Matts Torebring

Samtliga Les Castel restauranger har haft god mat i trivsam miljö.

Vi gick till den trevliga restaurangen på campingen och åt riktig svensk mat till avslutning, på vår tre och en halv vecka on Tour in France.

Nu fanns en engelsk meny och vi visste vad vi beställde.

Starter, räkor på inlagda hackade tomater, riktigt gott.

Tornedou weldown.

Lite snålt med kött till det priset, men så gott och mört.

Bananaspit & en espresso till dessert.

Här var det inte snålt tilltaget. Vi var proppmätta när vi gick hem, kanske till och med för mätta, så vi sov inte så bra. Idag på tisdagsdags morgonen lämnade vi Camping La Forge de Sainte Maria. När vi reste iväg till Mettlach, Tyskland, hade vi bara +9 grader ute. Nu har jag svårt att hitta wifi, så det blir så där med uppkopplingar.

I dag ville vi se omgivningarna här nere och inte bara en prick på kartan där vi bor.

Lite småkallt när vi cyklade iväg, en halsduk och tunna vantar, hade inte skadat på morgonen. Vi ville in till största orten i närområdet, den lilla sta´n Joinville. Vi cyklar genom 4-5 byar i ett ganska kuperat landskap, innan vi når fram.

Den lilla sta´n Joinville.

Några bor vackert, andra bor förfärligt.

Vatten skapar lugn och ro även inne i sta´n.

Inte många affärer, bara barer och ölkaféer.

Här vill jag inte gå ensam nattetid, vissa gator var mycket smalare än denna.

Vi sökte efter kyrkan, plötsligt dök den upp bland husen

En stor och mäktig kyrka men omöjlig att fota bland husen.

En märklig tillbyggnad i trä till vänster i bild.

Vid infarten till sta´n hittade vi Super U och kylskåpet är fullt av mat igen inför hemresan.

Efter nästan tre mil på cykeln smakade denna tårtan gott.

Under snart fyra veckor har vi inte hittat ett enda konditori som hemma i Sverige. Nej caféerna som finns i massor, serverar bara öl & sprit. Köpa bakverk och fika hemma har vi fått göra istället.

I morgon tisdag säger vi, Merci France och nästa stopp blir i Mettlach, Tyskland. Där skall vi besöka Villeroy & Boch, den stora porslinstillverkaren.

En kvällsrunda på campingen vi är på.

När vi kom till denna plats, (nr 1577 i Acsi katalogen) Camping La Forge de Sainte-Marie, tänkte vi nästan, vad är detta? Nu har vi varit här ett dygn och tycker det är mer än trivsamt. Jag har nog aldrig sett en grönare plats och med en sådan enorm växtlighet. Det går inte att återge trädens storlek och de verkar växa så det knakar i buskarna. Här kommer vår kvällspromenad på campingen.

Det finns en historia om platsen sedan 1600- talet.

Jag återger lite av den historia jag hittat om platsen på nätet. Läs här historien om denna platsen.

Här bakom kröken kom vi ut ur skogen igår.

Infarten till campingen var smal och trång.

Vår husbil är inte särskilt lång, men den har lång hjulbas, vilket gör att jag måste hålla ut i svängarna. Kommer vi in i den här trånga porten? sa jag till Birgitta. Nej jag blundar svarade hon. Det gick bra i alla fall.

En å rinner fram som kan locka till fiske.

Bra central plats för boll- & lekytor.

Alla tomter är inramade av buskar och planteringar.

Sorti (väg till utfarten)

Mycket tomter och mycket planteringar.

Mäktiga träd överallt.

Mera stora träd.

Bra servicehus, men inte högsta toppklass, de är byggda efter den historiska miljön här.

Bästa tänkbara servicestation för husbilar, så rymligt och lättillgängligt.

Mycket bungalows finns att hyra

Slutet på vår gata.

Birgitta poserar på vår gata och vi gillar denna campingen.

Vår Kabe inbäddad i grönska.

Vi har haft regn i natt men vi har suttit ute i solen mest hela dagen. Ikväll kom det en regnskur igen.

