Att komma sent Skärtorsdagskväll och få bästa platsen, längst ute på piren är nästan för bra. Långfredagskväll vid 17- tiden är vi 44 riktiga husbilar och en ”plåtis” på plats.
Andra borde lära av prissättningen
Stefan, vår Hamnkapten kan det här, vi betalar 140 kr inkl el & restaurang, bästa vatten & tanktömning, med mera. Det är föredömligt med differentierad prissättning. Inga reserverade platser heller, det är underbart. Åk hit och lär alla ställplatsägare. Så här skall det se ut, punkt slut.
Restaurangen håller en hög klass. Laxtartar som entrérätt
Hälsa köket och Tacka för maten, sa jag när vi gick. Köket håller toppklass på maten. Vi äter en förträffligt god tre rätters påskmeny. På bilden en Laxtartar som entrérätt.
En riktig husbil
Utan att studerat denna bilen närmare och som jag skrivit flera gånger tidigare. Vilka små fina husbilar det finns, som rymmer cyklarna i garaget. Dessutom kostar de inte mer än vad en Plåtis (budbil) kostar.
Jag är pensionärer, men vill inte vara en av dem, sa Janne Josefsson i svt. Det är samma med oss, vi/ jag jobbar sedan nio år och stortrivs med detta. Problemet är bara att de riktiga pensionärerna, åkte säkert till Öland för en vecka sedan. När vi rullade in på ön var det tomt och öde, förutom alla personbilar med kylskåp på släpkärran, på väg till stugan. De är redan här pensionärerna och det är säkert fullsatt. Så tänkte vi…
Men se vilka fina pensionärer vi har idag. De har lämnat sista hörnplatsen längst ut mot havet till Birgitta & Matts.
Lite senare på kvällenLångfredags morgon
Jag vaknade runt midnatt och frös lite. Visst blir man orolig i dessa tider, efter att ha sett insidan av IVA vården på Aktuellt på kvällen innan. Tänk om jag är sjuk, tjugo fem mil från hemma? Jag gick upp och kollade värmen i bussen. Den visade +21, jag är van vid +23- +24 grader hemma. Ute var det + 2 och pannan stod på 2 kw. Där går gränsen för bara el. Jag startade gasolen också, vips var det varmt och jag somnade gott igen.
Frånsett hur vi har det hemma, vaknar vi verkligen upp på en njutbar plats. Vi letar alltid efter hörnplatsen. Nu fick vi den igen.
Flera av er misströstar kanske nu, minus sju grader idag, det var inte det som vi hoppats på på. Nu vill vi har vår, sol och vaccin till alla. Den 11 mars 1958 var det – 28 grader, när pappa med familj och djur flyttade från Marbäck till Lommaryd. Hur klarade vi detta med traktor utan hytt med värme.Bilden nedan är precis 10 år tillbaka i tiden.
Den 18 mars 2011
Så här skrev jag den 18 mars 2011 på min blogg….Döm om min förvåning när jag gläntade på rullgardinen denna fredag morgon. Mer än 30 cm ny blötsnö hade kommit under natten. Snabbt rensades garageinfarten med snöslungan. När vi backade ut vår lillbil i den oplogade gatan kom vi inte ur fläcken, så mycket snö hade vräkt ned. Åka till Böda Hamn på Öland, som vi pratat om, är nog inte att tänka på. Så blev det mildväder under dagen och gator och vägar blev ganska rena. Vi gav oss iväg vid femtiden…
PS. På den tiden var Kabe en bra husbil att äga och vi kunde lita på att allt fungerade. Helt annat blev det senare. Men för oss var detta fel bil ändå, jag får mardrömmar av att bara tänka på långbäddar. Toaletten längst bak var bra, men folien släppte lite överallt utvändigt. Typiskt!
Söndag morgon i Böda Hamn samma helg
I år väntar vi på vaccin. Om vi får vaccinet kanske dotter med familj kommer hem i påsk. Då får Herden med glädje stå kvar i värmen. Om de inte kommer hem måste vi ut och övningsköra något. De mesta platser är mot fullbelagda.
