Idag kom det brev jag väntat på, i tre och ett halvt år. Först tomtköpet som tog 3 år, sedan tog lagfarten nästan ett halvår. Det tar inte slut här. Nu har jag nya tuffa saker att klara av. Jag kommer aldrig att ge upp. Ni kommer att få följa med, på många turer framöver. I går var det sammanträde i kommunen. Det återkommer jag till när jag läst innehållet. Fortsättning följer…
Ny Ställplatsritning. Den större byggnaden är vårt garage. Den mindre är servicehuset.
Min gode vän Arkitekt Stig Johansson, 79, tog flyget till Spanien. Där har han och familjen spelat golf dagarna i ända. När vi inte ”jobbade” (spelade golf) gick jag och studerade ställplatser för husbilar, berättar Stig. Oj vad många svenskar det finns där nere i Spanien och vilka stora husbilar det finns. Det är första gången Stig ritar en ställplats, men uttryckte gång på gång, hur roligt det var komma in i en ny bransch.
Nu har vi tillsammans skapat en ny ritning, med minst fyra meter mellan varje husbil. Rymligt, gott om plats, plats för riktigt stora bilar, grillplats, plats för hushållssopor (sopsortering finns redan 75 bort), stenmurar och ett nytt tillgänglighetsanpassat servicehus.
Det nya tillgänglighetsanpassade servicehuset.
Två toaletter, varav en tillgänglighetsanpassad, en dusch, diskbänk och latrintömning. Jag valde själv bort tvättmaskin & torktumlare. Detta är ju trots allt en ganska liten ställplats. Rätta mig om jag har fel?
Nu hoppas jag på bygglov i mitten på nästa vecka. Räkna med att jag inte kommer att ge upp, det är inte min stil.
Sista halvfulla lasset med ris på väg bort
Nu är all skog borta, från den tilltänkta ställplatsen på granntomten. Min gode vän, Flis Entreprenad, Bertil Andersson, kom med sin stora maskin och hjälpte mig i eftermiddag. Jag hann knappast inte hem förrän Bertil, i den stora skotaren hade burit ut både ris och ved.
Som jag trälat med detta ris…
Fälla skogen var en bagatell, tycker jag nog. Men bära ihop allt detta ris, snubbla på alla stubbar, bara slita och dra, det var det jobbigaste. Nu är det fullt lass på några få minuter.
Detta kommer att ge mycket värme.
Jag har ju lovat att sätta upp en grill på ställplatsen, som blir vedeldad. Nog kommer all denna ved att räcka, både till braskaminen och till utegrillen i många, många år. Vad roligt när ni sedan kommer, med husbilen och hjälper till att elda upp veden.
I nästa steg ska jag kapa och klyva all denna ved.
Tänk vad värme detta kommer att ge, innan den ens är påtänd. Till kap & klyv räknar jag med att hyra en en stor maskin, som är så automatiserad som möjligt,
Ställplatsen i Askersund.
Först blev jag glad över att se ställplatsen, halvfull av husbilar i Askersund. Ännu gladare blev jag av att se de vackra belysnings- & elstolparna (16 amp) och att kunna parkera, så jämt och fint på cementplattorna. Denna platsen känns nästan lyxig. Gå över bron och du är i inne i stan. Jättebra servicehus, möjligtvis saknas gråvattentömning. (Jag såg det inte i alla fall)
Södra Hamnens ställplats i Motala
Nästa kväll parkerar vi hos Rickard, Södra Hamnens ställplats i Motala. Fantastiskt roligt att räkna in 15 husbilar på lördagskvällen. Husbilssäsongen tar aldrig slut!
Eftersom jag själv har sökt bygglov, för en ställplats hemma i Aneby, fick jag famnen full av goda råd av Rickard. Vi talade om olika ställplatser i Östergötland & grannlänen, och hur de drivs. Under samtalet fick jag info om att det finns kommuner, som aviserat en stor höjning av arrendeavgiften. En mindre ställplats, kan inte betala 400 000 i arrende till en kommunen, då går det inte att driva vidare.
I sammanhanget känns det skönt att själv, helt privat, satsa på en ställplats. Visserligen bara tio platser. Jag tror mig veta vad de flesta önskar som kommer och hur jag vill ha det själv utformat. Jag skall göra det funktionellt, trevligt, familjärt, lättillgängligt, men utan alltför stor lyx. Framförallt skall våra gäster önska att återvända.
Frinnaryds kyrkogård där Birgittas familj vilar.
Själva tänder vi ljus på de två gravar som vi vårdar och minns våra nära och kära, som kämpat för att vi skulle ha det bra. Helt fjärran från Halloween, vampyrer och dödskallar.
