Vi hade en nästan obeskrivligt ”skön lördag” igår på fredagen i Motala. Vi gick en lång runda över nya bron samt på stan, totalt var vi ute och gick vi över fyra timmar. Jag har skrivit om flera gånger tidigare om mina problem med sömnen, och hur jag levt på medicin i 14 år. Jag fick hjälp med KBT terapi för snart ett år sedan och fick otroligt nog sömnen tillbaka. Under julstressen var det tyvärr bara medicinen som hjälpte.
Nu har jag kunnat gå tillbaka att sova utan medicin igen och dessutom sovit otroligt bra de sista fyra nätterna. Istället för att sova sex till sju timmar per natt har jag sovit åtta till nio timmar. Dessutom har jag somnat om nästan direkt, efter att ha vaknat på natten. Men jag kan drömma rena hallucinationsdrömmar, så blev det i natt…
Jag vaknade kvart över fyra i natt, men somnade om otroligt snabbt, vilket oftast varit helt omöjligt. Det var minst sagt skönt att vakna kvart över åtta idag, följ med in drömmens värld….
Från mitt kontorsfönster hemma ser jag en en jättestor lastbil tömma sin last.
– Bord och stolar i oräkneligt antal, hela innergården var full tre meter högt.
– En stor tv nästan 2 kvadratmeter.
– Ett kylskåp, men knappast plats för mat, men med radio och tv i.
– Kylskåpet var påkört av en truck.
– Jag skulle ta kort med iPhone men appen på kamera fanns inte kvar i mobilen.
– Mabbe kom och skulle fota, men det gick inte.
– Pallvis med rulltårtor.
– Jag fick gå runt huset för att komma in på kontoret
– Där låg Birgitta och knäskurade golvlisterna, trots att hela köket var fullt av mat.
– Vad gör du sa jag, vi har ju julmässa på torsdag sa Birgitta.
– Vad ska Niklas säga om detta stora köp, men han vet ju att vi måste kunna sitta och äta, men tv´n och kylskåpet?
– Var ska vi ställa borden?
– Ställ dem på tredje våningen (Torggatan över AF, den lokalen lämnade vi 1988)
– Men där är ju Bengtssons nu.
– Ställ dem på gamla Second Hand butiken.
– Där är fullt av begagnade maskiner.
– Ställ dem på Birgittas kontor.
– Men där finns heller ingen plats!
…och så vaknade Matts Torebring
Minst sagt skönt att vakna och veta att verkligheten var annorlunda än detta mardrömssenarie. När vi hade Julmässa på företaget under 80- till början av 90- talet, minns jag att jag drömde två liknande katastrofala senarier.





















