Faktum är att vi har varit ute flera helger på rad i vinter och haft tur med torra vägar. Saltade vägar, har vi helt kunnat undvika. Det var torra vägar bort till Gränna, även denna helgen. Men som det regnat och blåst under natten. Det kändes som att hela ställplatsen i Gränna stod i vatten, när vi vaknade idag. Vi stod kvar längre än vi brukar, innan vi till slut tömde tankarna och vände hemåt.
Väl hemma var jag förvånad över hur smutsig husbussen var. På passagerarsidan var inte mycket smuts, utan det var på min sida som, oftast kör, smuts från mötande bilar. Lilla bilen åker vi väl ofta utan helt ren bil, om det inte är något speciellt. Husbussen vill vi alltid åka med ren bil. Nu är den ren och fin igen, inte bara bak & fram, utan hela bilen.
Jag såg en man komma ner ifrån stan på morgonen och han gick till sin husbil på ställplatsen. Men snälla nån tänkte jag, är det en Polarfarare? Luvan var igenknuten och med bara ett litet titthål öppet. När vi själva skulle gå upp till stan, hade vi också klätt oss därefter. Det är hela tre grader varmt ute, men iskalla vindar från Vättern.
Vad gör detta att det är lite kallt ute. Vi gick till Palms Järnaffär och till Haglunds Konditori, sedan var vi nöjda. Väl hemma i husbussen sov jag en timma till, trots att jag sovit tio timmar i natt. I morgon hade vi tänkt att åka till Jula och köpa lite inredning till nya toaletterna på kontoret. I stället blev det som jag alltid gör, vad det än gäller, beställer på nätet. För mindre än ett hundra kronor i fraktkostnad, kunde jag beställa från både Jula & Clas Olsson. (Inte konstigt att butikerna får kämpa för att klara omsättningen)
Idag ligger sjön Ralången vit och vacker på ytan. Annat är det nere på botten. Sista minnet jag har av att bada i sjön, går tillbaka till ett ungdomsläger på Ralingsås, året var 1960. Jag minns att det var som att bada i ett fruktjouice liknade vatten. Vattnet var inte klart. Det var grått av ”grumliga partiklar” som simmade runt i vattnet.
Slakteri förorenade
Naturligtvis diskuterades problemet men det viftades bort av politikerna, skiten ska tillbaka till naturen, resonerade man. Mest stryk fick Ralången så småningom gödde sig själv och avgav stora fosformängder. Länsstyrelsen uppmanade de styrande i Aneby att snarast besluta om ett reningsverk och ett vite sattes på 10 000 kronor. Men det fanns inga pengar, resonerade man, de behövdes till att bland annat bygga en högstadieskola.
Sveriges största privatägda slakteri i Aneby släppte också ut sitt avlopp orenat och vid dess utlopp i Målkvistadammen var vattnet blodfärgat med köttslamsor vissa dagar. Även Frinnaryd och Gripenberg släppte ut orenat avloppsvatten.
Ett mindre reningsverk byggdes men det var ineffektivt och lantbrukarna förbjöds att vattna kreaturen i Ralången. Att bada i sjön var heller inget som rekommenderades. Det gick så långt att landshövding Sven af Geijerstam kom ut och tog politikerna i örat. ”Det måste vara en hederssak för Aneby att inte förorena Svartån”, sa han bland annat.
År 1896 hade sjön ett djup på 7,5 meter, 1976 uppmättes det till 5 meter. Det året blev det en omfattande fiskdöd i sjön, inte mindre än fyra ton fisk dog.
”Ohållbart”
Ordföranden i Ralångens fiskevårdförening Lars Källner gick till häftigt angrepp mot Aneby kommun. ”Vi har påpekat det ohållbara i situationen under många år men inte fått gehör för våra synpunkter”, skrev han till koncessionsnämnden för miljöskydd.
Först år 1983 byggdes ett tidsenligt reningsverk i Stalpet och avloppsledningar drogs dit.
Men de gamla synderna fanns kvar och man funderade på hur sjöns status skulle höjas. En Rädda Ralången förening bildades men man kom inte fram till någon lösning.
