Matts Torebring

Vi vaknade till +16 grader, det blev tröja på för att äta frukost ute.

Det har (regnat) kommit störtskurar, i två hela dagar när vi körde hit. Så vi räknade med solsken och vackert väder, när det kanske väl regnat över. Men vi är ju inte så långt från England nu, eller som väderleksrapporterna brukar börja hemma: ”Ett nytt lågtryck har bildats ut över Brittiska öarna och når in över fastlandet under natten”. Vi blev lite småchockade när vi kollade yr.no igår, det skulle regna och vara kallt en hel vecka framåt.

Lite chockartad väderprognos från yr.no

När man ser gräset hur enormt tjockt och grönt det är, förstår man att det regnat mycket här.

Vi har 20 meter till svimmingpoolen som är hela 2,5 meter djup, men det finns en barnbassäng också.

Poolen ligger på baksidan av slottet, nedanför denna damm.

Vi bor i en enormt stor slottsträdgård, Chateau de Martragny. Detta slott ligger i Normandie.

Vi kom klockrent fram till adressen vi matat in på GPS´arna efter körda drygt 47 mil. När vi rullade in i denna stora slottsträdgård var det 100 % kärlek vid första ögonkastet. Åskan mullrar och går till och från, var det så kanonerna lät i mitten av 40-talet, när ”The Army” gick i land  här tio km bort utmed havet. Vi kommer att Honda runt här under ett par dagar och hoppas se en del minnesmärken. Slottet och byggnaderna här är från 1800- talet.

Över hela denna enorma trädgård växer det tjockt grönt gräs. Vi har parkerat vid tennisplan.

Vi firade denna sevärdhet med att äta en tre rättersmeny i restaurangen.

Först en stor jättegod salladstallrik inklusive en jättegod paj, sedan en stor portion kalkon med pommes och till dessert en stor chokladbakelse. Alltsammans inklusive två 50 cl öl kostade bara 28 €.

Vi lämnar höjderna i Andorra och drar oss ned utefter bergväggarna.

Vi tänkte gå ut och äta en god bit mat i Canillo, Andorra på onsdagskvällen. Det fanns nog minst ett 20- talet restauranger att välja mellan. Vi valde ändå att äta i bobilen. Varför, jo alla restauranger ligger alldeles nedanför berget och med gatan och trafiken på framsidan. Vi ville inte sitta inne och äta, därför blev det ”Spagetti Bolognese” hemma i bobilen. Torsdag morgon lämnar vi denna trevliga plats och börjar rulla utför berget.

Dimman låg kvar mellan bergstopparna när vi rullar ned för bergssidorna.

Att rulla ned från berget på den norra sidan var enkelt som barnlek, jämfört med den sida vi gick upp ifrån Spanien. På hemvägen valde vi att ta den nybyggda tunneln och slapp mängder av kurvor och branta stup. Tunneln kostade bara 6:40 € men vi missade alla butikerna Pasta de la Casa.

Nu är vi redan nere runt tolv hundra meter över havet.

Det var faktiskt riktigt roligt att köra ned från bergen jämfört med att köra uppför.

Vi letade i flera timmar för att hitta en plats att slå nattläger efter 65 körda mil.

Vi har kommit till La Rochelle på vår resa upp ut efter västkusten i Frankrike. Som jag brukar säga hemma, det regnar inte nu för tiden, det var mer ett skyfall ute. Vägar och gator var som floder. I mer än två timmar körde vi runt i detta oväder för att hitta ett nattläger, men möttes av ”compleet” eller att vi hade för stor bil.

Vi hittade en smal liten ö i havet 6 km lång, det ser spännande ut…

Det låga flera campingar ute på en ö ute i havet , platsen heter La Flotte. Det lät spännande tyckte vi. Först när jag betalt broavgiften upptäckte jag priset, hutlösa 40 € för tur och retur över bron.

Vi kör i 30 km genom alla småsamhällen ute på ön.

Vi hittade till slut en urusel camping.

Visserligen en gräsplan och ett hundratal meter till havet, men….

Det första jag hittade när jag gick in på campingen var en toa. Receptionen låg i en villa på andra sidan vägen. Inget vatten i duschen, varken kallt eller varmt, inget toapapper på toaletterna, toaborstarna låg på golvet, bara kallt vatten i disken, allt hade varit förlåtet om det funnits wifi, men inte det heller… Allt detta till det hutlösa priset av 24 €. Jag ville fly men hade inget val än att stanna.

