Matts Torebring

Här hade jag tidigare en vattenfontän.

Som jag skrivit en gång tidigare, gör jag den ena rationaliseringen efter den andra hemma i vår trädgård, bara för att ha det lättskött och kunna vara borta länge och åka mera med bobilen.  Ovan hade jag en vattenfontän fram till i vår, nu är den igensatt med sten och en blomkruka pryder platsen istället. Det är mycket enklare att sköta om, än en vattensamling som drar till sig frömjöl från träden och missfärgar vattnet.

Tidigare har jag haft en stensatt kant mot gräsmatten.

Detta var dagens beting, att byta ut tidigare stensättning mot riktig kantsten, totalt 25 m. Alldeles i kanten på gräsmattan finns min begränsningskabel till vår robotklippare.  Detta gjorde att jag öste upp allt jord, sten och grus som måste bort med en liten planteringspade. Den nya kantstenen är 25 cm djup så det blev ett fastligt ösande. Gång på gång gick jag till vattenposten vid vår ställplats för bobilen och fyllde ett halvliters vattenglas, totalt ett tio- tal vattenglas  konsummerade jag. Trots grovarbete nonstop  klockan 7 till 19, blev jag inte helt klar. Jag måste även hämta mera singel att fylla upp med. Små slingerväxter finns i gäsmattan som slingrar sig ut i min singel och slår rot. Nu hoppas jag ogräsrensning är borta i och med detta jobb.

När jag blir klar kommer det att bli lite trevligare än tidigare.

Jag vill ju ha alltid ordning på torpet, det gäller lika på jobbet som hemma. Nästa vecka får vi dessutom besök av två av våra bloggvänner. Det skall bli Så Otroligt Roligt att träffa vännerna, ett besök på måndag kväll och ett besök på onsdag kväll. Jag hoppas jag hinner bli klar till dess.

Jag satte mig på en sten och funderade en bra stund….

…Ska den sista vattendammen på vara kvar? När vi köpte huset vi bor i, för snart 23 år sedan, rann allt dagvatten på baksidan av huset, bara vattnet rakt ut  på gräsmattan. Det var enkelt att lösa med en sluttande tomt. Jag grävde ned rör från stuprören och byggde sedan en liten bäck från slänten som mynnar ut i denna damm. Sedan har jag en pump som pumpar vattnet tillbaka till slänten och ett litet vattenhjul. Det senare med vattenhjul och pump har jag inte startat upp i år.

Så mycket jobb är nedlagt, så denna damm får vara kvar. I går kväll startade jag upp en ny fontän och nattbelysningen av den. Jag skall bygga en stenmur av mindre tumlade stenblock runt dammen. Detta för att robotklipparen inte skall kunna köra ned i dammen, om ett eventuellt fel skulle uppstå. Nu hinner jag inte göra det innan gräsklippningen börjar i år. Det fick bli några provisoriska reglar tills vidare som skyddsräcke.

Stort Tack till jobbarkompisen och entreprenören Christer Haak, som välvilligt ställde upp och lånade ut sin Makita med en stor klinga för att såga betongplattor.

Nu har våren kommit till oss på Skogsgatan.

Det ligger fortfarande en del snö kvar i vår trädgård. Nu kom vårsolen fram, och jag gav mig ut med kameran, för att leta efter första växtligheten eller en blomknopp. Gräsmattan känns fortfarande som ett betonggolv att gå på. Jag har ett par Ädelsyrener, ett par Paradisäppelträd, ett Japanskt körsbärsträd och ett Hagtornsträd planterade. Innan jag planterade dessa grävde jag en stor grop, fyllde med kompostjord och överst lade jag en 60 cm stor cementring. I mitten planterade jag trädet och sedan lökar runt omkring inne i ringen. I ett par av ringarna ligger fortfarande snön kvar. Ändå tvingar sig sig påskliljan upp genom is och snö. Visst är det helt otroligt.

Detta var var inte gott sa nog fåglarna och lämnade det halvätet kvar på trädet.

Paradisäppelträden var helt översållade av små äpplen i höstas. De hängde nästan lika tätt som vindruvor på båda mina träd. Nu är det nästan bara detta halvätna äpple kvar på träden.

Här är tulpanerna på väg upp.

Nu måste jag ut och strö på ”Twi” så inte rådjuren kommer och äter upp dem för mig. Så är det att bo granne med skogen, våren kommer sent och rådjuren kommer tidigt.

Här kommer Pärlhyacinter, Påskliljor och Krokus.

Denna cirkel brukar vara helt översållad med blommor. Men hur gör de för att komma upp i den frusna jorden?

Här kommer påskliljor vid en jättestor sten jag har i trädgården.

