Matts Torebring

Parkering bakom Bibloteket mitt inne i "stan"

Det var ganska många husbliar i Hjo, kanske beroende på den årliga Spelmansstämman. Vi fick en jättebra parkeringsplats mitt i ”city”. Inte ett ett ljud på hela natten hördes och vi fick en skön vila efter en tuff vecka på jobbet. Vi träffade en trevlig HBK,are bosatt i Hjo. Vi ”sydeuroper” är inte bortskämda med att prata bort en stund med trevliga människor.

Stadsparken Hjo

Vi tog en riktig långpromenad genom den vackra stadsparken och bort ut med Vätternstranden.

Fika i Hjo

Efter promenaden smakade det bra med fika på vårt stamfik, Nya Hamnbackens Café & Bageri. Där finns en stor trädgård med utplacerade bord att sitta i. Vill man sitta i skuggan och fika, tar man bara med sig bordet till under ett träd.

Kräftfest

Vi hade åkt till Hjo för att köpa och njuta av svenska nykokta kräftor från Nya Fiskeboa i hamnen.

Svenska nykokta kräftor

Kräftorna var utsökt goda, solen sken, inget kunde gjort att det skulle smaka bättre än vad det gjorde.

Sveriges minsta café

Dotter & måg är hemma på en kort semestervisit efter sin semesterresa i Kroatien. Vart åker vi som inte är så långt bort, för att fika. När jag var i mopedåldern för  50 år sedan (körde inte lagligt alla gånger med åldern inne) sa vi ofta, vi åker till ”Dasset” i Linderås. Det är ett extremt litet hus med snedtak, så namnet var självklart.

Goda "Linderås Special"

Linderås ligger mitt emellan Gränna och Tranås, eller mitt emellan Lommaryd, (där vi bodde på 50- 60- talet) och Tranås. Otaliga gånger har jag kört förbi här men sällan stannat och fikat. Det är säkert 40 år eller mer sedan jag var här och fikade. Jag hade inga stora förväntningar, ”Delicatokakor” har jag själv pallvis på lagret, men Jättegoda räksmörgåsar fick vi.

Ställplats hamnen Västervik

Vi kom hit lite sent fredag kväll, men det var ändå behagligt att sitta ute och vi fick trevliga grannar från Borlänge. På lördagsmorgonen gick det knappt att se skillnad mellan hav och land. Så blött  i luften, så blött på land, ja nästan som att ligga i havet.

Hojrock i Västervik

Vi bara hörde att de snackade på jobbet om MC Träff i Västervik, mer visste vi inte. Vi kom ned till Fiskartorget vid hamnen och såg en stor folksamling innanför en avspärrad gata. Vi stod där nog en timma och lyssnade till speakern som pratade om Skandiviens största MC Träff ute på Gränsö, med 4000 deltagare. Så kom kortegen….

Hojrock Västervik.

Inte lätt att tränga sig fram att fota. Först trodde jag att de kom vägen från Gränsö och direkt in på Fiskartorget. I stället körde de först runt stan, sedan Fiskartorget och sist ut till Gränsö igen. Detta gjorde att jag stod fel för att få bästa plats för att fota.

Hojrock Västervik

Få eller inga hade samma typ av maskin. De står hemma i sina garage och bygger.

Hojrock Västervik

Denna hade en V 8 ”under huven” på 460 hk.

Hojrock Västervik

Här kommer storebror till våran lilla Honda, en ”Guldvinge”.

Hojrock Västervik

Pappa hade en Huskvarna 125 cc, längst bak i bild, i början av 50- talet. Han hängde på sin mjölkkärra och körde till kvarnen med ett par säckar säd, det minns jag väl. En annan gång jagade han min äldste bror med ”Huskvarnan” eftersom han varit olydig. Min bror klättrade upp i ett körsbärsträd och klarade sig undan piskan..

Hojrock i Västervik

Riktigt roligt att få se denna nu gamla Huskvarna 125:a och den då tidsenliga klädseln.

