Vi lämnade Troyes vid halv åtta tiden. Vi stornjöt av de fina franska vägarna. Vi hade räknat med att vara framme i Biarritz 12 timmar senare, vi hade ju bara knappt 900 km att köra på bra vägar med en fantastisk bil.
Strulet fortsatte för oss, en betalautomat tog inte emot min biljett. Där satt jag fast i tjugofem minuter med bilköer bakom mig och var maktlös. Jag ringde, jag tutade, jag blev nästan arg till slut. Jag fick till slut läsa upp varje siffra på biljetten och sedan kunde jag betala och köra vidare.
I Bordeaux fastnade vi i bilköer och en timma till försvann. Sedan var det vägarbete på den redan tråkiga vägen söder om Bordeaux.
Strax före klockan tio på kvällen var vi framme. Koordinaterna stämde, men det gick inte att hitta våra plats i mörkret. Vi frågade fyra personer som verkade kunna sin sak, men alla sa olika. I två och en halv timma, snurrade vi runt i en massa rondeller, gränder, smala gator, med massor av trafik och folk ute.
När klockan var halv på natten, ett knäppte jag mina händer, och sa till Far i Himlen, ”Hjälp oss åtminstone att hitta några m2 att nattparkera på”. När jag kom ut ur bilen, upptäckte jag en varuhusparkering på direkten. Tala om bönesvar! Jag är trött vi den tiden, inte minst efter 900 km bilkörning i tuff trafik och leta efter ett mål på natten.
Fortsättning följer…



































