Matts Torebring

Vår badstrand.

Ganska sent igår kväll var vi nere vid badstranden, bara en liten bit, från vår plats på Camping Les Criques De Porteils i sydöstra Frankrike.

En fin trappa leder ned till stranden.

Ett kristallklart vatten att bada i, men badskor behövs på grund av all fin sjösten liknande den i Kroatien. Jag skulle tagit en simtur idag men då kom åskan gående.

Hela bergsväggen ned till stranden är full av kaktusknoppar.

Jag hoppas jag får se bergsväggen blomma när vi är här.

Tänk om vi somnar här sa jag…

Liggande i våra solstolar var det nätt och jämt att jag höll mig vaken till midnatt.

Värre än ”Bonnabränna”

Vi kom hit lördag middag, parkerade vår Kabe, såg till att den stod plant, tog fram stolar & bord, lade ut tältmattan, fällde ut markisen och förankrade den. Alltsammans tog drygt en halvtimma. På lördagskvällen var mina armar fulla av blåsor, rödbrända och rejäl klåda. Någon gång tidigare har jag haft lite solexem på bröstet, men inte som detta.

Så vaknade jag tidigt, bäst att surfa och undersöka. På natten när man vaknar kommer tanken lätt, cancer och tiden är kort kvar. Så glad jag blev när jag läste, ”Solexem är ingen sjukdom”. Undvik sol i ett par dagar så går det över. Naturligtvis har jag lagt på mycket solskyddsfaktor nu, men hur kunde detta hända på drygt en halvtimma? Nu två dagar senare har det mesta läkt igen.

Jag fastnade i en kanonbra bok.

Ett Stort Tack till sonhustrun Carina för ovan bok som jag fick i julklapp. Först lite uppfriskning kring alla Volvoaffärerna. Sedan så mycket visdom. Tänk om vi fick en P.G. till i politiken och en P.G. till i näringslivet!

P.G. och hustrun hade hyrt en segelbåt i Caribien. Andra dagen på båten kom ett Myday, Mayday till båten. Sverige var lamslaget i storstejk. P.G. lämnade hustrun kvar, flög hem på ett dygn och medverkade i TV nästa dag och uttryckte med skärpa: ”Sverige har inte råd att ha folk, som skrapar på sina båtar eller målar sommarstugan, vi måste ha folk som arbetar”. Nästa dag ”skämdes” LO och undertecknade ett nytt avtal.

Naturligtvis var han hatad av många, men ha sa rent ut vad han tyckte, därför fick han också lämna Volvo. Jag är inte heller, alltid riktigt snäll i det jag skriver alla gånger. Jag står upp för det jag tror på, även om det är impopulärt ibland.

Mörka moln, åska och regn

I eftermiddag har vi haft åska i flera timmar och nu regnar det. Värre är att det skall regna mer eller mindre under resten av veckan. Vi klagar inte, vi åt en riktigt god pizza till middag och har 10- tals kg med böcker finns att läsa.

Vår första dag på Camping Les Criques De Porteils.

Vi har suttit och gått igenom starka minnesbilder från våra 16 semesterresor i Sydeuropa. Denna plats är utan konkurrens nummer ett, av alla campingplatser som vi gästat. Någon poäng mer än Camping Nevio i Kroatien.

Tio meter till ett av servicehusen

Mottagna som kungar, fick vi bästa utsikten, bästa platsen, bara tio meter från en av servicebyggnaderna. De andra som bor här höll nästan på att snubbla omkull, när de såg vår stora Kabe, de gick på tvären förbi och så hörde man dem säga: ”Di Svenske”!

Restaurangbesök första kvällen.

Restaurangen var inte vad jag förväntade mig. Birgitta åt musslor som hon gillar och jag en stor fisk ”from the black pool”. Vi har gång- & cykelavstånd till Collioure, ute vid havet, nära spanska gränsen och där finns säkert mera att välja på.

Vår plats nummer 48

Här står vi på plats 48 och bilden är tagen från servicehuset.

Infarten till campingen

På ena sidan om oss har vi Medelhavet och på andra sidan bergskedjan Pyrenéerna. Nere till vänster intill receptionen finns en välsorterad shop med bakverk, frukt, drycker, kött & chark, mejeriprodukter, fryst & kyld mat samt badkläder med mera.

Solen börjar gå ned över campingen.

Jag älskar bra utformade terasscampingar och väljer detta före att stå på plan mark för alla.

Det är kväll och mörkret har lagt sig.

Här satt vi till klockan 24 i natt under markisen och det var 27 grader varmt ute. Det är inget vi varit bortskämda med under de sista åren, då det ofta varit kallt på kvällarna.

Vår häck framför markisen i förgrunden.

Här började vi med morgonkaffe under markisen. Förstår och fattar ni hur härligt, underbart vi har det?

Hela dagen har vi suttit under markisen idag.

Hela dagen har vi suttit här, ätit, druckit och mått gott. Själv har jag läst en bok av P.G. Gyllenhammar. För oss är markisen lika viktig som hela husbilen och vi bara njuter av att ha skuggan att sitta i. Två kraftiga linor, som klarar två och ett halvt ton, håller den på plats, förankrade i två Olivträd. Det är många båtar vi sett passera ute på Medelhavet idag, här är en av dem.

Onsdag ”kväll” klockan 00.30 Stora Bältbron Nyborg

Som vanligt sen start efter jobbet på onsdagkvällen, men vi vill alltid iväg och klockan är redan 18, när vi rullar ut hemma. Vårt första etappmål är Møn i Danmark. Naturligtvis hade Matts Torebring missat att plocka bort ”Bilväg utan färga” på gps´en sedan förra året. Jag har ju kört den vägen så otroligt många gånger och vet om avfarten till Rødby. På vägen var så enormt med arbetsfordon och blinkande lampor att vi körde helt enkelt förbi avtagsskylten. Strunt samma, vi kör Stora Bältbron då sa vi, 17 mil längre och nästan på ett ut med båtpriset. Klockan halv ett på natten har vi kört 50 mil och parkerar på rastplatsen i Nyborg.