Mera fakta
Ralången ingår i Svartåns vattensystem och är belägen 4 km norr om Aneby tätort. Höjden över havet är 162,5 m, d v s ca 4 m över Säbysjön. Vattendragssträckan mellan de båda sjöarna uppgår till 17 km. Ralången är en eutrof sjö i odlingsbygd med en areal på 5,37 km2 och ett största djup på 5,0 m. Stränderna är mestadels minerogena med grus och sten, men även organogena bottnar förekommer. Vegetationen består av rikliga vassar. Sjön omges huvudsakligen av skogs- och odlingsmark med en bård av lövskog runt stora delar av sjön. Tillrinningsområdet är 589,6 km2 stort och består mestadels av skogsmark med en realtivt stor andel odlad mark. Vandringshinder finns nedströms Säbysjön samt 2 km uppströms i Nobyån. Sjön har en mycket hög biologisk funktion och hyser höga raritetsvärden. Bland häckande sjöfågel märks bl a vattenrall. Sjön har en nationell betydelse som rastlokal för fr a änder, sångsvanar, skrakar och vadare. Utter förekommer i området. Blomvass, vattenskräppa och krusnate växer nedströms i Svartån. Även vattenstäkra växer vid sjön. Förekommande fiskarter är ål, gädda, sutare, löja, braxen, elritsa, sarv, mört, lake, gers, abborre och gös. Dessutom förekommer signalkräfta i sjön. I bottenfaunan förekommer Siphlonurus aestivalis samt Valvata piscinalis. Trots en artrik fiskfauna kan den biologiska mångformigheten inte anses som hög. Häckfågelfaunan är tämligen ensartad och de abiotiska parametrarna tyder inte på någon större artrikedom. Sjön utgör ett forskningsobjekt m a p uttern, men saknar betydelse för undervisning och kan inte anses vara ett framstående exempel på någon sjötyp. Sjön är utpekad som regionalt särskilt värdefullt vatten (Natur) och regionalt värdefullt vatten (Fiske). (2006). Ralången bedöms ha ett högt naturvärde.
Vi åkte bara 25 km från hemma, vi tog slowstarter på lördagsförmiddagen, vi har njutit av det vackra vädret. Inte bara vi, det var mycket folk ute på stan, Restaurang Sunrice var så gott som fullsatt.
En weekend som denna, är det fantastiskt att vara ute med husbussen. Solsken, torra vägar och ingen trängsel. Vi bara njuter och har det gott.
Latrintömning med uppvärmt färskvatten. Rastplats rakt fram.
I Aborraviken, Eksjö, runt rondellen mot Tranås, Nässjö, Vetlanda har det vuxit upp ett helt litet handelscentra. Först fanns bara Preemmacken, en restaurang och en trevlig rastplats, som vi sovit över några gånger på under åren. Nu finns det Dollar Store, hamburgerrestaurang, möbelaffär, Second Hand, café och flera bränsletappar.
Det bästa med Preemmacken är att det så rymligt och att det finns AD Blue så smidigt till. Dessutom halvvägs in till rastplatsen finns det latrintömning och färskvatten. Nu vintertid är färskvattnet uppvärmt med ett värmelement i skåpet. Jag hade lite problem att hitta locket till latrintömningen under snön. När jag skottade undan snön, hördes det att det var ihåligt i marken. Sedan fick jag ta till en mejsel och hammare för att kunna öppna på grund av is.
När vi var hemma skulle jag ställa av HERDEN, men då låg systemet nere. Nästa helg blir vi hemma och helgen därefter skall vi åka på ”Guldfest” med lilla bilen, till Krusenbergs Gård Uppsala.
Ps. Jag måste bara få skryta med vilken vinterbil vi har. Vilken värme in i minsta lilla hörna, plus 24 grader i hela bilen och golvet är lika varmt, var man än står. Det har vi inte varit med om i tidigare husbilar. Den lilla imman som fanns på framrutan var borta på några minuter. I den förra husbilen märktes inget efter flera timmar, den fläkten blåste ned i marken, visade det sig. Hur många gånger har jag inte stått vid ett ”Stop” tecken på lite nysnö, utan att komma ur fläcken. ”Nu ä de bar å kör”.
