Som säkert de flesta av er har sett, så skriver jag på My Story i bokform. Jag har passerat 400 sidor nu och där satte jag stopp. Jag hade kunnat lägga till betydligt mera, men det skall vara lättläst också. Vi fick göra tre inbindningar på grund av så många blad, bara så vi kan läsa smidigt. Nu har jag faktiskt kommit så långt med min bok, att vi (Birgitta & jag) har korrekturläst 1/3 redan. Vid sidan av detta jobbar jag med omslaget och allt vad det innebär. På bilden är det bara ett utkast än så länge.
Vi mer eller mindre avslutade vår Finland/ Norra Sverige semesterresa för två år sedan i Jämtland. Redan då sa vi, det kan inte vara fel att komma tillbaka hit. Idag kom det magasin jag skickat efter.
Restaurang Timmerflottarens Ställplats.
Vilken ställplats, vilken restaurang, som jag har längtat tillbaka hit. Vi kom hit av bara slumpen, vi skulle stanna en natt, vi stannade en hel vecka. Härifrån till Vemdalen är det bara fyra mil. Vi kan vandra i fjället, det finns en massa utflyktsmål. Vemdalen har fördel hos mig, det enda jag är rädd för är vattenloppor i sjön Rätarn.
Restaurang Tullhuset Hönö
Fotö och Hönö var också en upplevelse, när vi kom dit för ett par år sedan. Rädslan för trängsel, mycket människor och pandemin ger Vemdalen pluspoäng. Dela gärna erfarenheter med oss om ni har.
Det första man tror, när man kommer utanför dörren en iskall morgon som idag är, så här kallt som idag har det aldrig varit här tidigare. Så här såg det ut sista gången vi var här 4 maj 2019. Idag gick det åt vinterjacka med neddragen luva, Goretex mössa och varma handskar, när vi gick en och en halv km, tur och retur, upp till Ljusoden i Hult.
Kalt och mycket ljusare när skogen avverkats
Jag ogillar inte att det avverkas skog, det är ett måste, så även här. Det var det roligaste jag visste då, i nio hela år. Kalt & kallt, men så ljust det blev. Jag sa just i fredagskväll, vi har 22,5 grader i bussen, men det är inte den riktigt goa värmen. Vi fick komplettera 2 kw el med gasol och då blev det den sköna goa värmen i bussen igen.
Ljusboden Hult (Arkivbild)
Det blev ett kostsamt besök i Ljusboden efter som det var ett uppdämt behov. Vi gillar Ann-Charlotte´s ljus, de rinner inte som de flesta andra ljus gör.
Utegrillen i Lyckarp.
Att grilla ute med björkved det gillar jag, inget att diska efteråt, bara så gott och sedan klart.
Vi har respekterat ”Anders & Stefan”, när de vädjat till oss att vara hemma. Dels på grund av att vi velat vara solidariska så långt det varit möjligt, vi har flyttat in i vårt drömhus under sista året och vi är 70 ++, därför har vi hållit oss hemma. Sedan förra besiktningen förra året, har vår buss rullat mindre än 200 mil inkl. semesterresa. Det kändes som lyx att besikta idag, men nu är det gjort.
Ställplats Lyckarp Eksjö
Det känns nästan lite lyxigt, att bara åka några få mil till Eksjö och att få njuta av naturen och tystnaden. Ingen trängsel idag, gästerna har nog blåst bort i de iskalla vindarna.
Fyra meter till grillen
Det känns nästan lyxigt att öppna vedlåren intill grillen och där finns den finaste ved att göra en brasa på, för att sedan grilla. Iskalla vindar, varma glöd och en stekhet korv, det känns inte kallt längre.
I morgon ska vi gå upp till Ljusboden strax intill. Vi har haft ärende dit sedan jul, men avvaktat på grund av epidemin. Nu kan vi inte vänta längre, vi måste gå dit.
Öland har levererat denna påskhelgen och Öland har levt upp till sin slogan, Solen & Vindarnas Ö. Vi behöver inte känna att vi varit tärande på naturen. Solen har levererat energi i solcellerna på taket till bussen och vinden kraft till värme i bussen. Vi har inte slitit mycket på skosulorna och stegräknaren har inte gått över målet, inte en enda dag i påskhelgen. Det har känts som minusgrader ute (SMHI) Vilken plats vi haft ut längst ut på hamnpiren i Kårehamn och solsken varje dag. Vi säger ett Stort Tack till vår excellente Hamnkapten Stefan för denna helgen och på återseende.
Nu åker vi hem och jobbar men SMHI lovar inte bästa vädret på vägen hem. Lätt regn och sedan minusgrader fram på förmiddagen. Regn & minus grader samtidigt, är det otäckaste man kan råka ut för. Då stannar vi om det känns halt.
Det blåste och dånade före midnatt, när vattnet slog mot stenmuren utanför oss. När vi åt frukost var det inte så stora vågor längre. Sedan har det lugnat ned sig mer och mer. Vi gick ut för att gå, men den blev bara någon km. Det kändes som -3. (SMHI)
Birgittas påskbuffé
Hemlagad Janson, omelett, ägg, sill, köttbullar, prinskorv och gravad lax, smakade jättegott. Vi har havet framför oss.
