Matts Torebring

Idag ska du väl inte cykla?, sa Birgitta, det är – 22 grader ute.

I dag har vi haft den kallaste dagen hittills på Småländska Höglandet, minus 22 grader. Jag gillar att hålla igång med motion och är sällan främmande för någonting. Det är kul att se var gränserna går. Lite kallt om kinderna, var det allt, när jag cyklade över Svartån, på väg till jobbet, en kvart före sju på morgonen. Hem i kväll kändes som rena mildvädret med bara tio minus grader. Nu har det varit kalasväder att cykla i. Värre blir det med all snömodd nästa vecka, när det blir plusgrader. Naturligtvis har jag dubbdäck på cykeln och jag har inte ens känt halka när det varit ren isgata. Jag har bara knappt en km att cykla till jobbet, så det  är inte mycket skryta med.

Kameran har varit med till jobbet varje dag denna veckan, uti fall att solen kommer fram. Möten, telefon och mejl har gjort att jag inte kommit ut. Idag struntade jag i mitt skrivbord, telefon och mejl, jag åkte ut och såg soluppgången. Sagt och gjort , jag tog Birgittas bil och körde runt lite i den nära omgivningen och nedan följer en massa vinterbilder. Hur många gånger får man se naturen så här vacker som idag?

Ps. Klicka gärna på mina bilder, för att på riktigt se naturens under.

Solen på väg upp borta i öster. Foto från mitt kontor.

Solen lyser redan på grannens tomt.

Ridklubbens hästar på Aneby Gård.

Solen på väg upp över Aneby Gårds gärdet.

En allé delar det stora gärdet.

På väg ned mot Bredestad.

Solen kommer inte fram över trätopparna överallt.

Bredestaddalen utanför Aneby

Bredestaddalen utanför Aneby.

En liten småväg strax söder om Aneby.

Sunneränga utanför Aneby.

Sunneränga utanför Aneby

Sunneränga utanför Aneby.

Sunneränga utanför Aneby.

Sunneränga utanför Aneby.

Sunneränga utanför Aneby.

Sunneränga utanför Aneby

Sunneränga utanför Aneby.

Stalpabacken ned från Blå Grindar.

Stalpabacken ned från Blå Grindar.

Stalpabacken ned från Blå Grindar.

Ängs beteshagar, Stalpabacken ned från Blå Grindar.

Södra delen av sjön Ralången.

Stalpet Aneby.

Soluppgång sett från Sommarhemmet Stalpet.

Stalpets vattenfall finns bakom träden.

Ralingsås utanför Aneby.

Här i Härjestad byggde en god vän en villa för många år sedan.

Utsikt från villan vid Härjestad.

Soluppgång över sjön Ralången.

Hoppas du orkade med kylan och alla bilder och att vi ses snart igen!

Vadstena klosterhotell, kan det vara något mitt i vintern?

Jag satt på torsdagskvällen och småsurfade efter ett lämpligt resmål över helgen, men inte för långt bort. Själv har jag jobbat fyra dagar i mellandagarna när alla andra varit lediga. Nu ville jag komma hemifrån och koppla av lite. Två nätter på Vadstena Klosterhotell för 1450:- SEK inkl. frukost i dubbelrum, stod det på nätet. Det priset måste vara per person, sa alla vid lunchen på fredagen på jobbet. Jag blev mera nyfiken och ringde upp efter lunch. Tjejen som svarade och sa att, det priset är för två personer och två nätter. Då måste jag bara fråga Birgitta, om hon följer med, sa jag. Vi åkte direkt efter jobbet.

Här inne på plan två vaknade vi till en kall vinterdag.

Utsikt från vårt hotellrumsfönster.

Här ligger Kungssalen till vänster, från vårt fönster, alla hotellgäster äter frukost här.

Bastanta och gedigna möbler på rummet och tjocka ytterväggar.

Fina möbler, sköna sängar men lite med skåp.

Alla hotellgäster äter frukost i Kungssalen, byggd år 1250.

Vi var riktigt frukostsugna.