Vi lämnade vår drömplats i Empuriabrava klockan halv åtta och idag var resmålet Andorra, cirka 230 km bort.

Vi var inte överens med våra kartböcker och de kordinater vi matat in. Vi kom i alla fall till Andorra vid middagstid. Jag brukar säga att jag väljer hellre stora vägar och även betalvägar, än små vägar i bergen. Idag har jag kört så mycket små vägar i bergen, att det räcker för ett helt år framåt. Sedan jag var ung har jag undvikit höga höjder, då jag känt att benen skakar och kan nästan få svindel. Jag har tittat in i bergväggarna och undvikit att titta ned i stupen. Birgitta har tagit 130 kort när jag kört. Här kommer några få…

Det kändes skönt till en början att åka ihop med de stora pojkarna som lite vägröjare.

På mer än tolv – femton mil såg jag inte en enda bränsletapp. Min nivåmätare sjönk oroväckande i alla branta stigningar. Bäst att hålla kontakt med bilen där framme, han kanske har gasoline (diesel) i lasten. När jag hade dryga fem liter kvar i tanken, samt fem liter i en reservdunk, stod det en ensam bränsletapp där vid vägen. Vad skönt att släppa denna oro. Sedan i Andorra fanns hur mycket tappar som helst och till lägsta pris 1:07 €.

Vi passerar mängder av byar och trånga passage.

Hårnålskurva efter hårnålskurva utefter bergväggarna.

Inte på ett enda ställe när vägen var som smalast fick vi möte med en buss eller lastbil.

Kommer det någon runt hörnet?

Körning på tvåans och treans växel i flera timmar.

Otroligt vackert med alla dessa enorma berg och dalar

Berg och åter bara berg och dalar och så vår väg förstås.

Här slingrar sig vår väg fram.

Mycket vanligt med ovanligt ”feta” kossor som betade på fjällväggarna.

Äntligen har det blivit dags för ett sent elvakaffe, nu på 2408 meter över havet.

I vissa kurvor vred jag mig om och tittade ut genom bodelsfönstret i sittgruppen.

Mycket vackra stenhus, hotell affärer byggda i samma stil utefter hela vägen.

Oräkneligt antal hotell som står stängda över sommaren i väntan på skidsäsongen.

Vi körde tur och retur till huvudstaden Andorra La Vella, vi tänkte hitta en parkering till husbilen, men se det gick inte.

Vi hittade en liten camping att stanna på, i den trevliga skidorten Canillo.

När vi gick ut och gick, visade det sig vara en extremt trevlig skidorort Canillo, som vi hamnat på.

Lägg märke till villan uppe på berget som fotot avser.

En av många rondeller i Canillo.

Detta var et maratonlopp med reportage och bilder, allt på grund av en mycket svag wireless gratis wifi här på campingen. I morgon när vi är utvilade kör vi mot France, där vi räknar med att vara sista veckan. Första etappen blir till omtalade Toulouse.

Grovplanerad resväg hem till Småland Sweden.

När vi kom fram, 1 minut före stängning, till denna fantastiska plats frågade de på incheckningen som alltid: How long time do you want to stay here? One week, ten days, perhaps two weeks, perhaps more, we don´t know, svarade vi. Tänk vad skönt att inte vara uppbunden av tid och plats.

Nu har vi bott här i 19 dagar och kunde stannat lite till. Men då hade vi fått höra när vi kommer hem: ”Det är bättre ni flyger på semestern, när ni ändå ligger still”. Nej då hade jag inte fått med mig Hondan, som vi kört 200 km med här nere i år. Den har satt guldkant på vår semester i år. Vi har utforskat områden och nya platser hela tiden.

Jag tvekar inför de superlativ jag ska ta till, för de här 19 dagarna som vi bott här. Vi har STORTRIVTS, aldrig tidigare har vi trivts som vi gjort här, Vi har haft bland den bästa, wireless wifi vi någonsin haft, Vi Älskar Spaninen, Vi trivs med folket, Vi trivs med maten, Det har varit ordning och reda på allting, Städning i toppklass, Vi har haft trivsamma grannar från Holland i stort sett hela tiden, En underbar omgivning, Ett underbart Medelhav och beach, alltsammans till bättre pris än vad vi betalade i Italien för tolv år sedan, för en liknande plats. Denna camping kommer vi att ranka högst upp, i fortsättningen utav alla boplatser vi haft ute i Europa under tretton somrar. Som vår trevlige holländske granne säger (före detta egen företagare, men nu pensionär): ”This place is the most exelenta place to live on”.

