Matts Torebring

För något år sedan kom denna kissen fram till oss en sommardag och började leka med våra barnbarn. Jag var kanska brysk mot den i början, då den hela tiden låg och vaktade på våra småfåglar. Det gick inte att skrämma bort den. I stället hägnade jag in fågelbordet med ett nät och gav kissen mat.

Under vårkanten försvann den helt. Någon morgon kunde jag se den halvvägs till jobbet, en km bort. För ett par veckor sedan kom kissen tillbaka igen och lade sig på rygg framför mina fötter och ville att jag skulle klia den på magen.

Vi har 18 fönster från golv till tak, vilket gör att kissemissen går runt huset, för att se vilket rum vi är i. Sedan trycker han nosen mot rutan, jamar ängsligt att han vill ha mat. En kväll stod jag i köket med altandörren öppen och plockade ur diskmaskinen. Helt plötsligt hör jag ett jamande. Då står kissemissen med tassarna på tröskeln och vill ha mat.

Gissningsvis hör kissen hemma på Ridklubben, 500 meter bort och har det säkert ombonat på vintern. Vi vill inte låta kissemissen gå in och han har säkert ett rum borta på Ridklubben. Jag är säker på att kissen håller rent åt oss från råttor och möss, så visst måste kissen få mat.

När jag inhandlade våra äppelträd, fick jag rådet att välja rätta sorter av träd, så att de kan pollynera sig med varandra. Alla fyra träden är fulla av äppelkart så det var säkert goda råd jag fick.

När vi byggde ”vår nya lada” på landet, ville jag ha några äppelträd för att ta mig tillbaka till den lantliga miljön. Vi planterade 4 äppelträd på tomten, inte för att jag älskar äpplen, men vi äter gärna äppelpaj.

När jag var bondpojk på 50- 60 talet, skulle jag slå gräs i trädgården till kalvarna i lagården. Jag minns hur lien rullade på alla äpplen som låg på marken. Det gillade jag inte och därför har jag inte haft äppelträd på tomten förrän nu.

Just detta trädet har fått utstå mycket. Jag fick det av några av mina hantverkare, när vi invigde det stora bygget på jobbet hösten 2019. Då fick det stå i sin kruka över vintern, först på en tomt och sedan till den nya tomten vi har idag. Våren 2020 planterade jag det på tomten. När sedan de stora entreprenadmaskinerna kom på hösten, stod det i vägen och grävdes upp igen. Först hösten 2020 planterades det på sin nuvarande plats.

Det är en fröjd att sitta ute i greenroom på kvällarna när vi kommer hem från jobbet och dessutom beskåda äppelträden och all frukt.

Det är säkert Linus & Niklas förtjänst också att det är så mycket äppelkart. Under torkan på vår semester, har de varje vecka burit ut 20 liter vatten till varje träd. När vi kom hem hade bladlössen börja angripa ett par av tråden. Då fick jag rådet att bespruta träden med såpvatten, 1 dl såpa till 5 liter vatten och lössen var borta direkt.

Ps. Ett äpple om dagen håller doktorn borta sägs det. Kanske har jag hoppat över det rådet för många gånger?

Nu kvittrar alla fåglar i kör hemma på Framtidsvägen …

Tack för maten, tack för maten hela långa vintern och tack för nya lägenheterna …

Det går inte att återge på en liten filmsnutt det vi upplever när vi öppnar ytterdörren på morgonen. Säkert är det maten, boendet, våtmarken som finns mellan vår tomt och badviken som de kvittrar om. Visst har det kvittrat fåglar när vi var i Målsånna och på Torpöns Ställplats, men inte på långa när som hemma hos oss.

När vi kom hem från Valborgsfirandet i Motala, ställde vi oss frågan, ska vi gå ut i skogen och grilla några korvar, eller ska vi grilla hemma? Det blev det senare, för vi har det så bra där vi bor.

När jag kom ut på södra altan blev jag nästan chockad. Jag såg det innan vi reste iväg, en sädesärla hade tagit sig in i greenroom genom takventilen. Jag hjälpte henne ut men då fortsatte hon flyga mot glasväggarna utifrån under säkert en halvtimma. När vi kom hem idag hittade vi henne död inne i greenroom.

Jag såg henne sitta på kanten till vårt bord och ta fart rakt in i glasväggen. Jag tänkte inte mer på detta. Idag när vi kom hem tog det minst en timma för mig och Birgitta att städa upp. Fågelbajs på stolar och dynor, på glasväggarna och inte minst på golvet. Bordet var som en enda bajsränna.

Detta hade jag inte väntat mig, efter att vi har har gett alla fåglar så mycket mat under det sista halvåret. Fågelbajset bränner fast och är inte enkelt att få bort. Jag förlåter dem, de vet inte bättre och de sjunger så vackert för oss.

Vi satt i vårt vardagsrum i fredags kväll och såg ut genom våra panoramafönster. Det var som att se fåglarna i ett akvarium, de var bara ett 20- tal cm bort. Där utanför glasrutan sprang de i den djupa snön, eller rättare sagt intill glasrutan där det var minst med snö. I min okunnighet gissade jag att det var 4- 5 Starar som irrade omkring. Nu har jag Googlat och tror att det var Koltrastar i stället.

I eftermiddag hittade jag på vår södra altan, en av fåglarna som blev ett offer, för den extrema snömängden och kylan. Inte nog med detta offer, jag hittade en halväten Domherre utanför fågelbordet. Jag ger katten mat för att han skall låta bli fåglarna, men han måste tydligen jaga ändå.

Nu ska jag köpa en Fågelbok om jag hittar en bra sådan.