Mina föräldrar vilar på Aneby kyrkogård
Nästan ofattbart hur mina föräldrar offrade sig för oss fyra syskon. Vila i Frid Far & Mor.
Själva vilar vi ut i Askersund.
Vad glada vi blev när vi kom till ställplatsen i Askersund och det var öppet. Det är tre och ett halvt år sedan vi var här senast. Jätteskönt med att parkera, plant och bra på dessa plattor.
Skönt att vila ut på torra land och inte bo i en båt.
Vi är på väg till min Örebror, som drabbats av hela tre stroke anfall i år. Det är tungt att påminnas av livets skörhet. Vi tar för givet att ”hoppa ur sängen med ett skutt” varje morgon, men en dag kan det vara annorlunda. Nu har vi med oss kaffe, tårta och blommor. Min bror skall få den största kram han någonsin fått.
Vi önskar er alla goa vänner vi har, en riktigt skön Allhelgonahelg!
Det värsta trädet blev det sista.
I afton kunde jag stänga av motorsågen, för sista gången i denna etappen. Det sista och ett av de värsta träden, har fallit till marken. Det ville inte gå min väg, så jag fick använda mina kraftiga spännband, kil, släggyxa och brytjärn, innan det till slut föll till den plats som jag önskade. Det fick inte heller gå fel, jag hade bara tre meter till trafiken på gatan. Allt gick bra! När träden ser ut så här, hinner man inte mycket på en kväll, när allt är avkapat och riset är bortburet.
I måndags föll de två stora asparna till marken.
Dessa enorma aspar, drog en god vän till mig ned, med hjälp av en skogstraktor och ett vajerspel.
När gärdesgården var nerplockad i kväll var det nermörkt.
Jag tror det kommer att bli riktigt rymligt här, för mina tio planerade gästparkeringar för husbilar. Totalt är marken cirka 1800 m2. Vårt hus kommer att skymmas av vårt husbilsgarage. Insyn på plan två försvinner bort med servicehuset. På plan tre måste jag bygga bort insynen, till vår egen trädgård på något sätt. Kanske höga buskar.
Nu väntar jag på en skotare som går ut med allt virke.
Jag har säkert minst 40 m3 löv- & barrved att köra hem till mig. Jag har inte bestämt ännu, om jag skall behålla all ved själv och till grillen på ställplatsen. Jag har talat med en god vän i Aneby, som har en jättestor skotare som bär hem virket och en flistugg till alla dessa mängder av ris.
Sammanfattning.
Det har varit kul att få starta motorsågen igen, efter 45 års frånvaro. Jag har fått testa kroppen i vad jag tål och orkar. Nu mot slutet har jag känt mig riktigt pigg. 17 kvällar och två lördagar gick det åt. Normala människor gör inte så här, de tar en skördare från början. Jag tyckte dock att detta var ett roligt tilltag.
Här i början av Tomtebogatan börjar stigen
Vi har bott i Aneby i mer än 45 år, ändå var det först söndag eftermiddag, som vi gick utmed Målqvist damm, från centrum till Stalpet. Vi följer Svartån norrut helt enkelt.
I början är det en djup ravin
En tunnel till ett vattenkraftverk.
Här fiskar många ungdomar i Svartån
Målqvist damm börjar
Nu är stigen riktigt fin
Framme vid dammfästet.
Vandringsled som börjar utmed Svartån
Ytterligare en promenadstig inom tre hundra meter, när ni kommer och bor på: Ställplats Aneby City & Natur, Skogsgatan 40.
Jag har inte legat på latsidan under veckan, även om det varit tyst på min blogg.
Det sägs att vi äldre är värdefulla: Vi har bly i benen, gas i magen, silver håret och guld i munnen. Jag känner inte igen mig, på något av detta. Däremot ställde jag mina skyddsströvlar på badrumsvågen. Nära fyra kg väger de. Inte undra på om benen känns blytunga, med dessa på fötterna.
Jag har röjt undan mänger av sly, som är ett par tre- fyra cm grova. Det blir massor av små stubbar som man snubblar fram på hela tiden. Jag har som mest 30 meter att gå hem. En kväll var benen så tunga, efter slitet med skogsavverkningen, att jag fick sätta mig ned på en stock halvvägs hem. Att avverka all skog ser jag som en bagatell, men BÄRA UNDAN ALLT RIS, har inte varit ett latmansgöra.
Så här såg det ut för tre veckor sedan.
Tre veckor konstant skogsarbete, två till tre timmar varje kväll, samt två lördagar. Allt detta arbete har förändrat granntomten. Så här såg det ut när jag började.
Nu är det bara fyra större träd kvar.
De stora jättetallarna spar jag till framtiden. Två jättestora aspar, samt en björk, måste jag för säkerhets skull ha hjälp av en traktor, som drar en vajer när jag sågar.