Vetlanda är ”normalt” sett en liten trevlig stad och har flera bra butiker. Här har vi tidigare parkerat under flera kvällar och nätter. Detta är en liten och gratis ställplats, för bara några få bilar nära city. Vi har gått samma väg, som den bestialiska mördaren gick i veckan. Efter det fruktansvärda som hänt i veckan, kommer främlingshatet att öka. En nysvensk som intervjuades på svt var jätte orolig. Nu är det förstört för oss som verkligen vill sköta oss också. Alla kommer vi att känna oss hotade. Själv går jag aldrig vidare, om jag känner att jag har någon nära bakom mig.
Hur kommer du att nattparkera i fortsättningen?
Birgitta & jag har redan börjat att diskutera vårt boende i husbussen framöver. Jag tror att flera av er andra, också börjar fundera över den otrygghet, som växer fram i vårt samhälle. Här borde vara ok att nattparkera, men alla de fina rastplatser som finns, törs vi stanna där som vi alltid har gjort? Efter detta fruktansvärda illdåd i Vetlanda, hur tänker ni andra? Kommer ni alltid att bo på camping eller ställplats?
Det har sedan länge varit känt, och det har stått varningsskyltar lite över allt, kring badplatsen på Torpön. Här låg tidigare ett sågverk, som även ytbehandlade virke. Föroreningarna i marken måste ha varit mycket stora. Hela 30 miljoner har satsats på att forsla bort den förorenade markytan. För dessa pengar får man ett gigantiskt markarbete. Nu skall marken vara helt återställd.
Ställplats Torpön
I ett reportage om detta stod det i vår tidning i veckan, nu återstår bara lite ytfinish.
Ställplats Torpön
En sak är säker, här finns ingen plats för oss. De tidigare ställplatserna finns vid vita skyltarna på stängslet.
Ner mot badviken
Det kommer med all säkerhet vara fint här framåt sommaren.
Restaurangen ligger orörd.
Det var mycket roligare när bygdens söner och döttrar drev serveringen. Hur det blir i år, det vet vi inte.
Ps. Torpön ligger i Sjön Sommen mellan Tranås & Ydre
Vi lämnar stugvärmen inne och ger oss ut i ett härligt och vindstilla söndags vinterväder. Vi ser inte mycket rök när vi kommer ut, men vi känner den härliga doften av vedeldning.
Start på andra sidan gatan.’
Förlåt, jag har skrivit om det flera gånger innan, men det är helt fascinerande att ha en jättefin vandringsled på andra sidan gatan, bara 25 meter bort. Två och en halv km är bara till gården Målsånna, till campingen är det ett stycke till, så vi gick drygt sex km tur och retur i Birgittas takt.
Jag beundrar Birgitta, otränad som hon är, till skillnad från mig som går en halvmil varje dag till och från jobbet. Nu har Birgitta gjort mig sällskap, på ett femtontal olika fem km långa rundor i helgerna. Hon går saktare än mig och jag anpassar mig, bara så roligt att hon trivs och följer med. Så har det inte alltid varit.
Granbarkborren.
Jag beundrar de vackra skogsdungarna vi passerar igenom, men så får jag se detta. Granbarkborrens framfart i en externt fin skogsdunge, där det står skadade träd överallt. Granbarkborren förstör skog i bara Jönköpings län, med helt ofattbara 562 000 m3. Jag gissar en kvarts miljard i pengar.
En ensam vintercampare
Målsånna har en liten jättefin camping på stranden till Anebysjön. Det lyser så trevligt inne i husvagnen och snön är nyskottad utanför.
Här bodde vi 1971 på översta våningen
Här bodde vi i början av 70-talet, i det gula huset, på andra sidan sjön. Vi hade vårt vardagsrum mot sjön, med bara tiotalet meter från järnvägen. Vår son Niklas föddes här.
Vinterfiske
Jag fiskade ett par gånger med nät under isen i början av 70- talet. Det var ganska spännande.
Birgitta har baka två stora fruktbröd.
Gissa om det smakade gott med Birgittas nybakade fruktbröd och russinmuffins, tillsammans med kall mjölk och ost, när vi var hemma igen efter dryga två timmar.
