Det är inte ofta som kylan kommer före snön, men det har den gjort i år och nu ligger isarna spegelblanka. I dag hade vi nära -13 grader på morgonen och det har varit kallt i flera dagar nu, så isen bär säkert om det inte är strömmar. Det var inte enkelt att få ett par skridskor när jag var i skolåldern. Till slut tjatade jag mig till ett par som pappa inhandlade på auktionskammaren i Tranås för 5 kr. Ishockey klubba tillverkade jag i träslöjden i skolan.
Vårt vackra hem sett från badviken.
Varje dag, varje steg vi tar hemma, gläds vi och är så tacksamma över vårt fina hem. Inte minst Herden gläder sig nu när kylan kom. Han och lillbilen har + 11 grader ute i sina vardagsrum.
Jag vågade inte låna en bild från nätet så jag fick göra en själv.
Jag skulle tro att de flesta av oss är helt enormt reklamtrötta så här dags. Det går inte att läsa den minsta lilla nyhet utan tio talet reklamavbrott, inte minst nu under alla svarta veckodagar. När jag läste nattens mejl vid min frukosttallrik på morgonen började jag nästan skaka, två personer sjuka som är nyckelpersoner. Jag visste vad det innebar för mig. Kanske den veckohelg som genererar mest order på hela året. Nu skulle jag få ta en stor del av det lasset.
Det var bara att stänga av allt annat och köra hårt. Jag vet att det inte är nyttigt, men det blev varken frukost eller middag för mig idag. Det blev en svart måndag men otroligt mycket order. Jag kunde gå hem vid 16 tiden och vara stolt över att jag rett ut allt. Det blev en skön promenad hem.
Förra gången det var dags satte man upp en julgran utan att ha inhandlat en passande belysning. Det såg minst sagt förfärligt ut. Fanns det någon person med ”handlingskraft och omdöme” i år? Svaret ser ni nedan..
Årets julgran på Fredstorget i Aneby
Svaret ser ni ovan, belysningen räcker till knappt halva garnen, sedan har man bara slängt upp några lampor nedtill. Hur svårt har man det i kommunala förvaltningar, finns det inte utrymme för omdöme och handlingskraft att göra det snyggt från början?
Båda granarna är riktigt fina men allt förtas av slarvet med belysningen. Trädet i förgrunden är i alla fall vackert på Fredstorget. Fredstorget är värt att ha vackra välklädda julgranar.
Detta är en gård långt ute på landet, drygt en mil från Aneby mot Jönköping. Sväng av från 132:an mot Stenkar, så får du se denna bedårande julprydnad som slår allt jag sett innan.
Juldekorerat
Jag smög i buskarna och fotade lite, men man vill ju inte vara alltför närgången.
Juldekorerat
Kanske skulle jag filmat i stället då trädet bytte färger hela tiden.
Juldekorerat
Hela den stora trädgården är dekorerad, men jag kunde inter gå och fota allt.
Hemma hos oss
Hemma hos oss har vi satt upp 14 adventsstakar och klätt två julgranar, denna i vardagsrummet och en i greenroom. Jag har mycket ljusslingor liggande nedpackat, men jag har ingen given plats för dessa än.
Så gott att få vara hemma i vårt land och att få uppleva en riktig vinter igen. Inte nog med snön som föll i natt, nu lovar SMHI kyla tio dagar i sträck framåt. Nu vet vi att vintern fungerar i år också. Underbart!
Men se upp det är riktigt halt ute. En av våra vänner fick se en lastbil och en linjebuss kollidera 10 meter utanför sitt köksfönster, en mil utanför Aneby på vägen mot Jönköping. Bussen blev kvar på vägen men trots att det fanns 12 personer i den blev ingen allvarligt skadad. Lastbilschauffören klarade sig också, men det tog många timmar att bärga den.
Ett ljus på mitt skrivbord
När jag kommer till jobbet först vid sju tiden på morgonen och det är så kolsvart ute, tänder jag ett ljus för att skapa lite trivsel. I morgon tar vi fram adventsstakarna i fönstren och tänder upp det första ljuset av fyra adventstaken.
Ni som bloggar vet det redan, man träffar vänner, maten är utsökt och man glömmer att fota, samma här idag, när vännerna åkt kom kameran fram. Vi åt Tomtegröt med russin, kanel, nygriljerad julskinka och vörtbröd. Gissa om det var gott.
