Nu har vi kört småvägar för resten av hela livet. Jag vet att de flesta andra älskar dem – vi avskyr dem! När jag var skogsarbetare 1967 och körde Saab V4, då var de roliga – inte idag !
Orienteringstavla
Vi kom till Biarritz efter sex dagar on the road. Fyra dagar i trafiken, mot normala två, samt två dagar efter monteringar, i Skene och Hyssna.
Vid midnatt, efter 900 körda km, slutade vi leta efter campingplatsen, som vi så noggrant valt ut hemma. Den visade sig ligga i ett villaområde, med smala gränder och branta backar upp och ned. Det var ett under, att vi kom helskinnade därifrån. (Jag hade beskrivit vår bil i förväg)
Om jag hade trott mig kunna köra in, uppför den branta och smala backen där, hade vi kanske stannat en dag, bara för att lokalisera oss. Vår plats bestod av ovårdade träd, buskar, sly, makadam och ogräs. Katastrof sa vi och flydde bort därifrån. (Fem stjärnig). De krävde dessutom betalning i förskott, för två eller tre veckor. Om vi åkt tidigare, hade vi inte fått en krona tillbaka!
Vi var nog både trötta och chockade, av den falska marknadsföringen, trötta av av att se den enorma trafiken, inte en ruta att parkera bilen på och ingenstans att ta vägen. Panik! Kanske var det Panikångest! Visst såg det fint ut på nätet! Katastrof i verkligheten!
Jag visste om en femstjärnig Les Castel Camping i Fleurance. Dessa kan vi lita på och körde däråt. Vi fick snabbt besked, att de tog inte in husbilar över åtta meter. (vår är 9 m) Men de var snälla nog att rekommendera denna campingen, bara 15 km bort.
Halva sträckan var motorväg upp till Marsán och en ren fröjd att köra. De sista 120 km övergick i de värsta byvägar, smalt mellan husen, smalt att möta andra på vägen, vägkorsningar och rondeller i det oändliga. Vår bil har nu gått ”450 cirklar”.
Till slut kom vi fram till denna fantastiska plats. Vi har älskat att bo här. Femstjärnigt i absoluta toppklass och hela tiden, denna fantastiska utsikt. För endast 27 €, har vi bott på en lyxcamping med vår ACSI kort.
Från början sökte vi efter vägar, att fortsätta upp genom Frankrike till nästa mål. Vi vill inte köra A1 upp genom Europa denna gången, därför sökte vi oss öster ut. Till slut kom vi fram till, att vi lägger till 100 km och kör lite söderut först, fram till Toulouse. Sedan är det riktiga vägar, som vi kört så många gånger tidigare. Vi kommer inte heller att åka längre sträckor mitt i veckan, utan koncentrera detta till lördag och söndag
Orienteringstavla.
Vid två tillfällen på resan här i inlandet, på tvärsen över Frankrike, har vi kört på den bästa motorväg, som sedan övergått till det absolut sämsta tänkbara, att kalla väg att köra på. Vi har googlat i timmar, vi har kört satellitbilder, ändå går det fel. Vid ett tillfälle hoppade växelföraren över, från automatläge till manuell växling, på grund av den dåliga vägen. Först blev jag rädd, men sedan överväldigad över, att inget skakat sönder.
Om vi skulle vi fortsätta norröver nu och spara in 100 km, ska vi köra på cirka femtontalet olika vägnummer. Detta är ju inget konstigt, Men… på Google Maps står ett väg nummer, på min GPS ett annat, på Birgittas GPS ett tredje och ut efter vägen någonting helt annat. Därför har vi listat upp alla namn innan vi kör.
Vår Kabe vid vårt första besök här.
I morgon lördag reser vi hit till Camping L´Eperviére Gigny sur Saóne. Det är en Les Castel Camping som vi kan lita på. För säkerhetsskull har vi bokat en vecka där. Där har vi större möjlighet att cykla in till byn. Vi har varit här två gånger tidigare. Nu återvänder vi till ”köttgrytorna i Bourgogne”. För två år sedan fick vi vända i grinden, hela campingen stod under vatten.
Som jag skrivit tidigare, det är ett hårdare Frankrike som vi möter i år, än vi mött tidigare. Betala först – tanka sedan, betala campingen – bo sedan. Detta känns inte roligt…
Håll tillgodo med ett spindelnät av småvägar att köra på och en fortsatt Glad Midsommar!
Matts Torebring 