Matts Torebring

Under hela min uppväxt åkte jag och körde alla socknens småvägar. På den tiden, som mest med en grön, en gul och till sist en vit Saab V4, med vänster fot på bromsen och höger fot tryckt i botten på gaspedalen. Idag 55 år senare tänker Birgitta och jag helt annorlunda. Vi fick nog av den tidens vägar med råge. Idag väljer vi de största vägarna som finns. Finns det inte stora vägar, då måste vi köra småvägar som idag. Ve och fasa, säger vi båda! ”Jag vet att vi är motvalls käring”. Nästan alla ni andra tycker annorlunda.

Att det var mycket småvägar på dagens etapp det visste jag. Jag visste däremot inte när vi startade resan, att vi strax skulle möta en ”Plåtis” på 30 km väg i rallyfart, på min lilla smala väghalva i en kurva. Jag bromsade så nästan hjulen låste sig. Vi kunde stanna ett par meter från varandra, varefter den andra bilen fick backa ett stycke för att kunna mötas. Tappar några få helt bort omdömet i en mindre bil?

Jag hade kartan inpräntad i hjärnan, jag kan väderstrecken och vi har totalt fyra styck GPS, ändå gick det galet. Jag visste att vi skulle köra E4 ett litet stycke åt söder. När vi kom fram till E4:an pekade alla GPS mot Sundsvall. Naturligtvis skulle jag valt mot Stockholm. Det blev en lång omväg innan vi var tillbaka till samma punkt igen. Denna gången valde jag mot Stockholm och kom rätt, trots att GPS´en sa annorlunda.

Vi ville inte missa vår tradition, med att bjuda min lillasyster på mat, på Restaurang Måns Ols i Sala. Vad roligt att se restaurangen fullsatt när vi kom. Det bästa var naturligtvis att få träffa lillasyster. Det var två år sedan sist. Hon har inte åldrats en enda dag, vilket jag själv inte kan leva upp till.

Min kära lillasyster till höger och Birgitta till vänster. Vi åt en god lunch här, men blev sedan bjudna på massor av gott hemma på Eiras uteplats. Först en fantastiskt god Jordgubbspaj till kaffe på maten och fram på kvällskröken en Tacopaj. Stor Kram & Tack kära lillasyster, så roligt att du finns!

Sala Kommuns Ställplats på Musiegatan. Oftast trasig betalautomat läste vi innan på nätet, så även idag. Men vilken fin ställplats det är intill stadsparken och nära centrum. Föredömligt av Sala kommun.

Vi tog ut cyklarna idag och trampade iväg ett par km, ut på den halvö som vi bor på och som vår vän Monica tipsat oss om. Så trevligt att komma havet så nära. Recentionerna på maten som serverades var inte de bästa. Här fick ögat äta så mycket mera.

Att få sitta ned och äta så här, då betyder utsikten nästan mer än maten.

En ganska billig lätt lunch med kalla potatisar, gräddfil och sill. Ibland bryr man sig inte om att säga till, vi vill ha varma potatisar. Det var inte så mycket maten vi ville njuta av, det var utsikten.

I samband med Kolstugan finns en ställplats för husbilar, som är tjugo kronor billigare att stå på, (295 kr) än den fina platsen vi har på campingen med bad, servering och nya servicehus.

Två hundra meter före Kolstugan, finns ytterligare en ganska stor ställplats, Kustvy.se

Som jag skrivit tidigare är Engesberg knappast en camping värd namnet. Däremot en riktigt bra ställplats att parkera husbilen på, för att besöka två av de riktigt stora faciliteterna, Husseliiharen och Bönan Café. Båda på kort gångavstånd.

Under kalla, regniga, blåsiga vinterdagar, kommer jag att längta tillbaka hit i mitt minne.

Så makalöst god, Pizza Åttan, med Viltskav, Lingon, Aioli, Västerbottenost, Créme Fraiche, Mozzaarella och Ruccola.

Campingen på andra sidan viken som vi bor på. Själv skulle jag kalla det en riktigt bra Ställplats för husbilar, med gott om utrymme. Det finns en terass för långliggare, där ser det mesta bättre ut.

Servicehusen var säkert gamla redan för 30 år sedan. Jag gläntade bara på dörren, men jag visar inte insidan. Vi har inte varit inne i ett servicehus på de tre sista åren. Detta visade ännu mera, att bara stanna på utsidan.

På andra sidan viken finns en restaurang som gör skäl för namnet, Seglarbaren Restaurang, Huseliiharen 

Vilken fin kväll vi fick ute på terassen för att inte tala om den goda maten.