Stort Tack till våra bloggvänner Anders & Birgitta, som skrev om denna plats. Vi var inte sena att testa.

Nu åker vi onsdag morgon till Andorra. Sedan får tid och rum avgöra var vi stannar, hur länge vi stannar och när vi måste vara hemma.

Vi gick till ett område vi inte varit i innan.

Jag hittade en ”Agenda” på nätet över saker och ting som händer i Empuriabrava under juni och juli månad. Bland annat stod det, att det var ”Market” mellan klockan 18.00 till 24.00, från och med den 30 juni under alla dagar. Dock stod det inte var. Vi gick ned mot andra sidan hamnpiren där vi inte varit innan. Förlåt skärpan som inte är fullgod på alla kort. Det skymde fort och mitt stativ låg hemma.

Vi blev mäkta förvånade över allt vi såg…

Osäker på om det är ett hotell eller bara lägenheter. Två lika hus med denna arkitektur mötte oss. På långt håll har de formen av ett jättestort skepp.

Här är hus nummer två i samma stil.

Jag älskar att gå, dock inte Birgitta, men vi kom iväg en bra bit.

Nere vid gränsen mot beachen var det marknadsstånd.

Mycket hotell finns här nere vid Medelhavet.

Vi gick förbi alla marknadsstånd utan att handla.

Damhandväskor och solglasögon utgjorde merparten av utbudet.

Nu vänder vi hemåt igen.

Ett disko nere vid Medelhavet.

Vattentornet ser vi alla dagar, fast nu från andra sidan.

Ps. Jag blir mer och mer osäker på att det är ett vattentorn. Det kanske hör till båttrafiken?

En av de ”största småbåtarna” vi sett inne i stan.

En av säkert minst 50 restauranger vi gick förbi.

Alla restauranger verkar helt fullsatta.

Massor av butiker var öppna.

Detta verkar vara en speciellt exklusiv butik, vi åker tillbaka och kollar priserna i morgon.

Tråkigt att se dessa enorma järnstaket, järngrindar och järngaller till och med på andra våningen. Finns inte ett enda hus utan galler och höga staket.

Ps. Helt fullständigt otroligt men sant, jag glömde det näst käraste jag har, min kamera, ute under markisen när jag gick in vid ettiden i natt. Den var kvar på morgonen.

Hemma ”på våran gård” pågår kvällsunderhållningen för fullt när vi kommer hem. En riktigt skön utesittarkväll och klockan blev ett innan vi gick in.

Allsång på Skansen i Empuriabrava Spanien.

Idag på förmiddagen, kunde vi under markisen avnjuta, Allsång på Skansen via Svt.play, utan ett enda hack i programmet. Då blir man glad och stolt över att det finns så bra wireless wifi. Jo det blev ett stopp efter tre kvart, då gick min köpta tid ut efter två veckor. Tänk så dum man kan vara, jag löste 14 dagar för 24:90 €. Hade jag lagt till 5 € hade jag fått köra i 30 dagar. Nu fick jag springa iväg och köpa till en vecka till för 14:90 €. För hur skulle vi klara oss utan wireless wifi? 30 dagar för 29:90 € är riktigt överkomligt i mina ögon.

Vi fick ett ryck idag, vi har en liten by några km bort, med 4 000 invånare  som heter Castello, kvar att besöka. Vi Hondade dit, men såg bara några restauranger och caféer. Efter detta körde vi till Lidl och handlade så mycket vi klarade köra hem. Visst blir man lite förvånad, baguetten 70 cm lång, vi köper varje morgon för 1 € i Supermarket på campingen, kostar bara 0:39 € på Lidl.

Så var det detta med wifi igen. Vi har läst om alla byar och städer runt omkring oss på internet och sedan åkt dit  och undersökt dem alla. Vi har kunnat följa er varje dag, med regn eller sol hemma i Norden, samt se hur vädret blir för oss själva.

