Matts Torebring

Ommöblering i lägret.

Efter en hel natts slitande i husbilen och markisen, på grund av blåsten ute, gav vi upp och rullade in den idag. SMHI visar sol, men denna blåst från nordväst förföljer oss, idag upp till 18m/sek. Stolarna far i väg, jag försökte sitta ute med datorn, vid bordet, men fick hålla i den med båda händerna. Blåsten nästan  som är nästan storm i byarna, skall hålla i sig över hela helgen. I år har vi verkligen testat alla vädertyper.

Strax för infaten till Collioure.

I medvinden traskade vi i väg till Collioure ytterligare en gång. Hem blev det motvind.

Wiewpoint Collioure

Vi bor i slänten nedanför huset.

Pyrenéerna i bakgrunden och första husen i Collioure.

Mycket gamla försvarsanläggningar.

Fina trottoarer in till stan.

Många som bor vackert.

Mera gamla fösvarsanläggningar.

Varenda restaurang är fullsatt.

Det var så jättegott på caféet vi valde sist och till så bra pris så det blev en repris. När vi fikat gick vi hem igen. I morgon ska vi ta en tur i motsatt riktning, då är det marknad i Argeles Sur Mer.

På andra sidan campingens staket, börjar en stig.

Efter en sen frukost klockan 11, gav vi oss iväg i jumpaskor.

Jag får svindel sa Birgitta

Jag får svindel, sa Birgitta, stå bara still sa jag.

Någon bor i kanten till den bergiga kusten.

Säkert blåser det inte varma vindar varje dag om man bor här.

En villaträdgård.

Vi vandrar förbi några makalöst vackra trädgårdar.

Sommarblommor.

De enklaste sommarblommor blir extra vackra med Medelhavet som bakgrund.

En större badplats i grannbyn.

Jag tycker vår lilla strand är mysigare.

Bergigt men så vackert.

Lite bredare väg då det gissningsvis, finns ett vattenverk insprängt i berget uppe på toppen.

En brant kust.

Detta är minst lika vackert som km långa sandstränder.

En större badstrand nedanför berget.

Vi klättrade inte ned från berget vi står på.

Ingen trängsel på stranden idag.

Vi såg på långt håll att vattnet är kristallklart.

Destination Table Point.

Här uppe till höger om detta bord, finns troligtvis ett vattenverk insprängt i berget.

På väg hem igen.

Vi bor längst bort i bild på Camping Les Criques de Porteils.

En vacker tistel växer bland stenarna.

När jag var barn och var bondpojk, var detta det värsta ogräs. Idag kan jag tycka de är vackra. Bakgrunden gör sitt till också.

Orientering på världskartan

Så nu är vi hemma igen, sitter och njuter efter promenaden med kaffe, vatten och glass.

Plats 48

Efter en blåsig natt, med slitningar i markisen, regn och åska vaknar vi strax före nio, till underbart solsken och klarblå himmel.

Plats 48.

Vi dricker vårt morgonkaffe och ett äter ett par kex, men ställer oss frågan. ”Vad är det som gör att vi trivs så bra här, mer än på någon annan plats vi gästat”? Är det utsikten, är det den gröna inramningen, är det vår lilla gård, inramad av en häck, är det terassen vi bor på, är det de vänliga människorna vi möter, är det de fina servicehusen? Svaret är nog att allt får högsta betyg.

Plats 48.

På andra sidan gatan, i det fina servicehuset till vänster, har vi allt vad vi kan önska och lite till.

Plats 48

En plats en gång, brukar jag tänka, jag vill inte ta bort det första kärleksintrycket till en plats. Här är det annorlunda, eller har jag blivit äldre? Jag skulle kunna komma tillbaka hit flera somrar framöver, om jag får plats nummer 48 på Camping Les Criques de Porteils på Franska Rivieran.