Detta åt vi både Birgitta och jag, Bouillabaise, Veckans fisk och skaldjur. Det var imponerande gott.

I morgon går vi tillbaka och testar Pizza Åttan, med Viltskav, Lingon, Aioli, Västerbottenost, Créme Fraiche, Mozzaarella och Ruccola.

Helt otroliga Böna Café, vilket smultronställe. Omsätter hela 15 milj kr på sitt Café. Trots att det var lite dåligt utesittarväder idag, vällde gästerna in mitt på dagen och trots att det var mitt i veckan.

Vem kan motstå detta? Vi tog med en bakelse hem som matsäck.

Vilken god Caesarsallad med räkor och vilken stor portion.

Denna var det inga fel i smaken på.

Vi fortsatte vägen bort till Fiskehamnen, där det fanns ett rökeri. Där var det inte alls inbjudande att handla. ”Finns fisk i kylskåpet och i frysen, betala med Swich.” I kylskåpet låg det en handfull dyra laxbitar och i frysen hela laxsidor. Miljön i rummet gav inte heller inspiration att köpa något. Vi vände och gick hem igen.

Lite kallt och blåsigt för att sitta ute längre stunder idag. På fredag har vi bokat en ny plats i Ängskärs Hamn.

Idag var vi ute och cyklade i Timrå, för att handla med oss lite mat hem. Då såg vi bland annat denna imponerande hall.

Vi är inga storstads människor och inga hockeyfantaster heller. När vi kom från fjällen i Jämtland, föredrog vi att söka oss till en mindre ort. Timrå lockade, som ligger strax norr om Sundsvall. Fantastiskt tycker jag, att en mindre ort som Timrå, har ett lag i SHL till hösten. Det är många år sedan jag var på en hockeymatch, men jag läser i alla fall SHL tabellen.

Vår trevlige campingvärd berättade, att det är 40 m djupt med fin sand under ytan. Inte konstigt att badplatsen intill campingen, har ett flöde av badgäster, inte minst barnfamiljer. Solen lyser upp badplatsen fram till klockan 22 på kvällen. Vattnet skall dessutom vara mycket varmt. Jag har inte testat.

Imorgon reser vi ytterligare lite söder över till Engesbergs Camping i Gävle. Nu vill jag sitta och se havet, innan vi avslutar vår semester.

Jag stannar gärna en vecka till här på ställplatsen i Klövsjö, sa Birgitta, innan vi somnade i går kväll. Vi vaknade till ett kraftigt ihållande regn och då började även jag fundera på om vi ens kunde tömma och fylla vatten, innan vi skulle ge oss iväg. Solen sken upp efter att vi ätit frukost och jag gick till receptionen för att återlämna nyckeln till elstolpen och sa: ”Det känns vemodigt att säga hej då, ni har varit så trevliga och vi har stortrivts, men nu måste vi åka”.

Vi bara körde av vägen för att förmiddagsfika och råkade hamna på en av de mest påkostade rastplatser vi stannat vid på länge. Ett stort antal sittplaster helt under tak, flera olika planteringar samt en fin grillplats. Stora skyltar: Camping Förbjuden!

Här sitter Birgitta vid ett bord omgärdat av olika planteringar.

Vi har blivit så bekväma av oss, att när vi stannar till minst ett par nätter, då vill vi ha el. I annat fall skulle vår inverter få stå på nästan dygnet runt. Två mobiler skall laddas, två datorer, två cyklar, min rakapparat, all elektronik stjäl massor av amp. och mina hörapparater. De senare laddar under hela natten. Att använda en inverter så mycket, tar slut på batterierna. Därför letade vi upp en lite mindre plats att stanna på, som heter Vivstavarvstjärns Camping i Timrå.

Mycket lite trafik och bra väg idag

Vi skulle stanna här, ett par tre dagar, på Ställplatsen på Klövsjö Fjällhotell, det blev en hel vecka. Vi bokade bord i restaurangen midsommarafton, men avbeställde sedan. Midsommar måste firas i bussen med sill och potatis, precis på samma sätt, som vi nästan alltid har gjort.

Det blev riktig midsommarstämning, med vår middag och Birgittas hemgjorda jordgubbstårta, samt lite ”blommor” bordet.

Inte nog med att vi har konstgräs där vi står, vi har el, vatten och avlopp vid vår plats. Nu har vi fyllt upp vattentanken och har kusten i sikte under morgondagen, närmare bestämt Timrå, om vi inte hittar på något annat.