Vår Rosenhagtorn just nu.
Vår Rosenhagtorn har blivit lite gammal och risig. När jag ser den blomma, förlåter jag den. Den är så vacker med alla blommar.
Vår Rosenhagtorn.
Ett naturens under, skulle man kunna säga, om alla dessa vackra blommor. I år är vi hemma och njuter av de vackra blommorna.
Går undan med en stor maskin.
I går fredag kom Johan med sin grävmaskin.
Johan kör en nästan helt ny lånemaskin. När hans nya fullutrustade maskin skulle levereras, bar det sig inte bättre, än att trailern tappade hans maskin, värde 2,5 miljon. Maskinen låg på bredsidan och tog upp hela vägen. Tur att ingen kom i vägen, för en koloss på arton ton. Nu väntar Johan på en helt nya maskin.
Vi började på morgonen och jag hade avsatt hela dagen för att vara med. Jag älskar grävmaskiner. Så var Johan tvingad att dra iväg på larm. Då duschade jag, bytte kläder och jobbade på jobbet några timmar, sedan grävde vi en stund till före kvällen.
Instrumentet på min stora sten styr hela processen.
Alla nivåer blir på centimetern rätt med instrumentet. I Johans nya maskin är det redan inbyggt, men inte i denna maskinen. Vilket jobb på bara några få timmar.
På bara några få timmar var plan ett klart.
Femton meter plan mark in från gatan. Här återstår bara att lägga klart ”ytskiktet”. Vi fick ett nytt hus när skogen försvann och en dubbelt så stor ”trädgård”.
Mycket är klart även på etapp två.
Nedanför snöret har vi byggt en mindre slänt, som jag skall fylla på med ett lager matjord och sedan plantera marktäckande buskar. Kommer vi att bo kvar, bygger jag garage eller bara en carport till husbilen, ”en trappa ned”. Jag kan tycka att det är ganska estetiskt störande, att ha husbilen parkerad på framsidan. Nu får jag möjlighet att ”gräva ned den”, så den inte syns så mycket. Utfart blir borta vid tallen.
Hängkaragan
Vi har sex styck Caragana Arborescens ’Pendula” i vår trädgård. En tvingades jag ta bort, då den bredde ut sig alldeles för mycket. Nu är den som vackrast med alla sina blommor. Birgitta sitter på vår altan och jag smyger runt med kameran i kalsingar och t-shirt. Vi är tidigt ute på vår altan och tittar ned på all grönska vi har och bara njuter. Lika bra att ta vara på allt detta vackra, en dag som denna.
Malus Purpurapel
Våra Malus Purpelapel har inte stått i vår trädgård så länge. Den fick ersätta ett par Stamsyren, som drabbades av sjukdom. Nu är den lite oansenlig, Med åren kommer den att bli vacker. Tidigare år har det knappast varit några blommor på dem
Brudspirea
Vi har ett tjugotal Spiraea Arguta planterade i vår trädgård. Jag kallar det inte häck mot grannarna, för mig är trädgården ett grönt uterum. Mot grannarna har jag planterat en gräns med växelvis, ett tjugotal Brudspirea som blommar nu, ett tjugotal Rosenspiera japonica Anthony Waterer, som blommar hela sommaren och ett tjugotal Thuja occidentalis Smaragd som är grön året om.
Ps. För 45 år sedan kunde jag alla latinska namn, på alla mina planteringar. Kanske är det dags att damma av dem igen?
Plantering i tomtgräns mot söder.
I morgon jobbar halva styrkan, själv skall jag ta skottkärra och spade och assistera Johan i grävmaskinen. På lördag har vi bokat in, en riktigt spännande plats i ”Liköping”. Innan detta ska vi fira kära mor i eftermiddag. Naturligtvis hade vi önskat vara med på Kabeklubbens årsmöte i Borlänge. Men vi har ju ingen husbil och då …. …… ….. …!!!
Den alltid återkommande bilden från vår altan.
Jag cyklade till jobbet på morgonen med mössa och vinterjacka. När jag skulle cykla hem, var det mer än 25 grader. Jackan fick hänga på, fast uppknäppt. Hoppas att ingen ser mig, tänkte jag. De flesta gick i shorts och t-shirt.
Väl hemma kom Johan och körde grävmaskin, en stund på tomten. Han kunde inte jobba med sin andra grävmaskin på en annan plats, för asfalten fastnade på hjulen och följde med upp. Så varmt var det. Jag tycker det är så vansinnigt roligt, att jag följde Johan i grävmaskinen varje minut.
