Matts Torebring

Matts Torebring i World Cup backen Hanenkahm Kitzbühel. Foto Mikael Marbenius

Senvintern 2006 var jag och åkte skidor i S:t Johan och i Kitzbühel. Den absolut roligaste skidåkning jag varit med om. Vi hade solsken, ett par meter djup snö, men lite för varmt, runt femtom, sexton grader fram på dagen. Vi satt på bergstopparna och åt lunch i bara en t-shirt. Jag tror jag har kört alla  World Cup backarna i Sverige och Norge, men ingenting går upp mot att få åka skidor i Österrike. Jag älskar landet och befolkningen. Tyvärr har jag under senare år dragit mig för att åka husbil (sommartid) i Österrike på grund av alla vägavgifter och krångel.

Nu är vi bjuda att fira påsk i Sälen. Det blir att testa på de gamla backarna, Stina i Lindvallen och Väggen i Hundfjället, där jag började åka slalom för drygt 25 år sedan.  Det skall bli kul att komma ut i backen igen. Bobilen får vara hemma denna gången.

Idre Fjäll för tre år sedan.

Jag åkte till Idre för att få uppleva Chocken, Nordens brantaste backe. Men…

Ren blankis och 47 graders lutning.

Innan vi kom till Idre hade det varit plusgrader i över en vecka. När vi kom var det riktigt kallt och backen frös till blankis. Mikael och jag kanade fram till kanten. Mikael gled ut för stupet och jag stod och fegade kvar. Efter bara några meter föll Mikael och sedan såg jag honom inte förrän han var nere längst ned i backen. Jag kommer nog aldrig att försöka att köra den.

Ställplats Östgöta Camping Mantorp.

Vi startade bilen fredag kväll efter jobbet och bobilen var lastad och klar som vanligt, vi visste bara inte vart vi skulle åka. Vi ville åka till en plats för att få tillgång till el. Kör till Mantorp, sa Birgitta, och det gjorde vi. Värmepannan på eldrift och Matts Torebring är helt enkelt inte överens. Jag har testat allting utan att få värme på 2 KW. Underhålls värmen hemma på 1 KW fungerar bra, trots den stränga kylan. Men när jag stegar upp till 2 KW händer ingenting. Nu sista natten har jag stegat upp till 3 KW och då har vi haft den bästa värme vi kan få. Förmodligen en liten felkoppling bara på elpannan. Normalt kan man inte köra på 3 KW, för då är det omöjligt att en 10 ampere säkring håller.

Napoleonbakelser och Hallonmunkar från City Gross.

Det var riktigt skönt i solskenet, när vi återvände från City Gross, där vi inhandlat lite godsaker. Till middag idag blir det enkel grovgrillning ute. Nu kan inte våren vara långt borta, trots alla svinkalla nätter. Minus 27,5 grader i Horn, Östergötland i natt, berättade våra grannar. Kallaste platsen i hela Sverige den gångna natten. Detta var redan den tredje resan med nya Bobilen.

Första utegrillningen 2013.

Ytterligare godsaker från City Gross, ett paket Ingemar Johanssons tjock grillkorv. Snabb och enkel middag idag på Cobbgrillen.

Nu är det vår på riktigt, när flera tusen personer tar farväl av vintern vid majbrasan på Eksjö Camping.

Våra bloggvänner på Freedomtravel utlyser nu, i samarbete med Ifolor, en fotoutmaning med temat ”Vårkänslor”.

Vårkänslorna kan komma tidigt, oftast i början av februari. Jag har med mitt bidrag tänkt, ”Nu är det vår på riktigt, ingen mera snö, elden tinar det frusna, nu är det vår på riktigt”.

Sverige – Irland 22 mars Friends Arena

LANDSLAGETS VM-KVALSMATCHER I FOTBOLL

Jag fick en biljett till matchen nu på fredag, bussresa upp till Stockholm och mat, men jag gav bort den. Jag har aldrig varit på en fotbollsmatch i hela mitt liv. Jag har försökt att jobba rationellt och tänk effektivt i hela mitt liv, så även denna gång. Resultatet kommer att stå i tidningen eller på text TV på fredag kväll. Då har jag hunnit långt med husbilen på den tiden. Är  jag ensam om att tänka så rationellt?

