Matts Torebring

Det ligger en handfull, med så vackra och välskötta villor, utmed infarten till Spiken. En av villorna gav färgsättningen till vårt förra hem.

Restaurangen har en så mysig miljö, att det går inte att gå förbi den om den är öppen. Buffén består mest av lax och skaldjur. Dessa matvaror har stigit så mycket i pris, att priset på buffén var kanske lite i överkant.

En sak har förvånat oss i sommar … det finns en fabrik hemma i Småland, som förr tillverkade röda och vita fritidsfordon. I år har vi bara sett kanske 5- 6 stycken av dessa fordon ute på vägarna under 3 hela veckor. Det vi sett är i stort sett bara Adria, Hobby och Detleffs husbilar. Dessa 3 står på rad framför oss i Spiken.

Under flera år i rad under 20 talets början, på vår väg till Italien prickade vi in samma rastplats utanför Nürnberg, där åt vi vår svenska färskpotatis och Matjessill.

Idag var jag superhungrig fram på midsommaraftons eftermiddag. Birgitta dukade upp allt i vanlig ordning, med Matjessill, god potatis, grädde, gräslök och ägg, allt inhandlat på Lidl. Vi handlade upp allt i tisdags förmiddag och vi var oroliga för att jordgubbarna skulle klara sig. Det var de godaste som vi ätit på länge. Det blev ingen jordgubbstårta i år p.g.a. att tårtbottnarna var slut i affärerna.

God fortsättning på Midsommarhelgen.

Vi skulle stanna en natt här på Lantgården Kedumsvik ställplats. Det var så trevligt att vi stannade 3 nätter, innan vi idag slog oss ned i Spiken. Vilken smak de haft för att rusta upp en stor och förfallen släktgård, detta vid sidan av sina ordinarie arbeten. Vi fick bland det bästa bemötande som vi mött på en ställplats.

Tänk om jag haft någon att fråga, så jag slipper köra in om det är fullsatt i Spiken. Jag sa till mig själv, det kommer att finnas plats och det fanns det. Vi fick både sista och bästa platsen. Fantastiskt! Vi har haft en gråmulen dag och mina foton är därefter, men håll tillgodo …

Sista gången vi var här i Spiken var i maj månad 2011. I år har vi gjort en av våra bästa och trevligaste semesterresor. Vi har kört Vänern runt. Nja … vi har några km kvar upp till Mariestad, där allt startade för snart 3 veckor sedan. Vi ville fira midsommar på en publik plats och vad kunde passa bättre än att stanna i Spiken.

Vilken fantastisk bondgård vi gästar här på ställplatsen i Kedumsvik. Naturligtvis är det våra värdar som skapat allt detta och det bemötande som vi fått här, som gett oss denna trivseln. I går gick vi promenaden ned ut efter ån fram till Vänern. Idag gick vi den 4 km långa promenaden en gång till. Idag var vandringsleden nyklippt och fin, ett rent nöje att gå där.

Vi fick sällskap med familjen Svan på en stor del av sträckan, mamma & pappa Svan med 2 småttingar. Den ena av småttingarna ville simma själv långa stycken, medan den andre valde att åka på mammas eller pappas rygg hela tiden. Jag har inte sett familjen Svan resa på detta sättet tidigare. Till slut är de en bra bit ut på sjön.

På andra sidan ån går det 5 ungdjur och betar. Tydligen smakade det gott med vassen.

I morgon tisdag åker vi till Spiken för att kanske ställa oss i kö. Finns det ingen plats där, har värdarna här lovat att vi är välkomna tillbaka.

”Oj vi har visst blivit äldre,” säger jag ibland. ”Säg inte så, vi är inte alls gamla,” säger Birgitta ofta. Förr körde vi ned till Sydeuropa på 2 dagar, vilket blev 100 tals mil på en enda dag. I år har vi kört några få mil om dagen, men det beror inte på att vi blivit äldre, utan förr förståndigare. Vi har haft en fantastisk resa i år, vi har sett så mycket sevärt och bott på guldkantade platser. Vem skulle kunna tro att en gård ute på landet passar in på den listan, men det gör den.

