Jag såg en man komma ner ifrån stan på morgonen och han gick till sin husbil på ställplatsen. Men snälla nån tänkte jag, är det en Polarfarare? Luvan var igenknuten och med bara ett litet titthål öppet. När vi själva skulle gå upp till stan, hade vi också klätt oss därefter. Det är hela tre grader varmt ute, men iskalla vindar från Vättern.
Vad gör detta att det är lite kallt ute. Vi gick till Palms Järnaffär och till Haglunds Konditori, sedan var vi nöjda. Väl hemma i husbussen sov jag en timma till, trots att jag sovit tio timmar i natt. I morgon hade vi tänkt att åka till Jula och köpa lite inredning till nya toaletterna på kontoret. I stället blev det som jag alltid gör, vad det än gäller, beställer på nätet. För mindre än ett hundra kronor i fraktkostnad, kunde jag beställa från både Jula & Clas Olsson. (Inte konstigt att butikerna får kämpa för att klara omsättningen)
Lasse Johansson är en mästare på att tapetsera och måla. Nu är ”Byggherren” uppe.
Lasse Johansson, som är en mästare på att tapetsera och måla, lägger sista handen vid en fondvägg på nya kontoret. Omkring femton timmar har jag själv tillbringat bakom datorn, med att söka en fototapet, som passar in i vår nya kontorsmiljö, på Torebrings stora bygge. Vi kommer att ha en besökssoffa, samt ett par fotöljer i ganska nära anslutning till fondväggen. Tyget har samma färg som min Domherre har på bröstet. Heltäckningsmattan är nästan svart och taket vit träpanel. Detta blir bland det bästa jag gjort i år.
Totalt hittade jag över 550 000 fototapeter. Denna bild var en av de första jag såg. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Lasse var helt slut i afton, efter allt tankearbete under dagen. Hade vi satt upp den på en vägg mot öster hade Lasse kunnat börja på bård nr ett. Nu skulle den sitta på en vägg åt väster, och det innebar att Lasse fick börja med bård nr åtta. I annat fall hade min Domherre blivit felplacerad på väggen.
Jag har ytterligare två fondväggar till nya utställningen. Dessa är anpassade till våra vatten- & kaffemaskiner. Där är ingen besvärlig trapp för Lasse som det var idag.
Gränna Hamn.
Själva tog vi husbussen till Gränna, så snart vi vart lediga. Nu ska vi koppla av och hade skönt mor och jag.
Lasse Johansson målar det absolut sista på Niklas kontor
I dag har vi kommit så långt att byggstaketet kunde plockas ned på Torebrings stora bygge. Visserligen kommer Jonas på måndag med grävmaskinen och sätter L-stöd men det åsamkar ingen fara. Jag minns hur hemskt det var när mamma hade vävstolen inne och jag minns hur skönt det var när den kom ut. Samma kände jag idag när byggstaketet plockades ned.
Det ser inte så stort ut bygget men det innefattar 1 000 m2 nytt höglager, 150 m2 workshop och 150 m2 med sex nya kontor och konferensrum. Trots allt återstår en massa bitar ännu, som skall komma på plats. Nästa vecka monteras innerväggar av glas mellan kontorsrummen, samt el och data kopplas in. Ventilation och frysrum ska trimmas in. Den gamla kyl- & frysen skall demonteras.
Jag hoppas att det händer en kul grej på nya kontoret i morgon. Jag visade det för en person, ”Det var det häftigaste jag sett”, sa han. Jag hoppas kunna visa det i morgon. I annat fall återkommer jag om resa med husbussen någonstans. Vart det blir vet vi inte än.
Vi har kommit så långt att vi bestämt ett slutbesiktningsdatum i nästa månadsskifte. Det är knappt att jag kan tro att det är sant. Då har jag jobbat med bygget i femton månader, utöver mitt vanliga jobb.
Idag ligger sjön Ralången vit och vacker på ytan. Annat är det nere på botten. Sista minnet jag har av att bada i sjön, går tillbaka till ett ungdomsläger på Ralingsås, året var 1960. Jag minns att det var som att bada i ett fruktjouice liknade vatten. Vattnet var inte klart. Det var grått av ”grumliga partiklar” som simmade runt i vattnet.
Slakteri förorenade
Naturligtvis diskuterades problemet men det viftades bort av politikerna, skiten ska tillbaka till naturen, resonerade man. Mest stryk fick Ralången så småningom gödde sig själv och avgav stora fosformängder. Länsstyrelsen uppmanade de styrande i Aneby att snarast besluta om ett reningsverk och ett vite sattes på 10 000 kronor. Men det fanns inga pengar, resonerade man, de behövdes till att bland annat bygga en högstadieskola.