Ställplats hamnen Mönsterås.

Inte kunde jag ana, att den blogg och den Macbook, och som jag redan slitit ut, skulle  komma att inta en sådan stor plats i mitt liv. Den gången firade jag vid samma vatten som här i Mönsterås, fast en bra bit norrut ut och på väg ut till Sandhamn i Stockholms skärgård. Då för snart sex år sedan, var jag ganska novis över att hantera bilder och så vidare. Att jag skulle få så mycket positiv kontakt med likasinnade vänner, kunde jag inte ens ana. Nu är vi på väg ned till Timmernabben för att ha som lite ”svepskäl” fylla på med gasol som är billigt i Timmernabben och naturligtvis träffa våra (blogg) vänner, Mats, Marianne & Molly. Vi har heller aldrig stannat till i Mönsterås, så det fanns ytterligare ett skäl.

Här i Tmmernabben bor våra vänner Tre M.

När vi rullade gatan fram, sa jag till Birgitta, där borta bor de, de där granarna känner jag igen från bloggen. Vilket trevligt hus de har och så mysigt de bor.

En av vännerna i Tre M, Molly.

Ett av M´n kommer från Molly, som först var ganska reserverad. Hon kom dock snart underfund med att jag var inte alls farlig, utan en riktig djurvän. När jag kommer bort hälsar jag alltid på hunden först, så även idag.

Mats & Marianne provsitter vår nya bobil.

Vi bjöds på gott elva kaffe när vi kom, och som vi pratade. Så reste sig Mats och sa, ”nu måste jag få gå igenom nya husbilen”.  Solen sken ute och på solsidan var det ganska skönt ute. När vi kom in bjöd Marianne oss på en fantastiskt god lunch.

Mats & Marianne har känt sig lika insnöade som vi, under denna långa vinter.

Här står deras egen ”Mysan” och vill ut på vägarna och rulla igen. Stackars alla som bor i Nabben och som är lovade 30 cm snö på tisdag. För våra vänners skull hoppas jag SMHI kommer att ha fel i sin prognos även denna gången.

Ett Jättestort Tack Mats & Marianne & Molly

Vi hade så mycket att prata om, så timmarna bara rann iväg. Ett Jättestort Tack till er vänner för att vi fick stanna till och hälsa på er i ert trivsamma hem i Nabben. Så trevliga vänner, som delar vår passion, att åka husbil, får vi nog leta efter. En Bamse Kram & Tack Mats & Marianne & Molly.

Vår nya underbara Qweensbed

Vi har haft husvagn i 26 år och haft bobil i tretton år. När kvällen kommer har vi bäddat ned vår husvagn för att få den nödvändiga sömnen. I vår första bobil med sovalkov och kana ned på magen på natten för att gå på toa var ingen höjdare för oss. I nästa bobil och den bobil som följde, hade vi dubbelsäng. Den som sover närmast väggen, som jag gjorde, har inte enkelt att resa sig upp på natten och gå upp. I nästa bobil blev det långbäddar. Enkelt att bädda, lägga sig och gå upp, men det kändes som bara en säng för att sova. Jag vinkade godnatt på kvällen till Birgitta från min sida.

Vår stora 23″ TV fick inte plats i köksdelen, men blev kanonbra i sovrummet.

Eftersom det var den så kallade melodifestivalen på TV och Birgitta ville se den, hissade vi upp huvudändan på sängarna till lagom ryggstöd och följde programmet sittandes i sängen en stund. Själv somnade jag mitt i programmet. Det kändes så lyxigt med en stor bra TV vid fotändan på sängarna. Upphängningen av TV´n var kanonenkel, bara fyra skruvar så var den fast förankrad. En busenkel och smidig låsning under färd. Samma sak i köksdelen, extremt smidig upphängning.

Jag tror jag aldrig haft en sådan känsla någon gång tidigare, som jag kände i går kväll. Det kändes sagolikt att få gå och sova. Så ombonat, så sköna sängar, stora sängbord och skåp. Det kändes nästan overkligt för mig som ändå växt upp så fattigt, med vedkamin på rummet och två tre grader varmt i rummet på morgonen en kall vinterdag som idag.  Jag ställde temperaturen på 19 grader och när vi vaknade var det 19 grader inne och sex grader kallt ute. Eftersom jag förväxlat elkablarna hemma har vi stått på gasol. Pannan går knappast att höra när den susar igång. Aldrig tidigare har jag haft en bobil som har haft en helt ren framruta när vi vaknar och tittar ut. Ingen fukt, ingen imma, bara helt rent, utan att vi haft vintertäcke på framrutan.

