Det var riktigt roligt att årets Ställplats i Borensberg, blev det mest besökta inlägget på min blogg. Tänk om det blir min egen ställplats nästa gång. Jag gläds verkligen med alla er bloggvänner, som kikar in till mig. Om ni bara visste vad jag tycker det är roligt. Klicka här för att se mera… https://mattstorebring.se/2015/annual-report/
Ett Riktigt Gott Nytt år till er alla & Kram God vänner!
Vilken fest vi blev bjudna på!
Anette har sagt flera gånger under hösten, nu måste ni komma. I går kväll kom vi, inbjudna av Anette & Göran. Naturligtvis helt ovetande om, vad som väntade oss. Att Anette är en duktig husmor, har jag anat länge. Men vilken överraskning det blev för oss. Alla ni som inte fick vara med, kan bara ana hur gott det var.
Vi njöt i timmar av den goda maten
Vi har aldrig använt en Raclettgrill tidigare. Detta trots att den finns i höglagret, bland tio- tusentals andra produkter, hos oss på Torebrings. Vi satt säkert i en och en halv timma och bara njöt av allt det goda på bordet.
Raclettgrill OBH Nordica
Helt förförd av Anette & Görans goda mat, tog jag med mig sonhustrun Carina ut på lagret i eftermiddag. Där köpte jag en grill och lovade Carina, att hon skulle få en i födelsedagspresent. Min Birgitta fick sin i nyårspresent. Nu ska vi bara sitta och mysa, ha trevligt, ingen stress, äta gott och prova på allt vi kan på nyårsafton.
Tusen tack vänner för en trevlig afton och en ny smakupplevelse.
På andra sidan träden ligger vår tilltänkta ställplats
För inte så länge sedan skrev jag om resterna av Aneby´s stolthet, Jularpsbacken. Nu har den tack vare krafttag, från kommunens sida rustats upp. Inga stora åtgärder behövdes och nu fattas bara snön. Naturligtvis hoppas jag att min ställplats är klar till nästa vinter. Då är det enkelt att parkera där med husbilen, gå 25- 50 meter och låta barnbarnen åka skidor och pulka. (Vårt gröna hus skymtar i bakgrunden)
För någon månad sedan låg allt nedvuxet.
Liften och motorerna fungerade. Bara röjning av buskar och skydd vid start & stopp, behövde ordnas till.
Nu kan många av de minsta lära sig att åka slalom här.
Här lärde sig våra barn, till att bli riktiga slalomåkare, i slutet av 70- talet. Nu hoppas vi på full fart till vintern. Sist jag tog kort, låg allt helt nedväxt, Nu är det röjt från buskar, backen har fått en fin jämn grusyta och arrangerade kullar att hoppa i.
Dags för nästa åk, bara att ta liften upp.
Välkomna till Jularpsbacken så snart snön kommer.
Lommaryds kyrka 45 minuter före start.
Musik utmed vägen i Lommaryds kyrka, samlade överfull kyrka på söndagskvällen.Vad kunde kännas bättre, efter helgens upplevelser, än att mötas till underbara, nyskrivna sånger, nyskrivna musikstycken, av ett gäng sångare och musiker från Aneby.
Bo Göranssons kör.
Nära två timmar musik och sång av bygdens musiker och sångare. Och så proppfullt att varenda liten vrå, var upptagen nästan en halvtimma före start. (Som vanligt satt jag för långt ifrån för att få bra kort, att man aldrig lär sig)
Så här har vår fantastiske präst, musiker, kompositör och sångare i Svenska Kyrkan, Peter Andreasson, format texten i en av flera av sina psalmer:
Gud Fader och Gud Moder, vi söker efter ord.
Som hjälper tron få fäste i hjärtats djupa jord.
Du större är än orden, du universum bär.
Och ändå finns du nära, du innerst inne är.
Den Onde! Bilden tagen på Museum Svensk Folktro Sägnernas Hus.
