Matts Torebring

Här sov vi i natt mellan tradarna, på en (r)isig parkering.

Vi stannade för natten två mil söder om Sundsvall. Trots att vi under natten hade en stor hög långtradare till vänster om oss och en flera meter hög snövall på höger sida, ändå gungade husbilen hela natten i stormen.

Solen dök upp efter en timmas körning.

Alla fotar solnedgångar, men denna gången har det bara blivit soluppgångar för min del. Man blir så glad över att se solen gå upp en kall vinterdag. Däremot är det svårt att hitta en plats för att fota. Det går inte stanna bilen eller så är det skog i vägen över allt.

Frukostdags på en isig rastplats.

Det har varit runt nollstecket hela dagen, men så jättekalla vindar så snart man kommer ut. I dag har vi fått plåster på såren för uppresan, vägarna har varit helt torra och jag har faktiskt legat runt 110 km i timman mest hela dagen. Inte en repa, inte en skråma, inte ett enda plåster, visst är vi tacksamma och glada över vår resa. Resan upp till Jokkmokk kan bara beskrivas som en mardröm, men allt går om man tar det lugnt som vi gjorde.

Det blev det fikapaus i Uppsala, paketleverans i Hägersten och Tacobuffé i Nyköpingsbro. Gott och enkelt på vår 46:e bröllopsdag.

I Hägersten kom en ”Budbil” med blommor från Yvonne.

Vi fick förmånen att glädja vår bloggvän Yvonne, med ett paket levererat av bloggvännen Deciree Piteå. Vi körde bara paketet från Jokkmokk till Hägersten och för detta kom Jakob med en stor bukett tulpaner och ett jätte fint ”Hand made kort” by Yvonee. Tack Yvonne & Jakob, detta var överkurs.

Tack till våra vänner Deciree & Kjell, Piteå som gladde oss mycket med sitt besök i Jokkmokk.

Tack till er alla som rest med oss. Jokkmokksresan har genererat 4 900 visningar på min blogg. Detta är rekord för mig.

Tack till Birgitta, för 46 år tillsammans under samma tak och som alltid ställer upp på mina idéer, men nästa gång ska vi ha dubbdäck när vi åker hit upp, sa Birgitta. Jag kan bara hålla med.

Så snart vi stannade bilen hemma, kom våra vänner Arvidsson, med stora kramen och några sekunder senare kom Niklas & Linus, så vi kände oss verkligen välkomna hem. De hade sett oss rulla in i Aneby.

Vi vaknar upp till en solskensdag.

Vi vaknade mycket tidigare än solens uppgång. Klockan är tre på morgonen och det störtregnar ute och det slår hårt på taket. Minus sex grader, när jag låste sent i går kväll och så störtregn mitt i natten, hur är det möjligt? Nästan omöjligt att somna om, tankarna snurrade runt, vägen måste vara omöjlig att köra på, saltar och sandas vägen eller måste vi stanna kvar en dag till?

Vi passerar Polcirkeln.

I dag är vägen blankpolerad som ett parkettgolv och sandbilen har rullat före oss ända ned till Boden. Borta är den hemska spåriga vägen, som det var i tisdags eftermiddag, när vi körde upp. Vi har respekt för halkan, den blankpolerade vägbanan och kör sakta vidare hemåt.

Idag är det gott om renar på vägen.

SVT Nordnytt har rapporterat om massor av ihjälkörda renar. Vi ser kadavren lite varstans i dikena. Renarna har ingen känsla för trafiken och inte alla bilförare heller, utan kör alldeles för fort. Renarna bara står still på vägbanan och tittar, som att här bestämmer vi.

Sen frukost på en rastplats strax utanför Piteå.

Vi startar oftast bara på en slätt kopp kaffe, för att vakna till på. Idag blev frukoststoppet sent på förmiddagen, för det var flera rastplatser som inte var uppskottade.

Riktigt besvärligt att köra med solren rakt in i ögonen en stor del av dagen

Resan från Umeå till Jokkmokk tog en timma och tre kvart mindre tid, att köra på hemvägen än på uppvägen, trots att vägen var blankpolerad bitvis idag. Det säger lite om vilka vägförhållande vi hade på uppvägen.

Solen har stått lågt på himlen och lyst rakt in i cockpit idag. Trots solskydd och solglasögon, har det stundtals varit svårt att köra. Temperaturen ute har legat på plus, minus noll och det har gjort vägbanan slaskig av saltet på E 4:an och mycket spolarvätska har gått åt. Dessutom stormvarning längs kusten. På Höga kusten bron var vindstyrkan 18 sekundmeter.

Allt har gått bra och vi har kört men än halvvägs hem. Vi skulle söka upp en ställplats i Sundsvall, men vår GPS kände inte till nya bron och genomfarten, så vi körde ett par mil till. Nu har vi nattparkerat med de stora pojkarna på en Preem tapp vid Njurunda.