När jag har grävt och anlagt min trädgård,  för handkraft för att slippa sönderkörning av stora maskiner, har jag bara stött på sten i det oändliga. Sten i ytan som är nästan släta med marken, men under mark är nästan meterstora. En sten är så stor att den väger säkert 15- 20 ton. Runt den har jag planterat olika lökar och perenner.

Bort med alla växter, nu blir det bara sten kvar.

Igår fredag hade vi styrelsemöte på jobbet. Vår dotter, advokat Candra Torebring, Stockholm, sitter med i styrelsen i vårt familjeföretag och kom hem med son och dotter medan maken Mikael är på affärsresa i USA. Då passar det inte alls bra att fara ut med bobilen. Det fick bli en hemma lördag helt enkelt. Nu gör jag det ena arbetet efter det andra, bara för att kunna vara ute och resa ännu mera med bobilen. För tolv- tretton år sedan körde jag hem tonvis med småsten som jag lade närmast väggen utmed huset. Stenen gick jag och plockade i olika grusgropar.

En stor del av arbetet har jag gjort under veckan, som att plocka bort den gamla stenen.

När jag lade stenen förra gången planterade jag Coteneaster Repandes med jämna mellanrum. När åren går blir det mycket torrved att klippa bort varje år. Vidare så har jag grannskogen och alla löv som blåser in, bildat jordmån efterhand, för icke önskvärd växtlighet mellan stenarna. Buskarna åkte bort i höstas, nu hade jag stubbarna kvar att ta bort samt sten och lägga ny täckplast.

Så här bra blev det på norrsidan. Kvar har jag södersidan.

Trappstegen som ligger i trappan har jag burit ut 123 stycken på olika ställen och lagt för hand. Vikten per styck är 73 kg och det krävdes en hel del trixande att få dem rätt, när jag gjorde ”grundarbetet” till vår trädgård i slutet på 90- talet. Idag hade jag planerat att hinna klart även på södersidan. Men stubbar och rötter på södersidan tog slut på all ork jag hade.

Framsidan blev jag också nöjd med.

Nu har jag sparat ihop en hel del tid genom att rationalisera bort en hel del tidskrävande buskar. Jag har haft tre vattenfontäner, i år blir det bara en. Jag har haft en odlingsbänk för grönsaker, den jämnade jag med marken i höstdags. Lite ovanligt måste jag säga, att jobba i trädgården och snön ligger kvar. Utefter husväggarna hade jag ingen tjäle i marken att bråka med.

Nu ska jag ta all tid jag kan och åka i bobilen, till snön kommer i höst.

I går lördag målade jag mina utemöbler och idag försökte vi provfika.

Med risk för att  någon slutar läsa min blogg eller med risk för att bli utsatt för näthat, tar jag dessa ord till min penna, ”Vilken bra vinter vi haft”. Ibland kan Birgitta låta lite negativ, då kontrar jag alltid med, ”Nu är du en Örebroare igen”. (Vilket vackert väder ni har i Örebro”, ”- Men igår regnade det”, svarade Örebroaren) Denna helgen har vi haft en hemma helg och så blir det även nästa helg. Sedan hoppas jag vi kommer att vara mer borta än hemma och bara njuta av livet i vår fina bobil.

Visst har vintern varit lång, för första gången idag på över tre månader, var det plusgrader ute, när jag vaknade. (kl. 7.30) Men tänk positivt, vad mycket bra den kalla vintern fört med sig, jag återkommer till det.

I höstas bar jag in våra tunga utmöbler i förrådet. I vanliga fall får de stå ute under tak. Varje dag under vintern har jag tänkt att jag borde måla dem nu, så de är klara till våren kommer, men inspirationen har saknats. Under veckan som gått och de ljusa kvällarna och så kom inspirationen åter att göra lite ute. Jag hann med att tvätta båda bilarna och en kväll slipade jag och algbekämpade utemöblerna. Jag drog på bra med värme och i går kunde jag måla dem två gånger. Förut var de vita och alla ni som har hus med vita knutar vet hur den vita färgen blir ganska fort, svart och möglig. Nu ville jag anpassa möblerna till plattsättningen. Även husknutarna kommer att få samma färg vad det lider.

Nu har vi invigt ”nya” utemöblerna, även om det blev lite i kyligaste laget. Jag hade räknat med betydligt mera plusgrader idag ute än vad det blev.

Ingen mossa i alla plattsättningar hemma.

