På gästparkeringen…
Lite småkallt ute men månen lyser upp
Jag var ute och flyttade om min strålkastare, på en av mina två tallar, när jag kom hem från jobbet idag. Det blev mycket bättre, men från andra sidan, tände månen upp sitt sken. Då behövdes inga extra strålkastare.
Jag minns hur jag fotade månen med teleobjektiv i Gibraltar mitt i natten. Då funderade jag över, om jag ändå inte var lite närmare månen där, än här på Småländska Höglandet. Jag hoppas på månsken när jag får gäster.
Som sprider lite ljus i mörkret…
Denna fula gran är ändå så trevlig att ha på altan.
Drömmen vore att hugga en egen gran, men än så länge har jag inte den tiden. Hoppas den kommer snart.
En av mina två tallar på gästparkeringen.
Det blev ingen bra placering av lampan. Jag måste testa mig fram lite. Jag har en lampa till, liggandes i garaget, för den andra tallen till vänster i bild. Men det hinns inte nu.
En riktigt trevlig 1:a Advent önskar Birgitta & jag till er alla.
Birgitta fyllede år för exakt två månader sedan
När min kära Birgitta fyllde år, i slutet av september, fick hon bara en Grattis hälsning av mig, samt ett kort på en kaffebryggare från Eva Solo. Nu har den kommit in på vårt lager i veckan.
Nybryggt kaffe med dopp
Detta blir smidigt att koka upp vatten i vattenkokaren, lägga i några skedar Zoega, inga pappersfilter, bara brygga direkt i stålfiltret. Handtaget blir inte varmt.
Korken är på
Oj vad starkt det blev, men gott.
Kan vi inte sova i husbilen?
På frukosten idag på jobbet, sa jag till Birgitta, jag åker hem och sätter på värmen i husbilen så sover vi på gästparkeringen i natt. ”Du är inte klok”, sa Fru Pettson. Då visste jag att det inte var lönt, att nämna detta mer idag.
På vår nya gästparkering
Parkerad på vår nya gästparkering
Idag kändes det nästan, som att jag kunde köra hem en helt ny Kabe, från garantiservice i Tenhult. Denna bilen var det en hel del småfel på, dock inga stora. Lite gnissel, glappkontakt, justering dörrar, laddning och mest kanske genomgång, av alla tekniska finesser, som ställt till en massa strul för oss. Vi har plockat på en del extra bekvämlighet också. Oj vad jag fått lära mig mycket nytt. Nu känner jag mig ganska trygg, trots all ny elektronik.
Vilken känsla att parkera på nya tomten.
Kabe har en helt fantastiskt trevlig VD, Peter Carenbom, som vi träffar och stöter på i alla sammanhang. Sista stod vi grannar på Ställplatsen i Motala. Så även när jag både lämnade och hämtade på Kabe verkstaden var han där. Jag skämtade med Peter och sa, att jag har gett din medarbetare 12 000 kr extra i månaden. Vilken skicklighet, nästan otroligt, att inte ge upp för en hopplös glappkontakt, men till sist lösa det nästan omöjliga.
Vår nya gästparkering.
I vinter kommer nog inte så många och hälsar på, så nu tar jag en plats själv. Det är ju så rymligt och skönt. Vi har en egen ställplats bredvid garageinfarten, men lite besvärligt att köra snöslungan när husbilen står där.
Tre års kamp för att få köpa den misskötta granntomten, två års kamp för att bygga ställplats som inte gick i lås. Men nu är det gästparkering i Birgitta & Matts trädgård. Vilken skön känsla att köra in och parkera efter allt slit som jag haft.
..för min blogg
Efter att vi under våren varit, för företagets räkning, en hel dag med information, om nya Personuppgiftslagen, som börjar gälla till våren 2018. Då kände jag och ställde frågan till föredragshållaren, hur gör jag med min privata blogg? Jag fick rådet att ansöka om att vara Ansvarig utgivare. Det har tagit månader, men idag blev det klart.
Det har hänt vid ett tillfälle, att jag då fotat ett av mina första barndomshem. Jag fick kritik för att jag lagt ut bilden på min blogg och tvingades ta bort den, vilket jag tyckte var riktigt tråkigt. Jag har inte hunnit läsa på alla detaljer ännu, men detta var ett första steg.
Hur har ni andra bloggare gjort, eller hur tänker ni göra?
Visst har det varit Black Weekend denna helgen, nu behövs allt lyse som finns..
Månen är inte hel men gör så gott den kan.
Det har för mig varit en riktigt skön, sista hemma fixarhelg i år denna helgen. Jag har i år tagit bort alla lysande julfigurer, kvar är lite slingor och stora tallen, som har tre monterade julgransbelysningar.
Vår stora tall har nästan blivit för stor med åren.
Den är så stor nu att belysningen nästan drunknar, trots att jag har 48 lampor i den. Inte enkelt heller att komma upp i toppen. Två gånger klättrade jag ned från stegen, för jag tyckte det var högt och osäkert. Tredje gången gick det bra.
Till baksidan behöver jag köpa till några slingor, jag har tre tomma träd.
