Matts Torebring

Idag blev jag rörd, och nästan tappade rösten. 

Ibland drömmer jag och lever bus på natten, det hoppas jag inte göra här.

Idag fick jag vårt registrerings nummer, på vår nya Kabe 910 QB Imperial husbil. Jag trodde knappast det var sant. Matts Torebring Pettersson ***. Detta passade bra, min Birgitta är född Pettersson. På tisdag morgon är besiktning inbokad på förmiddagen. Är det verkligen sant, sa jag. När jag berättade det för min familj hade jag svårt att hålla glädjetårarna tillbaka. Sedan återstår att se om jag hinner få EP luftfjädring monterat före midsommar.

Väntan har varit otroligt lång, hela nio månader. Ändå har vi tagit det med ro. Vi har gjort småresor i helgerna, vi har grejat hemma och kunnat se vår ”nya trädgård” växa fram. Det har varit så spännande.

Under alla år jag varit med och drivit vårt företag, har vi haft samma devis. ”Endast det bästa är gott nog”. Riktiga märkesprodukter som kunderna kan lita på. Ett stort kafferosteri som vi samarbetar med uttryckte samma sak. ”Vi säljer bara Premium produkter, det andra får andra sälja”. Arvid Nordqvist.

Min tacksamhet vet inga gränser, över att detta blev verklighet för oss. Min uppväxt var extremt fattig. Lyckan var stor, när jag arbetat ihop pengar och kunde köpa mina första egna kläder 15 år gammal.

Varför frågade jag inte pappa när han levde? och tog reda på intressanta saker!   Följ med oss till Hultna i Ydre! Del 1.

Hultna, Ydre, har alltid funnits i mina tankar.

Under flera år har jag tänkt att leta upp gården Hultna, djupt inne i Ydre skogarna. Jag har klara minnen, på hur hemmet såg ut, där min farfar och farmor bodde. Jag måste åka dit. Idag gjorde vi det med hjälp av Gps.

Nu har det kommit upp nya bosättningar på gården.

Vi passerar gård efter gård. Både Birgitta och jag känner igen namnen, på en hel massa gårdar. Dessa gårdar talade våra föräldrar alltid om. Hjälmsäng var ett av många namn.

Hultna Ydre

Vi såg stenen på infarten till grannhuset. Hultna! Jag parkerade på gårdsplanen. Ingen syntes till. Jag gick fram i trädgården. Jag kände igen huset. När var jag där senast? Jag minns att jag varit här, men bara en enda gång. Troligtvis i mitten av 60- talet.

Jag vet att Ernst & Augusta Johansson var väldigt snälla, men säkert strängare än strängt. Jag minns att farmor Augusta sa till mig: ”Du har väl ingen flicka bara”? Jag minns att vi satt och fikade i deras finrum.

Jag vet bara att Ernst & Augusta hade sju barn. Min pappa Reinhold, var en av dem. Alla dessa sju barn, törs jag beskriva som ovanligt och mycket snälla människor. Men växte de upp alla sju barnen i denna stugan? Jag vet inte! Jag önskar att jag hade ett svar. Ingen av barnen lever idag. De flesta av oss ”många” barnbarn är pensionärer idag. Vi ser nästan varje vecka, Lennart Torebring på Kanal 10, det en kusin till mig.

Det ligger ett grannhus på tomten. Visst bodde någon vid namn Granath där? Jag googlade på mobilen. Ja visst var det så. Jag som glömmer namn på 25 till 30 sekunder, hur kunde jag minnas detta? Jag tror att Ernst & Augusta arrenderade gården av familjen Granath.

Jag blev rörd av att se och få uppleva detta och stod still en lång stund, bara för mig själv.

Min farmor & farfars gravvård på Asby kyrkogård.

Jag minns att jag var med på begravning, men inte om jag var med på bådas 1969 & 1972. Jag mindes var gravvården fanns. Idag stannade vi vid Asby kyrka och jag gick dit. Den fanns kvar!

Arne, en av mina kusiner svarar mig: Ernst o Augusta bodde bara som pensionärer i Hultna. Som aktiv bonde bodde de i Hemstad. Tack Arne! Vi letade efter gården Hemstad, men vi tror att det var enskild väg fram dit.

Efter detta så hände så mycket mera trevligt på resan, att fortsättning följer i morgon och även övermorgon…

Sedan en vecka tillbaka, i stället är vi hemma och det har gått bra det också! I ständig väntan på något gott!

På sluttningen av Pyrenéerna, ned mot Atlanten ligger denna ***** Camping.

Vi har haft dubbla drömmar sedan tio månader tillbaka. Sällan, eller rättare sagt aldrig, har vi kört hem från Sydeuropa, utan att planera nästa års resmål. Så även förra sommaren. Vi skulle ha åkt till denna femstjärniga camping nära Bayonne i Biscyabukten.

Vår Kabe står nu på bandet i Tenhult.

Så kom ju Elmia Husbil, en ny fantastisk Kabe Imperial 910 QB. Matts Torebring var inte svår att övertyga, om att det var drömmarnas drömbil. Men vi kunde inte drömma om, att leveranstiden skulle bli tio månader. Idag fick jag beskedet i alla fall, att vår bil står på bandet tillsammans med 35 styck andra. Kabe ”Hoppas” kunna leverera vår husbil den 19 juni.

EP Luftfjädring och hydrauliska stödben.

Alltid annars har Kabe levererat fullutrustat och klart från början till oss. Så inte denna gången. Vi har valt EP Luftfjädring och hydrauliska stödben, som är helt överlägset, det som Kabe standard monterar i Kabe Imperial. Detta kunde Kabe inte leverera. Så denna gången blir en resa till Kinna för efter montering. Arbetstid tre dagar och sedan är det midsommar.

Vi har faktiskt haft det riktigt trevligt hemma och våra korta helgresor med lilla bilen. Det har varit så spännande att jobba med ”Nya Trädgården”.

Idag hade vi tänkt att packa en fikakorg och åka ut, men vad hände?

Våra vänner har jättemånga andra vänner….

Våra vänner har jättemånga andra vänner. Här kommer några av dem. De ser och vet när fikabordet dukas och då kommer de. Vi visste först inte, om våra vänner var i sin fina sommarstuga. Vi råkade nämna för dem att vi skulle packa en fikakorg och åka ut, när jag jobbat undan i trädgården hemma.

Fika hos vännerna i stugan på sjökanten.

Men snälla nå´n sa våra vänner, sockerkakan är nybakad, brygg inget kaffe, det gör jag och så blev det. Vem skulle kunna tacka nej till fika i denna fantastiska miljö?

Inte nog med detta, vi satt på Jans nytillverkade brygga och samtalade, tiden gick, solen sken, sjön glänste i  solskenet. Nu lagar jag middag, sa Marie-Louice, visst stannar ni och äter med oss? Det gick bara inte att tacka nej.

Tack vänner för en fantastiskt god fika, en minst lika god middag och en trevlig gemenskap.