Vad menar du Matts med att vi haft en bra vinter….? Jag har minst runt ett par hundra m2 belagd med marksten som på bilden. Trots att denna marksten ligger helt tätt, brukar det bli mossa i skarvarna, men inte denna vinter. Det har varit för kallt helt enkelt, ingen mossa har kunnat växa. Vissa år har jag gått i timmar med högtryckstvätten för att vårstäda, i år tog det ingen tid alls. Visst är det positivt, allt tack vare den kalla vintern.

Marken har varit och är bottenfrusen.

Inte en enda riktig mullsorkshög har kommit fram i trädgården på baksidan. Marken har varit bottenfrusen och inte ens en mullsork har klarat att gräva upp stora högar under snön. Visst är det positivt, allt tack vare den kalla vintern.

De stackars rådjuren har nästan ätit upp min Klottujha och mina Idegranar.

Detta att rådjuren har gått på mina barrväxter, har aldrig hänt tidigare. Jag hoppas mina barrväxter kommer att det överleva och att de kommer att bli ännu grönare till sommaren. Positivt är ändå att hararna inte rört mina äppelträd i vinter. Jag kom inte iväg att sätta nät runt stammarna i höstas.

Alla behöver vi lite grönt varje dag.

Visst är det många som kommit på ”grön kvist” denna vinter, som till exempel skogsägare som kunnat avverka skog i vattensjuka marker, alla som röjer snö, sportaffärer, skidanläggningar, energileverantörer med flera, med flera. Alla som önskat har kunnat åka skidor och skridskor, de som önskar har kunnat vinterfiska. Jag tror det har varit en naturlig vinter för alla träd i naturen.

Nu när vi kan summera vintern, visst har den varit lång, jag har längtat till Spanien mer än någonsin, men sett till samhällsnyttan törs jag ändå skriva, ”Vilken bra vinter vi haft”. Nu kan vi glömma det kalla och gå vidare mot att möta våren och sommaren. Vi kommer att kunna glädjas ännu mera, när vi alla har kämpat oss igenom allt detta kalla, som ligger bakom oss nu.

Utemöblerna blev också bra fast de blev klara på senvintern.

En stor och tung soffa i massivt virke från Hags, Aneby, samt ett bord vi hittat på utförsäljning. Riktigt skönt att sitta här när solen lyser på framsidan. Vill vi har mera skugga har vi en uteplats på baksidan under tak samt även en balkong som vi sitter på när vi är bara två. Positivt överraskad att möblerna smälte in så bra mot ”golvet”. Huset skall också få en annan färg senare.

Mats Krave, 3M Timmernabben, tipsade mig om en wireless väderstation.

Då ser du hela tiden hur varmt du har i Bobilen, utan att gå ut, sa Mats. Positivt överraskad att jag hann få upp den också på min hemma lördag.

Jag har två aspar på norr om min tomt, som jag göder mot min vilja.

Jag tog en ledig lördag och satte mig vid datorn för att lära mera om mitt bildbehandlingsprogram. Jag hade sett på ”Appen” yr.no”, att solen skulle skina idag. När jag tittade ut vid elva tiden var det klarblå himmel ute. När vi köpte vårt hus för mer än 22 år sedan var dessa träd ganska små. De har växt lavinartat sedan dess, beroende på min ombonade trädgård och all den näring som jag tillfört under åren. Nu har de tyvärr rötter in, i stora delar av min gräsmatta. De var vackra att titta på idag, i årets första vårsol. Första vårmånaden är ju februari, enligt gammal sed, sa någon på jobbet.

Asparna på lite avstånd.

Hur kan det vara knoppar när vi nyss haft -22 grader?

Ett av mina paradisäppelträd.

Mycket märkligt att dessa frukter fått vara kvar på trädet, trots alla fåglar och den bistra kylan i vinter. Rådjuren har ätit rent på perenner och andra växter i rabatterna. De borde ha räckt upp till nedersta grenarna, men tycker väl inte om smaken.

Här vilar min bästa vän Brownie, just under hunden i bild, sedan sju år tillbaka.

Jag saknar Brownie många gånger och tänker, tänk om hon fått vara med och se all utveckling, hemma och på jobbet. Samtidigt vet jag, det finns inte tid idag, för en hund i våra liv.

En av mina första inkomster i livet, var att barka massaved.

Brownie älskade skogen och till skogen hör massaveden. Denna trave har fått bli en del av den ”konstnärliga” utsmyckningen på hennes gravvård. Jag barkade dessa för sex, sju år sedan och sedan oljade jag in dem med träolja. Jag är förvånad över hur bra de klarat sig.

Vi är stolta och glada över vår trädgård och vårt fina hus.