Här hittar du campingen i nordöstra Frankrike.

Väg nummer 67 var avstängd, så ni kan se att valet av väg, var inte enkelt, bara småvägar från söder.

Vi hittar ett nytt varuhus i Le Croisic.

All energi i går, gick åt att hitta cykelverkstad, som kunde laga min punktering. En matvarubutik kommer vi att cykla förbi tänkte vi. Trots att vi var ute i två timmar hittade vi ingen. När vi kom hem googlade jag och såg, att om vi fortsatt ett par hundra meter till, när vi vek av till cykelverkstaden, hade vi kommit hit. Det blev en ny liten cykeltur på ett par tre km.

Återigen ett mäktig matavdelning i en stor butik.

Campingbutikerna hittills i år, har bara haft bröd, mjölk, vin och lite kex. Då måste man komma till en riktig matbutik. Här fanns massor av bra paketerat kött, pålägg, ost samt manuell chark, fisk och ost.

Återigen blev det fest på färska räkor, från fisk & skaldjursavdelningen.

Krabba har vi inte lärt oss att tycka om. Vi skall göra ett nytt försök när vi kommer hem, tillsammans med våra vänner, som älskar att äta krabba.

Fisk av alla sorter.

Så välfyllt kylskåp som vi haft i år har vi aldrig haft. Detta tack vare tre riktigt stora varuhus.

Suis-je stupide ?

Har jag blivit dum i huvudet? (Suis-je stupide). När vi skulle logga in på wifi, på vår campingplats i tisdags em, kom denna bild upp (utan min text naturligtvis). Det tog två timmar för mig att kunna logga in. Jag fick fråga två gånger på min engelska och så fick jag svar på deras fransk/engelska.

Är detta logiskt eller har jag blivit dum i huvudet på semestern? Numret jag skrivit in står på min ”wifi biljett”. På min login står torebring 1, (ändra till matts) på Birgittas står ingenting. matts måste skrivas med gemener. (andra raden är redan ifylld, men skall ändras till numret på min biljett) Den tredje raden skall inget fyllas i. (Sista raden godkänn i vanlig ordning) När jag väl förstått, att det skulle vara så, var det inga problem längre.

Idag faller några regndroppar ute och det är bara runt 20 grader ute. Det lättar nog på vid lunch.

Karta över vår plats där vi bor.

Vi har bara ett par hundra meter till havet och vi har i stort sett varit runt på halvön nu. Igår gick vi fem km trots att Birgitta inte gillar att gå.

Detta mötte oss igår vid infarten till campingen.

Vattenlandskapet på Camping L´Ocean, ligger ute på en halvö nära Le Croisic. Det är enormt stort och det måste vara ett paradis, för de som är lite mindre än oss.

Stranden var inte den vi drömt om.

Det finns stora sandstränder längre bort, men jag är osäker på hur man kommer dit. De ligger på andra sidan vattnet.

Mycket tång och svarta klippor, men lite sandstrand finns.

Vassa klippavsatser hela vägen utmed havet.

Här hängde det på cm att vi kom fram med husbilen igår.

Här var det trångaste passaget, vi hade att passera igår med husbilen, i en skarp vänstersväng.

Vi har hittat till den efterlängtade cykelverkstaden.

Jag fick en bristfällig karta i receptionen igår. Med den och med Google Maps, hittade jag till denna cykelverkstaden, för att få min punktering lagad på min cykel. Det såg mörkt ut därinne när vi kom, men dörren öppnade sig till min stora glädje. Inte ett enda ord engelska kunde han, men förstod mitt problem. Han var mycket vänlig och gick ut och hämtade Birgittas cykel på gatan och ställde in i butiken och pekade på klockan tolv. Återigen en trevlig fransman.

Cykeln är på verkstad längre fram på gatan.

Vi körde denna gatan igår, fast på andra sidan huset, på grund av att den var enkelriktad. Nu pustar jag ut efter tre km vandrande med cykeln i hand. Hade det varit stängt hade jag fått gå hem igen.