I dag på morgonen vaknade jag kl. 6.30 och gick upp på toa, sedan jag lagt mig igen, somnade jag om och sov till kl. var 9.35. Jag som stressade bort min riktiga sömn för snart 14 år sedan och kan sova så, är för mig nästan helt otroligt. Detta är en av bobilslivets höjdpunkter att få sova så.

Vi kan nästan tävla nu med Freedom Travel om maximalt med ljuspunkter.

Det har tagit bra med tid att att hitta alla möjligheter till att släcka och dimma ned all belysning. Jag som är lite besatt av belysning har verkligen fått allt jag önskar. Vår förra bobil Kabe 880 kändes som en ”lång buss”, lägg märke till alla runda detaljer, Till och med Birgittas stora kök är runt. Hundra gånger mysigare så här. Jag som oftast köper gardiner hemma, eller säger till, nu måste vi byta ut dem vi har, bara beundrar personalen på Kabe för deras smak och design. De har verkligen lyckats.

Birgitta har nästan problem med att fylla alla utrymmen i nya köket.

När vi duschat på morgonen och då har vi hela bilens bredd till förfogande, genom en genomtänkt konstruktion. Vilket utrymme och så härligt med gott om plats. Sedan finns ett torkskåp till de våta handdukarna, vilken lyx vi har.

Vi har vaknat till en solig och kall morgon i Hyltena Jönköping.

Vi kommer att ta god tid på oss hem och inte stressa. Vi bara beundrar vår nya bobil. Detta var en fantastisk upplevelse för mig.

Tack Kabe för att ni byggt denna fantastiska bobil till oss. Så här långt är vi både stolta och nöjda över ert arbete.

Svartåns Rastplats söder om Mantorp.

Jag har varit lite spänd på vädret de sista veckorna, kommer det att vara bra väglag, så jag kan köra hem på mina sommardäck och byta till vinterhjulen, när jag kommer hem till Aneby? Ett mera drömliknande väder får man leta efter. Fem, sex grader kallt, torra vägar och strålanade solsken, när jag hämtar bilen i Mantorp fredag morgon. Nu kör jag mot strömmen på Svartån, som börjar sin resa strax utanför Aneby och rinner norrut upp till Mjölby. Jag kör hem bilen till Aneby på riktigt. Inlägget denna gång är lite tvetydigt. Det är en vårvinterbild i naturen, och det är vår nya vinterbil, om man får tro på Kabe.

Första kafferasten i nya Bobilen, på ställplatsen i Hyltena, Jönköping.

Fredagskvällen var vi bortbjudna till vänner hemma. På lördagsmorgonen började vi tidigt att fylla nya bilen. Strax före klockan tolv kom vi iväg på en provtur. Första stoppet blev på vår favoritbutik, Citygross Jönköping, där vi handlade med oss lite gott att fira med. Naturligtvis hade jag förväxlat en massa sladdar i garaget och inte fått med mig den blå honkontakten som sitter i Bobilen.Vi har goda strömresurser så det går bra utan el. Det är ju sådant man får räkna med första resan, att man missar något. Denna resan blir bara en enda natt ute. Garaget är tomt och ändå har jag lastat allt utom utemöbler. Det finns hur mycket lastutrymmen som helst. Att kunna skifta gasoltuber, utan att koppla loss en flaska, har jag väntat på i mer än 40 år som campare, nu har jag det jag väntat på. En lång plastlåda i en i av plastlådorna för förvaring av skidor. Nu använder jag den till sop- och tvättborste, markisvev, grensåg med mera långa saker.

Ps. På bordet står vår presentkorg som vi fått från Östgöta Camping. Detta var den femte Bobilen vi köpt av Torgny Ekman, Östgöta Camping.

Middag från City Gross delikatessdisk.