När vi kom på fredagskvällen gick vi ned i restaurangen för att äta något. Det fanns bara två tre rättersmenyer att välja på samt att man kunde välja vilken rätt man ville. Vi valde ugnsbakad rödingfilé med oxsvanssky, rotsaksterrine, picklad romanesco och blomkål. Det var gott, men jag blev inte mätt och det var inte billigt. Jag ville äta upp chipspåsen i minibaren, men hejdade mig. Vi åt så mycket mera till frukost, så det gav rejäl valuta för pengarna.

En av de bästa frukostbuffér jag smakat på.

Den rikliga frukostbuffén och miljön gjorde att det smakade så bra.

Tillbaka på väg till vårt rum. Här kan man bara sitta och umgås. Vi satt en stund och åt frukt.

På väg till vårt rum.

Strandpromenaden i Vadstena

Strandpromenaden i Vadstena

Strandpromenaden i Vadstena

Strandpromenaden i Vadstena

Strandpromenaden i Vadstena.

Strandpromenaden i Vadstena.

Strandpromenaden i Vadstena.

Strandpromenaden i Vadstena ut på hamnpiren.

Strandpromenaden i Vadstena, det måste ha varit hård vind och kyla, som piskat upp vattnet till is.

Strandpromenaden i Vadstena ut på hamnpiren.

Strandpromenaden i Vadstena, till vänster om kyrkan bor vi.

Strandpromenaden i Vadstena ute vi småbåtsinloppet.

Det var kallt, minus 13 grader, att gå strandpromenaden i Vadstena.

Inte en enda husbil på ställplatsen  men, finns det ström denna tiden på året?.

Förmiddagskaffe på vårt stamfik, efter lite affärer på stan.

Vadstena har en riktigt bra skoaffär med Ecco skor, Engholms Skor. Birgitta passade på att förse fötterna med varma stövlar. Själv har jag köpt mina bästa skor där.

Vad ska vi ta till kaffet?

Inte nog med fika, vi köpte med oss två styck supergoda Ciabata till rummet också.

Tillbaka på hotellet med det vi handlat på sta´n.

Hur många hundra tusen människors steg krävs för att slita ned en stentröskel som denna?

Den enormt stora Klosterkyrkan i vinterskrud.

Inne i kyrkorummet.

Hur kunde man bygga dessa byggnader förr, utan dagens tekniska hjälpmedel?

Birgitta hade gärna provspelat på denna enorma orgel.

Det var mäktigt att höra tonerna av denna stora orgel.

Inte mindre än tre olika stora orglar i kyrkan för olika samlingar.

Först den jättestora orgeln, sedan denna mindre till vänster i bild och ytterligare en orgel till höger i bild längst fram i kyrkan.

Vi var riktigt imponerade när vi lämnade kyrkan.

Eftersom jag alltid jobbar när solen skiner, hade jag hoppats på sol denna dag, men så blev det inte. Det är vackert ute i naturen, utan sol också.

Södra Sveriges högsta vattenfall finns i Aneby.

Många av er har säkert kört över bron, vid Stalpets vattenfall vid norra infarten till Aneby, några av er har säkert fikat på Stalpets Café & Sockenbod under vår och sommar. Andra har kanske bara kört uppför ”Stalpabacken” upp mot vårt samhälle, utan att ens tänka på sevärdheten. Funderade på vad ska jag skriva om, jo det är nog vårflod i Stalpet nu. Jag har bara en km dit och jag körde och parkerade bilen, på en liten grusväg på norra sidan. När jag steg ur bilen på grusvägen, gled fötterna bara iväg. Hela luften var 100 % luftfuktighet och vattendimma från vattenfallet, som frös till is trots plusgrader ute. Plötsligt slutar kameran att fungera, när jag kontrollerade var hela kameralinsen täckt av vattendimman.

Dånet av vattnet var nästan bedövande.

Jag jobbar ju mer än heltid och jag har inte lätt ta ta vara på dagar när solen skiner, ta med ryggsäcken med kamera och allt och ge sig iväg. Jag fick i alla fall höra dånet av vattnet. Snösmältningen sista veckan har varit enorm. Konstigt att det finns så mycket vatten kvar i skogarna.

Allt frös till iskristaller.

Isbelagda grenar.

Tänk om det varit solsken med alla dessa iskristaller

Ett jättebrus av allt vatten.

Naturligtvis skulle jag lagt ut en filmsnutt över detta skådespel. Jag har bara inte testat det tidigare.