Jag beställer två Cafe Americana och två  kallt vatten. Hon förstod inte vad jag menade med ”cold water”,  då jag var ganska törstig i värmen. En person som som hörde samtalet mellan oss, gick fram till kassan och förklarade att jag önska kallt vatten att dricka, fast på franska.

Cykelreparatören.

Jag kunde inte känna att jag hade slang inuti i mitt däck, men så var det i alla fall. Han visade mig att slangen hade spruckit och då hjälper inga punkteringsfria däck i världen. Jag tog i hand och sa: Merci & bockade, Merci & bockade, Merci & bockade. Kostnad endast 13, 50 €.

Mme Torebring.

Fru Torebring på en gågata i sta´n.

Hamn & turiststråk i Le Croisic.

Restaurang efter restaurang & ölcafé efter ölcafé.

Nu har vi varit runt i stort sett hela halvön, vi har letat efter Food Market i flera timmar, utan att hitta ännu. Fortsättning följer…

Punktering bakhjul.

Idag hade vi bestämt, att cykla in till sta´n, bara för att se, om vi kunde hitta ett konditori för att fika. När vi kommer in till Matignon, känner jag på en gång, att bakdäcket tappat luften. Det händer utanför en bilverkstad och jag frågar en kille på verkstaden, om han vet om en cykelverkstad. Det visar sig att den ligger bara 150 meter bort. När jag kommer fram till dörren står det VACATION.

Vi går upp till centrum, där jag tidigare sett att det finns Turistinformation. Där inne sitter en  Supervänlig dam, hon följer med mig ut på gatan och tittar på min cykel. Ur hyllorna plockar hon fram, en förpackning med en stor fotpump. Men pump hade jag innan. Hon letar vidare och kommer ut med ett reparationsset för cykelslang. Jag har slanglöst och måste tacka nej. Säg inte att fransmän är otrevliga.

Det är 26 grader varmt, klarblå himmel och bara 4- 5 km hem, det är bara att börja gå. Skönt med en promenad också. När vi köpte cyklarna stod det i reklamen att det var ”punkteringsfria” däck. Men allt kan hända och är det bara så små problem som detta, är det inget att bry sig om. Till sanningen hör att vägarna varit fulla av sylvassa stenkorn.

I morgon tisdag lämnar vi denna plats och far vidare till Camping de L´Ocean, Le Croisic. Detta blir det sista slottet vid kusten innan vi styr norröver igen. Det blir ett slott till i nordöstra Frankrike och sedan ett industribesök i södra Tyskland. Där skall vi besöka, en ny porslinsleverantör till oss i företaget hemma.

Idag ville vi se havet igen.

Vi förvånades över all trafik på vägen, när vi kom fram, förstår vi att alla andra hade samma mål som vi.

Vi lämnar livet innanför denna gigantiska Thuja ”häck”.

På norrsidan omgärdas Camping Chateau de Galinée, Bretagne, France, av denna gigantiska Thuja ”häck”

Vi bor ett litet stenkast ifrån den.

Nästan ogenomtränglig, men det finns portar att cykla ut.

Vi cyklar mot denna plats.

Vi kommer till den första beachen och tycker den är imponerande.

Jag går i vattnet till knäna och tycker det är ljummet som badvatten, men var är allt folket, kanske lunchtime?

Vilken strand, men var är folket?

Gott om rastplatser att stanna på.

Vi cyklar ett stycke till.

Vi kommer till rena picnic platsen.

Våra nya elyklar förgyller vår semester, vilken plats vi hittar.

En ny beach, norr om vår utsiktsplatå.

Inramningen med träden, kunde den vara bättre?

Ett minnesmonument.

Troligtvis ett krigsminne.

Så fantastiskt vackert vid detta världshav Atlanten.

Ett felsteg här och havet nästa, ned för stupet i värsta fall.

Det är ebb och vattnet kommer nog snart in.

Dags för lunch på balkongen i villan till vänster?

Hela den långa beachen.

Vi visste inget om denna plats, vi hade bara tur att hitta detta. Foto okänd Fransman.