Vi vaknar upp på husbilsparkeringen, Sägnernas Hus, Sandhem utanför Mullsjö. Vi vaknar upp till en svart lördag för mänskligheten, som vi skulle vilja förtränga, men det går inte. Vi vaknar till det som skett, under natten inne i Paris. Det är så nattsvart, det är så grymt att tanken svindlar. Ännu mera ont gör det att dessa fasansfulla människor, helt under den Ondes våld, är påhejade av andra sympatisörer. Så här kan inte mänskligheten fortsätta, våldet blir bara värre och värre. Snart har politiker och maktens män tappat greppet. Våldet går inte att stoppa! Är inte flyktingkrisen nog? Var är nästa katastrofplats?
Sägnernas Hus i Sandhem.
Vi går in på julmarknaden, men tankarna går trots allt, till alla sörjande människor, som drabbats av sorg. Även vi, som är inte är skadade, är sorgsna över det vi möter i vår värld idag. Vi måste ändå leva vidare, glädjas över allt vi kan. Att besöka Sägnernas Hus i Sandhem, var en positiv upplevelse.
Logen på Sägnernas Hus
Längst bort på logen, finns plats för 900 sittande matgäster.
Estraden för musiker som spelar upp till dans.
Nere i kostallet i lagården.
På gränsen att det går att komma fram.
Dessa tomtar gick inte att motstå, de var verkligen söta och dessutom billiga.
Naturligtvis blev det ett köp av några stycken tomtar.
En mysig öppen spis uppe i restaurangen på rännet.
Vi går vidare in i muséet
Bland de första som möter oss är Jättarna.
Skogsfrun
Bortbytingen
Varulven
Nickel räv
Älvorna
Sjödjungfrun
Maran
Många fler konstverk att se förutom dessa.
Detta var faktiskt en riktigt trevlig plats att besöka. Vi kanske till och med återvänder.
Där borta ser det ut att finnas något.
Som vanligt är det sen kväll, när vi kommer iväg till Sandhem och Sägnernas Hus i Sandhem, utanför Mullsjö. Första halvmilen är det dagsljus, sedan börjar det blåsa, bli mörkt och störtregna. Minnena från långtradartiden på 70- talet, mörka höstkvällar och nätter, på dåliga, smala vägar poppar upp i minnet.
När vi kommer till Sandhem är en massa gator avstängda, men Astrid för oss ett par km ut på bondvischan. Plötsligt ser vi lite lampor som lyser långt borta i mörkret….
Där borta måste det vara, det står en ”julgran” där borta.
Kameran står nog inte helt still och inte julgranen heller i blåsten, så lite suddigt blir det.
Vi har kommit fram och kommit rätt.
När jag parkerat, ser jag en elstolpe alldeles framför bilen, med många eluttag på. Bara att ansluta och varmt och gott blir det. 100:- per natt.
Jag har läst att, den blå ”Mjölkrocken” hänger kvar på en spik i ladugården och samma med dynggrepen. Det skall bli kul att se, när det ljusnat i morgon.
Sägnernas Hus Sandhem
Jag har googlat, googlat och åter googlat, finns det inget evenemang denna helgen, Jo uppe kring Stockholm och i Linköping finns. I Linköping var vi förra året. Att åka 27 mil enkel resa för en weekend i Stockholm, är för mycket nu i den mörka årstiden. Jag har hört min gode vän Christer, tala om Sägnernas Hus Sandhem, utanför Mullsjö. Varför inte åka dit?
Nu har vi haft jul på jobbet i fyra månader och min 40:e julrusch ligger framför. Då kan vi inte fara bort i helgerna och låta den övriga familjen och personalen slita. Detta blir nog sista husbilsresan i år. Men i morgon fredag åker vi efter jobbet till Sandhem.
Jag gissar att ROlle har varit här och dansat?
Ställplatsen i Askersund.
Först blev jag glad över att se ställplatsen, halvfull av husbilar i Askersund. Ännu gladare blev jag av att se de vackra belysnings- & elstolparna (16 amp) och att kunna parkera, så jämt och fint på cementplattorna. Denna platsen känns nästan lyxig. Gå över bron och du är i inne i stan. Jättebra servicehus, möjligtvis saknas gråvattentömning. (Jag såg det inte i alla fall)
Södra Hamnens ställplats i Motala
Nästa kväll parkerar vi hos Rickard, Södra Hamnens ställplats i Motala. Fantastiskt roligt att räkna in 15 husbilar på lördagskvällen. Husbilssäsongen tar aldrig slut!
