Matts Torebring

Vår Concode har har nödlandat på grönt gräs, precis där den hör hemma.

När klockan är åtta idag, tar jag min satelitkarta och ger mig ut. Nu är det ljust och på en kvart ser jag vart jag skall köra. ”Du är inte klok”, sa Birgitta, du kan inte köra ned här, men det gjorde jag.

Den fina campingen, som jag sett och tittat på så många gånger under vårvintern, bleknade bort, innan jag dragit åt handbromsen. Jag blev anvisad en tomt inne bland sly, buskar, mörkt, skuggigt, makadam och ogräs. Jag sa bara att detta accepterar jag inte. Detta är en katastrof, sa jag. På bilderna är det grönt gräs, sa jag. Det är bara till för mindre bilar, var svaret jag fick. Hade det varit 50% bättre kunde jag stannat en natt och cyklat runt och letat andra platser.

Hon förstod inte vad jag menade. I Frankrike har vi bara bilar som är max åtta meter, sa dum Jönsson. Vi har alltid haft jättestora tomter, var vi varit i Frankrike. Dessutom skulle hon ha betalt för tre veckor i förskott. Jag vill inte betala för en enda dag här, sa jag och vände åter upp för backarna.

Vår tomt i kväll är 11 x 24 meter, med häck, vatten, el och milsvid utsikt.

Jag visste att det fanns en Florens Les Castel Camping, 250 km inåt land. Jag mejlade och frågade på morgonen och fick ganska snabbt svaret, att de kunde bara ta emot bilar upp till åtta meter långa. Men jag tipsar dig istället om Lac Des 3 Valles, de kan nog hjälpa dig. Så blev det, vi lämnar stadspulsen för landet, dit där vi hör hemma.

Jag var lite orolig för småvägarna inåt landet. (De flesta vet att vi hatar dem) Halva vägsträckan och upp till Marzán var fin motorväg. Sedan blev det de minsta byvägar, hundratals små byar, nästan omöjligt att mötas ibland, jättehöga gupp att krypa över och ett antal hundra rondeller.

Vi fick ett varmt mottagande, en stor plan att snurra runt på och tömma tankar efter en hel vecka on the road.

Orienteringstavlan

Fortsättning följer i morgon…

Nattparkering utanför ett varuhus Biarritz

Vi lämnade Troyes vid halv åtta tiden. Vi stornjöt av de fina franska vägarna. Vi hade räknat med att vara framme i Biarritz 12 timmar senare, vi hade ju bara knappt 900 km att köra på bra vägar med en fantastisk bil.

Strulet fortsatte för oss, en betalautomat tog inte emot min biljett. Där satt jag fast i tjugofem minuter med bilköer bakom mig och var maktlös. Jag ringde, jag tutade, jag blev nästan arg till slut. Jag fick till slut läsa upp varje siffra på biljetten och sedan kunde jag betala och köra vidare.

I Bordeaux fastnade vi i bilköer och en timma till försvann. Sedan var det vägarbete på den redan tråkiga vägen söder om Bordeaux.

Satelitbild över vårt mål i Biarritz

Strax före klockan tio på kvällen var vi framme. Koordinaterna stämde, men det gick inte  att hitta våra plats i mörkret. Vi frågade fyra personer som verkade kunna sin sak, men alla sa olika. I två och en halv timma, snurrade vi runt i en massa rondeller, gränder, smala gator, med massor av trafik och folk ute.

När klockan var halv på natten, ett knäppte jag mina händer, och sa till Far i Himlen, ”Hjälp oss åtminstone att hitta några m2 att nattparkera på”. När jag kom ut ur bilen, upptäckte jag en varuhusparkering på direkten. Tala om bönesvar! Jag är trött vi den tiden, inte minst efter 900 km bilkörning i tuff trafik och leta efter ett mål på natten.

Fortsättning följer…

En riktigt tuff dag igen i Tyskland och Belgien.

Dieselmätaren var på gränsen till rött.

Vi lämnade trakten kring Münster vid halv åtta tiden på torsdagsmorgonen. Dagens etappmål var, att minst komma till Troyes, bara 65 mil bort. Klockan 21 var vi framme. Vi har suttit fast i bilköer, körde lite fel i Köln i ett gigantiskt vägbygge. En sak är säker, jag kör inte genom Paris frivilligt, därför sökte vi oss ned till för oss ganska kända trakter, för att komma runt den stora staden.

E 25 avstängd på ett ställe och det tog ett par timmar extra, att komma runt. Upp till två timmar körde vi vägar, som jag egentligen inte skulle ge mig in på frivilligt. Den sämsta biten var 2,5 meter bred och med totalt sönderbombad asfalt. När den tog slut, kom vi fram till en fin motorväg.

Vi körde på delvis serpentinvägar i skogen, vägar som andra älskar, men vi hatar dem. Finns det diesel här i ödemarken? Så kom vi fram till en liten by. Där var det bara att lyfta upp rumpan på bilen, tvärställa sig över gatan, backa in och tanka..

Nattparkering strax utanför Troyes.

Efter fem försök hittade vi denna exellenta plats. Det är trångt på vägen på dagen, med alla  tradare, nästan ännu värre på kvällen, allt blockeras av dem och det är nästan slagsmål om varje cm.

Orienteringstavlan.

Jag har själv kört flera gånger till Köln Messe med privata bilen, 118 mil enkel resa på en dag. Med den framkomlighet som vi haft i år, skulle den resan ta två och en halv dag. Vi kommer att undvika stora delar av Tyskland måndag till fredag, det går oftast inte komma någonstans. Tradarna tar upp varje mm. Hoppas de har helgstopp!

Vi hade räknat med att vara framme i kväll i Biarritz. I stället har vi närmare 90 mil kvar. Jag sa till min Birgitta, när trafiken lossnade sista tio milen i Frankrike i kväll. Om du provkör denna bilen, får jag nog aldrig köra den mer. I dag har den fått visa färg, på skogsvägar, trånga, smala passage och autostrada till slut.