Matts Torebring

Idag, den andra dagen på Camping Almafra, Benidorm, några mil norr om Alicante Spanien, har vi gått de två km upp till stan och handlat. Miljön, människorna, grönskan och allt det vackra. Det känns verkligen långt bort till hemma just nu. Här ligger entrén till campingen.

Servicehusen är mycket förstklassiga och välstädade.

Campingen är öppen året om och många övervintrar säkert här. Så här bor en del…

En del har något mindre vagnar…

En del har riktigt stora vagnar…

Den här var så stor så det blev två bilder på den, för att få med hela bilen…

Så här vackert blommar Bougenvilan i villakvarteren upp mot stan. Det står på internet att campingen har supermarket, men icke i verkligheten. (Jo det finns en obemannad öppen 24 timmar per dygn, med hål i väggen för  betalning, menydisplay och en lucka där maten kommer ut – så vill vi inte handla mat) Å andra sidan blev de två x två kilometrarna en skön promenad. En utetermometer visade + 30, en annan + 39.

Först tror man inte det är sant att våra små krukväxter hemma, Bougenvila, växer här i trädgårdarna och blir säkert sju- åtta meter höga.

Återigen vackert bland apelsinlundarna.

Det står även att campingen ligger ”ved” (dansk campingbok) havet, men det är två km dit också. Två km måste vara fågelvägen. Vi har gjort tre försök att komma dit, men misslyckats.

Å andra sidan har vi bara 100 meter till flera pooler och stora simbassänger.

Idag kom jag nära in på odlingarna när vi gick upp till sta´n. Inte så konstigt att vi inte såg några frukter från autobahn.

Jag tog i en mogen frukt för att känna på den. Jag rörde den knappt och fick den i handen. Kanske är det inte apelsiner utan clementiner istället, det känndes så. Jag ville inte ”palla” och smaka.

Idag, midsommarafton, lämnar vi blommorna på trappan in till toan på Camping L´Ámfora, Sant Pere Pescador, för nästa resmål, Benidorm. Det blev en riktigt dålig nattsömn då spanjorerna firat någonting hela natten, som vi inte vet vad. Det började med riktigt kraftiga fyrverkeriexplosioner redan på eftermiddagen som fortsatte med bara några minuters mellanrum ända in på morgontimmarna.

Vi visste bara att vägarna i norra Spanien är bra, men hur ser det ut söder över? Svaret blev en otrolig positiv överraskning. Betalvägarna tillhör de bästa vi kört i Europa. Målet för dagen var Benidorm och 63 mils resa. Det började tokigt med en felnavigering på morgonen. Campingplatser ligger oftast ett bra stycke från vägen. Innan man kommer rätt ut till stora vägen fick vi lite problem och kom ut på smala vägar och det till slut tog stopp med 2,10 bred väg mellan husen. Det gick en halvtimma i onödan.

När vi fikade och tankade på halva vägen kom en bonde med ett 100- tal får och med bjällror på de flesta av dem. När jag tog kort på honom, tog han kort på mig.

Det är mycket berg vi passerar och riktigt vacker natur. Till skillnad från Kroatiten slipper vi klättra upp och ned på alla berg. Här går vägen nedanför eller igenom berget på några ställen.

Vi passerar miljoner av apelsinträd. Det blir spännande att läsa på apelsinkartongerna under hösten, för att se om de kommer från platser här nere. På en del träd kunde vi se några mogna frukter….

… som här till exempel. (Lite svårt med skärpan när man kör bil i 100 km)

Nu har vi checkat in på Camping Almafrá, Benidorm, några mil norr om Alicante. Jag väljer bara campingar som har wireless internet. Men här tog det mig nästan 4 timmar att komma ut på nätet. Jag var nästan färdig att packa och köra härifrån. Helt otroligt hur man kan krångla till det ibland. Det skall vara femstjärnig camping, jag återkommer nog om detta.

Vi har det så oroligt skönt här nere. Ingen klocka, ingenting som styr vår dag, vi äter frukost, läser en bok, fikar och njuter av deras underbara bakverk och går till stranden framåt middagstid. Idag var det dock inte badväder, det var vindsurfarnas paradis idag.

Vi, Birgitta och jag, önskar er, vår familj, våra arbetskamrater, släkt och alla våra vänner, hemma i Sverige, ute i Europa, vänner på min blogg och våra vänner i Argentina en underbart skön midsommar.

Från Camping L´Ámfora, på Solkusten i Spanien.

Midsommarafton reser vi en bit söderöver. Vi har hittat en fem ***** camping i Benidorm. Det skall bli spännande att se hur det är där.

Jag skriver inte så ofta om hur varmt och gott vi har det. Alla ser ju dagens temperaturer i sina mobiler eller ser ni ”Pia i TV”. Men idag när vi kom ned till stranden, kom ”ökenheta vindar från Sahara”. Det var nästan man tappade luften. Vi gick hem redan efter ett par timmar. Ikväll ska det vara 30 grader till midnatt.

Vi såg Medelhavet när vi körde i Franska Montepellier. Nu är vi vid Costa Brava kusten på riktigt.

Birgitta spanade in om det var kallt i vattnet, sedan tog hon sin stol under parasollet. Jag var själv förvånad att det var så pass varmt i vattnet på min egen lilla simtur.

