Matts Torebring

Igår eftermiddag sjönk temperaturen ute här i Lidköping med runt 10 grader. Strax därefter kom det en rejäl regnskur. Fram på småtimmarna under natten, började det regna ordentligt igen. Jag var ute och kollade markisen, men allt var ok.

Det dröjde till efter lunch innan vi kunde ta steget ut igen. Kronocampingen har ett helt fantastiskt läge med kort gångavstånd till bad, köpcentra, centrum och mycket mera. Det är dock jobbigt att hitta i dessa stora matmarknader. Vi handlade bara det nödvändigaste och handlar resten på Lidl när vi åker i morgon.

På förra ställplatsen i Spiken, har man säkert inte slagit i en spik i golfbanan på säkert 10 år. Här kostar det lite mera att bo, men faktiskt värt att betala för det. Golfbanan lockar verkligen.

Husbilslandet här inne på campingen, är 50 ställplatser för husbilar. Här finns 16 amp ström och vattenkran vid varje plats. För att tömma gråvatten- & latrintankar finns 2 st spår för att minska köandet. Jag skrev igår att campingen är bäst på allt, men en liten önskan finns dock. Vi som aldrig besöker ett servicehus, vill inte ha nycklarna till dessa utan helst ett lägre pris.

Sista dagarna har jag kollat vädret växelvis, här i Lidköping och hemma i Aneby. Till sist hoppas jag att det regnat hemma på min gräsmatta och inte bara här.

Vi har i år gjort en semesterresa som varit riktgt lyckad. Vi har kört Vänern runt på 4 veckor. Alla platser som vi övernattat på, har varit de bästa tänkbara ställplatser och vi har bara mött de bästa och trevligaste värdar.

Ändå har det varit ett annorlunda sätt att resa för vår del. Vi skulle inte kunna stå som ”nr 17” i en lång rad av 35 husbilar, på en sluttande grusplan som ställplats, ett par meter mellan bilarna och 35 grader varmt. (En plats i Frankrike) Står vi på ställplats försöker vi få plats i början eller slutet av raden.

Under 26 år med husvagn bodde vi bara på campingar. Under 18 somrar i Sydeuropa med husbil bodde vi alltid på camping. På vägen dit och hem blev det oftast ett Rasthouse, som vi parkerade på för natten. Totalt har vi alltså bott på camping under 44 somrar.

När vi kom ut idag, markis och stolar står ute som det gör på en camping, då sa Birgitta: …

.. ”Jag vill inte åka vidare, jag vill stanna kvar här 2 nätter till!” ”Jag kunde bara hålla med, nu har jag riktig semester.”

I en enket en gång frågade Campingledningen här, vad som kunde förbättras här? Vi svarade: ”Ingenting, ni är bäst på allt!” Jag trodde inte heller att vi skulle bo här under högsäsong. Denna gången var det värt priset i denna sommarvärmen. Då är i stället många andra ställplatser alldeles på tok för dyra, som bara erbjuder en grusplan att parkera på, samt ev. en soptunna.

Det har varit ett par varma dagar för oss, för att kroppen skall må bra. I eftermiddag kom en riktig regnskur och genast mådde vi mycket bättre. Vi älskar Husbilslandet på Kronocampingen i Lidköping.

Jag försökte att boka en plats igår på Husbilslandet på Krono Campingen i Lidköping, men varken Internet eller Svt fungerade bra på Spiken. Vi tömde våra tankar och fyllde vatten smidigt på Läckö Slott Camping. Sekunden efter att jag stannat stod det 4 husbilar på kö efter mig. Det gick snabbt att fixa vårt behov, men sedan var jag genomsvett i värmen.

Vi ställde in siktet på den fria ställplatsen i Östra Hamnen i Lidköping. Det var fullsatt där, + 30 grader, ingen el till AC och ingen skugga, men nära till stan. Trots den höga kostnaden körde vi till vår favoritplats, på Krono Campingen. Återigen fick vi bästa tänkbara plats eller rättare sagt, vår favoritplats vid röda pilen upptill i vänstra hörnet.

Vi har varit här många gånger under årens lopp och vi brukar gå och titta oss omkring. Idag har det varit så stekhett, att vi bara varit i skuggan kring bussen.

När vi besökte restaurangen under hösten förra året, beställde alla utom vi restaurangens megastora pizzor. Nu ville jag testa dem. Den billigaste heter Tält och sedan har de flesta husbilsmärkena fått ge namn åt varje pizza. Tyvärr fanns ingen pizza Concorde utan vi fick välja kopian Morelo. Varken Birgitta eller jag klarade att äta upp den, den var gigantiskt stor.

Jag gillar planteringarna i cortenstål, kanske kommer jag att ta efter detta till en del.

Idag ville vi reka runt lite för att se, hur latrintömningen ser ut framme vid Läckö Camping. Inga problem alls, bara att köra in i en ”rondell”, tömma & fylla tankarna och sedan fara vidare.

Att cykla dit från Spiken är bara 2,5 km, men inte den bästa cykelbanan utan mest grovt grus. Dessutom många vägkorsningar, men allt gick bra.

Jag har sökt efter midsommarfirande i bygden, men hittade inget. När vi kom till Läckö Slott så hade det varit firande där, med midsommarstång och en mindre musikscen. Det missade vi. Det fanns gott om marknadsstånd där ute, men vad skall vi köpa, vi har allt vi behöver. Vi har tidigare gått med i en guidad rundvandring inne i slottet.