Hojrock Västervik

Som sagt, variationerna var många på olika bågar.

Hojrock Västervik

Festen är över inne i stan på Fiskartorget men fortsätter ute på Gränsö.

Böda Hamn ställplats

Förra gången vi kom hit i början av mars månad var vi den enda husbilen här. Jag trodde inte det skulle finnas plats till oss en sen fredagskväll i mitten av juli månad, men det gjorde det. Jag tar kort lördag morgon var min tanke, men nu när jag vaknat och ätit frukost har nog nära hälften hunnit ge sig av.

"Ställplats" Lammet & Grisen

Efter nära 40 somrar på Öland är vi trötta på alla gamla bodar med ”Outlet Märkeskläder”. Det vi inte tröttnat på är Bageriet i Böda och deras goda bakverk. Här njuter vi av detta på gratis parkeringen på Lammet & Grisen.

Lammet & Grisen Löttorp Öland

Jag uppskattar att företagarna bakom detta satsar vidare och utvecklar företaget. I år har det verkligen skett en stor ”facelift”. En riktigt stor parkering som ändå knappt räcker till, tillbyggnad av sittplatser, uteplatser i gröngräset, nya riktigt snygga markarbeten och nya toaletter. Bra jobbat Lammet & Grisen!

Ställplats Lammet & Grisen Löttorp

Så här fin plats fick vi i år, tack vare att vi kom först  och kunde välja själva.

Nästan lika duktiga som kockarna i Spanien

Det krävs ett avancerat dataprogram för att ta in alla gäster varje halvtimma och 500 gäster totalt när det är fullsatt. Max två och en halv timma att sitta för de som kommer tidigt, sedan får de lämna sin plats för nya gäster.

Lika fantastiskt gott som vanligt

Vad gott det smakade och vad mätt jag blev.

Här kan du se hela vår fantastiska resa i åtta olika länder sommaren 2011. Jag har ”flyttat runt” alla inlägg från i stort sett varje dag från min blogg och lagt det äldsta inlägget som ligger sist till att nu ligga först. Pdf filen är 80 sidor. Hoppas att även du får njuta av vår resa. Öppna filen nedan….

Gibraltar – Ten minutes to go

Här är vår favoritplats dit vi alltid återvänder, Rastplats Møn i Danmark. Bra parkering, toa, vatten och dessutom kostnadsfritt att övernatta här. Vi rullar ut på motorvägen vid niotiden på morgonen och möts direkt av en olycka. En långtradare har krossat sönder en stor lastbil som står på bron för att visa med kraftiga ljussignaler att ett körfält är avstängt. Vi kommer dock förbi. Drygt fem timmar senare rullar vi in i Aneby.

Vi har kört 785 mil. Min beräkning med Google Maps var 790 mil. Bilen har förbrukat 1,16 liter diesel per mil. Birgitta har tagit de flesta korten och lagat middag, jag har kört bilen och fixat frukost och fika. Detta är den längsta resa som vi gjort. Det var en upplevelse att få runda sydeuropa. (Totalt har vi kört 2 350 mil på drygt 13 månader med vår nya bil).

Ett stort Tack till er alla som följt oss på resan på min blogg. Visst saknar man gemenskap ibland. I går på båten till Rødby satt två svenska familjer och pratade, Jag njöt av samtalet, det var de första svenska rösterna på mer än fyra veckor.

Vi har kommit hem utan en skråma eller en repa på oss eller bilen. Vi var ju nästan hemma, eller rättare sagt i Torsvik utanför Jönköping, när en stor långtradare höll på att köra rakt in i sidan på vår husbil från en påfart. Alla hjälpte mig att väja så mycket jag kunde, men det var ruskigt otäckt nära en olycka.

Vi har ju valt platser att bo på som har wireless wifi så vi har kunnat följa svenska nyheter ganska väl. Om man kör bil till sydligaste Europa, eller väntar på en buss i busskur i Sverige och blir ihjälkörd, ingenstans går man säker.