Under mer än ett halvårstid har jag sökt hjälp på Vårdcentralen i byn för värk i häger höft, värk ned i knäet och ända ned i foten men utan resultat. Sista veckan har jag haft två så gott som helt sömnlösa nätter, mest på grund av värk. Jag känner igen problemet sedan en muskelinflammation för mer än tio talet år sedan. Den gången var jag nästan invalid men jag fick en spruta i rumpan och sedan var all värk borta på några timmar. Under sista halvåret har jag bett om en spruta igen, jag har bett om värktabletter men utan resultat.
På samma Vårdcentral har jag bett om PSA prov i flera år, men möttes av varför ska du göra det? I somras tröttnade jag och gick till Företagshälsan och det var inga problem. Resten vet ni om allt som hände sedan. Jag hade för höga värden och det blev till slut operation. Av en slump hittade jag härom kvällen hemma fyra styck Voltaren tabletter. Naturligtvis tog jag en pill. Jag somnade och sov hela natten utan avbrott. Jag tog en pill till och har kunnat röra mig normalt utan att ha ont varje steg.
Måste man köra ut i skogen och ”Voltarunt” med bilen för att få hjälp. Det är ju mycket billigare att kunna ta en ”Voltaren.” Jag vet att dessa värktabletter som motverkar inflammation inte riskfria, men man kan ju gå ihjäl av värk också. I går sa jag till på skarpen, värktabletter eller så byter jag läkare och vårdcentral. Efter ett par timmar kunde jag hämta ut mitt recept på Diklofenak.
Först flyttade vi hösten 2019 och bodde i bussen i åtta månader fram till våren 2020. Sedan kom pandemin och vi valde att vara hemma vintern 2020 till våren 2021. Ett tag hade jag en tanke på att sälja (de dyra) vinterhjulen till bussen. Så åkte vi bara spontant till Eksjö för drygt en vecka sedan. Det gav mersmak, vi ska inte sitta inne i vinter. Packa resväska, leta parkeringsplats till bilen och bo på hotell, nej bussen känns bekvämare och mycket friare.
Nu känner jag mig klädd igen, bussen står ute på gården i ett ombonat garage med golvvärme och vinterhjulen sitter på. Det är bara att lasta i lite mat i kylen, hissa upp porten, fylla vatten i tanken, starta och köra iväg, för i stort sett allt annat finns redan i bussen.
Nu har vi jobbat med julen i nästan ett halv år, så då är det inte en enda dag för tidigt att tända upp julgranen. Bättre att få njuta av den vackra granen nu, veckorna innan jul finns den bara där.
På parkeringen i Eksjö
Jag kunde inte gå förbi detta vackra träd fullt av rönnbär. Löven har fallit av men bären sitter kvar. Så fantastiskt vackert i solskenet på parkeringen hos min Naprapat.
Jag skulle åka till Värnamo för ett par veckor sedan. Jag visste i grova drag var min adress fanns. Ändå är det skönt att se en hålltid när jag är i mål. Jag satt en kvart, med risk att komma för sent till mitt möte, för att programmera in Värnamo. När jag till slut fick in Värnamo som min adress ville den dra med mig över ”Oskarshamn.” Jag blev både så trött och irriterad att jag gav upp. Jag tog min iPhone, hitta.se och skrev in min gatuadress. ”Vill du åka dit?” Svar: ”Ja.” Efter 15 sekunder var jag på väg. Klockrent hela vägen.
I fredags skulle en av mina duktigaste tekniker på jobbet, som har egen erfarenhet av samma bilmärke, hjälpa mig. Efter 25 minuter så sa han: ”Du måste ladda ned en app innan du kan söka en adress och så måste du få ett lösenord till den,” innan det funkar. Det lösenordet har jag inte fått än.
Under årens lopp har jag läst många inlägg om samma sak: ”Vi använder inte bilens navigationssystem, för det är för komplicerat.” Varför ska det vara så? Jag är envis och ger inte upp än.
Restaurang Sunrice i Eksjö serverar buffé igen.
Jag är urdålig på att laga mat så jag köper gärna den tjänsten i stället och det uppskattar Birgitta och inte minst jag. Möjligheten att äta buffén försvann samband med Corona pandemin. Nu var det nästan fullsatt igen. Ät så mycket du vill av mat, dryck, dessert, mjukglass och kaffe för för 155 kr. Det är mycket prisvärt.
Matts Torebring 