Sveriges största privatägda slakteri i Aneby släppte också ut sitt avlopp orenat och vid dess utlopp i Målkvistadammen var vattnet blodfärgat med köttslamsor vissa dagar. Även Frinnaryd och Gripenberg släppte ut orenat avloppsvatten.
Ett mindre reningsverk byggdes men det var ineffektivt och lantbrukarna förbjöds att vattna kreaturen i Ralången. Att bada i sjön var heller inget som rekommenderades. Det gick så långt att landshövding Sven af Geijerstam kom ut och tog politikerna i örat. ”Det måste vara en hederssak för Aneby att inte förorena Svartån”, sa han bland annat.
År 1896 hade sjön ett djup på 7,5 meter, 1976 uppmättes det till 5 meter. Det året blev det en omfattande fiskdöd i sjön, inte mindre än fyra ton fisk dog.
”Ohållbart”
Ordföranden i Ralångens fiskevårdförening Lars Källner gick till häftigt angrepp mot Aneby kommun. ”Vi har påpekat det ohållbara i situationen under många år men inte fått gehör för våra synpunkter”, skrev han till koncessionsnämnden för miljöskydd.
Först år 1983 byggdes ett tidsenligt reningsverk i Stalpet och avloppsledningar drogs dit.
Men de gamla synderna fanns kvar och man funderade på hur sjöns status skulle höjas. En Rädda Ralången förening bildades men man kom inte fram till någon lösning.
Mera fakta
Ralången ingår i Svartåns vattensystem och är belägen 4 km norr om Aneby tätort. Höjden över havet är 162,5 m, d v s ca 4 m över Säbysjön. Vattendragssträckan mellan de båda sjöarna uppgår till 17 km. Ralången är en eutrof sjö i odlingsbygd med en areal på 5,37 km2 och ett största djup på 5,0 m. Stränderna är mestadels minerogena med grus och sten, men även organogena bottnar förekommer. Vegetationen består av rikliga vassar. Sjön omges huvudsakligen av skogs- och odlingsmark med en bård av lövskog runt stora delar av sjön. Tillrinningsområdet är 589,6 km2 stort och består mestadels av skogsmark med en realtivt stor andel odlad mark. Vandringshinder finns nedströms Säbysjön samt 2 km uppströms i Nobyån. Sjön har en mycket hög biologisk funktion och hyser höga raritetsvärden. Bland häckande sjöfågel märks bl a vattenrall. Sjön har en nationell betydelse som rastlokal för fr a änder, sångsvanar, skrakar och vadare. Utter förekommer i området. Blomvass, vattenskräppa och krusnate växer nedströms i Svartån. Även vattenstäkra växer vid sjön. Förekommande fiskarter är ål, gädda, sutare, löja, braxen, elritsa, sarv, mört, lake, gers, abborre och gös. Dessutom förekommer signalkräfta i sjön. I bottenfaunan förekommer Siphlonurus aestivalis samt Valvata piscinalis. Trots en artrik fiskfauna kan den biologiska mångformigheten inte anses som hög. Häckfågelfaunan är tämligen ensartad och de abiotiska parametrarna tyder inte på någon större artrikedom. Sjön utgör ett forskningsobjekt m a p uttern, men saknar betydelse för undervisning och kan inte anses vara ett framstående exempel på någon sjötyp. Sjön är utpekad som regionalt särskilt värdefullt vatten (Natur) och regionalt värdefullt vatten (Fiske). (2006). Ralången bedöms ha ett högt naturvärde.
Gatan utanför mitt kontorsfönster idag på förmiddagen.
I helgen tänkte vi åka ut med husbussen. Det var ju vårtemperaturer i veckan och torra fina vägar. Dock inte igår! När jag gick hem från jobbet, var det tio cm snöblask på gatan. Idag minus åtta grader. Gatorna hyvlades under natten och den lilla snön som fanns kvar smälte bort fram på förmiddagen. Det är jätteskönt att åka ut denna tiden. Men snöslask är så tråkigt och tvättning så snart vi är hemma. Birgitta blev glad och kan jobba ifatt nu när vi är hemma.
Äntligen får vi rätt ström in i våra hus. Dan & Johan jobbar med pannlampa.
Idag blev det en stor dag för Byggare Matts. Första eller andra dagen, efter min hemkomst från vår semester i Frankrike förra sommaren, började jag jobba med att få in mera kraft i vårt hus. Vi hade innan 125 amp, men behöver efter nya investeringen det dubbla, 250 amp.
Min första kontakt var med Ingemar Ström på E´on, som är en fantastisk hjälpsam och kunnig person att ha att göra med. E´on har en ”elektrisk kiosk” alldeles utanför vår tomtgräns. Där fanns inte utrymme för mera anslutningar. Därför måste vår förra kabel på 125 amp kopplas bort. En ny kabel med 250 amp måste grävas in och anslutas. E´on gör inte det jobbet själva, utan det är Infratek. Få kontakt och tid med dem var inte heller enkelt.