Jag skulle testa att även belysa upp skogen ännu mera, men då löste jordfelsbrytare ut, trots en ny strålkastare.
Vi brukar inte hänga på alla trender, men i år testar vi under tre dagar
Erbjudandet gäller bara dessa muggar
Marknaden svämmar över av erbjudande. På måndag morgon vet vi om det blev en succé.
Smurfit Kappa, som bland annat levererar Tomtelådorna till Torebrings, kom ut till oss under hösten för en intervju. I dag kom resultatet. Vi är med i deras kundtidning.
Tomten jobbar svart.
Tomten jobbar svart! Först tänkte jag att det var illa passande. Men så tänkte jag om. Det är rubrikerna som säljer, sanna eller osanna. I detta fallet både ja och nej.
Vi fick ett helt uppslag. (Klicka upp bilden för att läsa)
Mina renar från Jokkmokks resan, Tomten från fantasin, den svarta, mörka decembernatten, renarna med sin släde, precis som på marknaden i Jokkmokk. 1984 tog jag fram vår första Tomtelåda. Sedan dess har den verkligen utvecklats, till nästan det oslagbara.
kring Matts Torebring och familjens företag
Så här såg det ut i september.
Jag hade rivningen av min första egna företagarfastighet, länge på önskelistan. På sensommaren kom grävmaskinen. Här står den inne på mitt gamla kontor.
Så här ser det ut i dag i slutet av november. Det förra huset låg till vänster i bild.
Jonas Karlssons grävmaskin är eftertraktad. Efter nästan två månaders väntan, blev det klart i lördags förra veckan, några timmar innan snön kom i söndags. Jag känner mig riktigt stolt över, den nya infarten till vår lastkaj. Så bred yta och så stort, att minst fyra stora bilar med släp kan lossa och lasta samtidigt. Denna bilen skall lasta ett trettio- tal pallar till våra vänner i Jakabstad, Finland.
Denna fick jag i mitten av augusti, tre månader senare är vi vänner igen.
Idag körde jag de sista milen (hoppas jag), tur och retur MacHuset, Jönköping, för tredje gången (30 mil totalt). Jag hämtade hem min fina present igen. Detta är den mest kraftfulla MacBook Pro, och som används av journalister och de som skriver extremt mycket. Den var inställd för proffsanvändare och nästan omöjlig för mig och Calle Bildt* (*skulle jag tro). Den var så extremt känslig, att det räckte att föra handen över den extremt stora styrplattan. Nu är den omställd, så att jag måste trycka lite lätt på styrplattan, inte bara föra handen över.
Nu fick jag hjälp idag, av engagerad personal. Jag har inte heller styrplattan påkopplad sa säljaren. Det passar inte mig heller att använda den, med den extrema känsligheten. Importera bilder är busenkelt och i stort sett som innan. Så vill jag kunna redigera bilderna i Lightroom, innan jag lägger ut dem. Då finns inte sammankopplingen mellan iPhoto och Lightroom (som det hette i den förra datorn) I den nya heter det Bilder, men då finns ingen koppling till Lightroom. Så stod dessa två herrar i butiken och funderade, hur vi skall lösa detta?
Nu får jag importera bilderna från Bilder, till en mapp och sedan därifrån till Lightroom. Som jag skrivit flera gånger tidigare under hösten, ”Tekniken idag, är långt ifrån alltid användarvänlig. Nu har jag i alla fall gjort detta inlägg från min nya Proffs MacBook, helt utan minsta strul. Vi är vänner igen, MacBook Pro & Matts Torebring.
Kram & Tack & Förlåt till min familj, jag höll på att ge upp, nu är jag glad och Tacksam!
Söndag kväll hemma
Första riktiga vinterbilden denna vintern. Vi är så lite hemma, att jag har inte hunnit få upp, ett par strålkastare till mot skogen, som ligger i garaget och väntar. Men lite lyser det upp i alla fall. Bara se mörkret på baksidan mot skogen vore hemskt.
Grenarna är redan nedtyngda av den våta snön
Utan alla lampor ute skulle jag inte vilja bo så här i skogen, fast vi har bara två hundra meter till centrum.
Strax innan läggdags får vi gäster
Så länge de inte äter upp mina tulpaner på våren, är de mina vänner. Men ack så skygga. Jag försöker fota dem från vår vinterträdgård. Där har vi fönster från golv till tak. De ser minsta lilla skugga, jag tror även de ser i backspegel. Nu städade de upp under fågelbordet.
Trettonhelgen 2017 (Arkivbild)
Idag kl. 6, körde jag Herden till Kabe fabriken, för att åtgärda lite garantifel. Det var minst sagt knaggligt på vägen, efter att snöslasket frusit till. Bilden ovan är från trettonhelgen i år när vi åkte till Strömstad. ”Håll er inne, ger er inte ut på vägarna” lät det på radio hela tiden. Vi åkte i alla fall. Nu har vi fantastiska Michelin vinterdäck med dubb, det hade vi inte då. De nya vinterdäcken hörs inte ett endaste dugg.
Matts Torebring 