Ser du, sa Birgitta, att Michelin gubben på däcket i vår uteplats vinkar till dig? Nu vinkar Michelingubben, Birgitta & jag, till er alla vänner hemma och ut över världen. Vi har det så Jättebra och bara stortrivs. Det kan väl inte vara fel, att vara Nöjd?

Mot söder ser det ut så här strax efter lunch.

Idag har det varit ytterligare en riktig vilodag. Fram till klockan 12, var vädret ganska bra, men sedan kom molnen, regnet och åskan.

Vi är rikligt utrustade med böcker, redan 1100 sidor lästa och ytterligare 1400 sidor om Sveriges historia, av Herman Lindqvist finns kvar att läsa. Boken Dark Market är läst och de värsta förövarna gripna.

Det ljusnar lite efter en stund

Bokläsandet har gett mig nya insikter. Den värsta av internetbedragarna, drog ensam på ”kort” tid in 85 miljoner dollar till sin ficka, på bland annat kortbedrägerier. Det enda företag, han inte lyckades knäcka koden till, var till hans enorma förargelse, Pentagon. Det fanns även svenskar med i spelet.

Poliserna arbetade world wide, men de franska poliserna var motvilliga till att samarbete i jakten på bedragarna, på grund av Frankrikes språkpolis, Académie Francaise. Hon såg på med oro engelskans exponentiella framväxt och att franska språket utarmades. Det kanske ligger mycket i det i uttalandet, som vi turister upplever, när vi försöker tala engelska med våra vänner här nere. På alla Les Castels campingarna som vi varit på, är alla mer än supertrevliga och pratar engelska som är lätt att förstå.

Mot norr, på andra sidan husbilen skiner solen fast det regnar

Vi följer vädret framöver och det ser ganska lovande ut. Yr.no lovar mer än de kan hålla. SMHI ger oss i alla fall bra väder i sikte de också. Skönt att vara kvar och vi har det så bra, även om det kommer en skur ibland.

Cykeltur in till Collioure.

Vi återvände idag på cykel in till den lilla staden Collioure, med alla gränder och dussin efter dussin med restauranger, café pizzerior och butiker. En stad jag aldrig kommer att glömma.

Förmiddagsfika på stan.

11 € för två kaffe Americana, en karaff vatten och två jättebaguetter jambon blev en bra start på dagen.

Sett från fikabordet

Vattenkaraffen på vårt bord. På andra sidan gatan ligger alla restauranger i långa rader.

En märklig butik

Väskshop

Gott om bagerier & caféer

I en av alla smala gränder.

När vi checkade in här på Camping Les Criques för en vecka sedan, kunde vi inte ana, att det på andra sidan berget dolde sig allt detta trevliga.

Idag tog vårt internetabonnemang slut och jag gick för att förnya det. Nytt för oss är, att för 20 €/vecka, får vi wifi för två mottagare samtidigt. När vi kom hit frågade den ytterst vänliga personalen som alltid, hur länge kommer ni att stanna? En vecka, kanske tio dagar svarade jag då och fick till svar, max två veckor på plats nummer 48.

Idag frågade jag igen, när vi måste lämna platsen. ”I september” fick jag till svar. Sällan eller rättare sagt aldrig, har vi stordrifts som här. De branta sluttningar ned mot Mdelhavet, den glada och max serviceinriktade personalen, shopen, naturen och framförallt den natursköna och femstjärniga campingen. Vi kommer att stanna så länge vi kan och minst tio dagar till, tror jag…

Vi lämnar vår fina camping och börjar gå.

Vi skulle ha cyklat, men så strulade det med punktering, så vi tog en eftermiddag/kvällspromenad. Vi lämnar Camping Les Criques och börjar gå.

Vi går upp mot höjderna.

Vi gick bort här på den markerade gång- & cykelbanan till vänster om vita linjen. Tyvärr kommer bilarna körande i hög fart på in på cykelbanan. Nere i dalen i mitten av bilden, finns en liten väg, som vi gick hem.

En ensam kaktus.

Bakom det vita taket i skogsdungen, bor vi på sluttningen ned mot havet.

