Matts Torebring

Vi kommer bara sakta och rullar fram emot entrén på Les Castel Campingen Camping Grenouillére. En tjej 25- årsåldern möter mig, när jag kommer in och frågar, om det finns plats för oss. Hon reser sig och följer med till dörren och ser vår husbil. (Bara en Kabe 910) Där utbrister hon: ”Oh what a big camper, you have to have a really big place”. Året är 2013 och sedan blev vi kvar i Frankrike i fem, sex år..

I det ögonblicket säljer hon in alla 45 Les Castel campingarna i Frankrike. Vi fick en underbar plats under de megastora träden. På kvällen gick vi till restaurangen för att äta lite mat. Jag frågade efter en meny på engelska. Han svarade på sin engelska: ”No problem, I speak all the languages of the world”. Gissa om jag längtar tillbaka?

Inte lika roligt att komma tillbaka hit… Jag köper en tårta för en vecka sedan på fina konditoriet. När jag står vid kassan och skall betala, känner jag hur mina skor klibbar fast vid golvet. Jag påtalar vänligt, att någon måste ha spillt ut socker på golvet. Jag får ett dräpande svar tillbaka, ”Då är det dina skor som det är fel på”.

Jag har inte längtat ut tillbaka till Sydeuropa, sedan den förra mardrömsresan till Biscya, Frankrike. Jag medger att jag varit trött och sliten, efter två år av konstant byggande, sälja huset, en megastor flytt (all ved) och till slut bygga nytt hus och flytta igen.. Nu har jag fått balans i livet, jag har inte ett enda måste när jag kommer hem och jag skall inte anlägga några måsten heller. Som om det inte var nog med detta, sömnen har kommit tillbaka efter tjugo års kamp. Jag sover utan minsta sömntablett natt efter natt, sedan flera månader tillbaka.

Om jag idag skulle utbilda en ny säljare, skulle jag säga, ”Du behöver bara komma ihåg en enda sak, Bemötandet”!

I eftermiddag var det ljuvligt att cykla hem från jobbet, i kortärmad skjorta. På cykelsadeln drömde jag mig tillbaka på en cykeltur, nära intill den bästa camping som vi gästat i Frankrike, Camping Ardechoice, plats nummer fem, av bästa campingar i Europa.

Här glömde jag min dyra kamera ute under markisen över natten. På morgonen låg den kvar. Då trivs Matts.

Vi skulle cykla och titta på en grotta. Konstant uppför i mer än en timma. Birgitta var helt slut, trots elcyklarna. Det var stekhett ute! Jag cyklar före och kollar om jag hittar vatten i byn. Då hittade jag en ensam restaurang bland en handfull hus. Det visade sig vara en prisad restaurang.

Vi blev så vänligt mottagna och tjejen såg hur slut Birgittas var och kom med vatten och gav oss bästa bordet.

Flera gånger har tänkt, hur ska jag komma tillbaka hit? Här skulle jag vilja fira en högtidsdag med familjen.

Stackars Birgitta, men hon fick god fisk med äppelmos, crossiant, morötter och ett risknyte.

Vår radiostyrda termometer brukar vara klockren. Men idag undrar jag var den mäter värmen någonstans? Varje gång jag ser Europakartan i bild på SVT, dras alltid blickarna mot Spaniens inland. Runt Madrid är det alltid extremt varmt på sommaren, eller kallt på vintern.

Året var 2013 och vi reste tvärs över Spanien. Motorvärmen i bilen låg intill det röda strecket hela tiden, betydligt högre än normalt. När jag steg ur bilen, var det nästan chockartat möte med värmen. Jag satt på en stol under ett träd tills det blev kväll. Då var det runt +40 grader i skuggan.

Camping Lake Caspe, mitt ute i odlingslandskapet, ett eldorado för fiskare. Camping tomterna var inte byggda för husbilar över nio mer. Men vi kunde krångla oss in mellan träden.

Hade campingtomterna varit lite större, kunde det ha varit trivsamt inne under träden.