Vår värdinna kom springande över gården och möter oss, visar oss runt och sist den annorlunda gråvatten tömningen på ”ladugårdens baksida” (gäller för oss med tank). Detta var en förfallen släktgård som en av syskonen i sin familj tog hand om och just nu rustar upp. Trots den stora gården har värdfamiljen arbeten vid sidan av gården. Vilken stil och smak på allting. Jag berömde naturligtvis den perfekta ordningen på allting. Nja … sa husbonden, grävmaskin står visst kvar ute.

För mig som ”bondpojk” var det roligt att träffa likasinnade på en fin gård ute på landet. Missa inte denna platsen när ni är ute och kör.

Nu har vi 2 veckors semester kvar och snart har vi gått Vänern runt. Vi stannar här kvar här i Kedumsvik ett par dagar och hoppas sedan kunna fira midsommar i Spikens Fiskehamn.

Igår eftermiddag kom en vänlig man, iklädd Vänersborgs kommuns kläder, till oss på Sandens ställplats. ”Du min vän får inte stå mer än 24 timmar på denna platsen,” sa han. I min okunnighet svarade jag: ”Det finns ingen tilläggstavla på P skylten om detta!” ”Om det finns bara en P skylt gäller 24 timmar parkering,” fick jag till svar. Ja visst är det så, det är bara att läsa innantill på reglerna. Vi fick stanna en natt till utan problem. Konstig resa vi gör, vi har bara mött vänliga människor hittills.

Idag körde vi hela 3 km genom stan och till nästa ställplats, som jag skev om igår, också den är avgiftsfri. Jag är helt imponerad av denna stad, inte minst parken, möjligheten att stanna till med bussen och den bedårande naturen..

Strandpromenaden som vi gick igår bara fortsatte. Jag frågade en person: ”Går denna promenaden runt hela Vänern ända upp till Lidköping?” Vi gick ett stycke bit på den idag, endast 4 km t.o.r.

Om vi stannar en natt till det vet vi inte. I så fall måste vi ta cyklarna och fortsätta där vi slutade idag. Klicka upp bilderna och följ med oss på dagens promenad …

Vad visste vi om Vänersborg? Svar: Ingenting! Jag hade bara sökt på ställplatser och sett namnet Skräcklans ställplats. Det lät Förskräckligt, så dit ville jag inte åka. Så landade vi här på Sandens ställplats, nära centrum. Vi pratar med lite olika grannar och får fantastiska tips om promenader och de bästa matställena. En granne sa till oss: ”Runda udden där borta och gå vidare till ett Café” … Promenaden blev 5 km lång t.o.r.

Vilken plats, vilken park, vilken natur, Vänern och den enormt välskötta parken. Helt fantastiskt! Ni måste bläddra igenom bilderna och se själva. Har ni inte varit här innan, kommer ni att åka hit nu. Klicka upp och följ med in i parken …

Kopierad text: I norra delen av Vänersborgs centrum ligger Skräckleparken, eller Skräcklan som den också kallas, vackert vid Vänerns strand. Här kan du ta en lugn promenad och se ut över Vänern, äta en räkmacka på Skräcklestugan, låta barnen leka i lekplatsen eller ta ett dopp i Vänerns vatten från en av de olika badplatserna. 

Skräcklan var i början av Vänersborgs historia rena vildmarken, men i början av 1900-talet anlades strandpromenad och planteringar. Idag består parken av 54 000 m² finklippt gräsmatta och har över tusen uppväxta träd. Här finns planteringar med rhododendron, sommarblommor, perenner och en näckrosdamm med fontän. I parken finns även flera badplatser, båtramp, utegym, lekplatser, discgolf och en kaffeservering som är öppen sommartid.

Parken är handikappvänlig – badplatsen är lättåtkomlig för rörelsehindrade och i parken finns handikappanpassade toaletter.