Torsdag morgon Nyborg Stora Bältbron

Det fanns en liten plats kvar till oss i buskarna när vi kom på natten. Nu är klockan sju och nästan alla har hunnit i väg.

Birgitta kör genom Hamburg

Jag var trött efter kvällskörningen dagen innan och Birgitta tar över ratten. Birgitta ser arg ut, men det är hon inte, hon är den snällaste kvinna i världen.

Andra stoppet 17 mil norr om Frankfurt

För första gången är jag besviken på att resa i Tyskland med husbil. Europa har svämmat över av långtradare. Jag sa till Birgitta, detta är nog min sista Sydeuroparesa. Jag har inte upplevt detta tidigare. Under två timmar försöker vi komma av Autobahn, för att äta middag, men det går inte. Tradarna har nattparkerat ute på Autobahn, ibland upp till tio stycken, och det är på gränsen att det går att komma in och ens tanka diesel. Klockan är 19 på kvällen när vi hittar en liten kil att klämma in oss på. Vi törs inte köra vidare, för risken att inte få plats, utan sover över här och vi sov gott.

Tredje stoppet i Lyon

Under fredagen har vi haft mellan 35- 37 grader varmt hela dagen. Vi drack vatten, AC´n gick för fullt och vi traskade på ganska bra. Här sov vi gott bland ”kollegorna” utanför Lyon.

Kändes som att det var åska på gång

När jag gick in i duschen var det så här vackert ute, fem minuter senare var det mörkt.

Vi är Framme på vår plats!

Under våra 16 somrar ute i Sydeuropa, har vi alltid kört de cirka 220- 250 milen ned på två dagar, utom 2003 när vi fick motorstopp, på Autobahn vid Göttingen. Vi hade klarat det galant i år också, om jag inte missat Rødby avfarten, samt om det inte varit två och en halv timma stopp, vid ett vägbygge vid Heidelburg.

Varför vi gästar Frankrike ett år till, är för Les Castel Campingarna. Återigen blev vi mottagna som kungar. Finns bara en plats som vi kan placera er stora bil på, säger den vänlige och skrattande killen i receptionen och så får vi bästa platsen på hela campingen. Det går inte mänskligt att förklara bilden ovan, den måste upplevas, så vackert bor vi. Unikt var också att det var motorväg, nästan ända fram till campingen och bara någon km smal väg.

Start & Mål Frankrike

Nu finns vi på startpunkten Camping Les Criques De Porteils, och fortsättning följer…

Vi lämnar vår ställplats på Eksjö Camping och cyklar vidare på cykelbanan i bild.

Kan det bli vackrare, kan man parkera sin husbil bättre än så här i naturen? Ni ser skuggan av husbilen, ni ser sjön och ni ser cykelbanan. Från vår Ställplats på Eksjö Camping, cyklade vi runt sjön och fortsatte till Skurugata & Skuruhatt, åtta km öster om Eksjö. Kortet taget från förarplatsen i bilen.

Skurugata och Skuruhatt. (Dubbelklicka för att kunna läsa)

Alla branta backar tog mycket ström i batterierna till våra cyklar, men efter 8 km var vi framme. Hem körde vi med energisparläge, det gick lite tyngre men bra. Från parkeringen är det 500 meter till Skurugata och 50o meter till Skuruhatt.

Kloka ord av Albert Engström.

Vi började klokt nog med att gå till Skuruhatt. Uppe på Skuruhatt kan man läsa dessa kloka ord av Albert Engström.

Utsikt från Skuruhatt.

En bedårande utsikt möter oss, 337 meter över havet.

Vandringen ned i Skurugata har börjat.

Birgitta var klok nog att inte följa med ned i Skurugata, utan gick tillbaka till parkeringen och satte sig i solskenet på en rastmöbel. Först undrade jag, vad jag gett mig in på.

Efter en stund är det enkelt att gå.

Genom skogen ned till Skurugata var det behagligt att gå.

Snart blir det värre att gå.

Den enkla terrängen var snart ett minne blott.

Vad har jag gett mig in på?

Jag kunde inte föreställa mig all denna sten. Hade jag anat detta hade jag valt grövre skor.

Mitt vänstra knä börjar göra ont, hur skall det gå?

Vid vissa ansträngningar gör sig mitt vänstra knä tillkänna, så även nu.

Rena stenbrottet.

Inte enkelt att veta var foten skall sättas ned här.

Många som är ute och vandrar som jag.

På parkeringen var det jättemycket bilar. I skogen mötte jag bara lite smågrupper.

Enorma klippväggar.

Ingen vet hur detta naturfenomen har kommit till.

Känns som ett kryss, stopp och stanna här..

Stopp, gå inte längre, så skulle man kunna uppleva naturens krafter.

Ett av de lättare passagen

På vissa ställen är det smalt mellan bergväggarna, på andra ställen betydligt bredare.

Förståndigt att rasta, det gjorde inte jag.

Själv gick jag utan uppehåll den 800 meter långa gatan samt ytterligare en km för att komma till och från gatan.

Att jag bara kom igenom på alla passage.

Här fanns lite trädgrenar att hålla sig i.

Jag vet inte hur det ”gick” till här.

Nu närmar jag mig slutet av gatan.

Gatan slutar vid en mosse, bara 500 meter kvar upp till cykeln.

Nu har jag bara 500 meter fin skogsstig upp till parkeringen där Birgitta sitter och väntar. En timma tog min promenad i Skurugata.