Visst är det stort huset, nio rum & kök, trädgården är ganska stor och kuperad, men trots allt är den planerad för minsta möjliga underhåll. Jag har målat huset två gånger under våra 22 år i huset. Dock är det så tråkigt, med den vita färgen som det blir mögelalger på efter bara några få år. Jag ringde min målare i början av året och bad att få sitta ned i väntrummet till sommaren eller hösten. Jag är inne på att helt byta färg på huset, hoppas han hinner hjälpa mig. Jag vill ju inte måla själv, även om jag anser att jag är duktig på det, jag vill åka husbil.

I veckan före första advent 2012.

Jag gick ut med min vedkorg till min Friggebod för att hämta ved till vår braskammin. Jag kände att jag var tvungen att byta ut vedkorgen mot kameran. Vårt syrenträd som blommade så vackert på försommaren, har nu fått en annan gyllene vinterskrud. Visst är det vackert, men jag föredrar försommarblommorna.

En enda klase med blommor försommaren 2012.

Det är ändå bara sex månader sedan det blommade. Nu är det vinter och kallt.  Visst är det stora växlingar i vår natur i Sverige.

Försommaren 2012

Nu är det rent och snyggt i min trädgård igen.

Det känns rätt så skönt när sommaren och hösten är över. Dessutom känns det så skönt när jag kan överlämna trädgården till vintern och veta att det är välskött och i ordning på allting. Idag blåste jag bort de sista löven från mina grannars lövträd. Mot norr har jag en ödetomt med massor av stora lövbärande träd och stora tallar. Mot öster är det skogstomt och mot söder har jag haft en granne som har bara ”bott i sitt hus”. Eftersom det ”alltid” blåser sydvästlig vind,  har jag alltid fått in grannens stora lönnlöv samt enormt stora bambulikande växter med enorma mängder löv. Dessa löv har ibland gjort mig förtvivlad. Alltid ogjort arbete i min trädgård. När jag handplockat upp sista lövet och varit borta en dag, så har jag haft lika fullt igen med löv igen. Jag har bett min granne om hjälp, jag har satt upp nät, jag har satt upp plast men inget har hjälpt.

Nu har huset på söder stått tomt ett halvår och löven har legat tio cm tjockt över stora delar av trädgården. I veckan såldes huset till ett par av våra vänners barn och familjen är i 40- årsåldern. Vad roligt att få hälsa Pelle & Monika välkomna till gatan och som nya grannar. Tillträdet sker först i slutet av månaden, men de hade frågat min tidigare granne om de fick gå dit innan och köra bort allt löv. Gör det hade min tidigare granne sagt, ”Då blir grannen glad”. Vad roligt att få en granne som man kan växla några ord med ibland.

Själv har jag, som jag skrivit om tidigare, anlitat Lindéns Trädgårdstjänst. Roine Lindén har putsat och beskuret alla mina buskar samt tagit bort min odlingsbänk. En hel veckas arbetstid tog jobbet samt att köra bort mängder av ris och klipp. Det känns som att det är det bästa jag gjort på många år. När inte tiden finns, är det ett ständigt stressmoment att inte räcka till och hinna med. Jag vill ju åka husbil så mycket jag kan.

Utefter husets kortsidor har jag haft stensättningar och planterat Coteneaster med jämna mellanrum. De har brett ut sig trots att jag tuktat dem och så fastnar det en massa löv även i dem. Det har även blivit en hel del torra grenar med åren. Nu är buskarna borta även de och jag skall bara snygga till stensättningen. Det jobbet ska jag putsa till och göra fint i vår. Efter allt regn i sommar  och under hösten har gjort att det vuxit obegränsat i år. Det har blivit så mycket ogräs på de sista veckorna att det blev även ogräsrensning ett par timmar idag.

Odlingsbänken var det sista jag offrade på grund av bekvämlighet samt att vi är så lite hemma. Odlingsbänken var drygt fyra m2 och en halv meter djup med bara lövkompost. Första året satte jag fyra kg potatis och fick skörda 75- 80 kg potatis. Under en enda planta var det 25- 30 stora vita rena potatisar. Med tiden kom rötter in i odligsbänken från den närbelägna skogen och sög ur all näring. När det växer som bäst under juni och juli månad är vi i sydeuropa och är inte hemma och skördar. Nu är den jämnad med marken, tack vare Roine Lindéns lilla trädgårdstraktor. Det känns skönt.

Jag har haft tre styck större och mindre vattendammar med fontäner och belysning. En fyllde jag igen i våras och planterade en buske i. Den näst sista kommer jag att fylla igen i vår och plantera även i den. Säg inte att jag blir äldre och inte orkar, det gör jag visst. Men det är mycket mer inspirerande att resa med husbil och hålla kontakt med bloggvänner i cyberrymden än att bara känna att det är en massa jobb hemma.