Idag lämnade vi Akvadukten i Håverud, efter 3 dagar där på ställplatsen. Vi återvände till ställplatsen i Sunnanå, där vi tömde våra tankar och fyllde vatten. För första gången på 2 veckor under resan, tankade vi även diesel i bussen. Detta är unikt för oss, normalt på våra Europa resor, tankade vi 1 till 2 gånger om dagen.

När vi kom till vår nya plats på Sandens Husbilsparkering i Vänersborg, fick vi en av de sista gratis platserna. Detta är också unikt för oss i år, vi har lagt ut mindre än 100 kr i genomsnitt per natt i ställplats avgifter.

Det kom en båtägare, även han 1947 års modell, och samtalade med oss i säkert en timma. Av honom fick vi tipset att gå till Koppargrillen och äta mat, bara ett litet stycke bort. Efter den goda maten kunde jag slå mig till ro en stund i en stol intill kanalen.

Jag har hela våren känt en gnagande oro över, att åka till Västkusten under denna tiden på sommaren. Om det är trängsel och köer trivs jag inte, då åker jag därifrån. En husbils åkare sa till mig: ”Husbilarna kommer till Fotö och Hönö och får vända, det finns ingen plats till dem. En granne sa till oss idag, vi husbils turister är inte välkomna till Västkusten, jag avråder er, åk inte dit.

Jag fick en idé i går kväll, som jag sålde in på Birgitta: ”Vi har haft så genom trevligt på ALLA platserna som vi har stannat vid på under resan Vänern Runt, varför ska vi avbryta den resan, kan vi inte fortsätta Vänern Runt upp till Mariestad där allt började?” Birgitta var inte sen att hålla med.

Idag cyklade vi den trevliga Strandvägen in till Åsensbruk, för att komma till en Bankomat. Vi måste ta ut kontanter, så vi kunde betala Kapten Sture (77) för båtresan igår. Det var inte igår som vi tog ut kontanter, det måste jag säga. Vi fick ett ärende och det var en fin väg att cykla, bara en halv mil t.o.r. Lägg märke till den fina grillen, med ett perfekt grillgaller.

Vi tyckte att det var intressant att besöka Muséet och se lite av tiden när Akvedukten byggdes för 150 år sedan. Mannen ovan är utrustad för arbete under vatten.

Vi hade tänkt att stanna till här en natt, nu blev det 3 nätter. I morgon drar vi vidare.

Visst har många av oss läst om denna skapelse. Dra den med dig som en husvagn och när du är framme vid vatten sjösätter du denna och kör den som en båt. Det var kul att se den live på vår kanalrunda, fast den var ett stycke bort från vår stora båt.

Jag försökte att boka Stora Kanalrundan i går. Jag fick svaret att det var fullbokat t.o.m. torsdag. Trots detta gick vi ned till båtbryggan en halv timma före avgång och ställde oss på kö. Så kom vi fram till den vänlige Kaptenen på båten. Lite försynt talade jag om att vi inte hade några biljetter. ”Va då, sa kapten, två personer mer eller mindre vad gör det, gå på båten bara!” 

Så var det ju det där med betalningen också … ”Swish funkar inte här, det är så dålig mottagning, men det kan ni betala när ni kommer i land eller betala när ni kommer hem,” sa denna fantastiska Kapten. Här följer många bilder från vår båtresa, fast ändå bara några få. Som vanligt klicka upp bilderna som ett bildspel.

Båten var fullsatt med 100 passagerare.

Efter 5,5 timmar, avverkat 16 slussar, en nivåskillnad på 41 meter och resa med rälsbuss i drygt en halvtimma, så var vi hemma igen. Vilken fantastisk resa!

Ps. Allt blev inte som jag önskade med alla bilder. Det strulade, tiden gick, utrymmet på Worldpress tog slut och jag blev tvungen att köpa mera. Det visar i alla fall att vi hade en fantastisk dag. Ett tips, tag med en jacka med luva, det hade inte vi.