Första lasset med takstolar anländer till vårt bygge.
Takstolar direkt från bilen och på plats
Fastskruvning av takstolar
Alla takstolar på plats
Redan vid lunch idag var alla takstolar på plats. Som sig bör bjöd jag alla våra entreprenörer på kaffe och tårta.
Mariann & Fredrik Sanden, Jakobsstad Finland
Så länge vi känner till har Mariann & Fredrik Sanden tagit med sig husbilen på båten över från Finland till Sverige och kört vidare till Elmia Husbil & Husvagnsmässa. Sista åren har det blivit ett traditionsenligt stopp i Aneby.
Vi for till Camping Rubicone i Italien sju år i rad. Vi gick varje dag till samma ställe på stranden. Där satt Marianne & Fredrik också. Det blev det några ord då och då, som utvecklades till en stark vänskap. Ett år reste vi tillsammans i tre veckor i Kroatien.
Nu har de återigen lämnat Österbotten i Finland och stannade till och sov över på våran egen ställplats hemma. Oj vad mycket vi hade att prata om. Mariann & Fredrik som varit på Cicilien i fyra veckor hade mycket att berätta för oss om sin resa. Vi möts igen på Elmia på fredag kväll.
Första husleveransen kom idag
Nu börjar det hända saker på bygget på jobbet. Idag kom två bil och släp, jag gissar på 40 ton på vardera bil med släp.
Första pelarna har kommit på plats
De bärande pelarna kom fort ned i sina holkar 8o cm under nuvarande yta.
En skicklig kranförare
Jag måste fråga honom i morgon hur mycket denna kran lyfter.
Resning av bärande pelare
Vid hemdags i kväll var 26 av 28 pelare på plats. De sista två blir efter att kranbilen kört ut. Betongbilen kom vi 16 tiden och fyllde alla holkar med cement så nu står pelarna stadigt. Skulle tro att takstolarna kommer i morgon. En trailer kan bara lasta som mest fem takstolar. Sista delen av lagret som vi byggde till 2007, skall kopplas samman med det nya lagret.
Hamninloppet vid Vadstena Slott
Vi kom hit ganska sent fredag kväll efter en hektisk arbetsvecka. Vi ville se hur den nya ställplatsen som iordningsställts såg ut. Till vänster mellan träden har vi fått en bra plats. Kvällen var varm och skön och våra grannar satt ute i timmar sedan vi gått och lagt oss.
Nya Ställplatsen i Vadstena hamn
Riktigt trevligt, grönt och vackert och ganska nära upp till centrum. Ett lovvärt initiativ av Vadstena kommun. Tänk om lilla Aneby kommun förstod att göra något liknande, t.ex. nere vid Stalpets Vattenfall.
Vårt stamfik i Vadstena
Men en påse wiernerbröd och franska våfflor gick vi tillbaka till det gröna.
Vrålfika i gröngräset vid husbilen
De franska våfflorna var ovanligt krämiga, goda och måttligt söta.
Hur ska man köra här?
Tillåt mig att le åt våra svenska vägskyltar och hur de används.
Birgitta och jag längst ut på södra hamnpiren
Allt är vackert i Vadstena, utom som på alla andra ställen med hamnar, där båtägarna ställer sina båttrailer över sommaren.
Vadstena Kloster
Vadstena Hamn och Vadstena Slott
Intill Stadsparken vid Vadstena Slott har vi sovit många nätter under årens lopp. Nytt i år blev nya ställplatsen.
Solsken nästan hela lördagen
Endast några små kortvariga moln son skymde solen, som annars lyste från en klar himmel under hela lördagen. Vilken skön Brittsommardag det blev.
Stadsparken Vadstena strax innan solen går ned
Solnedgång på andra sidan Vättern
Vi gick vår kvällspromenad ut på andra piren till hamninloppet. Vi satte oss på en parksoffa och såg solen gå ned och tackar Vadstena för en riktigt trevlig helg.
|
Efter drygt sex månaders väntan, efter läkarundersökning och kontakter med Transportstyrelsen kunde jag i förrgår kvittera ut mitt körkort med full behörighet att framföra alla fordon fram till och med jag har fyllt 74 år. Skulle regler för körkort ändras så känns det skönt att ha full behörighet, även för en tyngre husbil. Om inte annat ute på Europavägarna. Vid fortlöpande kontakter med Transportstyrelsen fick jag svaret, ”Vi har erkänt långa handläggningstider”.
Nu har jag fått det och det låg nog lite prestige i få behålla den tunga behörigheten. |
Har Aneby Kommun sämsta "farthindren" i hela Europa?
Efter en stort uppslagen artikel med bild i vår lokala tidning i fredagens nummer, där en person ondgjorde sig offentligt, fast anonymt, kunde jag inte vara tyst längre. Dessa så kallade farthinder har grävt i mig och gjort ont, sedan skapandet för ett antal år sedan. Jag förstår mig inte på kommunens ledning som låter detta fortgå som om inget hade hänt.
Nya hamnparkeringen i Gränna
Niklas och jag har som ”tradition” att provpacka våra Tomtelådor sista lördagen i augusti. Det gick bra och vi var klara redan före klockan fem på eftermiddagen. När jag gick ut från vårt lager var det nästan rena värmechocken, + 27,5 grader varmt. Vi åt middag Birgitta och jag, sedan bestämde vi, att vi ville ta vara på sommarvärmen, så vi tog husbilen till nya hamnparkeringen i Gränna, (3,5 mil) där vi aldrig parkerat tidigare. Vi hann växla några ord med med grannarna, ta ut campingmöblerna och så började det regna.