Havet stilla och blankt igen
Nu är havet stilla och blankt igen. Alla husbilar står också stilla. Vem vill byta ut en ställplats som denna?
Att komma sent Skärtorsdagskväll och få bästa platsen, längst ute på piren är nästan för bra. Långfredagskväll vid 17- tiden är vi 44 riktiga husbilar och en ”plåtis” på plats.
Andra borde lära av prissättningen
Stefan, vår Hamnkapten kan det här, vi betalar 140 kr inkl el & restaurang, bästa vatten & tanktömning, med mera. Det är föredömligt med differentierad prissättning. Inga reserverade platser heller, det är underbart. Åk hit och lär alla ställplatsägare. Så här skall det se ut, punkt slut.
Restaurangen håller en hög klass. Laxtartar som entrérätt
Hälsa köket och Tacka för maten, sa jag när vi gick. Köket håller toppklass på maten. Vi äter en förträffligt god tre rätters påskmeny. På bilden en Laxtartar som entrérätt.
En riktig husbil
Utan att studerat denna bilen närmare och som jag skrivit flera gånger tidigare. Vilka små fina husbilar det finns, som rymmer cyklarna i garaget. Dessutom kostar de inte mer än vad en Plåtis (budbil) kostar.
Jag är pensionärer, men vill inte vara en av dem, sa Janne Josefsson i svt. Det är samma med oss, vi/ jag jobbar sedan nio år och stortrivs med detta. Problemet är bara att de riktiga pensionärerna, åkte säkert till Öland för en vecka sedan. När vi rullade in på ön var det tomt och öde, förutom alla personbilar med kylskåp på släpkärran, på väg till stugan. De är redan här pensionärerna och det är säkert fullsatt. Så tänkte vi…
Men se vilka fina pensionärer vi har idag. De har lämnat sista hörnplatsen längst ut mot havet till Birgitta & Matts.
Lite senare på kvällenLångfredags morgon
Jag vaknade runt midnatt och frös lite. Visst blir man orolig i dessa tider, efter att ha sett insidan av IVA vården på Aktuellt på kvällen innan. Tänk om jag är sjuk, tjugo fem mil från hemma? Jag gick upp och kollade värmen i bussen. Den visade +21, jag är van vid +23- +24 grader hemma. Ute var det + 2 och pannan stod på 2 kw. Där går gränsen för bara el. Jag startade gasolen också, vips var det varmt och jag somnade gott igen.
Frånsett hur vi har det hemma, vaknar vi verkligen upp på en njutbar plats. Vi letar alltid efter hörnplatsen. Nu fick vi den igen.
Flera av er misströstar kanske nu, minus sju grader idag, det var inte det som vi hoppats på på. Nu vill vi har vår, sol och vaccin till alla. Den 11 mars 1958 var det – 28 grader, när pappa med familj och djur flyttade från Marbäck till Lommaryd. Hur klarade vi detta med traktor utan hytt med värme.Bilden nedan är precis 10 år tillbaka i tiden.
Den 18 mars 2011
Så här skrev jag den 18 mars 2011 på min blogg….Döm om min förvåning när jag gläntade på rullgardinen denna fredag morgon. Mer än 30 cm ny blötsnö hade kommit under natten. Snabbt rensades garageinfarten med snöslungan. När vi backade ut vår lillbil i den oplogade gatan kom vi inte ur fläcken, så mycket snö hade vräkt ned. Åka till Böda Hamn på Öland, som vi pratat om, är nog inte att tänka på. Så blev det mildväder under dagen och gator och vägar blev ganska rena. Vi gav oss iväg vid femtiden…
PS. På den tiden var Kabe en bra husbil att äga och vi kunde lita på att allt fungerade. Helt annat blev det senare. Men för oss var detta fel bil ändå, jag får mardrömmar av att bara tänka på långbäddar. Toaletten längst bak var bra, men folien släppte lite överallt utvändigt. Typiskt!
Söndag morgon i Böda Hamn samma helg
I år väntar vi på vaccin. Om vi får vaccinet kanske dotter med familj kommer hem i påsk. Då får Herden med glädje stå kvar i värmen. Om de inte kommer hem måste vi ut och övningsköra något. De mesta platser är mot fullbelagda.
Vetlanda är ”normalt” sett en liten trevlig stad och har flera bra butiker. Här har vi tidigare parkerat under flera kvällar och nätter. Detta är en liten och gratis ställplats, för bara några få bilar nära city. Vi har gått samma väg, som den bestialiska mördaren gick i veckan. Efter det fruktansvärda som hänt i veckan, kommer främlingshatet att öka. En nysvensk som intervjuades på svt var jätte orolig. Nu är det förstört för oss som verkligen vill sköta oss också. Alla kommer vi att känna oss hotade. Själv går jag aldrig vidare, om jag känner att jag har någon nära bakom mig.
Hur kommer du att nattparkera i fortsättningen?
Birgitta & jag har redan börjat att diskutera vårt boende i husbussen framöver. Jag tror att flera av er andra, också börjar fundera över den otrygghet, som växer fram i vårt samhälle. Här borde vara ok att nattparkera, men alla de fina rastplatser som finns, törs vi stanna där som vi alltid har gjort? Efter detta fruktansvärda illdåd i Vetlanda, hur tänker ni andra? Kommer ni alltid att bo på camping eller ställplats?
Matts Torebring 