Matts Torebring

På andra sidan träden ligger vår tilltänkta ställplats

För inte så länge sedan skrev jag om resterna av Aneby´s stolthet, Jularpsbacken. Nu har den tack vare krafttag, från kommunens sida rustats upp. Inga stora åtgärder behövdes och nu fattas bara snön. Naturligtvis hoppas jag att min ställplats är klar till nästa vinter. Då är det enkelt att parkera där med husbilen, gå 25- 50 meter och låta barnbarnen åka skidor och pulka. (Vårt gröna hus skymtar i bakgrunden)

För någon månad sedan låg allt nedvuxet.

Liften och motorerna fungerade. Bara röjning av buskar och skydd vid start & stopp, behövde ordnas till.

Nu kan många av de minsta lära sig att åka slalom här.

Här lärde sig våra barn, till att bli riktiga slalomåkare, i slutet av 70- talet. Nu hoppas vi på full fart till vintern. Sist jag tog kort, låg allt helt nedväxt, Nu är det röjt från buskar, backen har fått en fin jämn grusyta och arrangerade kullar att hoppa i.

Dags för nästa åk, bara att ta liften upp.

Välkomna till Jularpsbacken så snart snön kommer.

Den Onde! Bilden tagen på Museum Svensk Folktro Sägnernas Hus.

Vi vaknar upp på husbilsparkeringen, Sägnernas Hus, Sandhem utanför Mullsjö. Vi vaknar upp till en svart lördag för mänskligheten, som vi skulle vilja förtränga, men det går inte. Vi vaknar till det som skett, under natten inne i Paris. Det är så nattsvart, det är så grymt att tanken svindlar. Ännu mera ont gör det att dessa fasansfulla människor, helt under den Ondes våld, är påhejade av andra sympatisörer. Så här kan inte mänskligheten fortsätta, våldet blir bara värre och värre. Snart har politiker och maktens män tappat greppet. Våldet går inte att stoppa! Är inte flyktingkrisen nog? Var är nästa katastrofplats?

Sägnernas Hus i Sandhem.

Vi går in på julmarknaden, men tankarna går trots allt, till alla sörjande människor, som drabbats av sorg. Även vi, som är inte är skadade, är sorgsna över det vi möter i vår värld idag. Vi måste ändå leva vidare, glädjas över allt vi kan. Att besöka Sägnernas Hus i Sandhem, var en positiv upplevelse.

Logen på Sägnernas Hus

Längst bort på logen, finns plats för 900 sittande matgäster.

Estraden för musiker som spelar upp till dans.

Nere i kostallet i lagården.

På gränsen att det går att komma fram.

Dessa tomtar gick inte att motstå, de var verkligen söta och dessutom billiga.

Naturligtvis blev det ett köp av några stycken tomtar.

En mysig öppen spis uppe i restaurangen på rännet.

Vi går vidare in i muséet

Bland de första som möter oss är Jättarna.

Skogsfrun

Bortbytingen

Varulven

Nickel räv

Älvorna

Sjödjungfrun

Maran

Många fler konstverk att se förutom dessa.

Detta var faktiskt en riktigt trevlig plats att besöka. Vi kanske till och med återvänder.

Där borta ser det ut att finnas något.

Som vanligt är det sen kväll, när vi kommer iväg till Sandhem och Sägnernas Hus i Sandhem, utanför Mullsjö. Första halvmilen är det dagsljus, sedan börjar det blåsa, bli mörkt och störtregna. Minnena från långtradartiden på 70- talet, mörka höstkvällar och nätter, på dåliga, smala vägar poppar upp i minnet.

När vi kommer till Sandhem är en massa gator avstängda, men Astrid för oss ett par km ut på bondvischan. Plötsligt ser vi lite lampor som lyser långt borta i mörkret….

Där borta måste det vara, det står en ”julgran” där borta.

Kameran står nog inte helt still och inte julgranen heller i blåsten, så lite suddigt blir det.

Vi har kommit fram och kommit rätt.

När jag parkerat, ser jag en elstolpe alldeles framför bilen, med många eluttag på. Bara att ansluta och varmt och gott blir det. 100:- per natt.

Jag har läst att, den blå ”Mjölkrocken” hänger kvar på en spik i ladugården och samma med dynggrepen. Det skall bli kul att se, när det ljusnat i morgon.

Sägnernas Hus Sandhem

Jag har googlat, googlat och åter googlat, finns det inget evenemang denna helgen, Jo uppe kring Stockholm och i Linköping finns. I Linköping var vi förra året. Att åka 27 mil enkel resa för en weekend i Stockholm, är för mycket nu i den mörka årstiden. Jag har hört min gode vän Christer, tala om Sägnernas Hus Sandhem, utanför Mullsjö. Varför inte åka dit?

Nu har vi haft jul på jobbet i fyra månader och min 40:e julrusch ligger framför. Då kan vi inte fara bort i helgerna och låta den övriga familjen och personalen slita. Detta blir nog sista husbilsresan i år. Men i morgon fredag åker vi efter jobbet till Sandhem.

Jag gissar att ROlle har varit här och dansat?

Mörkret faller på kvällen på infarten till Åminne Bruk

Som jag skrev tidigare, åtta kvällar i följd i skogen samt en lördag, satte sina spår helt enkelt. Jag måste få tid för Andrum. Jag var ärligt sagt riktigt trött. Denna tiden på året måste man ha ett resmål att fara till. Vi for till Julmässa på Åminne Bruk, Värnamo.

Ännu vackrare när mörkret fallit

Vi hade 25 meter till entrén på julmässan. Vi gick in tre gånger, sedan gick vi till husbilen och jag tog två tillfällen att ”sätta mig på ryggen”. Vad skönt!

Vi går en tredje runda på mässan och handlar lite gott till kvällen.

Sista gången handlar Birgitta lite gott, för att äta i husbilen på kvällen.

Vi måste beundra många hantverkare

Så jättefina dekorerade stenar. Men var skall vi placera dem hemma?

Ännu mera skickliga hantverkare

Smycken fanns det riktigt gott om.

Vi vaknar till en fantastisk morgon och söndag.

Vi fick denna fina toppenplats och de låste upp ladorna för att vi skulle få ström. Allt utan kostnad! Tidvis var det en riktig ström av människor förbi oss fram till entrén.

Många går på tvären så de nästan snubblar omkull, som att de aldrig sett en husbil förr. Man ser och hör hur många tänker: Åka på julmässa i en husbil? Någon pekar och menar nog att det en stor husbil? Någon stannar och läser på texten på frampartiet, och så vidare.

För oss var detta: Andrum! (Vi) Jag sov nästan elva timmar natten till söndag. Visserligen drömt en massa, men det kanske är bra att göra. Som grädde på allting, denna fantastiskt vackra höstsöndag.