Honungsglaserade kycklingspett, Buffalo Wings, kycklingpaj, en god potatissallad, Halloumsallad, Coleslaw sallad, gott bröd från bageriet och en Carnegie Porter öl som jag älskar. Jag blev minst sagt proppmätt. Lite synd om Birgitta, som inte mådde riktigt bra och vågade äta av allt det goda.

Första gången vi såg vår nya Bobil i dagens ljus. Foto Till Berger, Kabe Tenhult.

Den första bilen av Kabe 910 QB är inreg. och vi hade tur att få den i vår ägo. Idag klockan 13.00 mötte servicepersonal från Kabe upp Birgitta och mig, och vi kunde gå igenom vår nya extremt fina Bobil. Det var ett rent nöje, att få köra den vidare upp till Östgöta Camping i Mantorp, för leveransservice.  Jag har aldrig kört en integrerad Bobil tidigare. Däremot har jag kört bussar och stora långtradare. Det var ett nöje med den stora och starka motorn på 180 hk. Mest intresserad var jag av hur automatlådan växlar. Jag har bara hört positiva omdömen. Det var en fröjd att känna den växla. Jag har haft en Citroen Picasso tidigare, med automatlåda. Den var minst sagt dålig. Så var inte fallet i denna härliga bil.

På fredag middag hämtar jag den i Mantorp och kör direkt till min däckverkstad i Aneby och sätter på vinterdäcken. En eloge till Östgöta Camping som parkerat en nytvättad, ganska ny och fulltankad Hyundai i 10 som lånebil. Tyvärr hinner vi inte lasta färdigt på fredag kväll då vi är engagerade i ett annat sammanhang. Lördag förmiddag bör vi kunna komma iväg på en korttur.

På grund av parkerade bilar överallt, blev det en hårt beskuren bild.

På Västra Torget Jönköping, där Pingstkyrkan ligger, är det trångt en lördag förmiddag. Det är stor torgdag på torget och så det har det varit, så länge jag kan minnas. Dessutom är det idag en stor byggarbetsplats. Hur som helst, här samlas vi i Pingstkyrkan till vår Husbil- & Husvagnsklubb Gemenskap till vår vinterträff.

Jag tror att vi var rekordmånga som mött upp denna gång.

Jag har ingen exakt siffra på hur många vi var, jag glömde helt enkelt att fråga. Jag uppskattar att vi var cirka 120 personer. Medelåldern är idag ganska hög. Många har varit med sedan klubben sedan den startade för hela 40 år sedan.

En stående praxis, kaffe och semla, börjar vi alltid med.

Vi har mycket allsång och flera av oss är duktiga musiker

Vi serverades en riktigt god Grekisk buffé.

En av våra musiker spelade sången The old rugged Cross på såg.

Vi hade tipstävling förlagd runt i alla våningar i den stora Pingstkyrkan. Vi hade en fantastisk talare, bland annat Leif Carlsson, före detta lärare på Kortebo Missionsskola, numera lärare på Jönköpings Högskola, där han undervisar i religion. Han talade nästan en timma om Mose och hans ledarskap under 40 år i öknen, under Israels uttåg ut ur Egypten.

Pingstkyrkans pastor, Christer Törnberg, avslutade med kvällsandakt från ”Husbilspsalmen” :23 , Han låter oss vila på gröna ängar, han för oss till vatten där vi finner ro. Han berättade om helt underbara platser i Tyskland och Österrike som han besökt med bil, familj och husvagn. Denna underbara Ps: 23 innehåller även andra upplevelser i livet, vers 4: ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig”. Han talade om hur han åkte ut och in på sjukhus, du har bara lunginflammation, sa läkarna. Så en natt när han satt uppe och hostade, bestämde sig hans fru för att köra honom till lasarettet igen. Nu uppstod en kamp mellan liv och död. Han hade en elakartad Legionellabakterie i kroppen. Jag har fått Sveriges absolut dyraste läkarvård, säger han själv. Ambulansflygtransport till England tur och retur två gånger, bemannat med läkarteam från Stockholm. Jag vet inte mycket om detta och de stora maskiner jag placerades i. Efter ett år kunde jag börja arbetsträna och nu 2013, jobbar jag heltid igen. Tack Christer för en fantastisk andakt och livsberättelse

Tack Till alla vänner i Jönköping som gjorde denna dag så trevlig och med så mycket god behållning.