Matts Torebring

Jag har skrivit om det tidigare, när Oliver var hemma och firade jul, hos mormor och morfar. Oliver och morfar gick först en tre km runda i skogen. Sedan gick vi till jobbet tur och retur, en sträcka på tre km med lite omvägar. Gång på gång sa Oliver till morfar, ”Men så de kör”!

Morfar förklarade gång på gång, idag kör de lugnt, det är helgdagskväll. Kom och följ med mig en morgon strax före klockan sju, när jag går till jobbet. Jag går inte över på ett övergångsställe, utan att först titta åt både höger och vänster. När bilarna kommer i ”tokfart” sätter jag bara ut en fot i gatan. En av ”Räddningstjänstens” bilar bromsade in, så det slog gnistor om dubbdäcken, på en 40 km vägsträcka.

När inte bilarna väjer för oss gångare, går jag jag så långt från vägbanan jag kan. En person blev ihjälkörd av en förare utan körkort, strax utanför Eksjö, dessutom smet föraren från olycksplatsen. ”Klart att jag skulle ha stannat, om jag trott att jag kört på en människa”, skulle han ha sagt i rättegången.

När jag läser och ser människors beteendemönster, inte minst på nätet, blir jag ännu mera vaksam. Ni har säkert läst om kommunalpolitikern i södra Sverige, som skrev på nätet, när vi äntligen fick en ”ny” stadsminister. ”Vi saknar dig Christer Pettersson, du hade behövts nu”.

Köpmansgatan i Aneby är påbjuden hastighet 30 km. På mornarna kör flera nästan nästan det tredubbla. Sedan alla gångare utan reflexer, cyklister utan lyse. En mamma kommer trampandes med sin cykel utan lyse, med cykelkärra, ett barn på en minicykel, en hund i koppel och en påslagen mobil i handen. Jag blundar…

När en Stockholmskille, som är van att se det mesta säger, ”Morfar så de kör”! Då är jag förvånad över att inte polisen ser, allt detta på en liten gata i lilla Aneby. Jag vet de hinner inte vara där.

Stefan! Jag tycker så fruktansvärt illa om den politik, som ni inom vänstern har bedrivet i Sverige, sedan 70- talet år tillbaka. Själv har jag aldrig någonsin, jagat vare sig makt eller pengar. Jag är en produkt av pappas kämpande, som en ytterst fattig arendebonde, under Tage Erlanders förtryck. Redan som tio åring, fick jag lära mig att arbeta hårt. Som femtonåring var jag egen företagare. Jag är fortfarande närande (72) och du är tärande.

Nu sitter du åter på maktens stolar. Du tror dig ha lösningar, på det mest sjuka svenska folkhemmet, som vi någonsin upplevt. Vem har skapat detta vi upplever idag? Jo dina vänner Alva & Gunnar Myrdal sådde fröet, till det vi skördar frukten av idag. På pappas & mammas köksbord, där i det fattiga hemmet, låg alltid en sliten Bibel på köksbordet, som brukades varje dag.

Dina närmaste vänner, i din tidigare regering, har slagit näven i bordet och sagt: ”Vi ska utrota kristendomen i vårt land”. När vårt land och vårt folk, skall leva i ett normlöst samhälle, som ni inom vänstern står för, då blir verkligheten som den ser ut idag. Kristendomen skall utrotas, familjen, samhällets grundelement är förlegad. Barn skall inte vara pojke eller flicka, de skall vara ”hen”. Är det konstigt att barnen mår illa? Är det konstigt att hela samhället mår illa? Är det konstigt om det går illa för Sverige, med den utrikesminister som vi haft? ”Den som talar illa om mitt folk Israel”…

Nu är det inte helt ditt fel, att du åter är stadsminister. De flesta av oss är minst lika besvikna över Anni Lööf och Jan Björklund. Centerpartisten Helena Lindahl, hade i alla fall kraft till, att bryta med partilinjen och röstade nej, till dig som statsminister. Tänk om det funnits fler sådana politiker.