En av dessa är troligtvis rutten.
Dessa var inte stora när vi köpte huset för 25 år sedan. Nu är livet slut för dem och att stjäla näring från hela min trädgård. Aspen till vänster är troligtvis rutten, då alla löv föll av den ganska tidigt. En sådan är livsfarlig, att såga ned utan säkerhetsmarginaler, när det finns vägar, människor och bebyggelse nära in på.
Tomten från nordvästra hörnet
Från där jag står har jag fyra meters höjdskillnad, ned till tomtgränsen åt öster. Här måste jag bygga tre etage, för alla er vänner som kommer att gästa: Ställplats Aneby City & Natur. Servicehuset kommer att ligga på etage 2 och vårt egna garage på etage 1. Allt beroende på det bygglov jag söker. Se ritningar i tidigare inlägg. Bygglov sammanträde är den 9 december. Fast kommunen och jag har haft en dialog hela sista året.
En av vägarna in på tomten maskinerna kan gå in nu.
All ved är kapad i tre meters längder. Mest av nostalgi och för att ha lite koll på hur många kubikmeter jag har avverkat. All ved är upptravad som förr, så skogsmaskinerna lätt kan komma fram och bära ut virket. Jag kommer att ha en lånad upplags plats utanför min tomtgräns. Sedan ska jag kapa och klyva veden. Fast det hyr jag nog en större maskin till, eftersom det är så mycket ved.
Björkved att elda och grilla med i massor.
Som ni säkert förstår, har jag inte varit tyst under veckan, även om jag inte orkat att skriva egna inlägg. Motorsågen har hörts i grannskapet i alla fall. Jag hoppas ni kommer, ni som läser detta, att elda av min björkved i utegrillen jag bygger, sitta på ljugarbänken och prata strunt med husbilsgrannen.
Vår tomt gränsar mot ställplatsen, men bara lite på den östra delen av tomten.
Vår granne, som just köper skogsmarken åt öster om vår tomt, skall röja och mark beredas. Detta innebär utsikt över Svartådalen från vår Ställplats.
Efter nio dagar á två timmar ser det ut så här hemma på granntomten.
Alla som känner mig, vet ju att jag börjar inte med något, utan fortsätter till dess att det är klart. Men denna gången är det 45 år sedan, jag slutade som skogsarbetare. Även om alla moment sitter kvar i kroppen som det var i går, så är inte kraften i ben och rygg densamma. I går kväll kändes benen som stela träpåkar. Ta ned alla träd är en bagatell, men jag bär undan allt ris efter varje träd och det är riktigt jobbigt. Nu har jag bara trettio större träd kvar, varav två aspar som kommer att ta en hel dag.
Hur som helst, ska jag fortsätta avverkningen eller åka på Julmässa i Åminne, Värnamo? I morgon ger jag svaret på hur det blev….
Jag hoppas kunna bygga: Ställplats Aneby City & Natur. Skogsgatan 40
Det tog tre år att köpa tomten. Nu är den köpt och betald för tio dagar sedan. Skogsavverkning har pågått drygt en vecka (två timmar varje kväll). I dag har jag jag haft besök, av bland annat ledamöter i byggnadsnämnden i Aneby kommun. Första besöket var för ett år sedan. Jag har visat ritningar för mina grannar. Nu kommer det att dröja ett antal veckor, innan det kommer upp på Byggnadsnämndens bord. Jag hoppas bara allt går bra. Jag har förtydligat ritningen med lite röda pilar, så alla förstår hoppas jag.
Det kommer att bli en annorlunda ställplats i tre etage. Jag har bara en enda plan, det skall bli bra, alla ska trivas och återvända! Det finns så mycket positivt på en stenkast avstånd. Vem kan tävla med detta?
Servicehuset Ställplats Aneby City & Natur
Enkelt och funktionellt servicehus på etage två. Visst kommer ni att hälsa på? När blir det klart – Det vet jag inte ännu? Varken vi eller grannar ska bli störda. Mitt garage skärmar av på etage 1. På etage 2 skärmar servicehuset av mot oss. På etage tre kanske det blir lite gärdsgård eller något annat. Mot norr planterar jag högre växter. Höjdskillnaden är fyra meter, så det blir en helt annorlunda ställplats, än bara en plan tråkig grusplan.
Allt började med att jag sa till någon i kommunledningen: ”Aneby måste få en bra ställplats!”. ”Vad är det för något?”, fick jag till svar. Det kanske inte är lätt, att känna till allt heller i en kommunledning, det är så mycket som rör sig. Nu gör jag vad jag kan i alla fall. Välkomna så småningom!
Nu kommer ni att få vara med att bygga en ställplats från grunden. Blir det för tjatigt, stäng av mig!
Matts Torebring 