Som jag skrivit om flera gånger innan, har vi så många olika vägar att gå och cykla. Målsånnaleden är en av dem. Den börjar utanför vår tomt och är 5,4 km fram till campingen tur och retur.
Vidare genom hagarna utmed Anebysjön.
Leden går hela tiden ut med Anebysjön, genom olika skogar och planteringar.
Plantering med Lärkträd.
Lärkträd är vackra på våren och sommaren, sedan ser de rätt så rostiga ut.
Målsånna Camping.
Målsånna Camping är en liten trevlig camping, mitt ute på landet och mycket sjönära.
Klockan var fem fredag kväll och det strömmar fortfarande in husbilar, men det finns inga elplatser kvar. De flesta bara kör runt i mörkret, några få går och spanar lediga platser, men det finns inga. Några parkerar utan el. Vad har hänt, sista veckan i oktober och det finns inte plats till alla?
Gott om folk på stan
Vi har gått på förmiddagstur på stan eller i stadsparken, sedan har vi sovit middag och till sist har vi gått till Östenssons Livs.
Det arbetas med de sista båtarna upp ur hamnen.
Jag förstår inte att så många båtägare, tar bara upp sina båtar utan att bry sig mera. Själv skulle jag tvätta och framför allt täcka båten, med starka presenningar. Nu står många (inte alla) på land helt utan skydd.
500 hundra år mellan Slottet till vänster och hösten idag till höger
Att gästa Vadstena är alltid lika trevligt. Man känner historiens vingslag när man är här. Ställplatsen är riktigt bra nu, stan är mysig och allt vad man kan önska att äta finns hos Östenssons Livs.
Hoppsan, vad tiden går, redan två och ett halvt år, sedan vi var här sist. Första gången för HERDEN också. Vi brukar gilla att backa in här mellan träden, som fanns tidigare. Nu är det en massa stubbar kvar. Vi kom när det var kolsvart ute och parkerade bara längs med, så vi fick ström.
Vi bytte plats på fredagsmorgonen
Vi rymdes inte på längden på förra platsen, på grund av alla stubbar, så idag bytte vi till Skogsdungen. Där har de verkligen lyckats med platserna, efter flera turer och göra det riktigt bra.
Höst i StadsparkenI Vadstena grävs det alltid i gatorna
Här var så fina plattor lagda tidigare. Varför lägga in ”Golvvärme” i gatan? Det fattar jag inte, tala gärna om varför.
Gamla Konditoriet
Naturligtvis familjens favoritställe, Gamla Konditoriet.
Vätterlandskapet är vackert året runtDenna var mäktig
Fransk våffla är en av mina favorit bakverk. Denna var dock stor som en landgång. Jag klarade av den i alla fall. Vi köper gärna med oss lite godsaker, men oftast fikar vi hemma.
Allt blev tyst, inte ett ljud, inte en lampa, inte en kopp kaffe, allt tystnade klockan 9 idag. Strömavbrott!
På lagret försökte de tappra kämparna plocka order med hjälp av pannlampa. Vi på kontoret kunde inget göra. Vi kollade E,on hela tiden, men uppdateringen på nätet var inte bra. Några gick hem och hemarbetade. Själv sov jag en timma, i en soffa på kontoret.
Ett glädjetjut på kontoret klockan 15. (min dataskärm)
Sällan har jag sett personalen så glad, som när strömmen återvände. Birgitta & jag hade tänkt gå lite tidigare. Nu satt alla kvar, för att jobba i fatt dagen. Naturligtvis gjorde vi vårt för att hjälpa till.
En ljusglimt, Ställplats Vadstena
Fredag morgon för två veckor sedan, lämnade jag verkligheten i en och en halv timma. Sista veckan har jag otroligt nog kunnat jobba halvtid, utan att känna av den minsta trötthet, kanske till och med lite piggare än tidigare.
Det blev lite sent och mörkt innan vi kom fram. Vägarbete inne i stan, avstängda gator, regn och gott om trafik, är ingen favorit tillsammans.
En sommarbild från Dalarna. Ps. 23 på framskärmen, engelsk översättning.
Nu är vi vid Vätterns stilla vatten, vi skall ta vara på livet, varandra och vila ut.
