva har vi, trots att vi är 70 + levt som normalt, frånsett att vi går inte ut och äter på restaurang, Birgitta handlar mat på udda tider och jag köper nog nästan allt jag behöver på nätet. Vi sitter på våra egna kontorsrum med glasväggar och har social kontakt, med alla våra medarbetare. Vi har öppnat upp mellan kök, matplats och konferensrum för att sprida ut oss på jobbet. Birgitta & jag sitter nog längst bort från alla andra.
Men visst är det tyst utan vänner som kommer och hälsar på. Visst saknar jag att åka ut en söndagseftermiddag och äta en bit god mat. Alla vet att vi värnar om familjen. Nu står hoppet till att vi kan fira jul tillsammans.
Hur kunde det bli så här illa? En enda liten tändsticka räcker till, för att starta en stor skogsbrand. Varför var vi inte mer observanta i början? Vi har lärt oss en tuff läxa! Vi skall vara rädda om varandra och sätta värde på livet. Efter min Sepsis för drygt fem vekor sedan, är jag mer tacksam över livet än någonsin tidigare.
Solen kom fram, det nya vita fjunet på ”gräsmattan” försvann på nolltid. Nu måste vi ge oss ut, sa jag och så blev det. Vi lämnar Framtidsvägen 3 och går upp mot Ekotopia…
Sett från Flisbyvägen
Vi passerar ett stycke på Flisbyvägen. Här ute på landet bor vi i största möjliga trivsamhet.
På spåret
Vi går vidare upp över Aneby Gårds gärden och kommer fram alla motionsspåren. Här passerar vi en liten bit av Gula Femman (5 km lätt terräng)
Hemma igen sett från sovrummet.
Efter drygt en timma är vi hemma igen. Till och med Birgitta tyckte det var riktigt skönt att gå. Hon måste ha fått massor av ny energi, genom vårt nya fantastiska hem. Nästa gång har Birgitta lovat att följa med på Gula Femman, plus ett par km innan den börjar. Det blir nästan en mil totalt.
Det var förra lördagskvällen, klockan var efter sjutton tiden på kvällen. Då ringde Linus… Farfar kom och hjälp oss, vi får inte upp båten. Jag vill så gärna, men inte nu i mörker och regn. Jag kommer lördag morgon när det ljusnat och så blev det. För att komma till andra sidan av vår badvik, måste man köra runt ett bra stycke, genom en kolsvart skogsdunge, det blåser, det regnar och är kallt ute.
Idag var jag där en stund före Linus & Niklas. Jag försökte tippa upp båten, för att tömma den på vatten, var på en av stövlarna fylldes med vatten. Birgitta hämtade ett nytt par torra stövlar och strumpor. Linus har inte köpt en båtkärra än, men det ska han göra. Linus plastbåt är astung och vi släpade den ett femtontal meter, två meter i taget, tills vi kunde lasta upp den på vår lastbil. Nu ligger den i tryggt förvar hemma på Linus gård.
Sluss för småbåtar mellan Anebysjön och Svartån
Det är många boende ut efter Svartån, som jag skrev om för ett par dagar sedan, som har sin båt liggande i Svartån. Här kan de slussa upp båten från den lägre Svartånivån upp till Anebysjön.
Jag går förbi det gamla, gamla, Aneby Hus kontoret varje dag. De flesta Anebybor har säkert kört förbi detta hus 100 tals, kanske 1000 tals gånger, utan att ens tänka på det. När man som jag, just nu går eller cyklar, ser man omgivningen på ett annat sätt.
På 60- talet när jag avverkade skog åt många olika sågverk, inte minst Aneby Hus, fick jag ta mopeden, gå in här, för att erhålla min avräkning. När Aneby Hus flyttade ur detta kontoret, var man uppe på en enorm topp av producerade småhus. Jag tror att man än idag innehar rekordet, av mest tillverkade småhus på en vecka. Jag har läst om detta tidigare på nätet, men nu hittar jag inte fakta om detta. Birgitta & jag byggde vårt första Aneby Hus 1972. Vi bodde i detta i 18 år, innan vi flyttade till ett större Aneby Hus, som vi bodde under 29 år.
Nå väl, när man flyttade ut ur detta lilla kontor, hade man byggt ett helt nytt megastort kontor. Jag tror att det innehöll över 100 (117?) kontors arbetsplatser. Jag hittar inte fakta här heller. Försäljningen av småhus avtog från den explosionsartade utvecklingen, som var under slutet av 60- talet. Marken under det nya kontoret, som var en stor gammal barkhög börja gunga, så även ekonomin. Idag finns inte det fina Aneby Hus företaget kvar i kommunen. Företaget finns nu i Jönköping och är fortfarande mycket framgångsrikt.
Matts Torebring 