Vilken härlig badstrand, jämfört med 2 m2 tilldelning per person på stranden i Rubicone i Italien. Dessutom skulle man bära band på handen för att visa att man var ”inlagd”. Senare har jag hört att de bär bort personliga tillhörigheter om man är borta från sin plats för länge. När jag lämnade Camping Rubicone efter 8 år där, sa jag till dem i receptionen, ”I will not return”. Här ryms säkert hela Barcelona stad om så skulle vara. Här är man fri, så här skall det vara på semestern, här trivs vi. Hela vintern har vi gått hemma och längtat hit.

Vi lämnade kontoret vid halvsex tiden onsdag kväll och en halv timma senare rullade vi mot söderns land på vår semesterresa. Det gick som smort och glada över smidigheten med vårt nya Brobizz över Öresundsbron fortsatte vi färden. Målet var som vanligt parkeringsplatsen vid bron vid Møn i Danmark. Klockan var halv tolv när vi nattparkerade och 47 mil avverkade.

Det kändes som åska i luften hela torsdagen och mot kvällen kom urladdningen. Ett kraftigt regn och flera svåra olyckor i motsatta körfilen, förmodligen för höga hastigheter  och vattenplaning som följd. På ett ställe stod en helikopter och lastade upp skadade. En trefilig oändlig kö som följd och flera småkrockar i kön.

Så mycket långtradare på vägarna har jag nog aldrig sett förr. Kanske ett spår i högkonjunkturen. När kvällen kommer är alla tänkbara parkeringsplatser upptagna av lastbilar. Efter 3 tre försök hittade vi en lucka mellan bilarna, endast  20 meter från autobahn. Vi var ganska inklämda och det hade varit förhållandevis tyst om inte en en lastbil med kylaggregat kommit och stört nattsömnen. Här har vi parkerat söder om Karlsruhe i södra Tyskland.

Här är en ny stor olycka i södra Frankrike. En lastbil har förmodligen fått punktering och däcket har fattat eld och bränt ut bil och last. Såg ut att vara säckar med (plast) pulver som brann och kanske risk för giftiga gaser. Hela autobahn avstängd, såg vi på TMS i god tid före. Vi märkte inte så mycket i vår körfil utan kunde rulla vidare. På den motsatta sidan stod bilar i tre- fyra filer i kanske 7-8 mil efter olyckan. Det måste vara något fel i den trafik vi skapat, när en enda olycka stoppar upp flera 10 tusentals bilar, kanske flera hundra tusen i detta fallet, i 4-5-6- timmar eller mera. Vi stod själva still i fyra timmar vid en brand på autobahn under tidigare år.

Nu har vi rullat in i Spanien och är på väg till vårt första delmål Camping L´Amfora. På två dygn har vi kört 235 mil. Vi har under ett halvår haft problem med vår GPS i husbilen som är inbyggd i ett multimediasystem. Fyra gånger har otroligt servicevänliga Kabe i Tenhult ställt upp och hjälpt oss. Nu sista gången bytte man ut allting från maskin, kablage och till mottagare. Detta skedde två dagar före resan. Kommer den nya att fungera, var frågan och ett litet orosmoln. Den nya visade sig vara tusen gånger mer utvecklad än den förra. Allt gick klockrent och med en fantastiskt bra grafik på skärmen ledde den oss fram till vår adress så när som på sista kilometern, där vägarna är små och gränderna smala. Men ingen fara för där kände vi igen oss.

Förra året när vi kom till Camping L´Amfora kunde vi välja och vraka platser på hur mycket platser som helst. Nu hade vi köpt Camping Cheque rabattcheckar. I stället för 53 €  per dygn får vi betala 15 € fram till den 25 juni. Nu var det bara några få platser kvar att välja på.  På just denna plats fick jag ta fram min grensåg som jag klarar grenar på upp till 3,5 m högt och såga av några grenar för att komma in. Nu skall vi äta frukost lördag morgon.

…. jag inte får äta Strömming med potatismos i Trosa, säger vår gode vän och styrelseordförande i vårt bolag, Lars Andersson. Detta fick bli Grand Finale på vår resa som började i Hult, Eksjö, sedan Trosa, Stockholm, Nynäshamn och till slut Restaurang Fina Fisken i Trosa på vägen hem. Han har nog rätt, det smakade i alla fall utsökt gott.

Efter vårt trevliga besök hos dotter och måg i Enskede ville vi ta en annan väg hem.

Här har vi gjort ett riktigt fynd 3- 4 km söder om Nynäshamn. Lövhagens Café & Vandrarhem. Det smakade gott med fika i den stora trädgården.

Det fanns fyra ställplatser för husbilar, men de var på en bakgård bakom ett berg. Här står vi gratis och med solpanel på taket och dusch och toa i bilen behöver vi inget mera.

När jag körde långtrad för 40 år sedan fick jag telefon kl. halv sex en kväll, ”Jag har sökt dig hela em. men inte fått tag i dig, nu måste du vara i Nynäshamn före kl. 24”. Det blev gasen i botten och non stop hela vägen. Kl. 23.45 körde jag in på färjeläget. Du måste backa in med släpet var ordern jag fick. Strax före tolvslaget var jag ombord för resa till Gotland. Inte kunde jag ana att jag skulle komma tillbaka på en Honda.

Tillbaka efter att ha ”Hondat” runt i sta´n körde vi strandvägen åter ut till Lövhagen. Helt fantastiskt vacker väg på klipphällarna utmed havet. Nu sitter jag på ett berg och bloggar då varken telefon, data eller TV fungerar på vår förnämliga parkeringsplats. Berget var varmt att sitta på men bara 11- 12 grader ute då havet kyler ganska rejält.