Skönt att det finns ett skyddande nät, om än gjort av iskristaller före branten.

Vilken kraft det finns i vattnet.

Dånande vattenbrus och konstverk av vattnet.

Dån som av stora vatten.

Så lugnt och stilla före dammluckorna, fyra meter till höger börjar vattenfallet.

Fallet sett från södra sidan.

Här nere samlar sig vattnet före sin resa norr ut.

Det finns två välgjorda trappor med räcke, som leder ner till botten av vattenfallet. Jag vågade inte sätta min fot på trappstegen, när det inte gick att stå på benen på grusvägen.

Under maj månad öppnar kaffeserveringen och underhållningen på Stalpets Café & Sockenbod.

Nu rinner vattnet vidare i Svartån upp mot Mjölby.

För sex- sju år sedan kom 360 mm regn på fyra veckor, under tiden när vi var på semesterresa i Italien. Då var det en hel insjö till vänster om vägen när vi kom hem. Niklas skickade en film på vattensamlingarna och Stalpets vattenfall, som jag visade för bland annat våra holländska grannar nere i Italien. ”It´s not possible”, sa dom. Själv drömde jag på natten att två älgar drunknat i min trädgårdsdamm. I samma stund som jag ringde ”Nödslakt” vaknade jag.

Men innan dess passerar vattnet genom sjön Ralången.

Vattenståndet i sjön Ralången är mycket högt för årstiden.

Ralingsåsgården, några få km utanför Aneby där vi bor.

En regntyngd lördag som denna kan man nästan lika gärna vara hemma, som att fara iväg och åka husbil. Denna helg har dessutom Korskyrkan, Aneby, där vi tillhör, anordnat en gemenskapshelg på Ralingsåsgården. Själv har jag vuxit upp med läger på Ralingsås i slutet av 50- talet och något år in på 60- talet. Sedan dess har gården byggts till och byggts till under en följd av år. Idag anser jag att det finns alldeles för många hus på gården. Allt bygger på frivillighetens väg och det är få, som kan ställa upp på det enorma underhåll som nu krävs och kostar mycket stora summor pengar.

Jag minns när vi badade nere i Ralången på 50- talet hur vattnet var nästan lite dyaktigt och slammigt. Jag kan ofta fundera på oss människor, hur vi kunde bete oss, inte bara då, utan även i nutid. På den tiden släpptes allt avloppsvatten ut i Ralången från hela Aneby samhälle, utan minsta reningsverk. Vi hade även ett ganska stort slakteri och mängder av orenat vatten gick rakt ut i dagvattenledningar. I det vattnet badade vi lägerungdomar! Konstigt att man inte blev sjuk.

Stora byggnaden på Ralingsåsgården.

När första lägergården invigdes sommaren 1957, minns jag hur vi fick mat, saft och bullar i den anspråkslösa första lilla byggnaden på hörnet på vänster på vänster sida av byggnaden.

Jag minns att jag hade en stor mugg som rymde en halv liter när vi skulle få saft och bullar. Jag minns också hur en av kökspersonalen sa till mig, ”Hade alla lika stora muggar som du, skulle saften inte räcka till alla”.

På 70- talet byggdes en enormt stor sommarkyrka.

Även denna har byggts till i flera omgångar.

.

Stannar vi upp och är medmänniskor när en olycka händer?

Här har arrangerats en olycka och flera personer är skadade och andra svårt chockade. Hur gör du själv när du ser en skadad, törs du gripa in, eller går du bara förbi? Detta är en tänkvärd frågeställning.

Bara några få minuter efter olyckan kommer brandkåren.

Eftersom flera av våra medlemmar är med i Brandkåren i Aneby, var den mycket snabbt på plats och kunde ta hand om skadade och spärra av vägen.

Duktiga välutbildade brandmän ger första hjälpen.

Några av oss grep in och kunde hålla folkmassan borta från att stilla sin nyfikenhet.

En svårt skadad bilförare.

Trots att det var en Volvo som krockat med en cyklist, fick föraren hjälpas ut ur bilen av våra brandmän.

Var är min cykel, jag ska cykla hem, jag ska cykla hem, hör ni inte.

En person var svårt chockad och det krävdes flera riktigt starka man att hålla fast honom.