Eftersom jag själv har sökt bygglov, för en ställplats hemma i Aneby, fick jag famnen full av goda råd av Rickard. Vi talade om olika ställplatser i Östergötland & grannlänen, och hur de drivs. Under samtalet fick jag info om att det finns kommuner, som aviserat en stor höjning av arrendeavgiften. En mindre ställplats, kan inte betala 400 000 i arrende till en kommunen, då går det inte att driva vidare.
I sammanhanget känns det skönt att själv, helt privat, satsa på en ställplats. Visserligen bara tio platser. Jag tror mig veta vad de flesta önskar som kommer och hur jag vill ha det själv utformat. Jag skall göra det funktionellt, trevligt, familjärt, lättillgängligt, men utan alltför stor lyx. Framförallt skall våra gäster önska att återvända.
Ett fång röda rosor till min Örebror.
Vi har tillbringat vår dag i Örebro, hos min käre bror och hans kära hustru. Det kändes som allt annat var oväsentligt, jag ville bara hälsa på min bror. Vi fick en hel dag tillsammans, som jag aldrig glömmer.
Alla drabbas vi av större eller mindre sjukdomar i livet. Men efter tre stroke, som min bror fått, är det lätt att tappa sugen. Jag hoppas att vi kunnat ingjuta: Det finns hopp! Jag har försökt att få min bror, att ta längre och längre rundor med rullatorn. Börja med grannens hus, fortsätt till nästa, starta tiduret, tävla med dig själv. Ge inte upp Rune!
Runes skötebarn – Trädgården
Rune har lagt all sin lediga tid i trädgården, på blommor, fruktträd och grönsaksodlingar.
Runes skötebarn – Trädgården
När Rune vilade en timma, gick jag en runda i trädgården. Om Rune varit med ut, hade han talat om alla latinska namn på varje blomma och växt. Trots sen höst, en vacker rosknopp finns kvar.
Runes skötebarn – Trädgården
Rune talade om vad denna hette, men mitt minneskort är inte det bästa…….
Runes skötebarn – Trädgården
Säkert är det Runes omsorg, som gör att det fortfarande blommar mycket i hans trädgård.
Runes skötebarn – Trädgården
Rune hade gurka kvar att plantera, när sjukdomen slog till på nytt i våras. Hans kära hustru och barn, har gjort allt de har kunnat, för att sköta om allt ute i sommar. Kanske måste någon annan, ta hand om alla odlingar, när orken inte finns längre. Rune har inte bara odlat, han har lagt in allt vad han har odlat, i en massa olika inläggningar.
Ge inte upp Rune, lova mig att kämpa på, du kommer att klara det!
Kram Matts & Birgitta
Frinnaryds kyrkogård där Birgittas familj vilar.
Själva tänder vi ljus på de två gravar som vi vårdar och minns våra nära och kära, som kämpat för att vi skulle ha det bra. Helt fjärran från Halloween, vampyrer och dödskallar.
Mina föräldrar vilar på Aneby kyrkogård
Nästan ofattbart hur mina föräldrar offrade sig för oss fyra syskon. Vila i Frid Far & Mor.
Själva vilar vi ut i Askersund.
Vad glada vi blev när vi kom till ställplatsen i Askersund och det var öppet. Det är tre och ett halvt år sedan vi var här senast. Jätteskönt med att parkera, plant och bra på dessa plattor.
Skönt att vila ut på torra land och inte bo i en båt.
Vi är på väg till min Örebror, som drabbats av hela tre stroke anfall i år. Det är tungt att påminnas av livets skörhet. Vi tar för givet att ”hoppa ur sängen med ett skutt” varje morgon, men en dag kan det vara annorlunda. Nu har vi med oss kaffe, tårta och blommor. Min bror skall få den största kram han någonsin fått.
Vi önskar er alla goa vänner vi har, en riktigt skön Allhelgonahelg!
Matts Torebring 