Det tråkiga tycker jag är att stängslen kring campingar i sydeuropa bara blir högre och effektivare, grindarna blir högre och större samt att alla begränsningar tilltar. Jag hoppas vi tillsammans kan bevara Sverige som det härliga fria land vi är.

Se hela vår fantastiska resa från början till slut i pdf format…

Gibraltar – Ten minutes to go

Här vaknar vi upp fem mil söder om Dortmund. Vi hade trängt in oss på personbilsparkeringen. Att stå på stora parkeringarna för lastbilar och bussar finns inte en chans lite senare på kvällen. Lastbilarna står på på vägkanter, vägrenar och alla tänkbara ställen.

Vi tyckte att vi hade en liten enkel resa på knappa 50 mil på dagens etapp upp till Puttgarden och vidare till Møn, som ligger sju mil efter Rødby. Vi hade tänkt komma fram rätt så skapligt under eftermiddagen och åka in till byn på Møn. Men så slår bilarna framför på varningsblinkers och det blir tvärstopp. GPSen visar att vägen är avstängd på grund av en olycka. Där sitter vi i flera timmar och väntar på att få rulla. Att sitta still i en bil i mer än två timmar är drygt.

Vi tyckte från vår tyska sida sett, att det var mängder med bilar som redan checkat in och många stod på kö för att göra det. Men döm om vår förvåning när vi rullar av färgan i Rødby, kööööööön är nog minst tre km lång och i två filer på den danska sidan. Jag har kört här många gånger vid det här laget, men aldrig sett närheten av något liknande.

Vi lämnar Poitiers, Frankrike, som vi trodde var en liten mindre stad, men som visade sig ha 80 000 invånare. Vi styr upp mot 10 miljonersstaden Paris.

Efter två- tre timmars körning vill jag alltid ha en espresso på förmiddagen. När vi fikat och kom ut till vår bil hade denna bil parkerat intill oss. Det är den enda jag sett i sitt slag.

Jag älskar inga storstäder och absolut inte Paris. När man studerar kartan ser man ett virrvarr av vägar. Det finns ingen smidig ring utanför för oss som bara vill ha genomfart. Jag frågade Birgitta om det räcker att vi bytt väg 20 gånger, det är säkert mera, sa hon. Vi kör en km och så en ny väg, rörigt och trångt.

Jag sa när vi körde här, ”jag skulle inte vilja bo här gratis och med full lön”. Tänk vad bra vi har det som bor på landet.

Ett virrvarr med trafik fån alla håll. Efter cirka en timma är vi igenom och på väg norr ut mot Belgien.

Belgien gillar jag inte heller, ofta gropiga vägar, nedklottrat, fult i största allmänhet, går inte att tanka bilen på vanligt sätt. Säg till i luckan att du vill tanka för 70 €, vilken pump och betala. Belgien är ett ”skitland”, sa han som tankade bredvid mig. Jag håller med och vill fortast möjligt härifrån. Vad sur jag blev vid tanken på alla EU miljarder detta land mottar inte minst från oss svenskar. Vårt mål var att komma till Tyskland denna kväll och sova ”lagligt”* bredvid autobahn. (* I många länder tillåts inte övernattning i campingfordon på parkeringsplatser).

Förra året körde vi rakt ut till Köln och sedan raka spåret norrut. Vår nya GPS, som varit helt klockren på de stora vägarna, tog oss nu med på en genväg in genom Holland. Vi möttes av rena drömvägen att köra och tyckte det var spännande att få lägga ytterligare ett land som vi besökt med husbil till vår lista. Notera att vi möts av första regnet på fyra veckor.

Vi kör mil efter mil, kommer vi inte till Tyskland snart, undrar vi, så vi kan stanna och sova ”lagligt”. Till slut rullar vi in i Tyskland, men då får vi köra mil efter mil innan vi hittar ett Rasthouse där vi kan parkera för natten. Klockan är 21 på kvällen när vi kan tränga oss in, få natt ro och äta middag. Vi har kört nästan 100 mil när vi parkerar och kört i fyra olika länder denna dag.