Collioure en liten, men helt fantastisk plats.

Här bor bara några få tusen människor.

En gammal försvarsanläggning nere i hamanen.

Vi gick inte in i den gamla försvarsanläggningen, på grund av att vi inte har franskan med oss.

Små smala gator överallt.

Vi har sett stadsbilderna innan vi kom hit och trodde nästan att det var ett fotomontage. Verkligheten stämde med korten vi sett.

Creperie Bretone.

Nästan som att gå på ett ”Ministröget” i Köpenhamn. Restaurangerna ligger i långa rader. Alla verkar servera bara creps, men vi ville ha ”riktig mat”.

Här såg det dyrast och mest rent ut

Här var det finare bord och välstädat. Vi satte oss ned och försökte välja utan att kunna någon ting.

Att välja mat vi gillar är bland det svåraste vi har.

Vi ville inte ha creps. Så hittade Birgitta en rätt, ”Assiette Charcute”. Birgitta är oftast en klok och förståndig hustru, så jag föll för hennes val. Hon hade valt det mest perfekta mat jag kunde önska mig just då. Detta var så jättegott.

Dessert Banana Surf

Det verkade som alla gick och åt glass, så vi måste testa det också, Banana Surf på franska.

Dessa gator finns överallt

Jag kan inte lämna stan utan att komma tillbaka hit igen innan vi far vidare.

Mysiga gator.

Trånga smala gator kan vara lite otäcka att gå på, men det kändes inte så här.

Klockan är 19 och affärena börjar stänga.

Jag måste komma tillbaka hit.

När det dags för oss att gå hem

De enda platser som vi varit på och som kan tävla med denna är, Trogir och Dubrovnic i Kroatien.

Tillkaka på höjden och rondellen där vi kom in i stan.

Här valde vi att gå till höger efter rondellen. Hem kommer vi en många gånger bättre väg från vänster. Här finns fina trottoarer ända ned till city.

På vägen hem är det utför.

Vi går den lilla lugna vägen hem. Till höger i buskarna vi går förbi, ligger en ”Skrotcamping”

Även en tistel är vacker när den blommar i dikesrenen.

Det är gott om tistlar i dikesrenen som blommar så vackert.

Hemma igen på vår vackra camping.

Som sagt, vi bor på en av de absolut bästa och vackraste campingar som vi bott på.

150 meter till så är vi på vår plats

Väl hemma sitter vi i våra solstolar, med lite gott att dricka och en skål med jordnötter. Vi sitter här till midnatt och bara njuter.

Från oss har vi drygt 35 km till Spanien.

Väg 914 är motorväg ned till Girona, Spanien. Från motorvägen har vi bara någon km in till vår camping.

Idag skulle vi cykla 2,5 km in till Collioaure…

Jag började med att pumpa cykeln.

Jag började med att pumpa cykeln, lika fort som jag pumpade gick luften ur däcket. Vår granne från Holland, ”en trappa ned” såg att jag hade en liten cykelpump. Genast kom hon springande med en riktig fotpump, utrustad med manometer, för att visa lufttrycket i däcket. Men luften försvann ut på några få sekunder…

Vår otroligt trevliga granne försökte först se, om det gick att laga slangen. Tyvärr hade den spruckit runt ventilen, så enda sättet att få ihop det, var att köpa en ny slang. Hon satte sig på sin cykel och trampade iväg en halvmil och köpte en ny slang till mig. Hon sa att hon ändå hade ärende, men ändå. Dessutom hade hon alla verktyg för av- & påmontering av både hjul och slang.

Ett möte med en medmänniska som denna, sätter gyllene solskensfärg på en hel semesterresa.

Katusblommor i ett dike.

När vi reste hemifrån för en vecka sedan, var vi fullt medvetna om att kanske få åka hem, efter en vecka på Franska Rivieran. Detta på grund av att vår son och tillika vd i företaget, skulle genomgå en ögonoperation idag. Vi har suttit uppkopplade hela tiden idag med våra datorer, för att följa händelseutvecklingen hemma. Redan klockan 5.30 gick Niklas på bussen för färd till Lasarettet i Jönköping.