När jag kom hem, torsdag kväll vid sex- tiden, var det kolsvart ute och en massa minusgrader. Det kändes inte roligt att fylla vatten, helt enkelt. Det är så stor skillnad att åka när det är ljust. Fredag morgon vaknade jag pigg och utvilad. Så snart jag ätit lite frukost, gick jag ut till bussen och ökade upp värmen. När jag kom till jobbet, gick jag in till Birgittas kontor och frågade, följer du med ut i kväll? jag har satt på värmen i bussen. (klicka upp bilderna)
Nu har vi parkerat på Eksjö Campings ställplats. Det var bland det bästa jag varit med om på länge. Så Skönt, Så avkopplande och Så gott det känns Det kom att dröja på tok för länge, efter att vi varit ute i nyår tills nu. Nu har årets husbilsresor börjat på allvar.
Helg efter helg har vi sagt, nu måste vi åka ut. Så kommer veckoslutet och idag minus tolv grader. Idag ringde jag i alla fall till Eksjö Camping och kom överens om ett fast pris, för tio nätter på deras ställplats. Jag vill bara komma och gå, incheckning vill jag inte vara med om, för bara två nätter. Vi söker bara en ombonad plats att parkera på. När vi gästade Krono Camping i Lidköping vid nyåret, var vi inte ens innanför dörren till de fina servicehusen, trots att vi bodde där fem nätter.
Till Eksjö har vi bara 25 km, det är vår favoritstad, det finns bra caféer och restauranger och vi trivs alltid i stan eller går Hunsnäsen runt. Det finns bra latrintömning med färskvatten även vintertid vid Premmacken i Aborraviken. Jag kan tanka AD Blue smidigt. Nu blev det sen kväll, det var mörkt och kallt när vi kom hem. Först vid kvällsfikat i kväll bestämde vi att vara hemma.
Ni ser sällan tillbakablickar på min blogg. Jag är entreprenör och ser helst bara framåt. På vår julavslutning och tack till vår personal, sa jag… ”Jag har funderat på om detta bygget, som vi genomför i år, är mitt sista bygge? Nej, det tror jag inte, jag är inte förvånad över, om det blir två- tre projekt till, om jag får leva”. (Idéerna finns) När något är färdigt, vill jag lägga det bakom mig och gå vidare in i något nytt.
Det hände så mycket i vår familj, i nyår och på vår sista resa. När jag satt där i min ensamhet i husbussen på Krono Campingen i Lidköping, Birgitta låg på lasarettet inne i stan och jag satt där och läste alla hälsningar, till Birgitta och mig, då kom det tårar i mina ögon, glädjetårar över vänner som följer oss och som reser med oss.
Nu vill jag ändå blicka tillbaka på 2018. Tacksam över året som gått. Tacksam över min familj, företaget, vårt stora bygge, vår nya fina husbuss, min välbesökta blogg och inte minst att vi kom tillbaka, till den kyrka som vi hör hemma i. Detta efter cirka sju år, ute där vi inte ville vara.
Det saknas några besök, för att nå upp till 300 000 visningar av min blogg. Året som gått innebar en stark statistisk ökning av läsare. Största ökningen skedde i samband med, alla problem med förra husbilen, samt bytet till vår fina husbuss.
Nu vill jag tacka er alla, som delar det mesta med oss. Tack för alla positiva hälsningar till Birgitta. Tack för att ni läser och kommenterar. Jag kommer att fortsätta att vara en stor kritiker till det samhällsbygge vi har idag. Det får inte fortsätta, att bland annat 11 Humanister ska styra vårt land, citat: Morgan Johansson (S): ”Vi ska utrota kristendomen i Sverige”. Pojkar ska inte vara pojkar, flickor ska inte vara flickor, de skall kallas ”hen”. Jag hoppas jag kunde delta i att en positiv förändring sker. Jag ska inte vara tyst.