Efter detta blev det en härligt kväll på altan. Plus 21 grader och klockan är strax 21. Det blev sommar i år också efter alla kyla.
Den 15 maj vann tomtsammanslagningen laga kraft.
Johan rattar sin maskin med imponerande skicklighet.
I dag kom det formella protokollet över, att granntomten och vår tidigare fastighet, är samma fastighet. Klockan 17 öppnade jag brevet från Lantmäteriet. En halv timma senare kom Johan med grävmaskinen. Vilken timening! ”Trädgårdsarbetet” kan börja! Nu är detta min trädgård, och där gör jag som jag vill. Snyggt och prydligt ska det bli!
De tidigare stora schaktmassorna är snart borta.
Schaktmassorna som jag fått får ett skolbygge strax intill, är förstklassiga och skapar ”bra bärighet”.
Johan har tagit kväll.
Efter bara ett par timmars arbete, var alla de stora schaktmassorna borta.
Efter bara två timmars arbete.
Uppe vid gatan, kommer det att bli en stor plan yta, med ”bra bärighet”. Den plana ytan kommer att bli runt femton meter djup får gatan, samt minst 40 meter bred.
Som många av er vet, har jag flera olika planer på G. Vad det blir har jag inte bestämt än. I vilket fall som helst, måste jag snygga till ytan. Schaktmassorna kommer inte att räcka till, men jag skall gräva på jobbet också.
Men vem kan påstå att de är enkla?
Jag ser dem från vår vinterträdgård
Hur var det i mitten av maj förra året? Visst var träden grönare?
Jag ser dem från vår vinterträdgård
Hade tulpanerna blommat över?
Jag ser dem från vår vinterträdgård
Jag hittade inga bra bevis i mitt arkiv
Jag ser dem från vår vinterträdgård
Nu kommer sommarvärmen
Jag ser dem från vår vinterträdgård
Det vackra kan vara borta på ett par dagar.
Efter snart fem års kamp.
Fastighet Granen 1 till vänster och Granen 2 där vi bor. (Bild före)
Jag hatar när inte skogsmark sköts om. Skogen på Granen 1, höll på att förstöra hela vår tomt. Jag hade trädrötter genom hela trädgården. För att inte tala om alla löv. Jag kämpade i nära tre år för att få förvärva tomten. Det gick vägen till slut. Tomten hade gått genom fyra dödsbon, utan att man sökt lagfart, därav svårigheterna.
All skog som jag avverkade på Granen 1. (Bild efter)
Många av er kommer säkert ihåg, den gigantiska vedstapeln, som blev utav allt detta virke. Nu ligger all ved under tak. Vi har kommit fram i ljuset med vårt hus.
Efter vad jag känner till idag, var det bara en person, (personen har lämnat Aneby nu), som lyckades få med sig flera och stoppa mina planer på en parkeringsplats för PB2 bilar. Inte nog med detta, personen lyckades även stoppa, mitt bygge av garage, till vår husbil. Jag fick inte bygga garage på tomten, utan att först bygga en bostad där.
I början av augusti månad förra året, ansökte jag om att få göra en sammanslagning av fastigheterna Granen 1 och Granen 2. I mars månad frågade jag Lantmäteriet, hur långt mitt ärende avancerat? Jo, det tar nio månader för oss att utse en handläggare och sedan tar det minst ett par månader till, fick jag till svar.
Nu har jag nått vägs ände och segrat! Nu tillhör granntomten min trädgård och vår fastighet. Det finns ett hus som vi bor i och jag skulle kunna bygga det garage, som jag har längtat efter och en gästparkering. Nu bor vi inte längre på Granen 2. Granen 1 och Granen 2 har blivit Granen 4. Jag har vunnit en prestigeseger!
Under tiden har jag hunnit bli trött på flera saker. Fem års kamp, en full pärm av handlingar med mera. Nu vill jag nog helst bara lämna allt och förverkliga våra nya husdrömmar. Vi har 9 rum & kök, stor trädgård, som nu är dubbelt så stor, samt mycket pyssel ute runt omkring. Är det konstigt att man längtar bort?
Jag har det ganska spännande egentligen. Drömmen om en ny husbil snart, riva fem hus på granntomten på jobbet, planer på stora utbyggnader på jobbet samt inte minst våra husdrömmar. Dessutom måste jag snygga till nu på tillträdet.
Aneby Gård vid södra utfarten från Aneby mot Flisby.