Vi lämnande Camping Kawan Village El Astral, Tordesillas, tidigt tisdag morgon. Tordesillas ligger c:a 20 mil norr om Madrid. Det var spännande att få köra tvärs över inlandet i Spanien och inte bara köra efter kusten. Tidigare har vi berättat om en massa olika fruktodligar. Här uppe i norr i inlandet är sädesfälten många gånger enorma.

Vi styr upp mot Frankrike och San Sebastian som en av de sista städerna i Spanien på vår resa.

Landskapet är mycket bergigt. Nedanför bergen finns bördiga spannmålsodlingar.

Vägarna är i början mycket bra. Ju mer vi närmar oss Frankrike försämras vägarna. Det är bergigt, det är små samhällen och det är massor av tung trafik.

Äntligen är vi i Frankrike, jag är fikasugen efter 40 mils körning på helspänn många gånger. Det blir alltid annat bröd när gränser passeras. Nu blir det en god fikapaus.

Men jag retar mig på dessa jättefula vindpinade granar på alla rastplatsskyltar i Frankrike. Inget land i världen har så fula skyltar som dessa.

Nu blir det drygt tio mil med tålamodsprövande körning. Trots bra väg, alla bilar över 3500 kg skall köra i 80 km och får inte heller köra om. Märkligt nog efterlevs detta till 95 %. Man gäspar och gäspar och dricker vatten för att hålla sig vaken. Sedan närmar vi oss Bordeaux och då är pinan över.

Nu har vi rullat drygt 90 mil idag och har checkat in på Camping Kawan Village Le Futuriste som ligger utanför  Poitiers eller enklare uttryckt 30 mil söder om Paris. Nu fick vi se lite utanför motorvägen i Frankrike också. Vi har nu bara cirka 190 mil hem.

När vi lämnar Nazaré i Portugal vid halv sju tiden idag på morgonen (Portugisisk tid) är det bara +17 grader ute. Känns som en kall sommarmorgon hemma i Sverige.

Vi kör rakt upp mot norr tills vi viker av här och kör rakt åt öster.

Jag hade tänkt formulera dagens inlägg med, ”Nu har vi kört upp till Spanien igen”, men så blev det inte. Aldrig någonsin tror jag, att jag kört i så många stigningsfiler som idag. ”Har vi inte passerat trädgränsen än”, sa Birgitta. Högt uppe låg det dimma över vägen, men solen kom och bröt igenom efter hand.

I timmar var det bara  stigningsfiler som här. Fantastiskt bra vägar hela tiden, mycket lite trafik och få betalvägar.

Ärligt sagt är jag inte speciellt bra på att läsa bruksanvisningar. Jag sätter ihop saker och ting och läser bruksanvisningen senare. Samma här, vi kör åter igenom ett öde landskap, vad lever folket av?  Jag skall ta fram ”bruksanvisningen” när jag kommer hem för att förstå Portugal bättre. Är det inte så att landet är utfattigt?

Vi kör på de bästa tänkbara vägar.

Så tar autovia slut, (kärt barn har många namn)  vi lämnar Portugal och kör in i Spanien igen. Några km finns det ingen autoviva längre och vi kör i genom en liten by innan autoviva börjar igen.

Stoppet idag blir i Tordesillas som ligger cirka 20 mil norr om Madrid.

Målet idag är Camping Kawan Village El Astral. Här fick vi bästa platsen vi haft i år. Jättestor, enkelt in och ut, grönt gräs och wifi på alla platser. Nästan lika bra ”lina” här som det trådlösa internet hemma. När jag går ur husbilen får jag nästan värmeslag, det är +37 grader ute. Efter att ha parkerat fick jag återvända till receptionen för att få mera ström till AC i bodelen.Tyvärr blir det bara en natt här. Det återstår 270 mil på fyra dagar till jobbet som väntar hemma.