En av mina kollegor på jobbet, har sin husvagn utlånad och uppställd på Gränna Camping under denna veckan. Hur lång kö tror du att det var till Visingsö båtarna i lördags?, frågade han mig. Ja kanske upp till parkeringen, svarade jag. Nej fick jag till svar, det stod två- tre man i bredd, i kö ända upp till ICA & Coop, över 900 meter kö.

Stackars människor, sa jag, vad bra vi har det som får jobba under juli månad. Vad skönt att veta att Herden har det varmt & gott, fri från de dagliga skurarna.

Vi gjorde en resa idag, en resa som vi alltid kommer att minns. Vi reste till Omberg. Vi har varit här i början av tjugohundra- talet.

Först åkte vi till Konditoriet i Väderstad, för att fylla upp picknic korgen, med lite extra gott.

Vid parkeringen till utsiktsplatsen möter oss denna vackra skog. Det går inte att återge dessa enorma träd i bild. De är så stora, de är mega långa och grova.

Idag var det rena folkvandringen upp till toppen. Parkeringen var fylld till sista plats. Här uppe på hjässan, kunde vi se rakt över Vättern, till Hjo kyrka, på andra sidan vattnet.

Vad gott det smakar att sitta ute på en filt och och gofika.

Det känns så skönt, ända långt in i hjärtat och jag sa det flera gånger på resan, vad skönt att bussen står inne under tak. Nu är det ombyte i garagen, bussen står inne och lillbilen rullar.

Birgitta ville gärna köra upp till Östenssons i Vadstena för att handla lite mat. Ok sa jag, då vill jag se hur det ser ut på ställplatsen. Vi kom dit vid 14- tiden. Själv blev jag bara ännu gladare, att våran buss står inne under tak. Stackars människor så trångt och fullt av bilar. Ser det ut så här, då är jag mycket hellre hemma och jobbar i juli månad. Hela uppställningsplatsen för båtar var fylld av husbilar, på varenda liten tänkbar yta att parkera, stod det en husbil. Samma sak var det nere i Hästholmen, Överfullt!

Först körde vi en väg, som vi inte har minne på att vi kört tidigare, en ”rätt-övers-väg” från Boxholm till Väderstad. I Väderstad tog vi en ny ”rätt-övers-väg” till Omberg. Från toppen av Omberg körde vi den smala kustvägen från Omberg till Borghamn. Den vägen finns inte med på Google maps. (röda linjen) Ingen av dessa vägar är att rekommendera med en större husbil.

Nu väntar vi på att ni kommer och hälsar på oss. Slå gärna en plingeling innan så att vi är hemma. Bara två vänner har hälsat på oss ännu, sedan vi flyttade in sista veckan i maj. Naturligtvis har vi all respekt för Corona smittan. Hoppas vi får svar på våra provtester snart.

Sonen med familj har varit uppställda med sin husvagn, här på Eksjö Camping, sedan slutet av april månad. De åker aldrig ut med den, utan har den bara uppställd på försäsongen. Sonen har inte heller alla behörigheter, för att kunna dra den. Så idag var det min tur att dra hem husvagnen igen.

Men var är campinggästerna? Kaffetorpet Oknö var halvbelagt, när vi var där i mitten av veckan, First Camp Oknö, samma där, i Böda Hamn var vi tre- fem husbilar en natt, Böda Hamn Camping såg halvfull ut, Kårehamn mindre än förra året, Eksjö Camping idag är som slutet av april, Västkusten hörs samma tongångar.

Jag trodde i min enfald, att i år kommer de svenska campingplatserna, inte kunna bereda plats till alla gäster. Nu ser det ut som många håller sig undan campingarna. Säkert är det klokt att göra så, om man vill använda servicehusen. Många av oss har respekt för att smittas, men inte alla.

Vädret har inte heller varit det bästa för alla. Det blåser, mer eller mindre, precis varje dag. Idag har det dessutom varit både vin & vatten, men mest vatten.