Den skadade kunde själv gå till ambulansen efter en stund.

Det var nästan otäckt bra sminkat.

För oss med husbil finns riktigt bra ställplatser med el och nybyggt servicehus.

Vill man bara uppleva tystnaden och inte störas av ett enda ljud, ja då rekommenderar jag denna ställplats. Under höst och vinter kan det vara bättre att köra ned till gårdsplanen där toaletterna är året om bruk.

Det blir mycket sång och musik under en sådan här dag.

Före avslutningen i afton serverades vi en riktig festmiddag.

Det blev en mycket lättsam och lyckad dag. Inte bara fika, mat och undervisning, utan lekar och en ganska fri samvaro under eftermiddagen. Tack till er alla som gjorde denna helg mycket lyckad.

Vi kommer sent fredag kväll till Kabes 55 års fest.

Mörkret har börjat falla på fredagskvällen när vi rullar in på på Camping Villa Björkhagen i Jönköping. Vi hade så gärna velat vara med under fredagen och sett fabriksvisningen i Tenhult. Men i bland går det inte att göra två saker samtidigt. Läs om den intressanta rundvandringen på fabriken på bloggen Lennarts Tankar.

Vår drömbil Kabe 910 QB stod uppställd vid receptionen.

Vi visste att våra bloggvänner var på plats. Vi gick bara en liten bit innan mörkret föll helt på campingen. Det var så kallt ute att vi gav upp att gå runt för att se, om vi såg till några bekanta och vänner.

Här står bilarna, vad spännande att få titta runt på lördag morgon.

Vi gick snabbt tillbaka in i husbilsvärmen och tittade på tv och inväntade den spännande lördagen.

När jag kommer fram till visningsbilarna på lördag morgon är den första person jag ser…

Mannen bakom bloggvännen ”Lennarts Tankar” Lennart Olavsson från Handen. Jag hinner bara hälsa så kommer hans kära hustru Irene också. Jag var på väg till toa och höll på att glömma bort allting, vi fick bara så mycket att prata om. Jag skojade med Lennart och sa, att jag tagit på mig en rödrandig skjorta dagen till ära och lite för hans skull också. Lennart har varit ombudsman inom Pappers. Jag måste spontant säga att Lennart är den trevligaste fackliga företrädare jag träffat. Vi fick nästan en hel dag tillsammans och vi bara pratade.

Utanför en annan husbil stod Nelly tillsammans med sin Matte. Foto Lars Permelin.

Jag älskar snälla, kloka och tillgivna hundar och naturligtvis gick jag fram och satte mig ned och pratade med Nelly. Är det möjligt att det är dig som jag har sett när din husse bloggar, frågade jag Nelly? Ja sa Nelly och lade huvudet på sne, det är mig du har sett. Husse är där inne i husbilen fortsatte Nelly. Efter en liten stund kom bloggvännen  bakom ” Vår Husbilsblogg” Lars Permelin med signaturen ”V-backen” . Har du spelat fotboll sa jag och åsyftade signaturen? Nej det heter så där vi bor. Ytterligare bloggvännar att lära känna. Våra vänner kommer från Hässleby trakten i Stockholm.

Sätt dig Birgitta, så åker vi till ”Gibb” (Gibraltar) sa jag.

Nu studerade vi vår nya drömbil, Kabe 910 QB, i timmar. Kollade alla lastutrymmen, skrev upp mått, provlåg i Qweensbädden, kollade alla skåp och inte minst miljön i cockpit.

Nu åker vi mot våra drömmars mål , sa jag.

En sak är vi direkt säkra på, ingen skinnklädsel för vår del. Jag tål inte att sitta på detta kalla, sa Birgitta.

Nu har det samlats mycket folk kring bilarna och kring kaffet och kanelbullarna.

Det var ganska småkallt ute så efter ett par timmar satt vi i vår husbil och pratade och hade Jättetrevligt med våra bloggvänner, Lennart & Irene, från Handen.

Klockan 18 på lördagskvällen var vi bjudna på middag i Hall Nord på Elmia.

Festen var uppdukad för 360 personer. Menyn bestod av rostbiff och en god potatisgratäng.

Det tog en bra stund innan alla köpt vad de önskade dricka till maten.