Vi fick tips från vår bloggvän Bm.Lars.Reseblogg om att smaka på Pizza från Vedens Lustgård, längst ut på Spikudden. Tack för det tipset, det var verkligen lyckat. Birgitta åt en Kebabpizza, vilket hon aldrig gör annars och tyckte den var jättegod. Det var inget dåligt betyg. Smakar det så kostar det, men som sagt, all mat har blivit dyrare.

Idag har vi haft ”oLidligt” varmt och letat efter skugga hela dagen. Blir det över 30 grader stannar vi ytterligare någon dag. Vi har ju nästan kört Vänern runt nu.

Det ligger en handfull, med så vackra och välskötta villor, utmed infarten till Spiken. En av villorna gav färgsättningen till vårt förra hem.

Restaurangen har en så mysig miljö, att det går inte att gå förbi den om den är öppen. Buffén består mest av lax och skaldjur. Dessa matvaror har stigit så mycket i pris, att priset på buffén var kanske lite i överkant.

En sak har förvånat oss i sommar … det finns en fabrik hemma i Småland, som förr tillverkade röda och vita fritidsfordon. I år har vi bara sett kanske 5- 6 stycken av dessa fordon ute på vägarna under 3 hela veckor. Det vi sett är i stort sett bara Adria, Hobby och Detleffs husbilar. Dessa 3 står på rad framför oss i Spiken.

Under flera år i rad under 20 talets början, på vår väg till Italien prickade vi in samma rastplats utanför Nürnberg, där åt vi vår svenska färskpotatis och Matjessill.

Idag var jag superhungrig fram på midsommaraftons eftermiddag. Birgitta dukade upp allt i vanlig ordning, med Matjessill, god potatis, grädde, gräslök och ägg, allt inhandlat på Lidl. Vi handlade upp allt i tisdags förmiddag och vi var oroliga för att jordgubbarna skulle klara sig. Det var de godaste som vi ätit på länge. Det blev ingen jordgubbstårta i år p.g.a. att tårtbottnarna var slut i affärerna.

God fortsättning på Midsommarhelgen.

Vi skulle stanna en natt här på Lantgården Kedumsvik ställplats. Det var så trevligt att vi stannade 3 nätter, innan vi idag slog oss ned i Spiken. Vilken smak de haft för att rusta upp en stor och förfallen släktgård, detta vid sidan av sina ordinarie arbeten. Vi fick bland det bästa bemötande som vi mött på en ställplats.

Tänk om jag haft någon att fråga, så jag slipper köra in om det är fullsatt i Spiken. Jag sa till mig själv, det kommer att finnas plats och det fanns det. Vi fick både sista och bästa platsen. Fantastiskt! Vi har haft en gråmulen dag och mina foton är därefter, men håll tillgodo …

Sista gången vi var här i Spiken var i maj månad 2011. I år har vi gjort en av våra bästa och trevligaste semesterresor. Vi har kört Vänern runt. Nja … vi har några km kvar upp till Mariestad, där allt startade för snart 3 veckor sedan. Vi ville fira midsommar på en publik plats och vad kunde passa bättre än att stanna i Spiken.

Vilken fantastisk bondgård vi gästar här på ställplatsen i Kedumsvik. Naturligtvis är det våra värdar som skapat allt detta och det bemötande som vi fått här, som gett oss denna trivseln. I går gick vi promenaden ned ut efter ån fram till Vänern. Idag gick vi den 4 km långa promenaden en gång till. Idag var vandringsleden nyklippt och fin, ett rent nöje att gå där.

Vi fick sällskap med familjen Svan på en stor del av sträckan, mamma & pappa Svan med 2 småttingar. Den ena av småttingarna ville simma själv långa stycken, medan den andre valde att åka på mammas eller pappas rygg hela tiden. Jag har inte sett familjen Svan resa på detta sättet tidigare. Till slut är de en bra bit ut på sjön.

På andra sidan ån går det 5 ungdjur och betar. Tydligen smakade det gott med vassen.

I morgon tisdag åker vi till Spiken för att kanske ställa oss i kö. Finns det ingen plats där, har värdarna här lovat att vi är välkomna tillbaka.

”Oj vi har visst blivit äldre,” säger jag ibland. ”Säg inte så, vi är inte alls gamla,” säger Birgitta ofta. Förr körde vi ned till Sydeuropa på 2 dagar, vilket blev 100 tals mil på en enda dag. I år har vi kört några få mil om dagen, men det beror inte på att vi blivit äldre, utan förr förståndigare. Vi har haft en fantastisk resa i år, vi har sett så mycket sevärt och bott på guldkantade platser. Vem skulle kunna tro att en gård ute på landet passar in på den listan, men det gör den.

Vår värdinna kom springande över gården och möter oss, visar oss runt och sist den annorlunda gråvatten tömningen på ”ladugårdens baksida” (gäller för oss med tank). Detta var en förfallen släktgård som en av syskonen i sin familj tog hand om och just nu rustar upp. Trots den stora gården har värdfamiljen arbeten vid sidan av gården. Vilken stil och smak på allting. Jag berömde naturligtvis den perfekta ordningen på allting. Nja … sa husbonden, grävmaskin står visst kvar ute.

För mig som ”bondpojk” var det roligt att träffa likasinnade på en fin gård ute på landet. Missa inte denna platsen när ni är ute och kör.

Nu har vi 2 veckors semester kvar och snart har vi gått Vänern runt. Vi stannar här kvar här i Kedumsvik ett par dagar och hoppas sedan kunna fira midsommar i Spikens Fiskehamn.