Matts Torebring

Många av oss och inte minst jag, har säkert ondgjort sig på denna totalt åsidosättande skötsel och underhåll av våra vägrenar. De stora vägarna sköts oftast minutiöst, medan mindre och mellanstora vägar bryr man sig inte om. På semestern åkte vi ibland vid nästan meterhögt gräs vid sidan av vägen. Risken för viltolyckor känns nära inpå.

På vår lilla byväg med bara tre fastigheter tror jag man glömt bort att den finns. Finns det ingen väghyvel till alla hålor i vägbana? Jag har i alla fall ingen sett på de två sista åren. Gång på gång har jag klagat på allt damm, störtregn som tar sig fel väg på grund av brist på underhåll. För snart ett par veckor sedan ringde jag och frågade om jag måste köpa en egen Ferguson traktor med slåtteraggregat? Buskar och sly hänger ut i vägen och ser helt vanvårdat ut. Idag äntligen kom ”slåttermaskinen.”

När jag var bondpojk slådde vi alla vägrenar före midsommar. Då såg det välskött ut. Idag finns obegränsade maskinella resurser att ta till, men då finns det inte människor som ser att det gror igen.

I helgen som var blev jag så förvånad, när jag tittade in i hagarna utmed vägen, det fanns guldfärgade aspar och gula björkar. Detta har jag inte sett hemikring än. På vår gata är träden kolgröna än. Bara en björk nedan som har lite gula kvistar.

Ofta kan jag sakna tiden när jag alltid var ute på vägarna. Då följde jag med naturens växlingar, nu har den bonden börjat med höskörden, en annan bonde plöjer, en annan bonde sår. Nu när jag cyklar bara fem km tur och retur till och, från jobbet får jag knappast inget se. Nu följer jag inte med vad som händer i naturen.

Vilken skön känsla att ändå husbilen står startklar i garaget så vi kommer ut ibland. Förr sa vi ofta, vart åker vi nästa helg? Nu längtar vi inte ut på samma sätt, vi har det så bra hemma. Sedan kommer nästa fråga, vart ska vi åka? vi har ju besökt nästan allt inom räckhåll för en weekend.

Nu känns det roligt att fricampa igen.

Det problem som Forsbergs inte löste åt oss, löste vår gode vän Jim. Tidigare kunde vi bara parkera i stort sett en enda natt, sedan måste vi ha ström för att ladda batterierna. Det var flera enheter som låg på och drog ur strömmen ur batterierna. Dessutom bytte Jim till en mycket kraftfullare laddningsregulator till solcellerna.

I helgen har vi varit ute i 60 timmar utan el och har 100 % fulladdade batterier när vi kommer hem, detta trots värmepanna med cirkulationspump, belysning, tv tittade, laddning dator, iPad, hörapparater och mobiler.