Vi hade bara 15 km från Klövsjö Golfklubb till Vemdalsskalet. När vi kom dit på förmiddagen, var hela luften fylld av något grått dis eller rättare sagt regn.
Vi förväntade oss en stor vägtavla som upplyste om sevärdheten. Vi körde förbi fyra gånger, innan jag tog min iPhone till hjälp. Då upptäckte vi denna lilla skylt i dikesrenen.
Ett mäktigt brus av vatten mitt inne i skogen
Nu mår vi som vi förtjänar och stannar kanske över hela helgen. Allt toppmodernt i högsta klass. Vi står närmast vattenfyllning och tömning, men ett staket är på väg att komma upp vid vår tomtgräns. Vi har tre km till byn och 100 meter till restaurangen. Pris 250:- Här finns vandringsleder och ett ytterligare större vattenfall att besöka.
Fall nr 2. Nu behöver vi några dagar och återhämta oss, så detta är minst sagt perfekt. I går hände en tragisk olycka. Vi hade just parkerat på Golfklubbens ställplats i Klövsjö. Jag hör ett skrik bakom mig. När jag vänder mig om ligger Birgitta raklång på marken i gruset. Kläderna är smutsiga och blodiga. Hon har inte svimmat av, men storgråter. Så skönt att i samma sekund kommer en bil med fem, sex personer i och stannar, de såg olyckan. Nu kunde vi tillsammans lyfta upp min kära Birgitta. Hon har bara ont i en armbåge som tagit emot kroppstyngden.
Troligtvis har hon drabbats av ett blodtrycksfall. Chocken kom senare på kvällen och under hela natten har hon snyftat och gråtit. Nu är vi rädda för att cykla som vi tänkt innan. Gå och röra på oss måste vi göra, men det begränsar oss naturligtvis. Före min operation fick jag frågan flera gånger, om jag har fallit. Det var skönt att säga att jag inte gjort det. Fallolyckor är vår vanligaste sjukdom bland oss äldre.
Nu bor vi som kungar på Ställplats nr 1 av 8 på Klövsjö Fjällhotell. I går var jag rädd för att få köra hem.