Återigen nyttan med wifi. Andra dagen skulle våra grannar från Schweiz åka från platsen med sin WW California. Modellen med taket man hissar upp. Bilen startade inte. Tre bilar kom med startkablar, inget hjälpte och det brann nästan av överhettning i kablarna. Efter mer än en dryg timma kom stora bärgningsbilen. Med deras hjälp startade bilen direkt. Men nu gick det inte att få ned taket.

Bärgningsbilens manskap jobbade en timma till, hur många som helst ”förståsigpåare” kom, ingen kunde få ned taket. Gå ut på internet, hörde jag någon säga, det finns instruktioner där. Sagt och gjort och efter ytterligare en halvtimma, gick motorn igång och körde ned taket. Alla utefter hela gatan stod upp och klappade i händerna. De fyra vuxna, med fyra cyklar och ett extra tält kunde fortsätta sin resa. Bilen var nog överansträngd och överlastad från början.

I love Spain and wery good wireless wifi we have here in this camp Rubina Resort.

Strax under + 30 grader som alla dagar innan, men det kommer in en dimma i horisonten…

Det blev pusskalas på morgonen när våra grannar och nya vänner åkte hem till Holland på morgonen. I fyra hela dagar har de jobbat från tidig morgon till sen kväll, med att tvätta allt in minsta detalj. De har bott på samma ruta, sedan slutet av mars månad. Ett mycket harmoniskt och mycket trevligt pensionärspar, som vi saknar nu när de har rest. Vi fick ställa klockan på ringning idag och var uppe redan klockan åtta för att vinka av dem.

Det blev nya grannar på vår baksida, men vi funderar på fyra meters regeln…

Dessutom klarade man inte parkera in sin husvagn själva, utan det kom campingens personal och gjorde…

En märklig dimma kommer in över land, men det är lika varmt.

Om vi nu bor vid en av världens största småbåtshamnar, varför är så få båtar ute på havet?

Funderar även på hur stora motorer de har i sina båtar?

Till slut funderar jag på, varför en dubbel espresso, kostar bara 1:10 € på fin restaurang här ?

Hemma i Sverige blir jag inte kaffesugen längre, när jag ser priser på upp emot 40:- SEK för en enkel espresso. Jag vet ju att råvaran kostar hemma kostar runt en svensk krona. Till detta kommer maskinkostnad om man inte använder ”pods”.

En liten Honda tripp idag på knappt fyra mil.

Våra vänner bruka säga om oss: ”Ni är ju inte kulturella, ni bara solar och badar”. Vi älskar inga stora städer med all tät trafik. Vi kör gärna runt städerna, om det går och njuter mera av landsbygd och natur. Nu har vi varit så mycket i bergen och ut efter havet att vi kände det var dags att se något annat.

Vi parkerade vid Carrer de Pompeu Fabra. (Det stod så på huset)

Vi letade upp en bra parkeringsplats i Figueres. Bäst att skriva upp gatans namn så vi inte villar bort oss. Vi mötte en ganska tråkig stad och stannade inte så länge. Figueres är en liten prick på kartan och har 45 000 invånare.

Oj vilken tur vi har, nära vår parkering var det marknad.

Nötter med mera i långa banor.

Torkad och saltad fisk i massor.

Våra holländska grannar berättade att fisken kommer säkert från Sverige. Saltad, saltad, saltad och torkad. Sedan måste den ligga i blöt och sköljas, sköljas och sköljas för att kunna tillagas.

Travvis med fisk som ligger utan kyla.

Blommor naturligtvis.

Chark & Ost i massor i många stånd.

Om vi köpt en skinka, skulle benet fått sticka ut ur packboxen vi har på Hondan.

Många gick hem med matkassar, med så mycket innehåll man orkade bära.

Vi tackade marknaden för oss och vände hemåt igen.

Vi fick intrycket av internet att det var en tråkig stad att besöka. Efteråt frågade vi våra holländska grannar vad de tycker om staden Figueres. ”Den är utråkig helt enkelt” svarade de. Vi fick rådet att ta tåget till Girona, det är en festlig stad, fick vi höra. Ändå kul att se lite av varje, allt kan inte vara toppen. Utflykterna vi gjort i omgivningarna i år, har faktiskt satt guldkant på tillvaron här nere.