Vatten och lättöl ingick i middagen, men de allra flesta önskade en ”Mariestad” eller en flaska gott vin. Jag kan intyga att det var gott.

Inte bara vi bloggvänner hade roligt, min Birgitta och Irene Olovsson hade minst lika roligt.

Bloggvännerna Lars Permelin, Matts Torebring och Lennart Olovsson.

Jag tror det var både tur och skicklighet att vi fick plats bredvid varandra på festen, Oj, vad trevligt vi hade. Tack Kabe för denna enormt trevliga fest.

Jag gick en trappa upp, för att fånga det mesta av festen, kortet blev inte bra, men festen var toppen.

Vi bjöds på en riktigt rolig Stand -up Comedy med Göran Egenhart.

Kvällen avlutades med dans till Chiquita.

Jag kan bara erkänna att jag aldrig tagit ett dansteg och inte denna kväll heller. Både Birgitta och jag köper dock oftast dansmusik.

Jag vill uttrycka ett Jättestort Tack till Kabe för deras fantastiska fordon och denna supertrevliga fest. Vi var med på 50- årsfesten för fem år sedan och nu 55 års festen. Vi bokar redan nu plats om fem år igen, om vi får inbjudan till 60 års fest.

Det är 30 år sedan jag var på denna camping, tyvärr har klockan stått still i 30 år.

Jag har aldrig förstått mig på människor som inte utvecklar sina företag och går framåt. Sist vi var här för 30 år sedan var det lika blött , lerigt och nästan omöjligt att gå fram utan stövlar, så även nu. Jag hoppas jag aldrig behöver återvända hit.

Åskilliga vagnar som denna eller sämre står på campingens bästa platser.

Naturligtvis behöver de socialt utstötta någonstans att bo. Men denna hjälp förefaller mig istället som stor missär.

Ps. Jag hade ingen internetuppkoppling till min dator på hela helgen. På grund av detta är jag så sen i mitt inlägg denna gång.

Inbjudan till Galafest i Stadshuset Stockholm.

Redan i mitten av augusti månad anmälde jag Niklas och mig till Galafesten, Årets Företagare, i Stadshuset i Stockholm. Så kom inbjudan till Kabes 55 års fest i Tenhult/ Jönköping, naturligtvis samma helg. Jag gick och visste inte riktigt vad jag skulle välja. När Niklas och jag ger oss ut och reser, åker vi inte bara bil, vi konfererar varje km, både bort och hem. Resorna blir på det viset mycket värdefulla.

Så kom jag på lösningen, vi kör in husbilen till Kabe festen och parkerar den på campingen i Jönköping. Niklas och jag åker upp till Stockholm. Festen i Stadshuset skulle hålla på till fram emot ett tiden på natten, men då med dans. Planeringen var att köra hem vid 23- tiden på natten och hämta upp Birgitta och fara ned till Jönköping fram emot småtimmarna.

Så blev Niklas akut sjuk och vi delar upp hans arbetsuppgifter mellan oss på kontoret. Birgitta och jag skulle kunnat köra upp till Stockholm på fredagseftermiddagen och hem på natten direkt till Jönköping. Men idag bestämde jag mig, de 2500:- som det kostade att vara med i Stadshuset fick brinna inne och vi väljer att bara att vara med på Kabe festen i Tenhult/ Jönköping. Jag har varit med på en 50 års fest i Stadshuset i Stockholm en gång tidigare. Den gången var det Delicato Bakverk som fyllde 50 år.

Inbjudan till Kabe festen i Tenhult/ Jönköping kom redan i mitten av juli månad.

Någon har kallat mig Mr Kabe och då kan jag inte vara hemma från Kabe festen i Tenhult/ Jönköping. Kanske är jag den enda i Sverige som gör ett sådant val, väljer Kabe Festen före festen i Stadshuset, Stockholm. Jag vet att jag är Husbilsfanatiker, jag vet att jag är så intresserad, av det nya flaggskeppet Kabe 910 QB. Jag vill krypa och syna allt in i minsta detalj. Visst har det har nyss varit Elmia mässan, men här samlas alla jämnlika. Det skall bli kul att träffa en massa bara Kabe kunder och personal. Hoppas även att få träffa även någon av mina bloggvänner.

Finns det någon mera i detta avlånga land, som skulle gjort samma val som jag?