Vackra buskar, men vet inte vad de heter.

Efter en hornhinneavlossning för drygt 2,5 år sedan har Niklas haft riktigt svårt att för att se normalt. Idag skulle han få hjälp efter att första operationsförsöket misslyckades. Strax före klockan tolv fick vi beskedet att Niklas vaknat upp och allt har gått bra. Vad glada vi blev, Birgitta & jag & hela familjen. I morgon väntar ett återbesök.

Julklapp julen 2013

Under tiden….En julklappsbok från vår dotter Candra, reste runt med oss hela Frankrike förra sommaren. Jag har haft tio- tals kg olästa böcker på hög och den såg tung och ointaglig ut (förlåt Candra), så den blev liggande oläst. Idag har jag haft tid att läsa de 300 sidorna. VILKEN BOK, säger jag bara. Är det kanske bara jag som inte läst den tidigare? Är det bara jag som inte varit på André museet i Gränna? NU SKA JAG ÅKA DIT! Tack Candra för denna fina julklapp.

33 år gamla anteckningar bevarade i is.

Boken är en total kärleksförklaring till André´s Polarexpedition den 11 juli 1897. Efter hela 33 år hittades lägret på Vitön i Polarområdet. De tre saknade personernas kvarlevor, deras utrustning, utförliga anteckningsböcker, vapen, slädar, båtar, proviant, allt hittades delvis nedbäddat i isen.

93 foton bevarade i isen

Hela 93 foton kunde framkallas från film i den sju kg tunga kameran.

En av forskarnas långkalsonger.

Under femton år har författaren forskat i varför de omkom, de frös inte ihjäl, de hade massor av mat, men varför dog alla tre? Författaren kommer fram till hela 144 möjliga dödsorsaker. En av forskarna blev troligtvis anfallen av en isbjörn och fick benet avbitet och kraniet krossat.

Hittade kvarlevor efter 33 år

Nu skall jag snarast åka till Gränna när vi är hemma igen. Där skall jag besöka André museet. Om ni inte redan läst denna bok, läs den! En verklighetsskildning som saknar motstycke, full med fotodokumentation och kartor. Ni hittar den på Norstedts Förlag.

Det började med morgondusch på land.

Morgonkaffe på ”altan”, frukost med fil & jordgubbar, sedan ”PANG, pang” och en riktig störtskur.

Vi fick in ganska mycket vatten på vår gård.

Vattnet kom uppe ifrån backarna och rann in under vår bobil.

Vi har 100 meter plus en trappa ned till havet.

Jag älskar en badstrand som denna. På campingarna i Spanien, har vi varit på stranden med tusentals andra, så är det inte här, utan småmysigt bland klipporna.

Kristallklart vatten och härligt svalkande.

Trots att vi reste halva semestern förra året utefter Atlanten, blev det bara ett enda dopp i solkigt vatten. Här ser man varje liten sten på botten på två meters djup.

Birgitta föredrar en skuggig plats på stranden

Vilken härlig badstrand.

Inga drakar, inga badande & skällande hundar, inga bollspel men bara tyst & skön njutning.

Små båtar

Lite större småbåtar

Hela bergväggen är översållad av kaktusknoppar.

Jag har sagt många gånger, ”En plats – ett besök”, men jag kan ändra mig. Vi njuter så till den grad här, att jag skulle kunna vara här flera veckor och ändå komma åter, om jag får plats 48.

SMHI lovar både lite och mycket regn här, minst en vecka framåt. När det regnat över, skiner solen igen och vi har runt 28 grader igen. Varje kväll har vi kunnat sitta ute till midnatt och haft det superskönt.

På vår resa förra året, på Frankrikes västkust, var det ”Bonjour” hela dagarna, vem man än mötte, så är det inte här. Lite mer Stockholms syndrom kanske, man hälsar inte lika mycket på varandra här.