En del av Ralången från norr 
Norra delen vid Stjärneborg
Idag ligger sjön Ralången vit och vacker på ytan. Annat är det nere på botten. Sista minnet jag har av att bada i sjön, går tillbaka till ett ungdomsläger på Ralingsås, året var 1960. Jag minns att det var som att bada i ett fruktjouice liknade vatten. Vattnet var inte klart. Det var grått av ”grumliga partiklar” som simmade runt i vattnet.
Slakteri förorenade
Naturligtvis diskuterades problemet men det viftades bort av politikerna, skiten ska tillbaka till naturen, resonerade man. Mest stryk fick Ralången så småningom gödde sig själv och avgav stora fosformängder. Länsstyrelsen uppmanade de styrande i Aneby att snarast besluta om ett reningsverk och ett vite sattes på 10 000 kronor. Men det fanns inga pengar, resonerade man, de behövdes till att bland annat bygga en högstadieskola.
Sveriges största privatägda slakteri i Aneby släppte också ut sitt avlopp orenat och vid dess utlopp i Målkvistadammen var vattnet blodfärgat med köttslamsor vissa dagar. Även Frinnaryd och Gripenberg släppte ut orenat avloppsvatten.
Ett mindre reningsverk byggdes men det var ineffektivt och lantbrukarna förbjöds att vattna kreaturen i Ralången. Att bada i sjön var heller inget som rekommenderades. Det gick så långt att landshövding Sven af Geijerstam kom ut och tog politikerna i örat. ”Det måste vara en hederssak för Aneby att inte förorena Svartån”, sa han bland annat.
År 1896 hade sjön ett djup på 7,5 meter, 1976 uppmättes det till 5 meter. Det året blev det en omfattande fiskdöd i sjön, inte mindre än fyra ton fisk dog.
”Ohållbart”
Ordföranden i Ralångens fiskevårdförening Lars Källner gick till häftigt angrepp mot Aneby kommun. ”Vi har påpekat det ohållbara i situationen under många år men inte fått gehör för våra synpunkter”, skrev han till koncessionsnämnden för miljöskydd.
Först år 1983 byggdes ett tidsenligt reningsverk i Stalpet och avloppsledningar drogs dit.
Men de gamla synderna fanns kvar och man funderade på hur sjöns status skulle höjas. En Rädda Ralången förening bildades men man kom inte fram till någon lösning.
Mera fakta
Ralången ingår i Svartåns vattensystem och är belägen 4 km norr om Aneby tätort. Höjden över havet är 162,5 m, d v s ca 4 m över Säbysjön. Vattendragssträckan mellan de båda sjöarna uppgår till 17 km. Ralången är en eutrof sjö i odlingsbygd med en areal på 5,37 km2 och ett största djup på 5,0 m. Stränderna är mestadels minerogena med grus och sten, men även organogena bottnar förekommer. Vegetationen består av rikliga vassar. Sjön omges huvudsakligen av skogs- och odlingsmark med en bård av lövskog runt stora delar av sjön. Tillrinningsområdet är 589,6 km2 stort och består mestadels av skogsmark med en realtivt stor andel odlad mark. Vandringshinder finns nedströms Säbysjön samt 2 km uppströms i Nobyån.
Sjön har en mycket hög biologisk funktion och hyser höga raritetsvärden. Bland häckande sjöfågel märks bl a vattenrall. Sjön har en nationell betydelse som rastlokal för fr a änder, sångsvanar, skrakar och vadare. Utter förekommer i området. Blomvass, vattenskräppa och krusnate växer nedströms i Svartån. Även vattenstäkra växer vid sjön. Förekommande fiskarter är ål, gädda, sutare, löja, braxen, elritsa, sarv, mört, lake, gers, abborre och gös. Dessutom förekommer signalkräfta i sjön. I bottenfaunan förekommer Siphlonurus aestivalis samt Valvata piscinalis.
Trots en artrik fiskfauna kan den biologiska mångformigheten inte anses som hög. Häckfågelfaunan är tämligen ensartad och de abiotiska parametrarna tyder inte på någon större artrikedom.
Sjön utgör ett forskningsobjekt m a p uttern, men saknar betydelse för undervisning och kan inte anses vara ett framstående exempel på någon sjötyp.
Sjön är utpekad som regionalt särskilt värdefullt vatten (Natur) och regionalt värdefullt vatten (Fiske). (2006). Ralången bedöms ha ett högt naturvärde.
Matts Torebring 