Nu har jag för första gången, sovit två nätter ensam i vår Husbuss. Egentligen var det nog ganska nyttigt att göra det. Tacksamheten över att ha min Birgitta är enorm. Vi har känt varandra i 67 år, vi hade sällskap i fyra år och i februari firar vi Guldfest, samt vi har arbetat tillsammans i vårt företag i 43 år. När Birgitta gled ur mina starka armar och blev till en hög på golvet vid toaletten i Husbussen, nästan skrek jag, ”Lämna mig inte”.
När jag ringde till Birgitta på lasarettet idag på morgonen, hade hon redan varit uppe och duschat och varit på toaletten utan stöd. Det är inte möjligt, sa jag medveten om gårdagen. Nu vill jag åka hem och jobba, sa hon i nästa andetag. Du är inte klok, svarade jag. Jag är frisk nu, svarade Birgitta.
Någon timma senare var jag på hennes rum på lasarettet. Nu väntade hon bara på att bli utskriven. Det gick ända fram till lunch, innan vi kunde lämna lasarettet bakom oss. Orkar du gå gatan tio minuter framåt, så bjuder jag på semla på Rådhuscaféet? Vi gick i ganska rask takt utan minsta problem. Nu är det mindre än två km kvar hem, orkar du? frågade jag, efter att vi intagit varsin semla. På ett litet vips hade vi gått hem till husbussen.
Hemma igen, fick Birgitta fick några vackra orkidéer från Läckö Blommor.
Vi är kort med personal på jobbet och sonen har fått bära ett tungt lass när vi varit borta. Vi ville komma hem till undsättning, då ytterligare medarbetare var lediga i morgon fredag.
Jag kan knappt tro det själv, att det är möjligt att göra denna resa som Birgitta gjort. Det är allt bra krut i Birgitta. Naturligtvis fick hon professionell hjälp på högsta nivå, annars hade detta inte varit möjligt.
Ett jättestort Tack till Ambulanspersonal, Akutmottagningen, Medicinmottagningen och det positiva bemötandet på Krono Campingen i Lidköping. Ni är våra vänner.
Sjukhuset i Lidköping är ett akutsjukhus beläget i centrala Lidköping invid ån Lidan. Sjukhuset har runt 700 anställda samt drygt 140 sängplatser. Inom dess upptagningsområde bor cirka 85 000 personer. Sjukhuset grundades 1934. Sjukhuset är ett av fyra sjukhus inom Skaraborgs sjukhus.
Vilken tur vi har Birgitta & jag. Vi valde mellan att åka till Vadstena eller Lidköping i nyårshelgen. Vi lyssnade på gode vännen Henrik och valde Lidköping. Tänk att få bli sjuk här och få möta den bästa personal på gångavstånd från husbussen. Birgitta ligger inlagd på Medicinavdelningen, som har 23 vårdplatser. Först var jag rädd att vi skulle hamna på Kärnsjukhuset i Skövde. Ambulansen kommunicerande med sjukhusen och Birgitta fick vård här där vi bor.
Jag är fascinerad över att en relativt liten stad, har en så fin vårdinrättning. Fantastiskt vilken personal de har också! Efter en god nattsömn, trots att gårdagens upplevelser, kom och gick på näthinnan, kom jag till Birgitta idag strax för ronden. ”Du kan få lämna oss idag, men jag vill helst att du stannar minst en natt till, så jag får testa mera medicin, samt att alla prover är klara då” sa läkaren. Jag var den förste att hålla med.
Jag mötte idag en nästan förvandlad Birgitta. Hon kunde resa sig upp i sängen, och till och med gå på toa själv. Jag trodde knappast det var sant. Efter fem timmar på rummet gick jag till vårt favoritställe vid på Rådhustorget…
Kaffe och årets första semla
Imorgon hoppas jag att få hämta min kära hustru. Jag hoppas hon orkar gå några hundra meter ned till Rådhustorget, så jag får bjuda henne på kaffe och en superstor och god semla. Sedan har jag lovat henne Taxi hem till Husbussen.
Matts Torebring 