En vacker båt på land i Gränna Hamn
Natten till söndag regnade det nästan hela natten. Nu på söndagsförmiddagen tog vi en promenad ned till hamnen, där vi hittade denna fina båt på land och sedan började vi gå upp mot stan. Då såg vi regnmolnen ligga i trädtopparna ganska nära i söder. Vi vände hemåt igen, men hann bara halvvägs, innan regnet forsade ned. Vi kunde ta skydd i den nästan ”tomma på varor servicebutiken” som tillhör campingen.
Hamnkrogen Gränna
Vi dröjde oss kvar på hamnparkeringen, fikade och läste Expressen. Vi hade hittat en bra plats där vi trivdes på. Under tiden kom solen fram igen. Vi har aldrig ätit på Hamnkrogen heller, så det blev söndagsmiddag där. Laxen var riktigt god, så även potatisen, men…
Sprucket "Ikea" porslin och svart på insidan
Potatisen hade smakat ännu bättre om den legat i en hel skål, som inte varit svart på insidan i brist på riktig glasyr. Perfekt läge i hamnen, snygga lokaler, men man glömmer det allra viktigaste, ögat äter lika mycket som magen. Samma sak var det i Gränna, när vi fikade sist, högst uppe på Grännaberget. Förlåt att jag kanske är yrkesskadad, ta betalt, men gör då inte avkall på det som ögat ser och kommer ihåg.
Grundarbeten för ny lagerbyggnad 1250 m2
Mitt i semesterperioden kom två stora grävskopor och två stora lastbilar och började lasta upp c:a 3 000 m3 schaktmassor samt en tidigare betongplatta efter huset vi köpte och monterade ned. Vi hade borrat fyra borrhål á 250 meter (två borrhål återstår) för installation av bergvärme. Det var bara ett par tre meter till berget vilket var jättebra. Nu när vi gräver till grunden ville vi inte ha berg. Hur skulle det gå?
Mycket skrotberg under ytan
Från mitt kontorsfönster ser jag nästan varje grepp som grävskopan tar. När det är tyst är det lösa jordlager. Tyvärr var det mängder av skrotberg som den skicklige maskinföraren spettade loss med sin starka hydralkrok.
Sten, sten och åter sten
Skrapandet av skopan mot berg och sten har varit ihållande hela dagarna.
Borrning och sprängning
Så blev skrotberget så omfattande att det var bara sprängning som återstod. Här lastar lastmaskinen fram stora sprängmattor.
Grävmaskinisten
En otrolig teknik, jobbet bara flyter och dessutom otroligt trevlig kille som kör. Har du roligt där inne? sa jag. Ja jag stortrivs, fick jag till svar. (Det skulle vara busroligt att provköra). Tilläggas måste att hela företaget, Gilbert Gustavsson Entreprenad AB, har bara mycket trevlig personal i både arbetsledning, maskinförare, chaufförer och markarbetare.
Laddning nr tre smäller av
Ladda så lite ni bara kan, sa jag. En enda meter från vår lagerbyggnad, sex meter från grannens lager. Vad skulle inte kunna hända. Vi anlitade en konsult för besiktning av fastigheter före och efter sprängningen. Dessutom utplacering av skakmätare. Vi nådde inte ens till gränsvärdet på sex meters avstånd till grannens hus, det var skönt.
Tuut, tuut, tuut, tuut och så small det och sprängmattan lyfter kanske 70- 80 cm från marken.
"Mössa till taket"
På taket till den äldsta delen av våra byggnader håller snickarna samtidigt på att lägga 10 cm tilläggsisolering på taket. Allt för att spara energi, minska värmeförluster och slippa stora istappar från taket.
Grundarbete för Niklas 40- årspresent. Foto Carina Torebring
Bäst att jag hjälper farfar. Foto Carina Torebring
Linus knappt två år, men förstår att köra skottkärra, gräva och tippa där det bäst behövs.
Oj vad det var tungt. Foto Carina Torebring
Det var nog bra att farfar lovade att hjälpa farsan, det hade blivit jobbigt annars.
Frestande att låna en av grävskoporna på jobbet. Foto Carina Torebring
Med den stora Cat bandmaskinen på jobbet hade detta varit gjort på en kvart. Å andra sidan kanske det hade tagit hur mycket tid som helst att rätta till efteråt.
Niklas Torebring 40 årsfest på Gyllene Uttern
1971 var ett riktigt bra år. Timlönen var under tio kronor per timma. Regeringen införde prisstopp i oktober månad. Vi hade en obetydlig folkökning i Sverige. Jag körde land och rike runt med långtradaren. Vi började planera vårt första husbygge. Och det bästa av allt Niklas kom till världen. Som elva – tolvåring kom han och bad farsan skriva på ett papper. Han hade gått in på banken för att köpa ”Fermenta” aktier. Det fick han inte köpa utan min påskrift. Dessa aktier har inte gått så bra, om de ens finns kvar. Idag är han delägare i familjens företag och det är en stor glädje för oss att arbeta tillsammans. Vi säger ett stort Grattis till de 40 åren.
Skål farsan
Linus Torebring, snart 2 år, skålar för farsan på Restaurang Gyllene Uttern, Gränna.
Emilia Lindberg sjunger för jubilaren
Som sig bör på en 40- årsfest blev det både tal, sång och stora presenter.
Ett stort Tack Niklas för den storslagna festen
Efter den storslagna festen på Gyllene Uttern blev det tipspromenad och med fina priser hemma i Niklas för dagen finputsade trädgård. Inte nog med detta, utan sedan blev det kaffe, tårta och gemenskap långt in på kvällen. Vi, släkt och nära vänner säger ett stort Tack till Niklas med familj för denna storslagna fest.