Dessutom hade E´on en mycket ”kraftfull” kabel, som försåg stora delar av vårt industriområde med ström. Denna gick rakt genom vår tomt, där vi skulle gräva till vårt nya hus. Detta löste Ingemar Ström på ett utmärkt sätt.
I eftermiddag stängde Midroc av strömmen. Den nya kabeln skulle äntligen anslutas efter mer än ett halvår av möten, kontakter och diskussioner. Själva kabeldragningen löste jag fram på småtimmarna, tidigt en morgon hemma i sängen. Det var en genialisk lösning, sa sedan vår entreprenör.
I eftermiddag blev det först Elof, sedan Elin och till slut Elon. Arbetet började kl. 15 i helt nedsläckta lokaler och nu sitter jag och väntar på att teknikerna skall vara klara, så vi kan låsa och larma. Fram tills nu har vi kört på en tillfällig byggström på 63 amp. Detta räcker inte till när nya kyl- & frysen startades upp idag. Just nu när jag skriver slås nya strömmen på. Fantastiskt!
Nu händer det mycket, takpanelen i kontoret är på plats, ventilation går strax igång, Lasse målar och snickarna är klara med grovjobbet på kontoret. Detta var en stor dag för Byggare Matts!
Här har lagts ned många arbetstimmar, av extremt duktiga tekniker. Utanför vänstra väggen i bild, finns fyra djupa borrhål. Där hämtar vi upp värme ur berget.
Den sista bilden visar kompressorer för kyla och frys. På torsdag har jag fått löfte om att kompressorerna skall startas upp. Sedan ska vi demontera den förra kyl- & frysanläggningen. Den i sin tur, har jag sålt till Göteborgstrakten. Den kommer att användas till svampodling.
Jag har byggt så mycket under åren, att jag helt har greppat kostnaderna, för så gott som hela processen. Dock INTE kyl- & frysanläggningen. Den är jättedyr! Fyra gånger dyrare än vad jag tänkt mig från första början.Vi var tvungna att investera i nya maskiner på grund av miljökrav och en bättre arbetsmiljö.
Utanför Borgholm, Öland, en försommarkväll för några år sedan.
Jag har en vägg på nya kontoret som jag skulle vilja pryda med en fototapet. Jag har en klar bild av färger och utförande. Efter mer än tio timmars sökande, kunde jag bestämma mig för den bild som kändes klockren. Den bilden var en av de första jag hittade av 544 539 träffar. Detta var bara på en enda tapetleverantör. Ni får se den när den är uppsatt.
Vi har en fototapet här hemma i gillestugan som vi älskar. Den gången satt jag kvar vid dataskärmen fram till sida 1290. Sedan orkade jag inte mer, utan tog bilen till Jönköping för att göra ett fysiskt val.
Nu skrev jag ut ett tio-tal fototapeter av olika miljöer, men med den kombination av färgval och storlek som jag önskade. Jag visade dessa för ett tio- tal av mina medarbetare. Sju av tio valde samma som jag. Då kändes det bra att gå vidare
Ovan bild skulle skulle säkert kunna vara en fototapet, men den passar inte i vår miljö. Jag tog den med teleobjektiv ute i Kalmarsund en försommardag, på en Kabe träff för några år sedan.
Vi åkte bara 25 km från hemma, vi tog slowstarter på lördagsförmiddagen, vi har njutit av det vackra vädret. Inte bara vi, det var mycket folk ute på stan, Restaurang Sunrice var så gott som fullsatt.
En weekend som denna, är det fantastiskt att vara ute med husbussen. Solsken, torra vägar och ingen trängsel. Vi bara njuter och har det gott.
Det kändes som en vårkväll att åka ut i afton. I varje fall så länge vi tittade ut genom fönstren. Ute var det i alla fall runt plus åtta grader, torra fina vägar och solsken. Första advent tändes fönsterlamporna hemma, klockan femton. Idag räcker det att de tänds klockan sjutton & trettio. Hela två & en halv timma senare, samt nästan två timmar ljusare på morgonen.
Nu går det inte att vara hemma längre, när solen jagar bort vintermörkret och kylan. Nu vill jag åka iväg, åka i den bästa husbuss som vi kan tänka oss, så skönt, så ombonat och bara max avkoppling.
Jag funderade på en ställplats i Bodafors, strax utanför Nässjö, men det får vi ta nästa tur. Det känns lite tradigt att komma tillbaka till Eksjö Camping igen, men den smällen får vi ta denna tiden på året. Men visst lyser det lite grönt i gräset framför husbussen.