Här nere slutar norra delen av Anebysjön och Svartån tar vid.
Intill Aneby Gård finns Framtidsvägen.
Intill Framtidsvägen, finns också Gröna Vägen. Där har Aneby kommun investerat många tio- tals miljoner i Ekotopia, som skulle blivit en miljöutbildning. Det är historia idag. Men Framtidsvägen, vilket fint namn på en väg. HÄR vill jag bo!
Vi tog med oss en kaffekorg
Brygg en kanna kaffe, så köper vi wienerbröd och bakelse på Thimons och åker ut och fikar. Vart ska du åka? frågade Birgitta. Till framtiden, sa jag.
Så helt underbart stilla och vackert.
Det har bara byggts två hus här och det förvånar mig, att det inte är flera. Vem ska bli det tredje?
Till vänster om grusvägen finns flera jättefina tomter.
Jag har blivit illa berörd, av alla turerna kring granntomten. Dessutom är det ännu mera arbete, att behålla den. Jag kan ibland tycka, att det är mycket det jag redan har. Huset nedan, skulle betyda fyra rum & kök, två carport, ett litet förråd samt en minimalistisk trädgård. (Vi har 9 rum & kök idag och stor trädgård)
Aneby Hus Panorama.
Jag skrev om detta i mars 2015. Jag går fortfarande och funderar varje dag. Jag formligen älskar älskar denna ”Ekonomibyggnad”. (Ladugård) Jag vill bo nära byn, fast på landet, med cykel- & bilväg utanför dörren, ha en båtplats intill tomten barnbarnen kan fiska och bada. Här skulle jag kunna få allt, jag går och drömmer om. Kanske blir det bara en dröm.
Planritning.
Jag älskar planlösningen. Bara ta bort en vägg och göra ett större gästrum så är allt klart. Två carportar måste till också ute på gården
1:727 är min dröm.
På jobbet hänger en tavla i lunchrummet med texten..
”Ger du upp, eller tillhör du de andra”. Jag tillhör de andra!
Grillat & Gott hemma på altan.
Nästan alltid, blir det så mycket av allting, när jag gör något. Vi har förutom vår vinterträdgård, en uteplats på altan mot öster, med plats för åtta personer, under altan har vi en uteplats som är minst lika stor, (fast där satt vi aldrig på hela förra sommaren) samt på framsidan mot väster, kan vi sitta lika många.
I afton kunde vi sitta uppe på altan och grilla. Ingen överdriven värme, men ändå vår första ”uppe- utesittarkväll” ute. Konstigt att det går så bra, att vara hemma trots allt, utan husbilen. Men vi bor ju så bra, i skogskanten alldeles intill centrum.
Här har jag tillbringat sista dygnet.
Det började i fredags kväll. Jag somnade vid tv´n och sov i soffan i tre timmar. (Detta har aldrig hänt tidigare) Jag gick till min säng och fortsatte sova. (Trots att det oftast omöjligt för mig att somna om). Troligen hade jag drabbats av ett virus.
Trots att jag var otroligt stel i kroppen, fortsatte trädgårdsarbetet under hela lördagen, med att lägga om plattor. Söndagen vilade jag. Första maj putsade jag fönster hela dagen.
Jag stod på en pall i sovrummet för att nå upp. Stel i kroppen som jag var, trillade jag i golvet. Detta var en bra varning! Jag skulle upp på en stege sju meter, till de höga och svåra fönstren på baksidan. Jag var helt totalt slut när jag var klar.
I går kunde jag inte gå, jag hasade mig fram. Jag mådde illa och kräktes, men gick till jobbet. Jag hade ett viktigt personalmöte att vara med på. Efter ett par timmar ”hasade” jag mig hem. Nu hade jag 39 graders feber.
Detta är kanske inte mycket att skriva om. Men är det så här influensan slår till? Tidningen låg orörd bredvid mig i sängen hela dagen. Jag orkade inte se den. Birgitta kom hem och satte på vattenkokaren i köket. Tanken på mat, fick mig att må illa av att höra ljudet den.
Jag tror att jag aldrig har gått hem från jobbet, i hela mitt liv för något sådant här. Jag har varit frisk och kunna gå till jobbet varje dag i hela mitt liv, frånsett en blindtarmsoperation, en svår näsblödning och efter att ha kört en motorsåg in i knäet.
Nu har det gått en dygn. Jag känner mig ganska pigg, är nästan feberfri och skall gå till jobbet om en stund. Har ni andra varit med om något liknande?
Matts Torebring 